Snart är det dags för alla hjärtans dag och traditionsenligt har vi återigen listat fem platser i Göteborg som kommer att ta kål på allt vad romantik heter.
Foto: Amanda Båmstedt
Östra Larmgatan
Bakgatornas bakgata Östra Larmgatan är inte något vidare mysig. Den används framförallt som en snabb passage för de som vill ta sig från Kungsportsplatsen till Centralstationen på nolltid. Här hittar du bland annat ett parkeringshus, KFC och högar av elsparkcyklar, i övrigt ser gatan lite halvsliten ut. Chans till romans på detta stället är lika med noll.
Foto: Amanda Båmstedt
Lorensbergsgatan
Lorensbergsgatan, som är en bakgata till Avenyn, har nog aldrig riktigt fått någon på fall. Här är det nästintill öde, skitigt och diverse butikspersonal passar gärna på att ta sin rökpaus här. Stämningen är helt enkelt inget vidare mysig.
Foto: Amanda Båmstedt
Vasa Bar
Vasa Bar har nog aldrig riktigt varit ett toppenställe. Föreslår din dejt att ni ska gå dit kan det vara värt att ifrågasätta varför. Generellt kryllar barerna i Vasa av gymanisestudenter, vilket nog inte är det perfekta upplägget för en romantisk vibe och Vasa Bar är inget undantag.
Foto: Amanda Båmstedt
Korsvägen
Korsvägen är numera mer lik än krater än en knytpunkt för kollektivtrafik. Kanske blir du och din dejt ståendes här i väntan på spårvagnen, men förvänta dig ingen avskedspuss i busskuren. Bullerdån, stressade resenärer och allmänt trafikkaos kommer att döda minsta lilla romantiska gnista.
Foto: Amanda Båmstedt
Hagakyrkan/Rosenlund
Årets lista över Göteborgs mest oromantiska platser tycks ha tema ombygnation och inte ens Haga är skonat. Här brukade romantiken kunna spira längsmed kanalen eller i parken utanför Hagakyrkan, numera är den lummiga och grönskande miljön ett minne blott. Istället för gröna träd och en kanal vars vatten glittrar ikapp med solskenet möts vi av byggkranar, grävmaskiner, byggarbetare, träplank och en labyrintliknande gångväg.
Nyfiken på tidigare års listor över Göteborgs mest oromantiska platser? Läs mer här och här.
Simon Andersson har ett ovanligt intresse, i sin lägenhet har har han ett arbetsrum där han skapar leksaker från grunden. Djungeltrumman trädde in i Göteborgs hemliga leksaksmakares hem för att ta del av hans arbete.
En ung indekille traskar runt bland höstlöv och mossa i en skog och överraskas plötsligt av tomtar och maror. Så börjar reklamen för Skrömt som är Simon Anderssons egna leksakskollektion. Med sin förkärlek för nordisk mytologi och sagoväsen har han skapat leksaker som väcker gammal folktro till liv.
Göteborgs hemliga leksaksmakare
Simon kallar sig indieleksaksmakaren i Kålltorp och går under namnet Tadpoleprince på sociala medier där han delar med sig av sina skapelser. När man kliver in i hans lägenhet tar det inte lång tid innan man glömmer bort musikinstrumenten och istället ser små ledtrådar som vittnar om hans intresse. Bland böckerna i bokhyllan kikar pumpor fram, han har några leksaker i sovrummet och skulpturer som står placerade i fönstret. Det mesta finns dock förvarat i hans arbetsrum där hyllorna är fyllda med olika leksaker.
– Jag har alltid vurmat mycket för de gamla prylarna och sparat många av mina egna saker också. Jag är uppväxt på en bondgård, där fanns det många förråd som man kunde trycka in saker i, det är jag väldigt tacksam för. För något år sedan började jag sortera lite bland grejerna och det ledde till att jag hamnade på olika Facebooksidor och grupper där det fanns andra vuxna som också tycker om leksaker.
Simon Andersson, Foto:Martin Simonic
”Hur svårt kan det vara?”
