Eavesdrop har låtit Alexander Thellner och Klara Goliger testa nya och konstiga idéer. Nu är duon aktuella med singeln Under the Moon och ligger även bakom Helgens Spotifylista som bjuder in till dans.
Hej Eavesdrop, vilka är ni?
– Vi är Alexander Thellner och Klara Goliger, två Göteborgare som började göra musik ihop för fyra-fem år sedan. Vår duo har kommit att bli en viktig kreativ outlet för oss båda, ett sätt att ha kul och våga testa konstiga idéer. Målet har alltid varit att inte låta projektet bli på för blodigt allvar, utan låta det vara som en paus från prestation och övertänkande. Hösten 2019 släppte vi debutalbumet Directions och nu är vi tillbaka med lite nya singlar. Det känns väldigt kul att vara igång och dela med sig av musik igen.
Var hittar man troligast er i Göteborg?
– Hos djuren i Slottskogen! Oigenkännliga i regnställ och kängor.
Nu släpper ni singeln Under the Moon, berätta om låten.
– Vi skrev den samma dag som vi hade ett gig på Folk i Göteborg. Vi var trötta på att alltid spela samma set och kände att vi behövde något nytt, liksom för att kicka igång lite nervositet och spänning för oss själva. Under the Moon kom till och blev spelningens stora höjdpunkt. Även om vi skrev den på väldigt kort tid har den sedan dess kommit att bli vår absolut mest genomarbetade låt. Vi la typ ett och ett halvt år på att producera, arrangera och mixa den. Så den har låtit på massor av sätt under resans gång… Olika form, olika instrument, olika beats… Men så kom det en dag då vi plötsligt kände oss färdiga. Helt ärligt trodde vi nog aldrig att det skulle hända, så det var en trevlig överraskning. Låten handlar om en önskan att skärma av sig från omvärlden, sluta jämföra sig med andra och släppa alla måsten… Liksom ha ett eget litet universum med sig själv eller tillsammans med en person man tycker om.
Berätta lite om er spellista, när passar det som bäst att lyssna på den?
– Den består av låtar som vi gillar att dansa till. Man måste inte vara på en klubb för att dansa, det går bra hemma i köket också, själv eller med några personer man gillar. I brist på annat är det ändå ganska nice. Vi har valt musik som får oss att fastna i nuet på ett speciellt sätt, och som varit viktiga inspirationskällor i arbetet med nya singeln.
Hur firar man in helgen i sann Eavesdropanda?
– Öl, matlagning och ett boiler room set i bakgrunden!
Vad har ni för planer för sommaren?
– Bada och skriva nya låtar! Sekunden pandemin är över vill vi såklart börja spela live igen. Vi har lite inställda gigs att ta igen!
I Ankarsmedjans lokaler bjuder Matklubben Huggorm in till sittningar med en säsongsbetonad meny, något gott i glasen och en rejäl feststämning. Vi har pratat med Emma Edwards som är en av de drivande krafterna bakom ett av Göteborgs mest kreativa krogtillskott om framtidsplanerna och nytänkande matkalas.
Hur föddes idéen till Matklubben Huggorm?
– Det är ett litet frö som legat och grott och sen gått i ide om vartannat sedan 2016 ungefär. Idén har också presenterat sig på lite olika sätt från gång till gång när tanken bubblat upp. Först-första gången det pratades om var på Kafé Höga Nord när Mathias Nilsson drev det. Att man skulle haft en liten matklubb därinne på söndagar. Sen att det aldrig blev av kanske egentligen bara är bra grej såhär nu i efterhand. Sen blev det viruskaos och då började det liksom bubbla lite igen. Konstigt nog, kanske. En del för att man var så satans uttråkad men också för att vi saknade det där rummet med olika typer av middagsarrangemang. Vi hade haft många middagar hemma i vårt kök (mitt och Mathias) och de växte och blev mer ambitiösa och blev nästan som en liten lönnkrog tillslut. Det var väl nånstans där vi började prata om det på riktigt igen. Efter många långa middagar hos oss. Namnet var ett arbetsnamn när tankarna föddes 2016 så det fick hänga med helt enkelt.
