Den 12 februari öppnar BBQ-restaurangen Brisket & Friends i Göteborg.
Den texasinspirerade barberquerestaurangen Brisket & Friends öppnar restaurang i Göteborg den 12 februari. Brisket & Firends öppnade sin första restaurang i Stockholm under 2016 och drivs av Ludvig Åström och Niklas Elshazly. I Göteborg kommer restaurangen att husera på Vallgatan 21 i Victoriagården och på menyn kommer du som besökare att finna såväl kött som vegetariska alternativ.
– Att öppna i Göteborg är en dröm som går i uppfyllelse. Det känns hur roligt som helst. Vi är redo att bjuda på en ordentlig smakupplevelse för den som älskar mathantverk, BBQ, kött, vegetariskt och noga utvalda ölsorter, säger Niklas Elshazly.
Den 4 december öppnar restaurang Kajutan som tidigare huserat i Feskekyrkan in i Saluhallen. Kajutans nya lokaler kommer att ligga på andra våningen i Saluhallen, har alkoholtillstånd och kommer att ha lunchservering mellan klockan 11.00-14.00 och därefter servera en a´la carte meny fram tills klockan 18.30.
– Att Restaurang Kajutan flyttar från Feskekyrkan in till Saluhallen känns som ett naturligt steg i vår relation med göteborgarna. Saluhallen har fler besökare än Feskekyrkan och här känner vi att vi når en bredare målgrupp. Göteborgarna har alltid haft ärenden till Saluhallen och det finns många människor i närområdet som äter lunch där. I Feskekyrkan hade vi även många turister och affärsmöten men i vår nya lokal tänker vi oss att etablera en mötesplats för också för lokalbefolkningen. Vi tar med oss vårt koncept med dagens lunch och de huvudsakliga råvarorna är fortsatt fisk och skaldjur. På kvällarna kan man boka restaurangen för slutna sällskap och företagsevent, vi kommer att erbjuda bland annat mingel, skaldjursbufféer, räkfrossa, kräftskiva och havets julbord, säger Peter Cornelis, ägare till Kajutan.
I dryga 15 år har Jesper Jansson jobbat inom krog -och restaurangbranschen. Nu har han öppnat eget. En vinbar döpt efter sig själv. Det här är Jesper.
Jesper Janssons karriär inomkrog -och restaurangbranschen började när han var 15 år gammal, på en restaurang i Gamlestaden. Diskare på dagarna och bartender under kvällarna. Ibland hoppade han även in som assisterande kock och intresset för mat och dryck växte sig starkare och starkare. Jesper hamnade på Lounge(s) där han först jobbade som diskchef. Efter några år tog han över som driftchef. Men nattklubbslivet tärde på såväl privatlivet som annat.
— Jag kände tillslut att det var dags att sluta jobba nätter och komma hem klockan sex på morgonen. Jag ville hitta något annat och testa något nytt.
Han var klar med att han skulle vara kvar i branschen på ett eller annat sätt. Tankarna spretade mellan att kliva över till säljsidan och sälja öl, vin och sprit till restauranger och krogar, eller att starta en egen restaurang.
— Tillslut vägde tanken på att öppna eget tyngst. Antingen så öppnar jag eget nu eller så kommer jag aldrig göra det. Det var värt att testa. Jag behövde mer personlig utveckling.
I maj förra året slog drömmen in. Dörrarna till vinbaren Jesper slogs upp. Ett enkelt litet ställe som premierar bra mat och dryck och en personlig service. När man kliver in genom dörren möts man av en varm och mysig känsla. Det känns lite som att komma in ett vardagsrum. Något som Jesper Jansson har haft i åtanke sedan dag ett.
— Jag ville göra något unikt för området. Jag ville jag skapa den här vardagsrumsfeelingen. Där folk kommer hit, tar ett glas och kanske blir lite sugen på att käka. Då tar man sig ett bord och sätter sig och käkar. Eller så kommer man hit bara för att ta sig en öl eller ett glas vin. Det ska vara öppet för gästen i fråga att faktiskt bestämma själv vad man känner för.
Väggarna pryds av olika viner och vinglas. I baren finns det sittplatser för gäster som bara vill ta en snabb öl efter jobbet. Bakom baren finns även köket, fullt synligt för restaurangens alla gäster. Menyn består av mellanrätter, lite mindre än huvudrätter, som går perfekt att dela med sitt sällskap. Maten går att känna igen från hela världen, men det finns många inslag från Asien och medelhavet gjort på svenska råvaror. Menyn är en återspegling på det Jesper själv brukar laga hemma.
— Jag har haft extremt mycket middagar hemma med vänner och familj och de har alltid gillat min mat. Så när jag tänkte på menyn sa mina vänner och familj att ”Fan, kör den maten du lagar hemma! Vi gillar den och det kommer andra också att göra”. Efter det var det ett ganska enkelt beslut att sätta menyn.
Det mesta i restaurangen har en personlig touch, såväl som maten som servicen. Jesper berättar att han är stolt över att personalen förmedlar en vänskaplig och öppen känsla till de gäster som besöker dem. Visionen för restaurangen är att folk ska kunna komma dit och bli bortskämda med en varm, personlig och intim service.
— Det är A och O för oss. Vi jobbar stenhårt på den biten och försöker hela tiden bli bättre på det. Det är vårt sätt att göra oss unika i området. Det är även därför folk kommer tillbaka till oss. Vi vill lära känna gästerna, det är det viktigaste för oss.
