I januari intar Augustine Pusterviks stora scen för första gången. Vi har tagit tempen på vad som spås vara Sveriges nästa stjärnskott. 

2019 har varit ett händelserikt år för Augustine, eller Fredrik Gustafsson som han också heter. Året inleddes med släppet av den hyllade debutsingeln Luzon, sommaren avslutades med dubbla spelningar på Way out West och för inte så länge sedan släpptes två turnédatum, ett på Pustervik och ett på Södra Bar i Stockholm, samtidigt som hans lyssnarskara bara växer. För inte så länge sedan var Augustine även på besök i Los Angeles och gjorde en hederlig skrivarresa med sessions hos nya personer varje dag för att få in nytt material och nya idéer att arbeta vidare på på hemmaplan. Han berättar att allt kring sessions fortfarande kan vara lite ovant och att det var länge sedan han träffade så många olika personer i det syftet.

– När vi skrev de låtar som är släppta har jag bara gjort det med samma personer. Så det var lite av en ny upplevelse att gå in i ett rum med nya personer och tänka att det ska vara till en själv som man skriver. Det var kul men också svårt ibland. 

– Det är en märklig grej egentligen, att man ska sitta där och sjunga melodier på en loop i några timmar och så ska något fastna. Vissa är väldigt duktiga på att få ut det mesta av en sådan session med nya personer men jag kanske inte är den bästa på det. Ofta kommer det ändå ut idéer som jag kan fortsätta jobba på hemma i lugn och ro. 

De flesta av låtarna på EP:n Wishful Thinking har han skrivit ihop med Rassmus (reds anm. Björnson) och han berättar att de känner sig trygga med varandra. 

– Det känns som att vi har kommit till det stadiet där man är så bekväm att båda tänker ungefär samma. Man kan kasta ur sig lökiga textidéer och sådant utan att man skäms så som man kanske hade gjort med en främling. 

Båda har en producentbakgrund samtidigt som de också är låtskrivare och efter att ha arbetat med Wishful Thinking har de lärt sig att släppa på rädslan för konflikter och kritik när de arbetar, ingen tar illa upp när de skriver om saker. Augustine berättar att han har varit lite känslig för kritik men att han har hittat vad som fungerar för honom. 

– Det känns som att man får hitta de man trivs bra med och som får ut det bästa av en. 

När en lyssnar på Augustine slås en av att Fredrik, trots att han är i början av sitt artistskap, tycks ha hittat ett eget, unikt och tydligt sound. Det är storslagna filmiska ljudlandskap, falsettsång och smarta texter, gärna med en liten twist på slutet som får en att småle lite.

– Soundet blev tydligare och tydligare när man jobbade sig fram till den där EP:n och nu är det gamla idéer som plötsligt känns ganska aktuella igen för att man kan plocka upp dem på nytt. Det har blivit som en liten värld som man kan arbeta inom.

Augustines bana inom musiken började när han var yngre, på den tiden var det trummor som gällde och sedan gitarr. Själva producerandet och skrivandet är något som har kommit under de senaste fem åren, under sin gymnasietid gick han en estetlinje vid Donnergymnasiet och fortsatte därefter hos Musikmakarna i Örnsköldsvik där han pluggade låtskriveri och produktion under två års tid. Han berättar att han nästan gillar själva produktionsbiten mer än att skriva låtar och många gånger börjar idéerna när han sitter framför datorn. 

– Det händer inte så ofta att jag skriver en låt enbart på gitarr eller piano utan det känns oftast som att det börjar i att hitta ett snyggt beat som man kan sätta på en loop och bygga melodierna på något som finns i datorn. Jag tycker att det är väldigt kul men ibland tar det också otroligt mycket tid för att man inte riktigt bestämmer sig kring vilken version eller sorts produktion man ska gå på och så håller man på så fram och tillbaka. 

Han avslöjar även att han är svag för texter och när han väl snubblar över något välformulerat är han inte sen att kolla upp det, ord för ord. 

– Om jag hittar en artist eller en låt så är jag ganska snabbt inne på Genius och kollar vad de sjunger om. Det känns som att en låt blir väldigt mycket bättre om en text är smart eller fint skriven. Jag har alltid dragits mot lite deppigare band och artister just textmässigt, så det har väl egentligen blivit att jag bara vill härma dem på något sätt. Jag har till exempel lyssnat en massa på The National och de är ju superdeppiga. Sedan kan det vara olika saker som får igång en låttext. Det kan bara vara en rad som man tycker låter fin och så byggs hela texten på den fastän den raden kanske inte alls var helt logisk från första början. Sen testar jag mig fram lite, det är också något som tar en väldig tid. Det är väldigt mycket undran om man är en stor klyscha många gånger.

Pressbild Augustine
Foto: Oskar Omne

I Luzon sjunger Augustine ”I’ll pull back my hair like in Grease, and you’ll cling to my arm as I swing for his jaw”, kanske hade det känts klyschigt eller banalt om någon annan sjöng det, men på något sätt lyckas Augustine balansera det där så väl att det känns självklart. Själv är han självkritisk kring sina texter och han berättar att det ibland tar otaliga vändor innan det landar i en bra magkänsla och det slutresultat som vi lyssnare får höra.

– Jag övertänker allt väldigt många gånger. Det är en väldigt fin balans kring vad jag själv tycker, vad som ser fint ut i text och som ibland bara låter aslökigt när man sjunger det. Samtidigt så tycker jag väldigt mycket om att skriva så då får jag bara köra på det. 

Efter årsskiftet, i samband med spelningarna, väntas fler singelsläpp som följer upp upptemposingeln Guts. Tanken är att Augustine ska följa upp EP:n med ett mindre album som kommer att gå i både dur och moll. 

– Wishful Thinking EP:n hade många låtar som egentligen handlade om något som hände för några år tillbaka sedan. De låtar som jag har skrivit nu har nästan på något sätt handlat om året som har varit nu och de upplevelser jag har haft, väldigt färska saker. De fortsätter mycket i samma sound men man har också förnyat sig, de är ganska så beatbaserade och egentligen lite mer som min senaste singel Guts, lite mer upptempo. Det får bli någon blandning mellan att vissa förhoppningsvis är väldigt dansanta medan andra är mer rakt ned i mörkret. 

Innan albumet släpps ska dock giget på Pustervik bockas av och det är inte utan en lite nästintill skräckblandad förtjusning som Augustine tackade ja till att spela på stora scenen.

– Det känns otroligt kul och sedan tror jag att en nervositet kommer att smyga sig in strax innan som inte kommer att vara så rolig. Ibland kan det kännas som att man kastar sig ut lite för stort, lite för snabbt. Att man testar att köra på Pustervik, samtidigt får man göra så bra man kan. I och med att vi fick en möjlighet att kunna köra där så pass tidigt så tror jag att jag hade ångrat mig om vi inte tog chansen. Det kommer bli något av det roligaste jag har gjort tror jag. Någonsin. Jag är väldigt pepp.