Efter två års tystnad är Hannah Smallbone tillbaka med den nya singeln Hit Me Right Where It Hurts. En frisk sommarfläkt med inspiration från det sena 80-talet med tropiska tongångar och spår av Wham och Culture Club.
Hannah Smallbone är tillbaka med den nya singeln Hit Me Right Where It Hurts. Det är neon, hockeyfrillor och varma minnen från 80-talet i en modern och nutida tappning. En låt som passar lika bra i valfri high school-balscen eller i Sixteen Candles från 1984 som under sommarens utekvällar. Inramad av det tropiska soundet tar den träffande texten upp kampen i en relation där man börjat kommunicera med hjärnan istället för med hjärtat.
Hannah Smallbone om singeln: ”Man går om varann, missförstår, feltolkar, slutar leva upp till varandras förväntningar, men mest av allt försöker leta reda på den borttappade kärleken.”
Vilka göteborgare släppte de bästa låtarna under 2020? Vi har satt ihop en topp tio lista över stans absolut bästa singelsläpp för att därefter lista resterande favoriter utan inbördes ordning.
Fan vad bra Terra är (om vi får lov att använda ett riktigt kraftuttryck). I början av 2020 släppte de Underbara saker som har hur många pärlor som helst, inte minst titelspåret. Bandet visar på en ny tyngd i texterna och ett än mer utvecklat Terra-sound. Nu håller vi tummarna för att vi får se Terra live 2021.
I början av året släppte Funk-Viol sitt debutalbum❀❀❀❀. Nu är hon tillbaka med det nya projektet Återupplivade som består av tre remixade-spår samt en helt nyproducerad låt av Efrik. Vi på redaktionen älskar att få dyka ned i Funk-Viols magiska, oförutsägbara och lekfulla universum och spåret Oasen är absolut inget undantag. Hon får helt enkelt musik att kännas kul och spännande igen.
Bröderna Bennett kan verkligen göra musik. Deras album Och du heter? låter sig inte placeras i något fack utan arbetar genreöverskridande, nytänkande och fritt. Klicka på play och låt dig svepas iväg av självreflekterande texter och musik som kommer få dig på festhumör. Vi är spända på att se vad de tar sig an härnäst.
När pop är bra kan det låta helt vansinnigt bra och självfallet hör Kasino till den kategorin. Kasino debuterade med singeln Skriva om dig och följde sedan upp med den fyra spår långa EP:n Du som gick varm på Djungeltrummans kontor. Singeln Byter kanal har ett The Blaze-inspirerat ljudlandskap och en text som lyckas fånga det fina i det fula, det räckte för att vi skulle falla pladask för Kasinos skapelse.
Shadi G har skapat ett alldeles eget sound. Hennes mjuka röst möter svävande ljudbilder och landar i experimentella och stämningsfulla spår som drar åt ett meditativt och vackert R’n’B håll. Goddes Pt.1 är som att sjunka ned i ett mjukt hav av kuddar.
Talangfulle Victor Hollender släppte EP:n Cerna i somras, en fem spår lång EP som tar med lyssnaren på en resa genom Göteborg och hans uppväxt. Vi gillar verkligen hur Victor jobbar med ord, vardagsbetraktelser – scener från livet blir ren poesi när han lägger fram sina verser.
Katthem är inte bara riktigt coola de gör även bra musik. I september släppte de sitt debutalbum Vackra Lögnerskor, det är melodisk punk uppblandat med popmelodier och låten Ohållbar utveckling slår vi gärna på när vi behöver väcka lite jävlar anamma inom oss.
Nu är äntligen Bye Bye Bicycle tillbaka. I november släppte de EP:n Specular som får oss på redaktionen smått nostalgiska, blickar tillbaka på Jazzhusettiden (i positiv bemärkelse) och blir lite varma i hjärteroten över att det fortfarande finns musik som får oss att känna oss som sockerdricka i kroppen. Mirrors är en äkta popbanger som får en på riktigt gott humör helt enkelt.