Foto: Emma Edwards
Vilka är ni som ligger bakom Matklubben Huggorm och hur fann ni varandra?
– Vi är fyra! Joel Nyström (Ägarfamiljen bakom Sjömagasinet under Ulf Wagners tid), Mathias Nilsson (Höga Nord Rekords bland annat), Lars Ekberg (kock på Svenska ambassaden i Belgrad) och jag (som jobbat mycket krog tidigare här och utomlands men annars jobbar med bil-design)! Jag och Mathias fann varandra på Fee Fi Fo Fum för många år sedan när vi jobbade där tillsammans. Lars och Mathias har känt varandra sedan de var 13-14 år och Joel och Lars har också känt varandra länge från att ha vuxit upp i samma område. Men konstellationen som den är nu är egentligen från en blöt kväll på Smaka där Lars hittade Joel vid zinkdisken. Story begins!
Hur fungerar ert koncept?
– Konceptet för just Matklubben Huggorm är rakt av matkalas. Vi kör en gång i månaden ungefär och brukar erbjuda en sexrätters-meny som varierar från gång till gång, i kombination med väl vald dryck.
Ert koncept skiljer sig lite från klassiska restauranger, vilka fördelar har ni märkt av med ert upplägg?
– Långa, roliga sittningar som mynnar ut i underbar fest. Men också att det verkar finns en entusiasm i att gå på matkalas, precis i den utformningen som vi spann på och drömde om från början. Sen tror vi att lokalen gör sitt också. Den är ståtlig som en kyrka och bjuder upp till sociala möten.
Ni tar emot både brunch och middagsgäster, vad kännetecknar det ni serverar hos er?
– Trevliga menyer med väl valda råvaror! Mathias och Lars har så mycket kunskap och lägger ner själen i rätterna. Vi jobbar säsongsbetonat och serverar fisk, skaldjur, blötdjur och vegetariskt. Goda grejer!
Foto: Emma Edwards
Vilka fördelar ser ni med att arbeta säsongsbetonat?
– Vi arbetar till stor del med säsongsbetonat när vi skriver våra menyer eftersom vi gillar känslan av hållbarhet och en sorts kontakt med vår omgivning, men vi kan också älska att ta fram egenplockad krondill ur frysen mitt i vintern så att man kan få en liten vind av sensommar när man som mest behöver den.
Vilka råvaror kommer ni att arbeta med från det som är i säsong nu i vår och under den tidiga sommaren?
– Det är svårt att sticka ut med sina säsongsanpassade råvaruval under våren. Man vill givetvis ha stora vita sparrisar, spänstiga rabarber och primörmorötter med frodig blast, men det är vi så klart inte ensamma om. Konsten blir att tillreda, presentera och kombinera dem på ett sätt som känns skönt och intressant.
Vad har ni för planer för sommaren 2021?
– Vi har sedan 1 april tagit över Smedjan och driver det i egen regi som Ankarsmedjan Social. Där kommer vi fortsätta köra Matklubben Huggorm och allt vad det innebär men även fokusera på att skapa och forma Ankarsmedjan i dess nya kostym. Vi kommer fortsätta med matlagningskurser, både med Ulf Wagner och i egen tappning. Vi kommer också ha ett stort fokus på private dining och festvåning. På sikt kommer vi även öppna för alla-dagar-i-veckan krog. Finns mycket spännande i sikte. Vi tar ett steg i taget men lovar god stämning.
Raghd skapar sina egna regler och rör sig flytande mellan olika genres. Nyligen släppte hon singeln Get Got, som är det allra första smakprovet från hennes kommande EP.
Raghds musik är kompromisslös och låter sig inte placeras i genreboxar. Den rör sig fritt, är skriven med både humor och självsäkerhet och ber inte om ursäkt för sig. Nu är hon aktuell med singeln Get Got med tillhörande musikvideo och senare i vår släpps hennes EP.