I Facebookgrupperna fanns det figurer som han inte kände igen sedan innan. Det visade sig att figurerna inte var massproducerade utan skapade av privatpersoner. Simon blev nyfiken och ville pröva på att tillverka sina egna leksaker.
– Jag var ändå hyfsat optimistisk. Hur svårt kan det vara? Så jag tog kontakt med en annan leksakstillverkare, i USA som gav mig en massa tips och berättade vad jag behövde för att kunna starta.
Simons leksakssamling, Foto: Martin Simonic
Simon köpte på sig den utrustning och de verktyg som krävdes för att komma igång och fann inspiration från sin gamla favoritserie Monster in My Pocket från 90-talet där monsterna är hämtade från sagor, TV, böcker, mytologier och folklore. Resultatet blev Skrömt som är Simons egna leksakskollektion med köpare från USA, Italien, Storbritannien, Norge och Sverige.
– Jag funderade på om det fanns något som jag kunde bidra med eller om det var något som saknades och det var då jag började kika på nordiska väsen i folktro. Det finns hur mycket häftigt som helst där. Då bestämde jag att formatet skulle vara som Monster in My Pocket, men istället för att göra saker som redan fanns så valde jag nordiska väsen och då fick det heta Skrömt.
Simons arbetsbänk, Foto: Martin Simonic
Leksaksproduktion, en konstform i sig
När man får ta del av Simons leksaker blir det snabbt tydligt vilket hantverk leksaksproduktion faktiskt är. I hans arbetsrum finns gjutformar, små penslar och instrument som ser ut som skalpeller. Det är mycket som kan gå fel, under gjutningen kan bland annat luftbubblor leta sig in i leksakerna och arbetet kräver kunskap och finkänsliga fingrar.
– I början så var inlärningskurvan ganska brant. Det var kanske en av fyra leksaker som kom ut helt felfri. Jag har fått kassera väldigt många, men man lär sig. Om den ska handmålas så kanske jag kan klämma ut en leksak på strax under två timmar. I och med att Skrömt sålde slut så är det många som har frågat när nästa serie kommer, det är kul. Jag har planer på serie två och där har jag tänkt att Näcken, myling och lindorm ska finnas med. Det finns så många väsen att ta av, det skulle gå att kunna hålla på hur länge som helst.
Göteborgs hemliga leksaksmakares arbetsrum, Foto: Martin Simonic
Det finns inte riktig någon konsensus kring hur man ska gå tillväga när man skapar leksaker då det finns vissa som skapar helgjutna kreationer medan andra arbetar mer med lösa delar. Simon berättar att det även finns olika genrer inom leksakstillverkning. Vissa går åt ett mer konstnärligt håll medan andra rör sig mer åt leksakshållet.
– Även om jag kallar det för leksaker så ligger det ett hantverk och en konstnärlig process bakom allt. Just med Skrömt så ville jag åt ett koncept mer än att sälja en lös figur. Därför har jag skapat samlarkort, klistermärken och gjort en reklamfilm, det är också en del av hela processen.
– Det är ett spektra och jag känner att jag är mer på leksakshållet. Sedan kan man fråga sig om leksaker kan vara konst? Om jag hade gjort en skulptur i porslin så hade nog de flesta sagt att det kan vara konst, men om den är gjort i plast så känns det inte lika självklart. Är det i sådana fall materialet som gör det? Eller är det det faktum att det är en leksak som gör att det inte är konst? Att det är riktat mot barn och är barnsligt?
Augustine är tillbaka med den drömska singeln Prom och annonserar att hans debutalbum kommer att släppas senare i år.
Augustine följer upp singeln Coastmed Prom som inleds med ett stämningsfullt orgelintro som sedan följs upp med Augustines klassiska falsett. Lyssnarna får följa med in en vacker och vemodig låt om känslorna från det gångna året. Singeln kommer att vara en del av hans debutalbum som är planerat att släppas senare under 2021.
– För mig kom Prom att symbolisera känslorna inför en stor förändring. Den där insikten om att allt kan vara annorlunda när jag vaknar upp imorgon. Melankoli och rädsla, men också spänning. Det är klurigt det där med att tiden och livet bara går och att saker oundvikligen förändras, för en del av en vill ju ibland bara stanna klockan och vara kvar i det gamla också. Jag har skrivit på den här låten länge, under hela året, och fått utlopp för många av dessa tankar här, säger Augustine.
