Kasino eller Johannes Runemark som han heter till vardags gör musik som fångar det allra fulaste i det allra finaste. Följ med Djungeltrumman när vi dyker ned i Kasinos egna lilla universum.
Den 15/10 kommer din debut-EP, hur har du gått tillväga i valet av låtar som återfinns på EP:n?
– Jag har tyvärr inte haft ett val av låtar även fast jag hade önskat jag kunde välja bland massa. Alla låtarna på EP:n skrevs under en och samma period och när jag inte hade något mer att säga eller skriva så tog också låtarna slut. Så det blev bara fyra den här gången, jag hoppas jag har lite mer jag behöver få ur mig till nästa gång.Vill göra en hel skiva!
Finns det någon låt på EP:n som betyder lite extra för dig?
– Skriva om dig känns lite extra för att det var första låten jag skrev och första låten jag släppte som soloartist. Hade det inte kommit någon mer låt efter den hade jag känt mig ganska nöjd ändå faktiskt.
Du sjunger gärna om det fula i det fina, hur hittade du dit?
– Jag har alltid känt en dragningskraft mot det fördömda. I min bok så är kärlek så mycket finare för att den också gör ont. Jag tror också jag har en ovilja att försköna saker i livet. Jag vill kan liksom inte blunda för något och då blir det nog naturligt att jag också sjunger om det fula i det fina.
I singeln Byter Kanal, som släpptes nyss, fastnade jag för din detaljrikedom i texten, små vardagsfragment som får låten att kännas nära. Vad skulle du säga kännetecknar ditt sätt att skriva?
–Hmm… jag tror att det kanske är ganska filterlöst. Jag är halvbra på att trolla med ord så det blir ganska direkt. Jag försöker fånga stunder och ögonblick och sedan skriva ner dem så bra jag kan och då blir det nog ganska okonstlat och ofiltrerat. Men ibland låter jag fantasin vinna över verkligheten också så klart. Livet skulle vara så jävla tråkigt om man inte ljuger lite ibland!
Det känns även som att din estetik ligger väl i linje med låtarnas tema, skulle du säga att du är svag för det där lite fulsnygga som heltäckningsmattor och halvfulla glas?
– Gud ja! Jag är otroligt svag för allt som har liv och karaktär och i mitt fall råkar det ofta vara ganska fulsnyggt! Tänk vad en gammal heltäckningsmatta fått vara med om. Den är ju mycket roligare än ett fult nytt parkettgolv!
När en lyssnar på din musik märker man även hur du blandar vismelodier med elektroniska trummor, det låter helt enkelt som Kasino och inget annat. Hur fann du ditt sound?
– Jag tror att det är en kombination av att jag är väldigt svag för gamla melodier som psalmer och visor men att jag också älskar det melankoliska i elektronisk musik. Jag älskar att blanda två grejer som är ganska långt ifrån varandra och se vad som händer. Oftast händer det något fint i den kollisionen och då blir jag ganska snabbt inspirerad.
Du har arbetat med diverse andra artister, hur tror du att det har påverkat den riktning du valt i ditt soloprojekt?
– Jag tror inte det har påverkat mig så mycket. Jag har alltid skrivit musik först och främst till mig själv. Och den musiken jag fått äran att vara med och skriva har jag haft distans till på något vis. Det har alltid varit någon annans historia som ska berättas. Jag tror mer att jag har inspirerats till att göra min egna grej och egentligen bara velat göra min grej ännu mer av att skriva till andra.
Vad gör du för att utmana dig själv i din kreativa process?
– Stanna upp, resa iväg, vara ensam. Jag fastnar väldigt lätt och det enda sättet att utmana min kreativa process är egentligen att koppla bort den helt och hållet. Min kreativitet kommer och går precis som den vill. Jag har försökt att tygla den med rutiner och tider men den gör som den vill ändå. Så helt enkelt utmanar jag mig i att inte tvinga mig själv till att vara kreativ när jag inte kan.
Detta nummer av Djungeltrumman handlar om relationer och kärlek. Vad skulle du säga är det viktigaste du lärt dig om kärlek hittills?
– Att kärleken har så många olika former och att den ter sig annorlunda efter tid på ett väldigt fint sätt. Jag tror att jag hade en föreställning och en tydlig bild av vad kärlek var och hur det skulle kännas men det var innan jag hade levt ett längre tag med kärleken. Ju längre jag lever med den desto fler former får jag se och det är kanske det finaste som finns!
Har du något tips till de läsare som behöver lite hjälp att komma över någon?
–Oj vad svårt. Men kanske att våga känna alla känslor som du känner. Känslorna måste ut nån gång så lika bra att bara känna allt du behöver känna på en gång?
Vad har du för planer för EP-releasen? Kommer du kunna lösa något covid-19-vänligt firande eller blir det en helkväll på ett kasino?
– Det blir troligtvis en helkväll på kasino med tomma fickor och iskalla gin och tonics! Coronavänligt så klart!