I personalstyrkan finns även hans två bröder, Jonas och Joakim, som också är mindre delägare i restaurangen. Hans mamma och pappa är också delaktiga i verksamheten. Mamman är rodret rent ekonomiskt och pappan fixar och donar i restaurangen och har hjälpt till med designen. Det har mer eller mindre blivit ett familjeföretag. Att familjen står bakom är extremt viktigt för Jesper.
— Det är extremt kul att kunna göra detta tillsammans med dem. Hur mycket jag än vill säga att jag står på egna ben så hade det här nog blivit ganska kortlivat utan familjen. Ibland kan det vara lite jobbigt, det blir ju ofta diskussioner om restaurangen när man ses på familjemiddagar. Just det hade man kanske hellre kopplat bort lite. Men vi drar alla åt samma håll och värdesätter samma saker. Så det är jättekul att alla är ombord, så att säga.
Att öppna ny restaurang i ett redan restaurangtätt område var inget som skrämde Jesper. Han ser snarare möjligheter att komplettera området med ny energi och sin egna touch. Att placera sig på Kungsport blev tillslut ett ganska självklart beslut.
— Läget är fantastiskt! Risken finns ju alltid som ny krögare att bli uppäten av sina grannar. Men det har inte hänt jättemycket i området så jag kände att vi snarare kunde bidra med vår charm till området. När folk går ut för att äta går de ofta till ett restaurangtätt område. Istället för att slåss om gäster så tror jag snarare att vi här hjälper varandra att driva trafik. Vi har försökt göra vår egna grej här så att vi inte är inne och trampar på någon annans revir. Det är det vi försöker sträva efter, att komplettera och dra nytta av varandra istället för att fightas mot andra.
Hur ser framtiden ut för dig och restaurangen?
— Närmsta framtiden så kommer vi jobba på här. Bibehålla det vi har och fortsätta göra gäster nöjda och glada. Vi måste fortsätta tro på det vi gör och göra det vi gör bäst. Men säg om fem år, då vill jag att vi är den där självklara lilla stjärnan som man vill gå till och som står högst upp på folks lista när de kommer till Göteborg. Att vi liksom är på kartan, det ser jag mest fram emot. Det är ju såklart mycket jobb om man ska etablera sig så högt men det är ändå målet. Drömmen är såklart att expandera och öppna nya ställen. Men jag är realist så jag får bromsa mina tankar och säga att vi får börja här och aldrig tappa vår identitet. Det viktigaste är att hela tiden involvera min personal så att de känner att de är med och driver stället framåt.
Är du likt ruset och vinets gud Bacchus en frälst vinälskare? Då är vår guide till Göteborgs bästa vinbarer garanterat något som kommer att falla dig i smaken.
Hos lilla Bar Centro gäller det att vara kvick i sina beställningar för att personalen inte ska mumla något om att du hör till den hopplösa mobilgenerationen. Eller så ser du till att vara lika redo som en scout ute på tur när din beställning kommer. När du väl klarat av din beställning är det dock en riktigt njutbar upplevelse. Hållplats: Kungsportsplatsen Spårvagn: 4, 5, 7, 10 Buss: 18, 50
Bar La Lune blev snabbt en favorit för vinentusiaster efter öppningen 2018 och det lilla krypinnets sittplatser är nästintill alltid upptagna. Så ett hett tips till dig som vill avnjuta något av vinbarens goda och väl utvalda viner är att vara där i riktigt god tid. Hållplats: Vasaplatsen Spårvagn: 2, 3, 7, 10 Buss: 16, 19, 753
På Barsac finner du en imponerande samling vin både på glas och flaska. Är du i Vasa är detta en kvarterskrog där du enkelt kan slinka in på något smarrigt, ägarna är inte heller rädda för lite hederligt tjöt. Hållplats: Vasa Viktoriagatan Spårvagn: 2, 3
I Björns Bars källare blir du inte besviken. Här kan du avnjuta goda viner från en gedigen vinmeny tillsammans med en massa delikatesser i en mysig miljö. Smårätterna eller ost- och charkbrickan är att rekommendera, de smakar nämligen utsökt. Hållplats: Vasa Viktoriagatan Spårvagn: 2, 3
Folk är en av de starkast lysande stjärnorna kring Järntorget, framförallt när det kommer till naturviner. Här kan du enkelt tillbringa en helkväll. Börja aftonen med teater, quiz eller en konsert för att sedan äta något från deras meny till att slutligen avsluta kvällen med ett eller två välsmakande glas vin till välkurerad musik utvald av en skicklig dj. Hållplats: Järntorget Spårvagn: 1, 3, 6, 9, 10, 11 Buss: X2, 60, 90, 91, Röd
Teatergatan har blomstrat på senare år och Juan Font är inget undantag. Hos den lilla spanska vinbaren kan du dricka allt ifrån kraftfulla röda viner från Rioja och vita Albarinos från granitklippor i Galicien. Hållplats: Valand Spårvagn: 3, 4, 5, 7, 10 Buss: 18, 753
