Tag Archive: Intervju

1. Fyra Fina Göteborgare om Alla Hjärtans Dag

   8 februari, 2023 09:45 Leave a Comment

   Vi har alla varit där. Suttit vid ett regnigt fönster, tittat ut över hustaken och funderat kring hur Göteborgs coolaste coolingar egentligen firar Alla hjärtans dag. Nu behöver vi inte undra mer för Djungeltrumman har ställt livets allra viktigaste och största frågor till fyra fina göteborgare. 

   

   Vem är du och vad gör du om dagarna?
   Jag heter Otto och jobbar som kock.

   Alla Hjärtans Dag: Mysigt romantisk tradition eller kommersiellt jippo?
   Lite av båda kanske?? Lite gulligt men också lite cheesy. Mest gulligt, för en kan ju fira med vem man vill!

   Vad kommer du att hitta på den 14 februari?
   Oj vet inte vad jag ska hitta på än men kommer nog hitta på nåt med min sambo.

   Hur ser drömdejten ut?
   Oj svårt, tror den perfekta dejten för mig hade varit en heldag med promenader, mysiga pratstunder, gott vin och god mat!

   Vem vill du skicka en kärlekshälsning till?
   Kärlek till alla mina kollegor och vänner, puss ni är grymma!

   Du som kan allt om goda viner och bra mat; vart ska man ta sin blinddate för att verkligen imponera enligt dig?
   Blinddate alltså… jo, men för mat, service och vin så älskar jag verkligen Tapasbaren Majorna, Trattoria La Strega och Bistro Odette!

   

   Vem är du och vad gör du om dagarna?
   Jag heter Jessica, en 31-årig skånsk göteborgare. Jobbar heltid med min Instagram och Tiktok. Driver även podden Är det bara vi tillsammans med min bästa kompis.

   Alla Hjärtans Dag: Mysigt romantisk tradition eller kommersiellt jippo?
   Jag har ju varit singel majoriteten av mitt vuxna liv och har sällan tillbringat alla hjärtans dag med en kille. Trots det tycker jag ändå det är en mysig tradition och en dag då man kan visa extra mycket kärlek till människorna runt omkring en!

   Vad kommer du att hitta på den 14 februari?
   Jag är fri, så bjud ut mig på dejt via min Instagram @mithanja!

   Hur ser drömdejten ut?
   Jag är sämst på att dejta. Gillar inte när det blir för uppstyrt! Men en drömdejt hade varit en tidig sommarkväll vid klipporna på Saltholmen med bad och medtagen picknick. När det börjar bli kallt åker man hem och ser en film ihop!

   Vem vill du skicka en kärlekshälsning till?
   Jag vill skicka en kärleksförklaring till mig själv. För att jag alltid älskar mig själv mer än vad någon annan någonsin kan. För att jag alltid stöttar mig själv i svåra perioder och för att jag är min egna bästa vän även de gånger jag tryckt ner mig själv.

   Vad skulle du som socmed-drottning säga är en röd flagga vad gäller publika kärleksförklaringar?
   Men alltså när folk har sina partners namn i bion på sin instagram?! Fast ännu värre; en bild på varandra som profilbild. Som att man måste bevisa för folk att man ”tillhör” någon? Big red flag.

   

   Vem är du och vad gör du om dagarna?
   Madeleine heter jag, 34 år. Lever i en slags färgglad 70-talsbubbla och är fotograf men fotar mest konserter nu då jag är sjukskriven. Så utöver det tar jag hand om mig själv och mina nära, pillar med Instagram och betar av min lista på filmer och serier jag ännu inte sett.

   Alla Hjärtans Dag: Mysigt romantisk tradition eller kommersiellt jippo?
   Jag skulle säga 75% kommersiellt jippo, 25% bra påminnelse om vad och vilka som är viktiga i ens liv och varför.

   Vad kommer du att hitta på den 14 februari?
   Förmodligen inget speciellt. Kanske se några av mina favoritfilmer som ändå är kärleksdraman och kramas med min katt.

   Hur ser drömdejten ut?
   Den är svår. Som singel tänker en ju på det emellanåt men ändras ibland. Men just nu börjar den med middag på grymma veganska Blackbird då jag är vegan. Sedan bowling på Star Bowling som jag säkert kommer förlora men tycka är ändå kul och jag har självdistans. Och så avsluta med öl eller annan dryck på något mysigt ställe på andra eller tredje långgatan.

   Vem vill du skicka en kärlekshälsning till?
   Till mig själv våren 2021, då jag hade det riktigt tufft. Vad du kämpade, Madeleine. Så bra och starkt att du vågade sträcka dig efter dina nära och andra för att få hjälp, med stort som smått. Och titta på dig nu, du har kommit långt och fortsätter framåt. Jag är stolt över dig.

   Vad skulle du som fotograf ge för tips till den som vill få till den ultimata ullegull-selfien med sin käresta?
   Rent tekniskt så är bra ljus något att verkligen sträva efter! Ett tips är att utnyttja dagsljus från fönster om en inte vill ta sig ut. Sedan skulle jag vilja se mer av ROLIGA selfies med sin partner. Mer fokus på personlighet!

   

   Vem är du, vad gör du och vad lyssnar du på?
   Emelie Olson heter jag, är en riktigt SoMe nörd som brinner för sociala medier, både när det kommer till mitt privata varumärke men även när det kommer till att hjälpa andra företag. Bor i bagaregården tillsammans med min fästman (vi gifter oss i maj detta år (sick)). Älskar långa middagar med vänner och kärleken över några flaskor rött. Mina hjärtefrågor är psykisk ohälsa och människor. Tycker även att det är väldigt roligt med mode och styling.

   Lyssnar just nu mest på svenska artister som Daniela Rathana & Olivia Lobato.

   Alla Hjärtans Dag: Mysigt romantisk tradition eller kommersiellt jippo?
   Denna frågan är en vattendelare för många men enkel i mina ögon. Jag är en riktig hopplös romantiker så absolut mysig romantiskt tradition. Går även efter mottot ”allt som går att fira bör man fira” så varför inte fira denna dag lite extra?