Beverly Kills har varit superproduktiva i år och släppt riktigt många bra låtar, det är vi självklart glada över. Med Trophy Hunt visar de återigen att deras alldeles egna post-punk sound är här för att stanna.
Oj vad vi hade sett fram emot att höra Tillsammans i mörker liveihop med lite hederlig allsång på Ullevi. Men nu blev det som det blev med det. Tillsammans i mörker är småmysig, har hög trall-kvalitet och bär på klassiskt sound i sann Håkan Hellström-anda.
Det är återigen dags för helg. Denna veckan är det dessutom ingen annan än singelaktuella Hannah Smallbone som ligger bakom Helgens Spotifylista.
Hej Hannah Smallbone! Hur ser en vanlig helg ut för dig såhär i coronatider?
– Hej! Jag har kanske inte varit den mest corona-anpassade personen eftersom jag inte har ett jobb man kan sköta hemifrån och det har väl lite präglat det privata också. På helgerna träffas jag och mina bästa vänner för att dricka mycket vin och vara allmänt högljudda. Jag har en kul vinylsamling hemma med allt från UB40 till Vikingarna och deras cover av Djingis Khan som man kan slå på när man vill liva till det. Annars sitter jag gärna å proddar i min studio vid Odenplan eller promenerar runt i stan med min kille och kollar på Stockholms alla vackra byggnader. Älskar att bo i en stad med så mycket historia i varenda hörn. Finns ju väldigt många vinylskivebutiker dit man kan ta sig enbart för att tjuvlyssna när gamla söderkis-gubbar snackar knegar-stockholmska. Varenda en av dem hävdar givetvis att de var med på både Gärdet-festen och nån gång festat med Jimi Hendrix. Mycket charmigt.
Berätta om inspelningen till din musikvideo för Heartless Lady.
– Jag spelade upp min retroflörtiga låt Heartless Lady för bästa Christine Friberg som målade upp sin bild av hur hon ville videon skulle se ut. Det råkade vara exakt den estetik och story som jag var ute efter – ett 80tals-Sverige med en klassisk dejt fast med utbytta könsstereotyper. Vi spelade in den på olika locations i Göteborg i somras bland annat på Hagabion/Kino, Egg&Milk, spårvagnsspåren vid Västergatan och ett grustag på Hisingen. Kommer därifrån så fick mycket hjälp av vänner och familj med både statister, rekvisita, proviant och kaffe med mer. Foto stod självaste Patrik Vincent för. Alla mina feta outfits grävde Christine fram på Beyond Retro men även en del från våra egna garderober. En go vän, Petter Hörbeck, som redan ägde egen hockeyfrilla, ställde upp som killen i videon, utan några tidigare skådespelarerfarenheter.
Heartless lady handlar om hämnd och kvinnlig styrka, vad inspirerade dig i skapandet av låten?
– I Heartless Lady vill jag uppmuntra tjejer/damer/tanter att vara så själviska, elaka, arga eller likgiltiga de själva vill, precis som killar alltid tillåtits vara på vilket sätt de vill utan att behöva be om ursäkt för det.
– Har använt tape- och choruseffekter, juno-pads och tunga rock-virvlar i studion och även spelat in skaplig elgitarr. Jag är ju först och främst pianist men men när jag hanterar något annat än mitt huvudinstrument, framför allt trum-beats så är det som att jag får en mer logisk och lättsam syn på hur saker ska låta, utan krusiduller. Jag är duktig pianist men lägger alltid lite för många bluesräkor och färgningar, därför byter jag och min kompanjon Robin Rudén ofta plats när vi proddar, typ letar idéer i våra döda vinklar kan man säga. Jag har inspirerats av coola disco- och punkrock-damer, typ Debbie Harry, Grace Jones, Marianne Faithful, Donna Summer och Joan Jett. Men har även lyssnat en del på modernare artister som Miley Cyrus, Ariana Grande och Dua Lipa.