Michaela Åberg solodebuterar med EP:n Merry Crisis som kombinerar ett mörkt och melodiskt sound med sårbara och ärliga texter.
Du har en bakgrund i bandet Skuldpadda, hur kommer det sig att du valde att köra solo?
– Det var inget medvetet val. Jag skrev låtarna under en period på två-tre veckor när jag inte kunde sova, mest för att inte bli galen. Det var inte förrän jag skrivit klart som jag började tänka på att visa för någon annan. Men eftersom jag suttit helt själv med allt hade jag ingen aning om vad jag hade gjort. Jag ringde mina kompisar Johan och Hedvig och frågade; ”Är det här ens musik? Är det bra? Kan jag släppa det? Kan ni hjälpa mig?” De svarade ja på allt.
Vad skulle du säga är den största skillnaden mellan att spela i band och att ha sitt egna soloprojekt?
– Att alla musikaliska val är upp till mig, vilket känns sjukt när man är van att dela beslutsfattandet med fem andra. Man lär sig så mycket om sin egen syn på vad som är bra musik, men också om mer musiktekniska grejer. Med det sagt så älskar jag att jobba i band och tog nog med mig den mentaliteten i inspelningen av EP:n också. Jag tycker att det är väldigt viktigt att musikerna man jobbar med får utrymme att prova sig fram och improvisera som grupp, även om det är min låt.
Jag tycker att du har lyckats kombinera det mörka, sårbara och melodiska på ett fint sätt. Berätta om hur ditt sound har växt fram.
– Tack! Den mörka ljudbilden är nog bara ett resultat av min musiksmak. Jag har varit besatt av psykrock, kraut och annan källarmusik sedan tonåren och det lyser nog igenom. Tror inte att jag kunde gjort det på något annat sätt. Sångsoundet blev nog som det blev eftersom jag skrev allt på nätterna och var tvungen att sjunga så sjukt tyst. När det väl var dags för studioinspelning fortsatte jag nog bara på samma sätt, struntade i magstöd och försökte mest förmedla texten.
Singeln Traitor Among Us handlar om att vara med om riktigt tunga svek, hur hanterar man det?
– Till exempel genom att vara låta sig vara riktigt arg, skriva rock n’ roll, ta hjälp av trygga personer och prata snällt till sitt inre emo.
Nu är du aktuell med EP:n Merry Crisis, som handlar om uppbrott, sorg och ensamhet. Hur kommer det sig att du drogs till sådana ämnen? – Jag tror att det är ett resultat av 2020. Det känns som att så många har släpat sig igenom det året och kommit ut väldigt slitna på andra sidan. Jag behövde avhandla saker som hänt i mitt liv, vänners liv och i världen för att komma vidare.
Skulle du säga att musiken har en terapeutisk funktion för dig?
– Ja, fast jag ser nog inte sådant förrän efteråt. Det gick så fort att skriva den här EP:n. Nu när jag zoomar ut och lyssnar på allt, så fattar jag att det har haft en terapeutisk funktion också, mer än att bara ha något att göra. Oftast plockar jag bara upp datorn och börjar någonstans för att jag är uttråkad, men sen glider jag automatiskt in i teman som är viktiga för mig.
Vad inspirerar dig i ditt textförfattande?
– Jag skriver nog bara om olika slags relationer. Så det hjälper att vara nyfiken på människorna runt mig. Är nog precis som många andra väldigt upptagen av hur andra funkar, hur jag funkar och våra plågsamma försök att vara en del av människoklubben. Men om vi ska prata förebilder så älskar jag Kevin Morbys texter.
Vilket spår på Merry Crisis tycker du representerar dig som artist bäst?
– Jag har ingen aning om vem jag är som artist än. Knappt som människa heller. Men jag tror att sången i Traitor Among Us representerar min röst bäst. Och att öset på slutspåret I Wanna Be Alright ger min kärlek för distade orglar och kaosiga gitarrer rättvisa.
Det känns som att din musik skulle göra sig bra live, vilken scen vill du spela på när pandemin är över?