   Vad kommer du att hitta på den 14 februari?
   Förra året hade jag och min sambo precis fått nycklarna till vår lägenhet på alla hjärtans dag, så vi firade det i en tom lägenhet. Jag överraskade honom med massa tända ljus i lägenheten (hade ingen tändare så fick knacka på grannen för att låna). Vi åt sedan skaldjur sittandes på golvet och delade på en flaska vitt. Det var otroligt mysigt! Detta året hoppas jag vi gör något liknande, men vi får se! Det är min sambos tur att överraska mig…

   Hur ser drömdejten ut?
   Hm… då möter jag gärna upp min sambo i stan på ett glas, förslagsvis Bruno, Wolfgang eller Bar La lune för att sedan promenera hem och laga en god middag tillsammans.

   Vem vill du skicka en kärleksförklaring till?
   Kärleksförklaringen skickas till min Axel. Vi har snart varit tillsammans i 6 år och det pirrar fortfarande i magen. Han är det finaste som finns.

   Du är ju något av en modeexpert så vad skulle du ge för modetips inför den romantiska dejten?
   Men hjälp vilken komplimang! Tack snälla för det!

   Oavsett om du ska på en första date på alla hjärtans dag eller en dejt med din kärlek så skulle jag säga – våga klä upp dig! Våga gå lite extra denna dag. Vi bor i mellanmjölks-Sverige där jag tror att många inte riktigt vågar gå utanför sin comfort zone och inte vågar sticka ut. Så våga sticka ut denna dag, klä på dig något extra som du själv tycker du är skitsnygg i, eller sminka dig lite extra, eller bär det färgglada setet som du inte vågat bära. Vad alla andra tycker bör ha noll betydelse. Känner du dig snygg så är det allt som betyder något. Så lite extra denna dag!

2. Göteborgare om 2022

   22 december, 2022 15:11 Leave a Comment

   År 2022 närmar sig sitt slut och Djungeltrumman har frågat ett halvt dussin goingar om vad året haft att erbjuda dem.

    

    

    

    

    

    

    

    

    

    

   Jennifer Walter
   Vem är du och vad gör du?
   Jennifer Walter, jobbar som DJ, artist och i butik.

   Årets bästa?
   Min releasefest jag hade i april, oförglömligt!!

   Årets sämsta?
   Resultatet i vårt val, Fuck SD.

   Vad ser du främst fram emot med 2023?
   Att få jobba mer intensivt med det jag älskar, musik!

   
   Ellinor Hellborg
   Vem är du och vad gör du?
   Ellinor, håller på med Instagram, kreativa hobbies och jobbar bl.a som guide på Tjolöholms slott.

   Årets bästa?
   När jag och sambon tog en roadtrip längs med västkusten, sov i bilen och upptäckte sevärdheter, stora som små.

   Årets sämsta?
   När jag och mamma fick säga farväl till hennes och pappas hund, Caiser.

   Vad ser du främst fram emot med 2023?
   Nya tag, ny inspiration och nya möjligheter.

   

   Elif Abay
   Vem är du och vad gör du?
   Elif, 24, jobbar som doftspecialist på Tom Ford i Göteborg och driver Elifs dofthörna på TikTok @elifabay där jag guidar folk genom parfymdjungeln och lär ut doftkunskap.

   Årets bästa?
   Tobacco Vanille av Tom Ford. Om man vill dofta lyxig varm chailatte med inslag av Tobacco, kakao och vanilj- då ska man ha denna!

   Årets sämsta?
   La Vie Belle av Lancome måste jag säga.

   Vad ser du främst fram emot med 2023?
   Alla nya dofter som ska lanseras och att nå ut till fler doftälskare.

   

   Johan Hammerlid
   Vem är du och vad gör du?
   Jag är Guldhedens borgmästare och jag jobbar med musik på massa olika sätt.

   Årets bästa?
   Jag gifte mig med min livs kärlek, fick spela igen med mina kamrater i HUSET efter 2 års pandemi, fick en brorsdotter, fick 6 nya söner genom Styva Linan som jag är manager för. Fick massa! Vann massa!

   Årets sämsta?
   Om första halvåret var det bästa någonsin var det andra det sämsta. På ett personligt plan.
   Utöver det, kriget i Ukraina, lågkonjunktur, ljudteknikern vi hade på helgens konsert i Stockholm.

   Vad ser du främst fram emot med 2023?
   Ska åka till Tokyo i vår, det har jag längtat efter i många år. I övrigt hoppas jag på ett gediget kassaflöde och att nära och kära fortsätter skina.

   

   Marcus Bortheiry
   Vem är du och vad gör?
   En medelmåtta från Majorna och kock.

   Årets bästa?
   Joel almes album!

   Årets sämsta?
   Bianca (talkshow)

   Vad ser du främst fram emot med 2023?
   Öppna min skit på Järntorget och kolla Gais

3. Zackarias Andersson räds inte förändringar

   14 januari, 2022 15:06 Leave a Comment

   Zackarias Andersson vill att vi ska stanna upp och njuta lite mer av var vi befinner oss istället för att stressa genom livet, nu debuterar han med EP:n Bortglömda saker. 

   Zackarias Andersson har arbetat på sin debut-EP Bortglömda saker under en period som sträcker sig över fyra år. Under årens gång har han inte bara lärt sig mer om musik utan även kommit till nya insikter kring sig själv och det var i tankarna kring förändringar och maktlösheten inför dem som EP:n föddes.

   – Jag tror att ordet “förändring” klingar väldigt olika för olika människor. Det känns ofta som att förändring antingen är något folk flyr ifrån eller febrilt jagar efter, utan något mellanläge. Men jag tror att det finns en balans mellan att kunna stanna upp och njuta av var man är, och även att kunna inse att förändring kommer ske vare sig du vill det eller ej. Och att det är okej. Det var lite ur det som titeln Bortglömda saker fick sitt ursprung. Jag vill att EP:n ska agera lite som en påminnelse till folk om att inte glömma bort att stanna upp emellanåt och att inte alltid skynda sig fram i livet.