Är du frankofil eller bara sugen på en god ost ihop med ett glas rött? Hos Le Comptoir står allt som är gott i fokus och de franska delikatesserna avlöser varandra under besöket. Här kan du dessutom köpa med dig ostar och annat gott på vägen hem, det tackar man ju inte nej till. Hållplats: Valand Spårvagn: 3, 4, 5, 7, 10 Buss: 18, 753
Om du vill dricka något annat än bärs kring Långgatorna är Olssons Vin ett perfekt val. Här är det inte något problem med att sitta utomhus även om det regnar då orangeriets tak skyddar mot det mesta. Ett litet tips är dessutom att komma dit under tisdagar, då kan du kombinera ett glas rött med en ost- och charkbricka samtidigt som du quizzar. Hållplats: Järntorget Spårvagn: 1, 3, 6, 9, 10, 11 Buss: X2, 60, 90, 91, Röd
Oizo sadlade om från café till restaurang och vinbar och sedan dess har såväl kålltorpsbor som innerstadsbor och turister vallfärdat hit. Vi förstår varför. Här hittar du välsmakande pizzor och en massa spännande naturviner. Hållplats: Sanatoriegatan Spårvagn: 3, 5
Hos Project tas vin på största allvar och många av bistrons viner kommer från lite mindre producenter. Här serveras vin både per glas och som hel flaska. Om du vill unna dig en riktigt lyxig afton kan du dessutom dyka ned i Projekts kombinerade vinkällare och chambre séparée. Hållplats: Berzeliigatan Buss: 4, 5 Spårvagn: X4, 50, Röd
Om du tycker om att sitta i händelsernas mitt och gillar sorl, liv och rörelse kommer Salut passa dig prima. I Stora Saluhallens mitt ligger Salut som bäst kan liknas vid en stimmig fransk bistro. Här kan du med lätthet sätta guldkant på vardagen och äta skaldjur, ostron eller något annat smarrigt från menyn ihop med ett riktigt gott glas vin. Hållplats: Kungsportsplatsen Spårvagn: 4, 5, 7, 10 Buss: 18, 50
Där Studio HPKSM och Faye Emmy tidigare låg har nu en fransk-italiensk restaurang flyttat in och rumsterat om. Studio Sticazzi vill att du ska känna dig välkommen oavsett om du hänger i spizzerian eller i deras vinbar. Här finns gedigen kunskap om vin och en skön och avslappnad stämning. Ambitionen är enkel – här ska du njuta av livet fullt ut. Hållplats: Valand Spårvagn: 3, 4, 5, 7, 10 Buss: 18, 753
Om du befinner dig i östra Göteborg är nykomligen Vinarium väl värt ett besök. Här hittar du ett bra utbud av spännande viner och om du besöker dem en söndag kan du äta lazy sunday brunch hela dagen lång. Vem gillar inte brunch? Hållplats: Munkebäckstorget Spårvagn: 1, 5 Buss: 17
Sugen på att dricka vin hos ett riktigt vineri? På Wine Mechanics kan du spana in hela produktionskedjan där vindruvor som fraktats direkt från tyska och franska vindistrikt landar i Gamlestaden för att krossas, pressas och jäsas. Deras meny går inte av för hackor heller. Hållplats: Gamlestads torg Spårvagn: 4, 6, 7, 8, 9, 14
Wolfgang Vincafé har en mysig lokal med välvda fönster som vetter ut mot Grönsakstogets myller av liv och rörelse. Här kan du dricka, vin, öl och kaffe hela dagen i en sann fransk anda. En våning ned ligger dessutom Wolfgangs egna vinkällare som är fylld till bredden med väl utvalda viner. Vill du nörda ner dig lite extra erbjuder de även vinprovningskvällar. Hållplats: Grönsakstorget Spårvagn: 2, 6, 11 Buss: 16, 19, 25, Röd
Fiskbar 17 är Magasinsgatans senaste restaurangtillskott, med världens alla hamnar som inspiration.
När jag kliver in genom dörrarna till Fiskbar 17 är de i full gång med slutfixet av restaurangen inför premiären. Det hamras, bankas och poleras på de 50 kvadratmeterna på Magasinsgatan 17 där Strömmingsluckan tidigare legat. De tre vännerna och kockarna som står bakom Fiskbar 17 heter David Haggren, Joel Sjöholm och Antonio Rossiello Schön. De har känt varandra sedan länge och delar även ett förflutet inom krog- och restaurangbranschen.
Joel: Vilken chans att återigen få jobba med dessa och öppna något. Det kändes som ett väldigt naturligt steg att ta då jag har jobbat som kock i några år och även i bar sedan innan.
Att de trivs ihop märks och när jag kikar förbi dem veckan efter intervjutillfället, när de hunnit öppna restaurangen, tycks allt flyta på sömlöst. I dagsläget är det bara de tre som arbetar på Fiskbar 17 och de turas om med arbetsuppgifterna: växlar mellan att stå i kassan, köket och baren.
Det var för runt ett år sedan som idén om att arbeta tillsammans föddes, trion startade upp ett handelsbolag och började arbeta med catering och responsen var god. Sedan fick de nys om att lokalen på Magasinsgatan var ledig och drygt ett år senare har de nu slagit upp dörrarna till sin restaurang.
David: Vi gick till Wallenstam och sa att vi var intresserade av lokalen. De sa att vi gärna fick vara intresserade men att vi fick komma tillbaka med en idé kring vad vi ville göra i lokalen. Så vi satte oss och spånade och två veckor senare presenterade vi vår idé. Till slut, efter många bollar fram och tillbaka, så fick vi kontraktet.