Raghd berättar att hennes första riktigt starka upplevelse kopplad till musik sträcker sig ända tillbaka till barndomen då hennes pappa sjöng henne till sömns om nätterna.
– Det var en specifik visa som jag inte kan hitta någonstans på internet, men jag minns den. Visan kan än idag få mig tårögd. Det var väldigt simpel lyrik eftersom det var en liten vaggvisa.
När hon sedan gick i skolan såg hon till att vara med på alla musikuppträdanden, men det var först under 2017 då hon bestämde sig för att hon verkligen ville hitta en studio.
– Jag drog till ungdomsgården i mitt område. De hade en studio som jag började gå till nästan religiöst. Sedan fick jag en tag så att jag kunde gå dit själv på helgerna och det var där jag började.
Raghd berättar att hennes musik är en spegling av hennes liv och de influenser som har kommit och gått. När hon var yngre lyssnade hon på all möjlig typ av musik som spände brett från såväl indie-rock och punk-rock till R’n’B och radiopop. När man sedan lyssnar på Raghds musik märker man snabbt att den, precis likt hennes influenser, är svår att skala ned till en genre. – Jag tycker att det är lite roligt när folk blir förvirrade. För det betyder bara att man blir mer intresserad och kanske vill försöka förstå sig på den. Jag tror inte alltid att jag själv förstår vad jag gör. Jag uppskattar musik och uppskattar att folk lyssnar på det vad det än är utan att de känner att de måste kategorisera musiken eller mig.
Hennes texter är skrivna som att hon pratar med sig själv och landar ofta i monologformat som sedan vävs ihop med berättelser och detaljer från hennes liv. – Jag har försökt att göra det personligt för målet är att uttrycka mig. Jag vill hellre lyckas uttrycka mig än att jag lyckas få fler personer att kunna relatera till mina texter. Jag blir glad över att folk relaterar, men målet för mig är mer att kunna få ut det jag vill ha sagt.
Texterna är raka, berättande och när man lyssnar närmare finns det även en stor dos humor som glimrar till. Raghd berättar att hon gillar humor och komedier och gärna återvänder till serier som Community, Modern Family och Rick and Morty.
– Jag tycker att humor och intellekt är väldigt lika. Jag kan lyssna på låtar som har jätteroliga bars och då är det den enda låten som jag lyssnar på under den veckan eller den månaden. Humor i ens text är en flex tycker jag, och det är något som jag verkligen jobbar på. Det finns vissa som har det naturligt bara. Humor överlag är väldigt viktig för mig. När jag var yngre så var standup någonting som jag kollade på ganska ofta och idag så kollar jag på komediserier för jag älskar verkligen komedi. Varför skulle jag inte kunna få in det i min musik? Så det visar sig textmässigt eller visuellt.
Foto: Josef Ingmår
Hennes kärlek till humor märks även i sketcherna som gjorts till singeln Get Got och Raghd berättar att det är något hon ser sig fortsätta arbeta med i framtiden.
– Sketcherna och musikvideon var en idé jag fick och arbetade med. Jag har skrivit manus och varit regissör, sedan har jag arbetat med mitt team kring idén som har förbättrat den och gjort den möjlig. Jag har verkligen haft världens bästa team som har fått det att bli möjligt. Jag tycker att videon speglar låten ganska bra, om man lyssnar på texterna så kan man förstå att hela musikvideon är ganska så bokstavlig take av låten i sig, fast en rolig take på den.