   EP:n heter Bortglömda saker, vad brukar du glömma bort?
   – Jag brukar för det mesta vara ganska bra på att komma ihåg saker, men två stora akilleshälar är att jag är helt oduglig på att komma ihåg kortspelsregler och geografi. Och precis som andemeningen i EP:n så glömmer jag ibland bort att bara stanna upp och njuta av var jag är.

   Du leker med atmosfäriska ljudbilder och hämtar inspiration från såväl Kent som Ben Howard, vad vill du utforska rent musikaliskt framöver? 
   – Med denna EP:n så ville jag bygga upp en stor och svepande ljudbild, som en atmosfärisk wall of sound. Jag tror även att jag hade lite musikaliska influenser att få “ur systemet” med dessa låtar. Men framöver så vill jag försöka skapa något lite mer avskalat och mer direkt. Just nu lyssnar jag en del på äldre indie/folkmusik (Paul Mccartneys Ram går varmt i hörlurarna), som jag är lite nyfiken på att klä om i ett mer modernt/urbant sound. Lite som jag gör på Beiga sömmar. Jag vill leka runt med att ha ena foten i kvar det gamla och familjära men samtidigt sätta den andra foten i det nya och främmande, och se vad som händer. Men atmosfäriskt tror jag kommer förbli ett nyckelord i allt jag gör!

   

   Foto: Linn Hansson

   Låtarna på EP:n har skrivits och spelats in under cirka fyra år, hur känner du kring de äldsta låtarna som är med på EP:n? Tycker du fortfarande att de är talande för ditt artistskap? 
   – Väldigt bra fråga, något jag funderat själv på! Dessa sex låtar är plockade från en uppsjö av låtar jag skrivit de senaste åren, där några av dem är riktigt gamla och andra helt nya. Men jag känner ändå att kärnan i mitt låtskrivande till stor del är detsamma då som nu, bara att perspektiven och ämnena såklart förändrats lite med tiden. Men bara för att vissa ämnen kanske kändes mer relevanta då än nu så behöver inte det betyda att de inte längre bär någon vikt. För mig så blir de låtarna som en inblick i hur jag kände och tänkte då, där utmaningen ligger i att klä om låtarna på ett sätt som känns talande för mig nu. Men så länge låten i sig är stark och resonerar med mig så spelar det egentligen ingen roll hur jag klär den.

   Vad har du för förhoppningar på 2022? 
   – Framförallt så hoppas jag, precis som alla, på någon form av normalitet i vardagen. Men för egen del så ser jag fram emot att lägga de första grundstenarna för min karriär med denna EP:n, som förhoppningsvis kan beröra lite lyssnare! Sen så ser jag fram emot att släppa ännu mer musik redan senare i år. Har redan börjat jobba i studion på nya grejer som jag tror kommer bli något helt eget!

   Kommer vi att kunna se dig live i Göteborg framöver? 
   – Covid satte tyvärr lite käpparna i hjulet för någon form av releasespelning. Men om saker och ting blir lite bättre snart så kommer ni garanterat att hitta mig på lite lokala scener här i Göteborg senare i år!

4. Famnen har hittat hem i musiken

   10 juni, 2021 10:58 Leave a Comment

   Famnen är tillbaka med EP:n Dimman i Biscayabukten där de små nyanserna tillåts ta plats.

   När man lyssnar på Famnen känns det både familjärt och träffsäkert. Med små medel och nyanser fångas det fina och fula och bildar något som känns rakt och ärligt. Kanske är namnet på Gustav Löfstrands projekt den mest träffande beskrivningen på musiken, det är lite som att träda in i en varm famn. 

   Idéen till Famnen föddes för runt två år sedan då Gustav fick en spelning på en ambitiös minifestival i Umeå. Till en början hade han tänkt spela sina låtar på engelska men kände att han ville hitta på något nytt. Han hade bott i Stockholm i många år och kom tillbaka till Västkusten och ville starta om på nytt med musiken. 
   – När jag fick spelningen var det som att jag ganska snabbt insåg att jag skulle spela låtarna på svenska, men de fanns inte på svenska då. Så jag skrev dem ganska rappt och på spelningen så kände jag att det är det här jag ska syssla med. Sedan tog det lite tid för jag kände mig inte så frestad att spela in dem. Slumpen gjorde att jag träffade en person som jag möttes med i musiken, som senare blev en kompis, som var sugen på att spela in låtarna tillsammans med mig. Sen var det igång. Första EP:n kom nästan två år efter den där spelningen. Det tog sin lilla tid, sen har jag känt mer och mer att det är Famnen som jag vill lägga tid och energi på. Att skriva och släppa låtar på svenska är det jag vill göra. 

   Gustav har en gedigen musikbakgrund, men det tog tid för honom att hitta fram till att det är just musik på svenska som han ska syssla med. 
   – Det är konstigt kan man tycka när man väl gått igenom det, övergången för mig blev så sen. Det känns lite som en klyscha men det är något som händer med textförfattandet som jag först insåg tydligt då – hur mycket mer man kan skriva och hur mycket roligare man kan skriva och hur mycket intressantare det kan bli när man börjar skriva på sitt modersmål. När jag lyssnar på mina engelska gamla grejer så blir det mer uppenbart. Det är inte det att det jag har gjort är dåligt. Men det är något annat som jag går igång väldigt mycket på. Jag är jäkligt glad för det. Jag har alltid hållit på med att skriva mycket på svenska. Att skriva är en del av mig på något sätt. Nu är det som att jag har hittat en kanal för det med låtförfattandet och textförfattandet.

   Att observera och vara nyfiken är ledord i Gustavs skrivprocess. Han berättar att han försöker se detaljer och uppmärksamma saker som sticker ut. Efter det sätter han sig ned med sina anteckningar och bygger vidare på dem, skapar låtar och texter.
   – Jag har någon idé om att noggrant och medvetet försöka tänka på att hitta någonting litet i varje låt. Det är inte lätt att göra det konstant men något litet, en formulering eller så som man inte känner igen. Att man vrider och vänder på grejer så att man inte går i samma hjulspår. Med svenskan har jag den kontrollen också, det kändes så himla stort när jag insåg det. Vilken grej! Jag har möjlighet att uttrycka mig på sätt som känns pigga. Det handlar inte om att jag måste vara först eller unik, det är bara löjligt. Men att det finns en pigghet i texterna, det tycker jag är viktigt. 