– Tack! Ska jag vara ärlig så har jag varit ganska lättad över att slippa tänka på det, eftersom jag har lite scenskräck. Bara tanken på att gå från band till solo live ger mig puls, så det får nog bli något litet sammanhang. Kanske Skjulet här i Göteborg och ösa på med så mycket rökmaskin att man knappt syns. Föreningen Slitna Nerver skulle få arra. De är grymma på intima gig och det är alltid snäll stämning.
Vad har du för planer inför våren?
– Jag och mina vänner har precis lagt det sista på ett hemligt musikprojekt, som nog kommer avslöjas snart. Sen planerar jag att vara ute i solen mycket, eftersom det känns som jag blivit av med 90% av min hudfärg under 2020. Sen vill jag träna upp mina bristfälliga kunskaper i musikprogram. Hoppas på balans mellan kaffe i vårsol och skrika på min dator.
Pale Honey är tillbaka med albumet Some time, alone den 6/11, som bjuder in lyssnaren till många håll käften-dängor. Läs om suget efter att spela live och det nyvunna modet.
Nu släpper ni albumet Some time, alone. Hur skulle ni beskriva albumet rent soundmässigt jämfört med era tidigare verk?
– Råare och modigare. Det känns som att vi har vågat löpa hela linan ut denna gången och gjort precis det vi vill. Vi har gått tillbaka till musik vi lyssnade på som små och tonåringar och influerats av sounden från den tiden. Dessutom har vi arbetat med de här låtarna så himla länge, men det finns en fin variation på låtarna och det är nog än så länge svårt att sätta fingret på en favorit. Det beror på dagsform och humör vilket känns bra. Någon låt har skitiga gitarren, en annan blinkande arpeggios och en tredje en liten lunkande ledsen gitarr. Och en med stråk! Och en som är biblisk och mörk. Ja, man får nog helt enkelt lyssna själv när albumet är ute.
Albumet kretsar kring tre stora s: självförtroende, självdistans och självtvivel. Hur står det till med de tre s:en såhär i albumsläpptider?
– Alla tre är väl alltid närvarande, men det är väldigt fint att kunna se tillbaka på när vi släppte första albumet hur vi alla själva har utvecklats och vårt förhållande till musiken har blivit bättre på något sett. Väldigt klurigt att släppa ett album mitt i en pandemi också, men nu har vi suttit på det här i några år så det känns skönt att få släppa ut det i det vilda. Förhoppningsvis gör folk det till något eget och viktigt. Men just självtvivlet är extra närvarande såhär nära inpå ett skivsläpp. Har varit samma med våra tidigare skivor också, att man går runt och våndas och tycker att allt är skit och “hur ska det här gå nu då?” Då får man sätta sig ner och andas lite och försöka komma åt känslan längst inne. Och det är ju att vi släpper detta för att vi tycker att det är sjukt bra och att vi är stolta över det.
Hur har det varit att inte kunna spela live såhär i coronatider?
– Väldigt, väldigt konstigt. Det är någonting vi gjort sedan vi fyllde 18 år och fick spela på klubbar så det har alltid varit en del av vardagen och någon slags självklarhet. Med det har vi också fått chansen att resa och se världen, när vissa blev au pairs eller skulle hitta sig själva på en backpacking-resa till Asien så jobbade vi och reste med bandet. Så det blev ett väldigt stort tomrum. Det är också en del av livet som gör att det blir lite annorlunda och festligt. Sedan har vi väl blivit lite arbetsskadade av att spela live också, vi har väldigt svårt för att bara åka iväg på semester och bara vara för att vi tänker “när är soundcheck? när serveras middagen?”. Men nu längtar vi till att spela, och det är en väldigt pirrig och fin känsla!
Djungeltrumman frågade ut två goa göteborgare om stans allra bästa second hand och tips och trix för att lyckas med sin shopping.
Tilde Hjelm
Hej Tilde, vem är du och vad gör du om dagarna?
– Jag har många olika jag men en som dyker upp ofta är jaget som njuter av vardagslyx, sol och högt tempo.
Var i Göteborg hittar man bäst second hand?
