Famnen är tillbaka med EP:n Dimman i Biscayabukten där de små nyanserna tillåts ta plats.

När man lyssnar på Famnen känns det både familjärt och träffsäkert. Med små medel och nyanser fångas det fina och fula och bildar något som känns rakt och ärligt. Kanske är namnet på Gustav Löfstrands projekt den mest träffande beskrivningen på musiken, det är lite som att träda in i en varm famn. 

Idéen till Famnen föddes för runt två år sedan då Gustav fick en spelning på en ambitiös minifestival i Umeå. Till en början hade han tänkt spela sina låtar på engelska men kände att han ville hitta på något nytt. Han hade bott i Stockholm i många år och kom tillbaka till Västkusten och ville starta om på nytt med musiken. 
– När jag fick spelningen var det som att jag ganska snabbt insåg att jag skulle spela låtarna på svenska, men de fanns inte på svenska då. Så jag skrev dem ganska rappt och på spelningen så kände jag att det är det här jag ska syssla med. Sedan tog det lite tid för jag kände mig inte så frestad att spela in dem. Slumpen gjorde att jag träffade en person som jag möttes med i musiken, som senare blev en kompis, som var sugen på att spela in låtarna tillsammans med mig. Sen var det igång. Första EP:n kom nästan två år efter den där spelningen. Det tog sin lilla tid, sen har jag känt mer och mer att det är Famnen som jag vill lägga tid och energi på. Att skriva och släppa låtar på svenska är det jag vill göra. 

Gustav har en gedigen musikbakgrund, men det tog tid för honom att hitta fram till att det är just musik på svenska som han ska syssla med. 
– Det är konstigt kan man tycka när man väl gått igenom det, övergången för mig blev så sen. Det känns lite som en klyscha men det är något som händer med textförfattandet som jag först insåg tydligt då – hur mycket mer man kan skriva och hur mycket roligare man kan skriva och hur mycket intressantare det kan bli när man börjar skriva på sitt modersmål. När jag lyssnar på mina engelska gamla grejer så blir det mer uppenbart. Det är inte det att det jag har gjort är dåligt. Men det är något annat som jag går igång väldigt mycket på. Jag är jäkligt glad för det. Jag har alltid hållit på med att skriva mycket på svenska. Att skriva är en del av mig på något sätt. Nu är det som att jag har hittat en kanal för det med låtförfattandet och textförfattandet.

Att observera och vara nyfiken är ledord i Gustavs skrivprocess. Han berättar att han försöker se detaljer och uppmärksamma saker som sticker ut. Efter det sätter han sig ned med sina anteckningar och bygger vidare på dem, skapar låtar och texter.
– Jag har någon idé om att noggrant och medvetet försöka tänka på att hitta någonting litet i varje låt. Det är inte lätt att göra det konstant men något litet, en formulering eller så som man inte känner igen. Att man vrider och vänder på grejer så att man inte går i samma hjulspår. Med svenskan har jag den kontrollen också, det kändes så himla stort när jag insåg det. Vilken grej! Jag har möjlighet att uttrycka mig på sätt som känns pigga. Det handlar inte om att jag måste vara först eller unik, det är bara löjligt. Men att det finns en pigghet i texterna, det tycker jag är viktigt. 

Foto: Nicolina Ericsson

Just att vrida och vända på ord och hitta originella uttryckssätt för att skapa en bild i lyssnarens inre tycks vara Gustavs grej. I låten Ny våg sjunger han till exempel om ergonomiska stolar, en rad som man sällan stöter på i låttexter. 
– Låten kretsar på något sätt kring en tanke om att man väljer fel saker. Man känner det att det finns något ok över sig och man väljer det man näst helst vill göra. Då kopplar jag det till kontorsmiljöer och hela den där biten med att vara seriös till ergonomiska stolar och så kan jag få in det som en kontrast till en person som egentligen bara borde vara konstnärlig. Jag tror att jag jobbar mycket med någon slags förtydliggörande. Man kan säga det på en massa sätt som får en att känna det här med kontorsmiljön men jag tyckte att det kändes som en ganska så träffande kommentar. Jag tror hela tiden att jag försöker jobba med små sådana inslag. Helst lite roliga liknelser och jämförelser för att bygga upp och få folk att förstå vad det är för värld man verkar i. 

Han berättar att han inte upplevde att han kunde nå samma träffsäkerhet på engelska. Istället blev det mycket vagare och större gester. Nu har Gustav landat i sitt uttryck och gläds åt att försöka få till de där små rörelserna och nyanserna i texterna. 
– Det känns så kul. Jag har hittat en rolig ny sak att göra, att försöka skriva en rolig och tänkvärd text. Jag gillar humor och det finns många sådana förebilder inom textförfattande, det är något som jag jobbar på. Jag vill att det ska vara någonting som gör att man ler lite, gärna i någonting som känns mer seriöst också, att man ska jobba med de kontrasterna.

Albumet Dimman i Biscayabukten har varit lite av ett experiment, Gustav har arbetat med ett low-fi tänk och begränsat sin tillgång till utrustning och instrument. 
– Jag ville testa och se vad jag kunde göra åt andra hållet. Jag spelade in den med väldigt enkla medel. Det var mycket heminspelning och gamla mickar som har legat i någon låda som jag inte har använt så mycket. Nu kände jag att jag kunde testa lite och se vad jag kunde göra med den utrustning jag har. Jag hade en liten gitarrstärkare som bara stod med mick som använde, egentligen brukar jag använda lite större krafter. Sen hade jag en liten förstärkare och lånade en synth av en polare som jag använde hela tiden. 

Han arbetade hela tiden med fyra till fem element och testade sig fram, byggde upp en egen soundmässig värld kring EP:n, gick på känsla och spelade in. Genom att sätta upp begränsningar för sig själv kunde han också pröva nya vägar. 
– Det är sällan man drar det hela vägen, nu gjorde jag det. Någonstans vet man vad man har i sig och vad det kan bli, men jag blev ändå förvånad och glad över att det lät precis så som jag vill att det ska låta. Det kommer jag nog att återskapa i andra sammanhang, att ha två syntar och inte tio, att man bygger upp en liten värld, en bubbla som man kan jobba i. Då kommer man ganska långt.

Gustav berättar att han är glad över den nyvunna skaparlusten. Tidigare kunde han känna att det var svårt när det kom till själva releasefasen, men nu är han inne på sin andra EP för i år och är genuint glad över att han tycker att det känns roligt. 
– Jag försöker tänka på vad det kan bero på, att jag kände att det var svårt innan, men jag vet inte. Det är en kombination av att jag bara har slutat bry mig tror jag. Jag vill bara göra mina låtar och släppa dem. Sen behöver man inte tänka så mycket mer än så och så får man se vad som händer.