   

   Foto: Nicolina Ericsson

   Just att vrida och vända på ord och hitta originella uttryckssätt för att skapa en bild i lyssnarens inre tycks vara Gustavs grej. I låten Ny våg sjunger han till exempel om ergonomiska stolar, en rad som man sällan stöter på i låttexter. 
   – Låten kretsar på något sätt kring en tanke om att man väljer fel saker. Man känner det att det finns något ok över sig och man väljer det man näst helst vill göra. Då kopplar jag det till kontorsmiljöer och hela den där biten med att vara seriös till ergonomiska stolar och så kan jag få in det som en kontrast till en person som egentligen bara borde vara konstnärlig. Jag tror att jag jobbar mycket med någon slags förtydliggörande. Man kan säga det på en massa sätt som får en att känna det här med kontorsmiljön men jag tyckte att det kändes som en ganska så träffande kommentar. Jag tror hela tiden att jag försöker jobba med små sådana inslag. Helst lite roliga liknelser och jämförelser för att bygga upp och få folk att förstå vad det är för värld man verkar i. 

   Han berättar att han inte upplevde att han kunde nå samma träffsäkerhet på engelska. Istället blev det mycket vagare och större gester. Nu har Gustav landat i sitt uttryck och gläds åt att försöka få till de där små rörelserna och nyanserna i texterna. 
   – Det känns så kul. Jag har hittat en rolig ny sak att göra, att försöka skriva en rolig och tänkvärd text. Jag gillar humor och det finns många sådana förebilder inom textförfattande, det är något som jag jobbar på. Jag vill att det ska vara någonting som gör att man ler lite, gärna i någonting som känns mer seriöst också, att man ska jobba med de kontrasterna.

   Albumet Dimman i Biscayabukten har varit lite av ett experiment, Gustav har arbetat med ett low-fi tänk och begränsat sin tillgång till utrustning och instrument. 
   – Jag ville testa och se vad jag kunde göra åt andra hållet. Jag spelade in den med väldigt enkla medel. Det var mycket heminspelning och gamla mickar som har legat i någon låda som jag inte har använt så mycket. Nu kände jag att jag kunde testa lite och se vad jag kunde göra med den utrustning jag har. Jag hade en liten gitarrstärkare som bara stod med mick som använde, egentligen brukar jag använda lite större krafter. Sen hade jag en liten förstärkare och lånade en synth av en polare som jag använde hela tiden. 

   Han arbetade hela tiden med fyra till fem element och testade sig fram, byggde upp en egen soundmässig värld kring EP:n, gick på känsla och spelade in. Genom att sätta upp begränsningar för sig själv kunde han också pröva nya vägar. 
   – Det är sällan man drar det hela vägen, nu gjorde jag det. Någonstans vet man vad man har i sig och vad det kan bli, men jag blev ändå förvånad och glad över att det lät precis så som jag vill att det ska låta. Det kommer jag nog att återskapa i andra sammanhang, att ha två syntar och inte tio, att man bygger upp en liten värld, en bubbla som man kan jobba i. Då kommer man ganska långt.

   Gustav berättar att han är glad över den nyvunna skaparlusten. Tidigare kunde han känna att det var svårt när det kom till själva releasefasen, men nu är han inne på sin andra EP för i år och är genuint glad över att han tycker att det känns roligt. 
   – Jag försöker tänka på vad det kan bero på, att jag kände att det var svårt innan, men jag vet inte. Det är en kombination av att jag bara har slutat bry mig tror jag. Jag vill bara göra mina låtar och släppa dem. Sen behöver man inte tänka så mycket mer än så och så får man se vad som händer.

5. ViViis nya album är ett kalejdoskop av känslor

   21 maj, 2021 16:30 Leave a Comment

   Idag den 21 maj släpper ViVii det nya albumet Mondays. Djungeltrumman har pratat med sångaren och multiinstrumentalisten Emil Jonsson om inspelningsperioden, ett filmiskt dygn i Berlin och den något ovissa framtiden.

   ViVii släppte den omtalade debut-EP:n Savant 2018 och har sedan dess släppt flera singlar, ett album och spelat flitigt runtom i världen. Den 21 maj kommer deras senaste album Mondays. Bandet består av sångarna och multiinstrumentalisterna Caroline Jonsson och Emil Jonsson, samt multiinstrumentalisten Anders Eckeborn som även är bandets producent.

   Emil Jonsson berättar att bandet var mitt uppe i låtskrivandet när pandemin drog igång under våren förra året. Att det därför kändes precis som det brukade vara när de sitter och skriver tillsammans. Medan vänner fick ställa in turnéer och skjuta fram saker befann sig ViVii i någon slags bubbla. Trion möttes upp i den lilla studion och gjorde det de skulle göra.

   – Sedan att världen runtom snubblade omkring var en grej, men just för våran process var det precis som det alltid varit. Vi kunde skriva i lugn och ro. Det är nu när man börjar släppa singlar hit och dit som man verkligen märker av att det är en annan värld man möter på något sätt. Det fattar man någonstans men det träffar en verkligen när man tar sig ur det där. Men det känns skönt att få släppa grejerna och sedan får man se hur mycket man får spela, det vet man inte. Men för ens egen process i skallen och ens kreativa process så är det skönt att bara få göra musik ändå. 

   ViViis studio ligger i Uppsala och där träffas de varje måndag för att göra musik. Emil berättar att tidsbegränsningen har varit nyckeln till albumet. Att eftersom de bara haft måndagar att skapa på har det blivit som att man då har kniven mot strupen. Det är då det måste hända.