– Det beror på om du är stadsråtta eller äventyrare. Jag själv håller mig oftast i västra stadskärnan och har ett brinnande intresse för kläder och design. Ställen jag högt rekommenderar är bland annat Arkivet som nyligen öppnat på Järntorget. På Arkivet hittar du både exklusiva varumärken samt guldkorn från kedjorna. Det är noga utvalda plagg och hela konceptet är otroligt inbjudande, nytänkande och välbehövligt. Andra ställen är Tracks Recycle, även den på kommission men inriktat på sport och friluftsliv som ligger nära Chapmans Torg. Sen är Humana vid Grönsakstorget en hit med bra priser om du gillar retro.
Dela med dig av ditt bästa tips för en lyckad second hand jakt.
– Bra fråga!Men om vi låtsas att vi ska ut i de vilda då hade jag börjat på Tracks Recycle som jag nämnde ovan för att hitta sovsäck, vandringskängor, stormkök och underställ för att sedan ta vagnen ut mot Mölndal Centrum och besöka Stadsmissionen för en varm, hållbar retrotjocktröja och kanske en varm ullfilt att förvara i bilen. Därefter hade jag stannat vid Kungsportsplatsen för att kila snabbt in på Aldardo för att lyxa till det med italiensk chokladtryffel på kvällskvisten till kokkaffet.
Aron Kamvik
Hej Aron, vem är du och vad gör du om dagarna?
– Jag är artist och wannabe florist, på dagarna pluggar jag konst på en förberedande konstskola.
Var i Göteborg hittar man bäst second hand? – Mina favorit second-hands finns ute hos mig i östra Göteborg, Ebbes hörna och Holmens marknad vid Bellevue är två av mina favoriter.
Dela med dig av ditt bästa tips för en lyckad second hand jakt.
– Att browsa kvinnosektionen som en manligt skådad person är nog mitt bästa second hand tips. Det är där alla balla stickade tröjor gömmer sig.
Könst grundades av Nali Dilan och Philip Sunnerholm, på senare har även Wilmer Apelgren anslutit sig. Tillsammans utgör de en kreativ plattform där nyfikenhet och hållbarhet vägleder dem i deras process. Hittills har de skapat kläder som inspirerar och utforskar nya sidor av kulturella uttryck, vad de tar sig an härnäst återstår att se.
Hur började er resa med Könst?
Nali: Jag och Philip hade precis hunnit bli vänner och insåg snabbt att vi hade ett stort gemensamt intresse, kläder. Vi började spåna idéer kring Könst i min sunkiga lägenhet på Södermalm, Stockholm i slutet av 2017. Jag jobbade på ett laboratorium och såg ljus på helgerna, när det inte regnade – vilket var sällan. Philip var på besök och hade precis blivit dumpad och sökte också ljus. Vi började prata om hur häftigt det hade varit att starta något och se hur idéer kunde ta form. Lite drygt en vecka efter att Philip hade åkt hem fick jag ett meddelande där han hade skrivit något i stil med “Vi kör!”, så jag packade ihop mitt bös och flyttade hem till Göteborg i början på 2018. Vi började tänka kring namn, och funderade kring varför vi inte skulle kunna starta ett koncept som bara skulle heta “Konst”, i och med att det på något sätt var det vi ville skapa. Inspirerade av en t-shirt från Tyler the Creators märke Golf med trycket “Gölf” på bröstet föddes idén att det vore rätt fult att på ett töntigt Göteborgskt vis döpa vårt koncept till “Könst”, och så blev det.
– Vi visste att vi ville börja konceptet Könst med att göra kläder, visa exempel på hållbar produktion, ej könsbestämma samt inspirera. Vi ville bryta den normaliserade produktionskedjan och bygga på en ny som vi kunde stå för med gott samvete. Modeindustrin är inte hållbar, vi ser skapandet som en konstform och vill bryta kapitalismen i det. Vi hade en massa idéer om vad vi ville göra men dessvärre samtidigt brist på tid och pengar (still struggling), vilket har resulterat i många motgångar. Det var till exempel svårt att hitta en småskalig lösning för hållbar produktion i Sverige, då hörde vi av oss till Philips moster (shout-out Ulrika) som driver Plagg&Design, ett litet företag som egentligen tillverkar vårdkläder och kunde möta oss i vårt behov av en mindre kvantitet. Efter flera liknande problemlösningar har vi nu äntligen lyckats få fram våra första plagg tillverkade från scratch i Sverige.