Senare i vår följs singelsläppet även upp med en EP som är skapad tillsammans med Fabian Berglund (DJ Haydn från Year0001). Under hennes besök i Stockholm gjorde de ett par låtar och efter det så frågade Fabian om hon ville göra ett projekt vilket resulterade i den kommande EP:n. – Det känns som att allting bara blev så lätt, de bara kom fram. Sammanlagt gjorde vi kanske tio låtar, det är kanske inte jättemycket med tanke på att vi har träffats så mycket. Ändå så kom vi fram till de fem låtarna som finns på EP:n fort och smidigt, det blev så organiskt mellan oss. Vi hade jättebra chemistry som man säger i studion, det var jätteroligt och gick fort. Om jag får säga det själv så blev det faktiskt ganska bra. Jag är taggad på att släppa EP:n.
Raghd berättar att hennes kommande EP är mer positiv än hennes förra EP Homesick som var mer nedstämd. Den kommande EP:n är en spegling av att vara i tjugoårsåldern och man får följa en person som växer och upplever världen. Hennes idéer till musiken och texterna kommer när hon minst anar det. Hon inspireras av samtal med andra människor, såväl andra kreatörer som människor som har en helt annan syn på kreativitet och livet.
– Det är kul att bara prata med människor och det tror jag är en stor del i min inspiration. Att få höra hur folk ser världen, hur de kom till och varför de ser på världen som de gör, att lyssna på olika sorters människor. Nästan jämföra det lite med sin egna livssituation, både bra och dåligt och försöka se om man kan få något ur det.
Hennes texter blir lite som en dagbok och Raghd säger att det känns terapeutiskt att få skriva av sig och sen göra ett bra beat till det och skapa en låt. Men såväl kritik som beröm är något hon ser till att ta med en nypa salt.
– Jag är öppen för kritik, helst konstruktiv såklart, men jag är aldrig nervös över hur folk ska reagera. Speciellt inte när det kommer något negativt. Jag tror att man som artist eller kreatör måste låsa in sig i den mentaliteten – att människors åsikter eller deras omdömen om dig, varesig de är negativa eller positiva, inte ska ha en stor roll. Åsikterna bestämmer inte värdet på ditt verk, det enda som spelar någon roll är vad du tycker. Det kanske låter lite drygt när man säger att man inte bryr sig om att folk tycker att man är bra eller duktig, men det är inte det jag försöker säga utan mer att man kan ta allt med en nypa salt, även att man är duktig. För tar man en sådan komplimang så är det lätt att man tar en förolämpning dagen efter. Jag försöker avstå lite från att lyssna på vad folk tycker men det är såklart jättekul att höra när folk tycker att det låter bra.
Jelly Crystal är tillbaka och släpper singeln I Don’t Like Dancing inför det kommande debutalbumet Freak Show. Läs om dansbandssound, den nya singeln och det kommande albumet.
Med singeln I Don’t Like Dancing vill du klargöra att du inte gillar att dansa, vad gör du hellre än att dansa?
– Ja nu räcker det med dans! Men i grund och botten kanske det mer handlar om hur tråkig man känner sig/hur tråkig man faktiskt är ibland. Man blir ju så jäkla trött på sig själv ibland. Glad att jag slutat med all sport och faktiskt väljer en dans före det. Sen ska jag inte sticka under stolen med att jag väljer mycket annat framför en dans också. Listan är lång!
Du beskriver låten som en dansbandslåt, vilket dansband lyssnar du helst på?
– Ja det är så nära dansband jag kommer. Jag lyssnar inte på dansband själv. Men jag är från Onsala och där har vi väl några legender i dansbandsvärlden som jag förstått det? Stora namn. Skulle aldrig jämföra mig med dem men jag skulle säga att jag kommit en bra bit på vägen medI Don’t Like Dancingär helt redo för en sågning för detta. Snart kanske det blir Jelly Cryztal med z!
Hur skulle du säga att ditt sound har utvecklats under de senaste åren?
– Just med denna låten har det nog verkligen gått åt ett håll. Lite köttigare och mer rak på sak. Annars är nog skivan ett ihopplock av åren som gått. Tror den har lite allt möjligt, från första EP:n 2017 till senaste singeln White Lies som kom ut i vintras.
Foto: Malin Gutke
Den 13 maj släpper du även en musikvideo till I Don’t Like Dancing som nästan känns som ett klipp från en sci-fi-film. Hur föddes idéen till den?