   – Det brukar börja i våran soffa i studion med en akustisk gitarr och så hakar alla tag i varandra och sedan så blir det någonting. Det blir en melodi och så tillkommer ord och så har man en skiss. Det är verkligen bara organiskt. Alla har tankar kring saker och ting men när man möts sådär så känns det som att det blir någon smältdeg av allting. Och så kommer det kanske ut idéer som man tänkt på innan i en helt annan värld på något sätt.

   Så har det sett ut från början. Trion har varit en trio sedan en lång tid tillbaka. Bandet började musicera tillsammans för en gäng år sedan. Det var när Emil och Caroline höll på med ett eget projekt och behövde musiker. Då tänkte de på Anders som sedan kom förbi för att repa.

   – Emellan rep av låtar så började han spela på någonting och så var det som att något slog an och så började vi helt plötsligt komma på idéer tillsammans. Jag tror att vi alla har liknande tänk kring melodier och toner, jag tror att vi dras åt samma håll. Så började det och sedan så har det bara fortsatt. Det började i replokalen. Det var där vi gjorde våran connection kring det där. Melodispråk.

   

   Emil förklarar att det ligger någon slags naivitet över den kommande skivan Mondays. Att det handlar om det vardagliga livet, att det stora finns i det lilla, men även mycket om uppväxten i Tynnered och om livet fram tills nu. Musiken rymmer speglingar av barndomen och tonåren samtidigt som den första USA-svängen med bandet och att själv få barn. Allt det har lyst igenom i känslorna och i stämningen när han skrivit låtar till plattan. Han beskriver det som ett kalejdoskop av känslor.

   – Albumet heter Mondays och det är också kopplat till att måndagar var den sämsta dagen på veckan. För att det var då man behövde gå upp till skolan. Alltså det är det här banala tror jag som finns där. Därför vill man ta tillbaka måndagen på något sätt. Den ska vara magisk och det är så vi jobbar med musik och det vi tycker om. Jag tror att det är resan fram tills nu på något sätt, jag ser i alla fall många olika spegelbilder på livet som man har levt fram tills nu. Man är en romantiker och någon himla drömmare.

   En av låtarna på albumet heter Disco all night long och tar med oss in i ett oförglömligt dygn i Berlin. Emil beskriver dygnet som filmiskt, att det hände mycket märkliga saker. Det började med en udda men fin spelning på en festival i Kreuzberg. När bandet sedan skulle äta middag hamnade de bredvid en 90-årig filmproducent från New York som de fortfarande håller kontakt med. Sedan försvann de bort i en taxi för att hamna i ett industriområde och dansa till tonerna av techno hela natten. 

   – Det första som händer när jag kliver in där är att någon kille snubblar och ramlar och slår ansiktet rätt ner i ett betonggolv och svimmar av. Det är det första jag ser så jag kastar mig fram till honom och vänder honom om och så har han slagit upp hela läppen och ena tanden hänger. Jag plockar upp honom i min famn och ser mig omkring om det är någon som är där. Hjälper honom upp och så kommer hans kompisar och hjälper honom ut och ringer efter en ambulans. Alltså det var mycket såna konstiga grejer som hände.

   När dygnet började närma sig sitt slut slog sig bandet ner vid en brasa intill vattnet. Det var då Caroline började nynna på en liten melodi som satte sig direkt. När trion kom hem satte de sig ner i studion och försökte minnas allt. Och det var så Disco all night long kom till.

   Emil berättar att det på något sätt har varit terapi att göra det här albumet. Att det varit ett väldigt annorlunda år och att det är skönt att få ut allt bara. Och att sedan få släppa ifrån sig allt och gå vidare. Han säger dock att det självklart hade varit roligt att få spela lite och turnéra med det nya materialet.

   – Det är den största klichén men man vet inte vad morgondagen har. Allt är bara konstigt. Så jag förväntar mig inget förutom att den släpps och att folk får höra den. Förhoppningsvis får vi lira. Och då blir jag kanonglad om det går. Går det inte så får vi ta det någon annan gång helt enkelt. När världen är tillbaka. 

   I augusti har ViVii en inbokad konsert på Slakthuset i Stockholm, men spelningen har redan blivit framflyttad innan så Emil är osäker på hur det kommer bli och kan bara hoppas på att den blir av. Utöver det kommer några live-sessions bandet ska göra online. 

   – Jag måste kolla in i den här spåkulan för jag har ingen aning. Det känns som att jag inte vet någonting. Vi har en bokad konsert och några sessions. Vi släpper det här nu men vi har redan en EP liggandes också. Vi gör musik hela tiden.

6. Sun City GBG om nya EP:n

   30 april, 2021 14:03 Leave a Comment

   Idag den 30 april släpper Sun City Gbg tre låtar som symboliserar varsin del av solens bana. Djungeltrumman har snackat med bandmedlemmarna Carl Hedén och Francisco Ramirez Franzén om musiken, tiden under inspelningen och framtidsplanerna.

   Sun City Gbg är ett experimentellt rockband med djupa rötter i Göteborgs alternativa musikliv. Bandet består av Carl Hedén, Francisco Ramirez Franzén, Patrik Johansson, Göran Agnetun och Axel Nord. Bandmedlemmarna har tidigare spelat i klassiska gbg-band som Ikons, Oholics, Samtidigt Som, Oktoberklubben och Judaskyssen.

   Vilka är ni och vad håller ni på med?
   Francisco: Vi har alla hållit på med musik skitlänge på olika sätt. Hållit på med Göteborgs alternativa musikliv hela våra vuxna liv. Man har haft klubbar och dj:at och har band. Så alla har en bakgrund i musiken, men det här projektet är ganska nytt.

   Carl: Vi kände väl ett behov av att hitta ett ställe. Det var nog inte tanken att vi skulle starta ett band, det var nog mer att vi ville spela ihop bara. Och att man kanske suttit hukad över en dator alldeles för länge i många år. Det här med att spela tillsammans kändes viktigt på något sätt. Det var så det började. Vi började träffas en dag i veckan och drack öl, spelade musik, umgicks och hade det jävligt kul. Sedan började vi spela in det bara och tyckte att det blev något intressant. Musik som vi tyckte om. Det blev bättre än vad vi kanske räknat med på något sätt.