Foto: Amanda Båmstedt
Fiskbar 17 vill bejaka den kultur som har vuxit fram i området kring Magasinsgatan dit folk gärna går för att äta gott, dricka gott och unna sig. De vill även ta vara på den foodtruckkultur som skapats kring torget och vill att de som besöker dem ska känna sig lika bekväma med att köpa mat på språng som att sitta ned för en längre stund.
Antonio: Det börjar bli en mat- och njutningsgata om man säger så, det känns kul att vara en del av det. Vi hoppas att det blir än mer att man går ner till Magasinsgatan och käkar.
Joel: Vare sig man erkänner det eller inte så tittar man gärna på Stockholm eller Köpenhamn i Göteborg och tycker att det är fett. Man ser på Istedgade eller Slakthuset. Det kommer allt mer av det i stan och det finns lite grann som står för sig själv.
Hos Fiskbar 17 kan du inte boka bord. Trion vill att du ska kunna kika förbi spontant och hänga hos dem och det märks på hur de har utformat stället. Dels finns det möjlighet att äta i ståbaren där en kan sitta riktigt nära köket och ta in smårätter som knappt lämnat spisplattorna, men det finns även sittplatser vid höga och låga bord i lokalen. Under sommaren kommer det att finnas en stor uteservering.
Joel: Vi kommer uteslutande att satsa på mat från havet, att vi är en fiskbar säger sig lite av sig självt. Vi vill inte vara ett sjömagasin eller ”havs någonting annat”, utan det ska vara lite enklare med smaker och inspiration från hela världen istället för bara från Västkusten. Det finns redan bra ställen för sånt, det behöver inte vi göra. Det blir lite lägre pris, men med lite större smakupplevelser.
Antonio: Inspirationen ligger lite i gatumat och världens hamnar. Vi kan hämta inspiration överallt men alltid med våra fina och goda råvaror, fisk och skaldjur av kvalitet.
David: Vi kommer att ha vegetariskt på menyn också.
Joel: Vi vill inte utesluta någon gäst heller. Men vill man ha kött så går det faktiskt inte.
När en går ut och äter märks det att det har blivit allt vanligare att ta vara på allt mer av det som havet ger och Fiskbar 17 är inte sena med att testa nya vägar och få sina gäster att utöka sin havsrelaterade smakpalett.
Antonio: Alger börjar komma nu till exempel. Jag snackade med vår grönsaksleverantör som har nya och spännande produkter. Om du är vegetarian och kommer till oss så är det kul att ändå kunna ge en havsupplevelse. Det måste inte vara animaliskt utan det finns alger, sjögräs och örter som ger en upplevelse av hav. Det är väldigt fint om man kan få in det också. Sedan tänker vi på hållbarhet, vi kommer inte att använda några rödlistade fiskar utan försöka använda oss av MSC-märkningar i den mån det går. Vi kommer att tänka hållbart. Musslor och skaldjur är väldigt bra och det finns mycket man kan äta som inte är dåligt för naturen och som inte är utfiskat. Även i form av att lyfta fram bortglömda fiskar som kan vara hur goda som helst men som lite har glömts bort i det här marulks- och filétänket i fine dining. Vi vill gärna kunna luckra upp de där idéerna och visa på att det som är gott är gott oavsett hur fint det är. Man kan göra någonting jättefint av något som inte är så fint. Jag hoppas att vi kan få folk att tänka annorlunda.
Foto: Amanda Båmstedt
De ser spänt på 2020 och att hitta sin plats i Göteborgs uteliv och hoppas hitta sin hemmapublik till både lunchserveringen och kvällarna där det finns mer tid att sitta ned och smaka av deras meny.
Joel: Lokalen i sig är jättefin men vi hoppas ju att det är vi som är grejen för det är bara vi som ligger bakom detta.
David: Vi tycker om det från den här sidan av disken men framförallt gäller det att de som är på andra sida tycker om oss eftersom vi kommer att vara här ganska ofta. Sedan kommer det att vara lite annorlunda hur lunchen och kvällarna ser ut. Lunchen kommer att se ut på ett sätt, för det är lite av ett annorlunda take – det kommer nog inte att vara så mycket take away på kvällar tillexempel, då kommer du kunna njuta mer av andra rätter än de vi har på lunchen.
Antonio: Sedan tror jag på det som Joel säger – dels är det vad man gör såklart, att det smakar gott och att det är en go stämning – men sedan handlar det också om vilka vi är. Det finns många krogar som man kan gå på där du möts av en väldigt trevlig servitris men det finns inte det där värdskapet. Det tror jag faktiskt att vi kan bidra med, för vi har gjort det här med blod svett och tårar, och jag tror att det kommer att märkas av att vi är här som värdar och bryr oss om stället.
Joel: Det finns ett ställe jag har gått till i många år som heter Stage Door, som ligger vid Berzeliegatan. Det är lite som Cheers – ”where everybody knows your name”. När jag går in så hälsar jag alltid på bartendern vid namn. Man hade kunnat vara borta i fem år och det hade fortfarande varit detsamma. Lite “wow, de vet vem jag är”. Det gör väldigt mycket.
På Avenyn finns några kvadratmeter som andas Paris med ost och chark hela vägen upp till taket. Vi klev in i bistron som vill vara göteborgarnas andra vardagsrum.