– Det var superduon Lisa Pyk och Michelle Eismann från Astro Film som kom på idén. Vi bestämde oss för att köra på lo-fi/sci-fi och så fuldans på det. Jag kan hinta om att Gustaf Holtenäs äntligen fick skicka upp någon i rymden. Gissa vem?
Senare i år kommer du även att släppa ett debutalbum som går under namnet Freak Show, berätta om albumet.
– Freak Show blir en blandad kompott av vad som varit och vad som komma skall. En ganska långsam och släpig skiva, vilket kanske låter tråkigt men jag gillar långsamt och släpigt. Har spelat in allt med Jarkko Heinö i två olika studios och en låt med Robin Eveborn i en annan. Jag har med mig massa grymma och fina vänner på låtarna också. Och Jesper Hättander har som i en dröm lagt trummor på hela kalaset. Jag är så glad för att alla dessa velat vara med!
Vad har du för planer för sommaren?
– Jag har börjat på nya grejer så ska försöka fixa med det så man är redo 2022. Det lär väl inte bli nått nu i sommar? Riktigt deppigt om det blir det för isåfall har jag inte blivit bokad till nått. Kommer försöka sola och bada och dricka drinkar, älskar Bloody Mary även på sommaren.
Ljung är tillbaka med singeln Desire som handlar om lust, begär och att vara väldigt kär.
Hur har ditt 2021 varit hittills?
– Nej men extremt långsamt och inte särkilt händelserikt alls faktiskt. Har gjort lite ny musik men det har varit svårt att skriva när man knappt får några nya intryck. Men det har pinnat på helt okej trots allt! Längtar efter att spela men även efter att gå på spelningar själv. Saknar livemusik nått så oerhört mycket! Känns lite extra fint att släppa en låt nu. Så det händer någonting.
Singeln Desire har både ditt signifikanta Ljung-sound som vi känner igen sedan tidigare men är även mer dansant än vad vi har hört från dig sedan innan, vad vill du förmedla rent soundmässigt?
– Jag längtar efter att komma ut och dansa. Tror det är den enkla förklaringen till att den här låten blev en mer upptempo. Jag började skriva låten och kände att jag ville skruva upp bpm mer än vad jag gjort innan. Jag ville skapa en medryckande känsla.
När passar det som bäst att lyssna på Desire?
– All day, all night. På förfest, på klubb, påväg till jobbet, i bilen, på gymmet, i duschen, i kön… alla dessa funkar hur bra som helst. Jag har testat!
Foto: Albert Sten
Låtenhandlar, precis som titeln hintar om, om lust och begär, vad fick dig att dras till just de ämnena?
– Jag är väldigt kär och låten kom väl egentligen till av den anledningen. När man är kär är det många starka känslor åt alla håll och kanter. Känslan av att vilja ha någon för sig själv, att vilja stanna i ett perfekt ögonblick för alltid och rädslan för att allt kommer skita sig.
På tal om begär – vad är din största guilty pleasure?
– Jag vet inte om jag har något guilty pleasue riktigt men just nu har jag ett riktigt konstigt begär. Jag letar små glasflaskor i olika färger och former på Tradera och secondhand för att ha oljor och krämer i. Både i badrumsskåpet och i köket.
Vad har du för vårplaner framöver?
– Jag ska skriva mer musik. Förhoppningsvis också släppa mer musik och försöka vaccinera mig.
Mira Aasma från Italo Bitches släpper debutsingeln Beach från sitt nya soloprojekt och annonserar att hennes debutplatta Daydreams släpps i höst.
Många känner nog igen Mira Aasma sedan tidigare från duon Italo Bitches. När coronapandemin sedan slog till och turnerandet fick sättas på paus la hon tid på att färdigställa sitt debutalbum Daydreams som släpps senare i höst. Soloprojektet bär namnet Aasma och det första smakprovet från albumet är singeln Bech som är en berättelse om ett möte vid ett fruset hav.