   Ni har tidigare spelat i flera olika band och sysslat med flera olika grejer, hur skiljer sig Sun City Gbg från det ni gjort innan?
   Francisco: Jag skulle säga att det är en jävla perfekt mix av alla våra samlade erfarenheter. Ljudmiljöer och genrer som vi har utforskat i tidigare konstellationer. Musikaliska erfarenheter. Alla vi som kommer in i det där rummet har någonting eget att bidra med som någon annan inte kan. 

   Hur skulle ni själva beskriva er musik? 
   Carl: Jag skulle säga att det är rockmusik i dess vidaste bemärkelse på något sätt. Både rockmusik som kan vara brittisk traditionell rock’n’roll eller amerikansk rockmusik. Tysk experimentell rock. Det är ett rockband liksom. Rockmusik med transcendentala ambitioner. Jag vet inte. Ändå sfärisk på något sätt.

   Francisco: Det finns de här kosmiska dragen som man kanske hittar främst i tysk rocktradition. Sedan finns de här lite groovigare delarna som kanske går att associera mer till det brittiska 90-talet. Sedan finns det vissa gitarrer som låter ganska Göteborg. Sedan finns alltid USA med i bakgrunden eftersom att det på något sätt är rockens ursprung, det går inte att komma ifrån. Men jag tycker att det är viktigt när man gör rockmusik att man inte fastnar i en specifik del av rocken. Man måste våga ta in från överallt annars blir det lite schablonartat nästan. Det blir lite för lätt och enkelt. Vi har en del dub-element som är på de här låtarna och det tycker jag gjort otroligt mycket för att göra musiken mer intressant. 

   

   Foto: Gabriel Gezaw

   Vad ser ni framför er när ni själva lyssnar på er musik?
   Carl: Det är nog inte tydligt för någon annan än oss själva, men med just de här tre låtarna som släpps nu på fredag var tanken att de skulle representera solens båge. Jag tycker att det är rätt gött att jobba på det sättet att man har en ganska tydlig idé, att man gör soundtrack till en känsla eller i det här fallet till solen. Det börjar med gryning och sedan när den står i full zenit mitt på dagen och sedan skymningen. Att det finns den rörelsen. Så jag tänker nog rätt mycket på det. 

   Francisco: Samma här och det är ett ganska roligt sätt att bedriva en kreativ process på. Att man skapar något form av ramverk, en tydlig idé. Den ser olika ut i olika människors huvuden men det är ändå de idéerna som samlas ihop sedan som blir så fint. Då har ändå det ramverket skapat någonting hos individen som sedan förs in i gruppen. Så det är häftigt. 

   Ni spelade in EP:n under 2020, hur var inspelningsperioden?
   Francisco: Vi hade lite tur med det för vi hade kommit ganska långt med själva inspelningen innan pandemin drog iväg. Men att komma vidare sedan har varit pissjobbigt stundtals. Det blir så konstigt ibland. Patrik som är med och skulle mixa skiten, tänk dig, han har suttit hemma och jobbat vid sitt köksbord hela dagen med sitt jobb och sedan när det är slut ska han sitta vid samma köksbord vid samma dator och börja med det här. Det blir såna smågrejer som gör att man inte orkar ta tag i saker för att man inte kan vara mer vid det där jävla köksbordet. Men det tänker vi inte på längre för att det blev så bra och vi blev så nöjda. Allt det där försvinner bara då.  

   Hur känns det att inte kunna spela live nu när ni släpper?
   Francisco: Det är rätt trist alltså. Det är ganska trist överlag för att det var ändå något slags mål från början att vi ville ifrån den här datormiljön av att göra musik som ändå är det man gör nuförtiden, och försöka fungera lite mer som ett traditionellt band. Och i det också såklart spela live. Vi hade spelningar och sånt men de finns ju inte längre. Men det är väl bara någonting att se fram emot. Vi ska nog alltid bara göra en låt och sedan släppa den och sedan gör vi en ny låt och släpper den. Nu gjorde vi tre låtar och vi får la se vi kanske gör det igen men vi kommer nog aldrig göra ett album tror jag. 

   Vad är planerna framöver?
   Carl: Vi håller på med ett tio-minuters epos om Joe Hill för tillfället. Den gamla fackföreningsaktivisten i USA.

   Francisco: Jag hade tänkt läsa en bok om Joe Hill och du hade hittat en sampling som du gillade från en film om Joe Hill. Då blev det så jävla självklart, då får det vara ramen för vårt nästa projekt. Det börjar faktiskt bli lite utav ett vansinnesprojekt tycker jag, men det är väldigt roligt. Det är näst på tur. 

   Carl: Sedan har vi också tänkt att vi vill flytta det här samtalet i någon mån till någon slags klubbverksamhet. Alltså ha klubbar där man spelar intressant och bra musik. Det kan vara allt från frijazz till allt möjligt. Så det är verkligen en slags kärleksförklaring till musik på något sätt hela grejen. 

   Francisco: Planerna för Sun City Club finns ändå. Vi vet vad det är vi vill göra. Vi får väl bara avvakta på att pandemin släpper och se. Vi har väl några ställen vi vet att vi skulle vilja vara på och så får vi se var det blir sedan. Men det tror jag kommer vara nästa avart från Sun City Gbg. Jag tänker också att i framtiden att man kanske skulle kunna vara ett skivbolag. Vi har också sagt det att även vår konstellation inte nödvändigtvis behöver vara konstant. Att man skulle kunna flyta in och ut ur Sun City Gbg som medlem lite grann också om man vill det. 

7. Göteburgare – tre tips för saftiga smaker: Elias Mahfoud

   15 september, 2020 10:25 Leave a Comment

   Djungeltrumman frågade ut tre goa personer om stans saftigaste hamburgare. Möt Elias Mahfoud (Chez Ali) som delar med sig av sina göteborgsfavoriter.