Remi Dandoli träffade en svenska i Paris, blev kär, och när hon bestämde sig för att flytta tillbaka till Sverige följde Remi med. Innan han landade i Göteborg hade han bott i både Norge och Danmark där han bland annat var med och startade upp en butik som sålde öl, vin och mat med känslan av torgmarkand som förebild. Han skrattar till lite när han berättar att det inte var på grund av vädret som han slutligen hamnade i Göteborg.
Le Comptoir som är beläget i mitten av Avenyn slog upp dörrarna i december förra året, då först som boutique men med ambitioner om att snabbt sadla om till att även inhysa en bistro med serveringstillstånd. Remi och hans kompanjon vill bjuda in besökarna till en miniatyrmarknad där de ska kunna gå in och handla och sedan kunna sätta sig och äta mat och ta något gott att dricka innan de traskar hem.
– Jag älskar butiken och varorna. Folk kommer och hälsar på och slår sig ned, vi har många stammiskunder som nästan blir som en familj.
Remi berättar att de inte har som ambition att vara en restaurang utan en bistro. De har en meny som byts ut ofta där du kan plocka som du vill bland rätterna från olika regioner i Frankrike där det finns allt ifrån smårätter till klassisk bistromat och grytor, precis så som i Paris.
– Vi tänker på att erbjuda mat så att folk fortfarande kan gå på restaurang efteråt. När jag till exempel är i Paris är det inte ofta som jag går på en restaurang. När jag äter på restaurang tänker jag efter ordentligt innan jag och mina vänner går dit. En bistro är ett ställe som man kan ses på varje dag utan att bestämma sig i förväg. Vi säger bara att vi ses på bistron, sedan möts vi där och dricker lite och om man är hungrig så kikar man på menyn och kanske tar lite ost, anka eller en croque monsieur. Man behöver inte tänka så mycket.
Till en början saknade han den spontana inställningen som inte riktigt finns på samma sätt i Sverige som i Paris. Men han tycker sig märka att det blir allt vanligare att inte enbart gå ut på fredagar och lördagar i Sverige. De som bor grannar med Le Comptoir kikar förbi flera dagar i veckan för att säga hej och för att få något gott att äta.
– Från början var min tanke att bygga ett ställe som man kan komma till varje dag där man kan prata med oss, bli vänner med oss och känna sig hemma på – så som vi brukar göra i Paris. Nästan alla i Paris bor i en liten lägenhet, vi vill oftast inte vara hemma och det är svårt att få in många av sina vänner i en sådan liten lägenhet så vi brukar träffas i närheten på en liten bistro.
Han berättar att de har velat förmedla bistrokänslan in i minsta lilla detalj, det finns exempelvis långbord och du kan med enkelhet hänga vid bardisken. Det franska ordet le comptoir, som stället är döpt efter, betyder just bar eller affärsdisk och det märks att Remi och hans kolleger vill sprida en varm och social stämning.
– När man kommer hit så kan man komma ensam och nästan garanterat träffa någon bekant, Göteborg är en liten stad och många känner varandra sedan innan. Det är väldigt enkelt att komma hit ensam.
Remi är född och uppvuxen i Paris men båda hans föräldrar kommer från landsbygden och gårdar med getter och kossor och under varje semester åkte Remis familj tillbaka till landet. Väl där lärde han sig att älska ost och 2008 träffade Remi en gammal kock som kunde mycket om ostar, därefter började han hjälpa honom att importera och starta upp en butik i Danmark och kocken lärde Remi allt han behövde kunna om ost.
– När vi drog igång i Danmark så visste jag inte att ost var så populärt i Skandinavien. Jag märkte att det var många som hade tjänat pengar under 90-talet på att ha franska namn på det som de sålde. För mig var det inte helt äkta. Då började vi at importera och sälja helhjärtat med fokus på små producenter och det fungerade väldigt fint. Vi kunde stå bakom deras arbetssätt och hur de behandlade djuren. Det var så jag började med ost och jag har börjat älska mitt land ännu mer sedan jag flyttade utomlands eftersom alla tycker om Frankrike. Man blir lite stolt över att vara fransk och över landets produkter.
Det finns många säsonger när det kommer till ost och mycket som spelar in i smaken och produktionen. I dagens Frankrike har ostmarknaden vidgats och sträcker sig från Amerika, till Kina, Japan och Australien där kvantitet och pris prioriteras över kvalitet. Enligt Remi är en bra ost raka motsatsen till detta, den ska vara så gårdsproducerad som möjligt.
– Massproducerad ost kan smaka gott men man kan inte jämföra det med en produkt som är gjord med kärlek och som kommer från en familj som tar väl hand om sina djur. De tar hand om mjölken två gånger per dag och den kyls inte ned, då finns det mer bakterier och arom kvar och följer gamla traditioner. För mig är det viktigt att alla produkter som jag jobbar med är sådana som jag och vill ha hemma hos mig och äta själv. De ska vara producerade med kärlek, fin energi och med hänsyn till framtida generationer. För mig så är en god ost en ost som är producerad med kärlek.
Vrå har haft stängt sedan i juli och nu i oktober öppnar de återigen dörrarna till den hyllade restaurangen som från början mest skulle fokusera på sushi. Restaurangen kommer att styras av mästerkocken Sofia B Olsson som tillsammans med sina kollegor har inspirerats av såväl västkusten som Japan.