Foto: Thom Estifanos
Vilka är ni som är involverade i Könst och vad har ni för roller?
Philip: Jag och Nali grundade Könst och det senaste året har vi gått från att vara två till tre personer, vi ansåg att det var för många områden inom företaget för två personer samt att vid besluttagande är det fördelaktigt att vara tre. Nali Dilan har en bakgrund inom medicinsk fysik och arbetar i det området idag och har läst diverse fristående textilkurser. Jag (Philip Sunnerholm) är inredare i grunden, studerat textil produktutveckling och arkitekturvisualisering. Wilmer Apelgren har en bakgrund inom restaurangbranschen, är musiker, poddare och pluggar till inköpare på Nordiska Textilakademin. Jag och Nali är huvudsakligen ansvariga för den kreativa processen, design av plagg samt source:a inspiration för nya släpp. Wilmer tar i dagsläget en paus från företaget av personliga skäl, annars är han drivande i marknadsföringen på sociala medier och är en idéspruta. Alla är dock mer eller mindre involverade i de flesta beslut som tas.
Ni har ett stort intresse för historieberättande, kultur, populärkultur och subkulturer. Vad vägleder och inspirerar er i de val ni gör med Könst?
– Främst vill vi uppmuntra folk till att vara intresserade och utforska. Vi vill även lyfta fram saker vi tycker är intressant för att skapa ett immateriellt värde i det vi gör samt vara transparenta med vad som inspirerar oss. Det finns så otroligt mycket spännande att hämta inspiration ifrån. Det brukar ofta vara så att någon av oss har uppmärksammat en subkultur och tjötar om det när vi hänger, vilket resulterar i en process av nörderi. Vi har bland annat ett stort intresse för elektronisk musik, vilket föll naturligt som inspiration till vårt första släpp, samt även de subkulturer som uppstått i relation till dessa musikgenrer. De senaste åren har intresset för rave och olika svartklubbar ökat sjukt mycket och vi vill lyfta fram varifrån detta fenomen kommer samt hur samma grej har sett ut i andra kontexter genom historien. När vi hör ordet rave tänker vi i första hand på 90-talets England och den uppsjö av olika elektroniska musikgenrer och subkulturer som blomstrade där vid den tiden. Filmen Human Traffic från 1999 fångar denna tid på ett ganska ocensurerat sätt och är en stor inspirationskälla för den som vill veta mer om denna epok. Våra första plagg fick en boxig 90’s passform och många av trycken och broderierna var inspirerade av olika saker relaterat till denna tid. Vi fotade kläderna även analogt i förfestmiljö för att förstärka känslan. Genom vår Instagram förmedlar vi också dessa inspirationskällor, dock gillar vi inte att trycka saker i ansiktet på folk, ofta hintar vi bara, och lämnar utforskandet till den intresserade.
Könst samarbetar även med lokala konstnärer och kreatörer. Hur går urvalet till?
– Samarbetet mellan lokala konstnärer och kreatörer sydde vi ihop med vår sidokollektion “Not original Könst”. Nu till en början har vi mest samarbetat med folk vi känner och tycker att det är ett spännande och nytt sätt för oss att skapa kollaborationer. Till vårt första släpp har vi valt att samarbeta med Peter Apelgren, komikern som egentligen är konstnär och just nu aktuell med utformningen av nya restaurangen Tavolo på Magasinsgatan. Vi har även samarbetat med Amanda Åkerman, konstnär och illustratör som bland annat gjort många bokomslag och har ett estetiskt uttryck vi älskar. Samt Olof Norrman, en vän som driver butiken Göteborg Manufaktur. Han började kedjesömsbrodera och ville ha något att träna på så vi gav honom en uppgift. Vi är öppna för alla typer av samarbeten så länge vi möts i värderingar och uttryck, vi vill vara en plattform där både mindre och större kreatörer möts och tar hjälp av varandra på ett opretentiöst vis.