När passar det som bäst att spela din spellista?
– 1. När du jobbar hemifrån under Corona och behöver extra pepp!
2. När du bilar fram och tillbaka Stockholm-Göteborg.
3. När du firar att Corona är över!
Vad har du för planer för 2021?
– Jag måste flytta igen för Stockholm is a bitch när det kommer till bostäder. Önskar det var en mänsklig rättighet att ha en bostad, att det typ ingick i grundlagen, vilken förutsättning du än har. Nu handlar allt bara om att tjäna pengar och det är sjukt orättvist. När jag inte är mitt i ett flyttkaos ska jag fortsätta skriva och producera nya låtar i min studio och inspireras av Prince.
Idag står vi av premiären för Hannah Smallbones peppiga those things.
Berätta om those things, hur kom den till och vad handlar den om?
– Jag skrev those things i pauserna på ett av mina pianobarsgig i Båstad. Sprang mellan logic på hotellrummet och flygeln i restaurangen, fram och tillbaka, och glömde nästan bort att springa ner igen och spela. Men det är ju också bra att spela massa goa kända låtar emellan för då får man ju idéer.
– Those things utspelar sig i kölvattnet av ett förhållande som tagit slut. Den är ett big fuck you till en före detta partner/ragg, som försummat en på något sätt. Den handlar om hur lätt man kan ta någon för given, men kämpa för en annan. Och sedan är den också väldigt feelgood, om hur man plåstrar om sig själv, och tvingas bita ihop och komma igen.
När ska en lyssna på those things?
– När du går på en trottoar och känner att du äger hela världen. Lite som John Travolta i Saturday Night Fever om du vill.
Vad skulle du säga kännetecknar din musik och ditt sound?
– Girl power, sårbarhet och lekfullhet. Sen gillar jag retrosynthar, det är inte så mycket att skruva och hålla på, bara dey att det fräser så gött.
Vilken tid på dygnet är du som mest kreativ och varför?
– Huvet funkar bra när solen gått ner. Att sitta och prodda hemma eller i studion kvällstid är detsamma som Netflix and chill för mig. Tiden bara går och går och kommer aldrig igen.
Vad har du planerat framöver, kommer vi kunna se dig live i Göteborg inom en snar framtid?
– Klart ni kommer se mig i Göteborg. Jag bor i Stockholm men är ju från Göteborg och har familj och vänner med mer här. Dessutom är jag ju huspianist på Yaki-Da där man kan se mig spela Beyonce och sånt tillsammans med Jonas Abrahamsson. Vi brukar kallas “killen och tjejen” för folk vet inte vad vi heter. Angående spelning med min egen musik hoppas jag boka in det snarast.
Ikväll blir det spelning på Studio HPKSM. Blod! Och Hannah Smallbone! Berättar vi i den här texten.
Blod är fyra göteborgsmusiker som funnit varandra i en vilja att spela ljudstark musik från hjärtat. Det låter som en saga men soundet sägs ha mejslats ut i en smedja i Göteborgs hamn. De har skrivit ett antal sorgsna kör-shoegazelåtar i dur där de enligt uppgift blandar ömhet och ojud. I oktober släpptes debut-EP:n Oket, ”sex låtar på svenska om vardag, innerstadsångest och störiga bekanta”. De inspireras av My Bloody Valentine, Yo la tengo och Bob hund. Man kan även läsa en intervju i Nöjesguiden här. Och lyssna på dem här (Spotify).
Hannah Smallbone har rötter i Storbritannien och har gjort många års låtskrivande vid pianot. Hannah Smallbone kommer med pop-rnb och berättar enligt presstexten om hur det är att kompromissa med sig själv i ett liv där kärleken och självrespekten sällan går ihop”. Tunga, peppiga beats och mängder av personlighet utlovas. Snart kommer hennes första singelsläpp.
Den här webbplatsen använder kakor för att göra din upplevelse så bra och kul som möligt. Läs merOk