   Hej, Elias Mahfoud vem är du? 
   – För att citera Adam 888: “Jag är en människa som just nu är på Jorden och gillar att äta massa burgers in all types of forms, that’s my thang thang”

   Vad har du i din hamburgare? 
   – För mig så varierar det, beror på vad jag är på för humör och vad jag har hemma, viktigaste för det mesta är att allting som hör till är balanserat, både i kvantitet och smak – men ibland så älskar jag att gå loss på pålägg, till exempel att man slänger på lite chili eller mac n cheese, kanske båda två i en och samma burgare, låt kreativiteten flöda!  Men det jag brukar köra mest är brioche som jag brer på majonäs och steker (get that golden crust babbyyyyy), högrev (smashed) med två skivor lagrad cheddar som jag lägger på en bädd av saltgurka och hemmagjord dressing (gärna lite spicy) och toppar med karamelliserad lök. Brukar slänga på lite rostad lök för extra crunch!

   Var hittar en Göteborgs bästa burgare? 
   – Är sjukt velig gällande att utse bästa burgaren för min åsikt växlar mellan olika ställen hela tiden. Finns många stabila hak som The Barn och Stockyard. Jag försöker att inte äta på samma ställen hela tiden, vill alltid prova något nytt hak för att switch it up! Senast var på Street Food to Go som knockade mig likt en RKO (s/o Randy Orton) – sjukt gott till ett väldigt bra pris! Men om jag vara ärlig, ibland så sitter det inte helt fel med en burgare och shake på sjuans late night hours.

   Hur tror du att hamburgarna kommer att se ut framöver? 
   –Jag tror inte att det kommer ske en märkvärdig förändring i och med att hamburgare mer eller mindre har behållit samma struktur sen hamburgarens begynnelse. Visst det finns trender som till exempel smashed style, men det är fortfarande samma grej som det varit tidigare, bara att man tillagat proteinet annorlunda. Något som är fint att se är att utbudet av protein har utökats senaste åren hos lokala hak, men även kedjor, så att det finns en hamburgare för alla! Så förmodligen kommer nya alternativ till kött att dyka upp, kanske insektsburgare blir nya grejen and I’m all here for it – dagen då McBug lanseras så ser ni mig längst fram i kön, garanterat! 

8. Måndagsmingel med Calliope

   30 april, 2018 14:46 Leave a Comment

   De har gått vidare till semifinal i musiktävlingen Emergenza, på onsdag spelar de på Västerhus och i sommar ska de göra helt ny musik. Vi har pratat med Anton Fristäter som är en av medlemmarna i Göteborgsbandet Calliope.

   Tjena Anton! Vad gör du  just nu?
   – Jag sysslar mycket med musik, jobbar på flera olika projekt just nu. Jag har just börjat jobba heltid, så jag försöker tråckla ihop det med musiken och mitt Dj:ande så gott det går. Snurrar plattor på både Sticky Fingers och Pustervik, så det är mycket kul grejer på en gång. Calliope är naturligtvis prio ett förstås.

   Berätta, vilka är Calliope?
   – Vi är en brokig grupp av personer som kommer från väldigt olika genrer. En classic rock-virtuos på gitarr, en ruskigt duktig indieboy på trummor och två nya grymma rekryter på bas och orgel. Bandet har gått igenom många förändringar sedan allt började, men fokuset och genren är detsamma.

   Hur bildades ni?
   – Calliope fick form under hösten 2015 när jag bodde och jobbade i Berlin en tid. Jag hittade en uppsjö av ny musik och blev inspirerad att starta ett psykrockband med fokus på noggrant skrivna, mer poppiga och strukturerade låtar i stil med The Beatles och The Doors. Jag var redan då lite trött på soundscapes och 20 minuter långa synt-jams. Visst, det är kul ibland, men det kan verkligen bli för mycket av det. Det är en helt annan femma att skriva en tre minuter lång låt med fyra ackord som sitter fast i lyssnarens huvud i en månad. Jag ville röra mig bort från Sveriges personlighets- och imagehets, och bestämde mig för att låta själva bandet och musiken stå i centrum. På ett sätt är det ett soloprojekt, där Calliope är artisten, och vi är kuggarna i maskineriet som håller allt snurrande och musiken spelande. Musiken är vad vi producerar, vad vi har som syfte och ser man det på det sättet är allt annat mindre väsentligt.

   Och ni ganska nyligen släppt er första EP, berätta om den!
   – Den består av fem spår som spelades in i höstas och vi är så otroligt glada och stolta över att äntligen kunna släppa den! Den är inspelad i en studio som råkade ligga vägg i vägg med vår replokal, av en väldigt talangfull person som heter Simmel Åslund. Studio Syrafabriken, det är där magin händer! Alla huvudinstrument är inspelade live i samma tagning, med sång och annat smått och gott pålagt i efterhand. Det var riktigt inspirerande och roligt att jobba på det sättet, en blandning av den gamla skolans livesessions och det mer moderna sättet där man klistrar ihop allt eftersom. Man känner verkligen rums-känslan och energin av människorna som sitter och spelar på ett helt annat sätt.

   Du skriver all musik vad jag förstått det som, vad inspireras du av?
   – Sound är kung! Och hooks är… drottningen eller något sånt. Vi spelar någon slags psykrock, brukar jag säga, men vi försöker alltid gå en balansgång mellan den tyngre amerikanska rocken och det jazziga, psykadeliska soundet The Beatles populariserade efter de strukit runt i Indien och tagit massa syra. Vad blir det för något? Desert Jazz? Psych pop? Det är kanske dags för rocken att börja öronmärka subgenrer stenhårt á la metalmusiken. Men det som är allra viktigast för oss alla är att du ska känna soundet i fingertopparna när du lyssnar. Den dammiga Hammonden, sjungande elgitarrer, dimmiga, droppande sångstämmor – allt det där ska slå en innan man ens börjar lyssna på texten. Om man sedan på raderna kan man höra teman av förlust, ånger och hopp.