Not Original Könst, Peter Apelgren och Könst (byxor)
Berätta mer om Not original Könst, vad är det?
– Not original Könst är en sidokollektion till Könst som på något sätt representerar en av våra grundpelare. Istället för att köpa in nya färdiga obrandade plagg så använder vi vintageplagg som vi tycker har potential och ger dem lite mer kärlek. Vi är tydliga med att det inte är våra plagg från scratch, vi vill få gamla plagg att komma till nytt liv. Japanerna har ett ord som är någonstans kärnan för Not original Könst, “Kintsugi” eller “Kintsukuroi” som betyder “reparera med guld”.
Dela med er av era bästa tips till den som är nyfiken på att upcycela gamla plagg eller saker.
– Det behöver inte vara så avancerat, ta något du äger eller köp second hand, sy in, lägg upp, klipp av, måla på det, brodera något, färga om med textilfärg, hitta knappar eller tygmärken att sy på. Kan du inte eller orkar inte lära dig, ge det till någon som kan, en skräddare eller en vän som har kunskapen. Du kommer bli överraskad hur bra det kan bli! Och även om det inte blir helt 100% kommer det bli något unikt skapat med kärlek.
Hur ser ni på framtidens konsumtion?
– Först och främst vi måste gå tillbaka till hur det var förr där man lagar och tar hand om sina saker. Satsa på kvalitet och småskalighet, lägg mer pengar på färre plagg, köp mer sällan om du ska köpa nytt, dessa saker har även ofta ett andrahandsvärde så du kan sälja det vidare. Köp hållbara produkter, både sett till kvalitet, material och hur dem är producerade. Skippa fast fashion, det är skit, luras inte av greenwashing. Laga mer, second hand-fynda mer. Fler kommer köpa och sälja grejer andra hand genom exempelvis Tradera, Blocket, Marketplace och Instagram etc. Vanliga second hand-butiker och webbshoppar med vintage kommer att bli fler. Delningsekonomi växer inom vissa områden, tror dock inte det blir stort inom kläder, men inom vissa områden med produkter/tjänster man använder mer sällan.
Foto: Thom Estifanos
Vad har ni själva för förhoppningar för framtiden?
– Vi vill vara med i en högst nödvändig revolution av klädindustrin som vi anser är en riktigt smutsig bransch som behöver ändras asap. Dock vill vi inte se oss som enbart ett klädmärke utan kommer även att ändra fokus ibland; inredning, musik, måleri, film, litteratur eller vem vet vad, vi är en kreativ plattform, en föränderlig process. Vi vill jobba mot en bättre framtid för miljön men även lyfta andra viktiga frågor, som att jobba för en värld där inte normer existerar.
Hej, Elias Mahfoud vem är du?
– För att citera Adam 888: “Jag är en människa som just nu är på Jorden och gillar att äta massa burgers in all types of forms, that’s my thang thang”
Vad har du i din hamburgare?
– För mig så varierar det, beror på vad jag är på för humör och vad jag har hemma, viktigaste för det mesta är att allting som hör till är balanserat, både i kvantitet och smak – men ibland så älskar jag att gå loss på pålägg, till exempel att man slänger på lite chili eller mac n cheese, kanske båda två i en och samma burgare, låt kreativiteten flöda! Men det jag brukar köra mest är brioche som jag brer på majonäs och steker (get that golden crust babbyyyyy), högrev (smashed) med två skivor lagrad cheddar som jag lägger på en bädd av saltgurka och hemmagjord dressing (gärna lite spicy) och toppar med karamelliserad lök. Brukar slänga på lite rostad lök för extra crunch!
Var hittar en Göteborgs bästa burgare?
– Är sjukt velig gällande att utse bästa burgaren för min åsikt växlar mellan olika ställen hela tiden. Finns många stabila hak som The Barn och Stockyard. Jag försöker att inte äta på samma ställen hela tiden, vill alltid prova något nytt hak för att switch it up! Senast var på Street Food to Go som knockade mig likt en RKO (s/o Randy Orton) – sjukt gott till ett väldigt bra pris! Men om jag vara ärlig, ibland så sitter det inte helt fel med en burgare och shake på sjuans late night hours.