Hej Sofia! Vad kommer du att ha för roll på Vrå när ni öppnar restaurangen återigen?
– Jag är ansvarig för allt som rör Vrå och arbetar som operations manager.
Vad kommer en att kunna hitta på den nya menyn?
– Mer lokala skaldjur, fler växtbaserade rätter, fler huvudrätter och små rätter, och många Vrå-favoriter som sashimi, sushi, råbiff och chirachisushi.
Vilka influenser har ni inspirerats av i utformningen av den nya menyn?
– Det japanska tempelköket Shojin, hösten, västkusten och höga smaker.
Det ryktas om att ni kommer att ha mer växtbaserat på menyn, hur kommer det sig?
– Vi har alltid gillat växtbaserade rätter men då vi inte har haft något direkt kök har vi inte kunnat laga så många rätter som vi nu kan i vårt nya fina kök. Det är också mer hållbart att utveckla den delen med lokala grönsaker i säsong än att lägga till mer fisk eller kött som påverkar klimatet och bestånden sämre.
Varför har Vrå har utvecklats så som det gjort?
– Vi ville ge gästerna en ännu bättre upplevelse och nya Vrå är vår lösning på det.
Vilka känslor vill ni förmedla till de som kommer och besöker nya Vrå?
– Att alla gäster, oavsett vilken anledning de har till att gå ut och äta, känner att de får den upplevelsen och det utrymmet som de behöver för att ha en fantastisk kväll.
Vad har ni inspirerats av när ni har skapat Vrå rent stil- och inredningsmässigt?
– Västkusten möter Japan och genomsyrar alltifrån materialval till porslin och inredning. Rosa granitklippor som möter hav och japanska detaljer.
En kan läsa sig till att ni kommer att ha en vin- och sakebar på nya Vrå. Hur har tankarna gått i utformningen av baren och dess innehåll?
– Vi ville skapa utrymmet för gästen att komma in, ta en sake, en drink eller ett glas vin och äta lite snacks och någon huvudrätt i baren. Ett gött häng helt enkelt. Vi har ju ett fantastiskt tillskott i teamet med head sommelier Avelino Montes (tidigare Wine Mechanics & Sjömagasinet) som kommer att utveckla våra dryckesmenyer och både han och vår sakesommelier Robin Lindgren kommer att hålla öppna provningar på Vrå framöver.
Ni öppnar Vrå i slutet av oktober, vad har ni i kikarn inför öppningsdagen?
– Vi kommer att smyga igång 9/10, och vi har längtat efter att få göra det jobb vi älskar det ska bli så roligt att välkomna gäster i vår nya fina restaurang med entre på hotellets högersida till höger om huvudentrén från Drottningtorget. Vi släppte bokningarna igår 23/9 och första veckan blev full direkt.
I september öppnar Kyrkogatan 13:s senaste tillskott Bar Bruno, en cocktailbar där det personliga uttrycket tillåts ta plats i allt från utformningen av drinkmenyn till val av inredning. Det ska helt enkelt kännas som att du är på hemmafest snarare än i en cocktailbar.
Det var när Juicekällarn flaggade för att de skulle stänga som Hugo Hall, Hanna Öberg (Champagnebaren och Unity Jazz) och Oscar Karlsson (The Bar) fick idén om att öppna upp en mysig och inbjudande cocktailbar med internationella ambitioner och en hög standard. Innergården vid Kyrkogatan har inhyst diverse olika butiker och restauranger genom åren och nu tycks den ha landat i sin nya identitet.
– Kyrkogatan var helt död innan, det var no mans land. Vår ambition att växa på samma adress kom efter några år när det började lossna med Champagnebaren. Alla tyckte att det var fullkomligt vansinnigt att öppna en champagnebar med hantverksgjord champagne i Göteborg. Men när det väl lossnade så insåg vi att det här kan bli en härlig plats, speciellt efter att Höga Nord kom in, det har blivit ett sådant härligt komplement här, säger Hugo Hall.
Nu är det dock dags för gänget bakom Champagnebaren och Unity Jazz och nytillskottet Oscar Karlsson som tidigare arbetat på The Bar att frälsa Göteborgs invånare med cocktails. De berättar att de ville skapa något som de själva har saknat i stan och att det naturliga valet då landade i sprit. Bruno kommer att ha öppet sent och vara en välkomnande och mysig bar där du kan avsluta kvällen med såväl en espresso som en hundraårig cognac.
Hugo: Jag är väldigt förtjust i brun sprit och Hannas förstfödda son, som är mer eller mindre uppvuxen här, heter Bruno och på den vägen växte idén om en cocktailbar som ska heta Bruno fram. Sedan är vi nära vänner med Oscar som har jobbat på grannkrogen som är spritexpert och det var när vi snackade med Oscar som hela konceptet började växa fram. Vi har haft en dialog om att jobba ihop i några år så det blev väldigt naturligt.
Oscar: Jag tycker likadant, det fattas en väldigt bra och mysig cocktailbar i den här staden som känns som att man är hemma hos någon likaväl som man är ute. Jag är vän med alla som jobbar här och så fort jag hörde att Juicebaren skulle lägga ned så tänkte jag att vi borde göra en cocktailbar istället.