   Ni har ju gått vidare till semifinal i musiktävlingen Emergenza, hur känns det?
   – Det känns fantastiskt! Det är så roligt när vi verkligen kan komma ut och spela för vår publik, känna energin och ge allt vi har. Vi laddar upp med både gamla och nya låtar och kommer bjuda på ett riktigt grymt och lite annorlunda set! De flesta skruvar upp i andra halvan men vi skruvar ner, det kommer bli spännande.

   Har ni några andra nyheter på gång?
   – Vi har börjat spela in vårt andra projekt nu, vilket kommer bli i en annan form än vår EP, och vi tror att musiken kommer visa en annan sida av oss. Vi hoppas ni kommer digga det!

   Lyssna på Calliopes nya EP här.

9. Måndagsmingel med Jens Lekman

   23 april, 2018 13:09 Leave a Comment

   På tisdag spelar Jens Lekman för första gången i Kortedala, på inget mindre än Erikshjälpen Secondhand. Det snackas givetvis musik, inspiration och varför just Kortedala står musikern så varmt om hjärtat.

   Hej Jens! Hur är läget med dig?
   – Jo tack bra!

   Imorgon ska du äntra scenen i Kortedala, hur känns detta?
   – Det känns mycket bra!

   Vad har du för relation till just Kortedala?
   – Jag bodde där i nästan sju år, i en liten etta på bottenvåningen. Det var där jag skrev och spelade in mina första två album. Jag gillade Kortedala, tallarna, de gamla 50-tals husen, neonskylten på torget, bibblan, Burmabacken som blev som en italiensk dal på sommaren, den nattliga Twin Peaks stämningen och den ro jag fick av att bo där. Jag tror inte att de där skivorna hade låtit som de gjorde eller ens blivit av om det inte var för den där stämningen och det faktum att sista nattvagnen gick så tidigt att jag ofta struntade i att träffa vänner, tog en pizza på Citytorget och gick hem och skrev musik istället. Jag är förvisso uppvuxen i Hammarkullen men mitt hjärta bultar ändå för Kortedala och jag blir ledsen och arg när jag hör om hur biblioteket riskerar att läggas ner nu. När jag bodde där behövdes det fler platser där folk kunde samlas och mötas på, och bibblan var en av få. Erikshjälpen, med sitt kafé, känns som en sån plats, så jag är glad att få spela där.

   ”När albumet släppte brakade allt loss och världen öppnade sig för mig”

   Night falls over Kortedala är ditt andra album i ordningen, berätta om det.
   – Night Falls kändes som ett försök till att slutföra en musikalisk vision jag haft sen jag var tonåring. Jag hade gett mig in på att jobba med samplingscollage på mina första låtar som exempelvis Mapleleaves, men höll tillbaks med de låtarna på debutskivan mest av rättighetsskäl. På Night Falls over Kortedala ville jag skapa nåt varmt, romantiskt och storslaget. Skivan handlar inte alls om Kortedala, förutom låten Shirin som handlar om en frisör jag brukade gå till på Kalendervägen. Albumet handlar snarare om hur jag satt där i min etta och drömde mig ut i världen. Och när albumet släpptes brakade allt loss och världen öppnade sig för mig.

   Hur kommer spelningen på Erikshjälpen att bli?
   – Ja, jag kör alltså Night Falls Over Kortedala i sin helhet. Egentligen är jag emot såna där nostalgispelningar, men jag har tänkt länge att om jag nån gång ska göra en sån spelning så ska jag spela Night Falls Over Kortedala i just Kortedala. Så det blir jag, en gitarr och en sampler. Jag kommer ändra låtordningen lite för att det ska funka live, några låtar har mixats och arrats om lite. Tror det kommer bli fint. Folket på Erikshjälpen har lovat att bygga en scen och pynta den med lampor och sånt dom har i butiken. Det blir återvunnen musik och återvunna grejer.

   Har du några andra musiknyheter på gång under året?
   – Jag gör just nu ett projekt som heter Correspondence där jag brevväxlar musikaliskt med Annika Norlin. En låt i månaden under hela året blir det. Det känns kul för vi är väldigt måna om att imponera på varandra. Så det blir väldigt fina låtar faktiskt.

10. Oxen

    5 april, 2018 11:14 Leave a Comment

    Oxen, bestående av de två kompisarna Erik Hases och Stefan Söderqvist, bildades för två år sedan med tanken att bli ett långsiktigt livsprojekt, en fristad med utrymme för kompromisslös musik. I höst kommer debutalbumet men redan i helgen ser vi de på Studio Hpksm.

    Hallå Oxen! Ett till indieband, behövs det verkligen?
    – Vi skriver bara den musik vi själva gillar och får ut något av, det kommer vi aldrig sluta med. Om vi behövs eller inte får någon annan avgöra…

    Berätta om Oxen! Vem, vad, vilka är det?
    – I grunden är vi väl två kompisar som känt varandra sen barnsben och skrivit musik tillsammans större delen av våra liv. Oxen bildades 2016 med tanken att vara vårt långsiktiga livsprojekt, det är vår lilla fristad, en fritidsgård typ. Något vi förhoppningsvis kan släppa flera album under, och kontinuerligt skapa kompromisslös musik. Första albumet kanske blir ett indierock album, vi får se vad nästa album blir.

    ”Till hösten och nästa vår finns fina planer, det kommer vara vår tid!”

    Ni spelar ju på Hpksm i helgen, hur har ni förberett er för Göteborg?
    – Det blir ett lite speciellt gig, dagen efter kliver vi in i Svenska Grammofonstudion för att slutföra vårt album. Mycket fokus har såklart legat på att få klart materialet vi ska spela in men samtidigt kanske man kan förvänta sig någon av dessa nya låtar på spelningen.

    Vad förväntar ni er av oss och Göteborg?
    – Vi förväntar oss grådisigt fult väder och en vacker publik!

    Framöver, har ni några revolutionerande idéer och stora drömmar att sätta i verket?
    – Det kanske känns en bit bort men till hösten och nästa vår finns fina planer, det kommer vara vår tid!

    När kommer det stora debutalbumet? 
    – Det kommer till hösten. Känns riktigt nice att jobba med vår nya producent György Barocsai, han fattar liksom vår grej.