Hur tror du att hamburgarna kommer att se ut framöver?
–Jag tror inte att det kommer ske en märkvärdig förändring i och med att hamburgare mer eller mindre har behållit samma struktur sen hamburgarens begynnelse. Visst det finns trender som till exempel smashed style, men det är fortfarande samma grej som det varit tidigare, bara att man tillagat proteinet annorlunda. Något som är fint att se är att utbudet av protein har utökats senaste åren hos lokala hak, men även kedjor, så att det finns en hamburgare för alla! Så förmodligen kommer nya alternativ till kött att dyka upp, kanske insektsburgare blir nya grejen and I’m all here for it – dagen då McBug lanseras så ser ni mig längst fram i kön, garanterat!
Kaijheller Johannes Hall som han också heter, är ursprungligen från Göteborg, men bor sedan en tid tillbaka i London. Nu släpper han den första singeln inför debut EP:n Vardagliga reflektioner.
Hej Kaijh/Johannes Hall, vem är du för den som inte känner till dig sedan innan?
– Göteborgsson som bott i lite här och där men för tillfället håller hus i London. Där har jag en liten studio i mitt sovrum där jag spelar in och producerar musik. När jag inte gör musik jobbar jag med att utveckla batterier för elbilar och hänger runt i området där jag bor.
Du debuterar med singeln Del 1, berätta om låten.
– Det här var den första låten jag spelade in så den satte nog prägeln på EP:n till viss del. Den kan beskrivas som tankar kring mitt liv det senaste året blandat med rhodes, bas och en trummaskin med lite harmonier på toppen.
I slutet av augusti släpper du din debut-EP Vardagliga reflektioner. Vad handlar EP:n om?
– Temat finns i titeln Vardagliga reflektioner och det är mer eller mindre vad det är – vardagliga reflektioner alltså. Det finns inget specifikt narrativ, det är snarare saker jag gått och tänkt på under perioden då jag spelade in EP:n.
Det känns som att du har ett väldigt lekfullt sound, hur har du hittat fram till det?
– Jag har spelat i band och gjort musik själv till och från de senaste tio åren, så det är nog något som har växt fram med tiden. Jag tror dom flesta som håller på med musik går igenom faser, inklusive mig själv, det kanske är först nu som jag har börjat hitta mitt eget sound. Nu för tiden fokuserar jag på att ha så roligt som möjligt utan begränsa mig till ett specifikt genre och sen får det blir vad det blir.
Du kommer ursprungligen från Göteborg men bor numera i London, vad kan du sakna med Göteborg?
– Familj, vänner och havet!
I London har covid-19 lett till hårdare restriktioner och karantän i en helt annan utsträckning än i Göteborg. Hur har din karantän varit?
– Jag har kunnat jobba hemifrån och bor med andra människor i ett relativt rymligt hus, så jag har klarat mig bra. Det är givetvis inte optimalt att inte kunna gå ut och träffa människor och liknande, men det finns dem som har det betydligt mycket värre. De har släppt lite på restriktionerna nu vilket gör det lite enklare men på samma gång så verkar det som att en andra våg lurar runt hörnet så vi får se vad som händer.
Vad har du för planer för sensommaren?
– Förhoppningsvis kan jag ta mig tillbaka till Göteborg innan sommaren är över!
Nyfiken på framtidens modister? Se Tillskärarakademins examensvisning här.
Tillskärarakademin i Göteborg som utbildar i textila hantverksyrken för mode och scenkostym fick likt många andra flytta sin examensvisning till webben med anledning av Covid-19. Nu finns samtliga examensarbeten med fokus på kvalitet, estetik och hållbarhet filmade. Bland examensarbetarna finns allt ifrån scenkläder och historiska dräkter till klänningar, kostymer och excentriska huvudbonader.
– Vi är otroligt stolta över våra studenter och vad de åstadkommit, särskilt med tanke på de tuffa omständigheter som varit. Det är första gången vi gör en digital visning och det känns kul att den blev så bra, säger Tillskärarakademins rektor Sofia Höfvner Skogh.