Om det är något som de har lyckats med på Kyrkogatans innergård så är det den mysiga och familjära stämningen. Det är så långt ifrån massproduktion och kedjor en kan komma. Hanna berättar att hon tror att det beror på att de gör det de älskar och går in i sin projekt med stor passion. Hugo belyser vikten av att inte undervärdera publiken utan lyfter istället vikten av att skapa ställen färgade av ens liv, erfarenheter och resor som en själv vill besöka. Med Bar Bruno har de tagit det personliga till en ny nivå.
Hugo: Vi har döpt baren efter Bruno, Bruno är maskoten här och Bruno har växt upp i Hannas livmoder så då inreder vi det som en livmoder. Det blir väldigt personligt.
Oscar: Jag tror även att det kommer att synas på drinklistan och spritutbudet, som består av vad jag gillar eller tycker borde finnas i en bar.
Under intervjuns gång uppdagar det sig även att Oscar under The Bars sommaruppehåll har arbetat på en spritfabrik och hos baren Mezcalogica i Oxaca City i Mexico, något som med all säkerhet kommer att speglas i Bar Brunos meny.
Oscar: De frågade om jag kunde spanska och jag sa ja även om jag absolut inte kan spanska. Det märktes väldigt fort och då fick jag jättemycket skäll men sedan blev vi kompisar. Baren Mezcalogia ägs av Cortezfamiljen som är de största mezcalproducenterna i hela världen. Då frågade jag om jag inte kunde få ta del av hur de gjorde när de tillverkade mezcal och det hela slutade med att jag fick stå och jobba nio timmar om dagen på gårdsdestillerier och följa med i hela processen. Sedan stod jag och arbetade tio timmar i en bar och gjorde drinkar för 12,50 kronor i timmen.
Drinklistan hos Bar Bruno kommer att hållas kort. Trion vill göra det enkelt för gästerna att beställa från drinkmenyn som kommer att vara säsongsbetonad och ta till vara på kockarnas matsvinn. Idéer såsom Dry Martini med sjögräsolja istället för oliver och en Bloody Cesar med musseljuice duggar tätt när de ger exempel på menyn.
Oscar: Det kommer att vara åtta drinkar totalt, två stiffa drinkar, två sura drinkar, två lite sötare och de andra två kommer att vara drinkar med låg alkoholhalt.
Hugo: Vi har två kök med otroliga kockar så vi vill väva in dem i processen och ta till vara på morotsskal och citrusjuice. Det blir en hel del produkter som Oscar kan göra otroliga grejer med. Utbudet är utformat i två led, dels vill vi rikta en stor hommage till klassiska drinkar för det älskar vi alla. Att göra klassiska drinkar på vårt sätt med bästa möjliga råvaror, vi tänker presentera det som en stor bibel och sedan ha ett inslag med det som vi tycker är extra kul just nu som är lite mer säsongsbetonat och mer urspårade grejer.
När de får frågan kring hur Göteborgs bar- och krogscen mår berättar de att de tycker att det går att se en positiv utveckling och ett ökat intresse för barer som levererar hög kvalitet och besitter god kunskap kring sitt utbud.
Hugo: Hela Kroggöteborg mår allt bättre och jag tycker att man ser det på gästerna – att de har högre förväntningar. Jag tycker fortfarande att det behövs fler människor som inte är en del av en storkoncern utan som gör mer småskaliga grejer. Galna och passionerade människor, det kommer allt fler och det är underbart.
Hanna: Det är kul att gästerna är medvetna om hållbarhet och vad de dricker och vad det är för något. Förr kändes det inte som att den kulturen var lika stark, då ville man bara ha en drink. Det spelade ingen roll vilken spritsort som var i. Att bjuda på bra produkter som vi har förädlat på ett bra sätt är vår passion.
Hugo: Det är så himla bra för oss. Att folk börjar förvänta sig mycket mer gynnar alla små härliga ställen, eller oss till exempel. Vi gynnas supermycket av att folk vill har mer och det är en jätterolig utveckling.
Invigningen av Bar Bruno kommer att firas grandiost i september men de berättar att de fortfarande klurar på hur de ska få till det rent praktiskt då lokalen enbart har plats för cirka 20 personer samtidigt som det är hundratals personer som de vill bjuda in.
– Sedan är vi faktiskt som ett litet kollektiv här. Jazzen öppnar i nya kläder och har renoverats under sommaren och Champagnebaren nyöppnar efter sommarsäsongen. Alla kommer att vilja fira Bar Bruno för baren ingår i vår familj. Så det kommer att bli storslaget även här ute på innegården, avslutar Hanna Öberg.
Matredaktör Sara Berndtsson håller sig i sitt eget kvarter och äter riktigt bra pizza i Kortedala. Men glöm sås, pommes och ananas på burk – här är det färsk basilika och finess som gäller.
I över 35 år har Alexander Pizza Service funnits i Kortedala. När han började jäsa deg som en av de första i stan fanns det knappt vitlök att få tag på i Sverige. Vid ugnen hänger blyertsteckningar på en ung man som bakar pizza, en ung man som är väldigt lik den lite äldre mannen som står bakom disken idag, vilket skvallrar om samma ägare och bagare sedan starten. Väggarna i den lilla avlånga pizzerian är täckta av grekiska souvenirer i blått och vitt, små vita tegelhus, flaggor och en tallrik i keramik. Disken och det kombinerade bakbordet är pyntat med olivoljor och basilikaplantor. Det är precis så stort att tre, fyra personer kan stå där inne, äta får man göra hemma eller på en parkbänk utanför vid bra väder.
”Hem kom jag med en Margherita, utan sås och med förklaringen att en pizza är godast utan”
Första gången jag träffade Alexander var med ett rekordlågt blodsocker, på ivrig jakt efter en såsindränkt Margherita och en cola. Hem kom jag med en Margherita, utan sås och med förklaringen att en pizza är godast utan och istället med färsk basilika och cocktailtomater på toppen. Allt eftersom har jag utforskat menyn, en Napolitana med salta sardeller och ljuvliga mandelspäckade gröna oliver passar bäst med ett glas rött och en Ai Funghi med färska champinjoner slinker gärna ner med en läsk en fredagskväll.
Tre generationer Berndtssons – min mamma, en brorsdotter och jag – samlades en kylig höstdag för att äta lunch i form av några riktiga klassiker: Hawaii och kebabpizza. De två yngre generationerna är uppfödda på den äldres hembakta pizzor, som utvecklats sakta men säkert under de senaste åren. Det har gått från ost och frusen falukorv till ost och bacon på toppen. Inget slår mammas hemmagjorda pizzor, men vi kunde enas om att Alexanders har en speciellt god botten som inte är knaprig eller degig utan precis däremellan, en lite kryddigare tomatsås och lagom mycket fyllning. Kebabpizza utan sås funkade fint med mycket rå, tunt skivad lök som i ugnen blir söt och mild, och de sötsyrliga, fasta bitarna av ananas var precis det som behövdes för att bryta av mot den salta skinkan på Hawaiin.
Alexander är en engagerad bagare som kan sina grejer och som inte kompromissar med varken råvaror eller smaken. Att sås och pommes inte är ett alternativ på menyn säger en del, men det är en traditionell kvarterspizzeria som varit med från början och jag hoppas att den kommer stå kvar i 35 år till.
Alexanders Pizza Service Kalendervägen 2, Kortedala Telefon: 031-46 37 22 Öppettider: Måndag stängt, tisdag-fredag 11–21, lördag 12–21, Söndag 13–21. Tillgänglighet: Ingen hemkörning, entré i marknivå utan trösklar. Bäst: De egenmarinerade oliverna och att pizzorna toppas med färsk basilika. Sämst: Synd om dem som inte har denna som kvarterspizzeria.
Det har hänt en hel del sedan tapas först dök upp på den göteborgska restaurangkartan. Matredaktör Sara Berndtsson byter tonårens sega calamares mot Bocados välkomponerade smårätter.
För tio år sen var tapas det som hamburgare är i Göteborg nu. Det vill säga överallt, på allas tallrikar och ständigt på väg bort för nästa trend. Som tidig nittiotalist var det spanska smårätter som tog mig ut i vuxenvärlden när det var dags att gå ut och äta, utan föräldrar och istället för falafelrulle för 20 spänn på Kungstorget. Bleka baguetter, aioli med bismak av plast och friterade bläckfiskringar har satt sina spår. Tapas har sedan de där första stapplande stegen i restaurangvärlden egentligen aldrig varit min grej.
”Det har snackats mycket om Bocado sedan de öppnade förra året”
Bocado, restaurangen i gamla Televerket på Kaserntorget har det snackats om sedan de öppnade förra året. Spansk gastronomi med både små pintxos och större tapas att dela på. En kall novemberkväll var det dags att ta reda på vad folk pratar om och förhoppningsvis sudda ut minnena av dåliga smårätter som 18-åring. Men det var nära att jag gick i dörren då det jag möttes av var en tom restaurang med macarena i högtalarna. Bocado ligger på första våningen och utgör också själva entréplan i huset, udda dörrar med flagande färg och nån gardin ramar in lokalen som går i en pub-möter-industriell-shabby-chic-stil.
”Bra råvaror med rena och välbalanserade smaker”
När kvällens middagssällskap samlats och maten börjat rulla in var dock musiken nästan bortglömd och känslan påminde mer om att sitta hemma i någons kök. Två till tre tapas per person rekommenderades och till bordet fick vi spänstig och samtidigt mör bläckfisk på galiciskt vis med potatis, vitvinskokta venusmusslor, spanska sardeller och syrad ansjovis i len olivolja. Benmärg med chorizo paté, stekt potatis med krämigt ägg och svamp och den absoluta favoriten: något så enkelt som gröna stekta padrones. Jag har nu förstått grejen med tapas, det är enkel mat på bra råvaror med rena och välbalanserade smaker som sätter samtalen i centrum. Sen är det en annan sak att lyckas med det som Bacado gör, även om de blir motarbetade av en lite udda lokal.
Bocado, Kaserntorget 11 Bäst: Priset och kvalitén, en middag inklusive dessert och öl för lite mer än 300 kr. Sämst: Lokalens utformning och att de två sällskapen på en annars tom restaurang placerade precis bredvid varann, social dining är trevligt men jag vill hellre höra vad mina vänner pratar om än grannen på bordet bakom. Öppettider: tisdag–torsdag 17–23, fredag–lördag 17–24
Den här webbplatsen använder kakor för att göra din upplevelse så bra och kul som möligt. Läs merOk