– Beach är den första låten som mitt nya alias Aasma – första stoppet på 2021:s semesterresa in i skogen där albumrelease är slutdestinationen. Låten är en saga om ett möte på en snöig strand, kollage av insamlade naturljud, vågsvall-synthar hittade i en snäcka, bas som stiger och sjunker med tidvattnet, säger Mira Aasma om singeln.
Robert John David värmer upp inför sitt fjärde albumsläpp med singeln Än en gång.
Robert John David har varit riktigt produktiv under de senaste tre åren och väntas släppa sitt fjärde album senare i år. Nu släpper han singeln Än en gång som är ett samarbete med producenten Fredrik Serholt från Studio Trappan i Göteborg. Robert John David beskriver den poppiga singeln som en energisk historia om människans brokiga relation till jorden.
– Det är något extra som händer när man spelar in den där sista låten för dagen, berusade och lekfulla, jag menar lyssna på trumfillet på introt.
Vargtimma är tillbaka med singeln Do I wake or sleep, en bombastisk version av bandets pianodrivna pop.
Hej Vargtimma! Hur har ert 2021 varit hittills?
– 2021 är året då vi inser att vi är trötta på att vänta. Det känns som att allt man gör är att gå runt och vänta. Men inspirationen har ändå flödat och nu har vi massa crazy shit på gång så det är kul.
Det ryktas om att Vargtimma kommer att släppa en massa musik i vår, hur kommer det sig?
– Vi gjorde helt enkelt det bästa av 2020, vilket ju var lite svårt. Jag (Jens) satt hemma hela tiden så jag skrev färdigt massa nytt material – och sen gick bandet in i studion och spelade in allt! Så vi har helt enkelt Väldigt mycket att visa upp i år.
Berätta om er singel Do I wake or sleep, hur kom den till?
– Jag läste William Wilson av Poe och blev intresserad av att skriva en låt om människans dubbelnatur. Jag sammanfogade dessa tankar med andra funderingar jag kom in på när jag läste En dåres anteckningar av Gogol. Så låten handlar om det mänskliga psykets dualitet och hur människor lever sina liv i enlighet med den.
Do I wake or sleep har en del Springsteenreferenser, hur stora fans är ni av Bruce Springsteen?
– Ja alltså, här är det ju fråga om två olika saker, dels hur stora fans vi är och sedan, hur influerade vi är av Springsteen. Och svaret är att vi är Oändligt stora fans som har influerats Oändligt mycket av honom. Do I wake or sleep är väldigt Springsteenesque på många sätt. Prove it all night är med i andemening men är också inbakad i musiken. Även Streets of fire lyssnade jag mycket på när jag skrev låten. Hela Darkness albumet egentligen.
I era kommande låtsläpp byter ni genres rätt så ofta, vi kommer att få lyssna till såväl pop på svenska som dyr och crisp RnB framöver. Vilken genre känner ni er som mest hemma i?
– Jag skulle nog säga att vi är som mest hemma i olika låtar snarare än genrer. Vi är ju sjukt hemma i den forcerande, tunga piano-popen som vi kör på Bloody dreams corroded men vi är minst lika hemma när vi kör den Cuba-klingande svärd-låten Fandango som vi ska släppa snart. Vi tar helt enkelt musicerandet på otroligt stort allvar och vi antar alla utmaningar.
Vilka stilar kommer ni att beta av under nästa halva av 2021?
–Vi kommer beta av Håkanesque pop på svenska, arenarock, crisp RnB, Depeche mode-domedags synthpop, och kanske, bara kanske,house.
Idag står Djungeltrumman för premiären av Club Vegahs session med Ellen Olaison. Lär känna musikern och skådespelerskan som just nu arbetar på sitt kommande album.
Hej Ellen Olaison! Vem är du för de som inte är bekanta med dig och din musik sedan innan?
– Jag är en producent, artist och låtskrivare med någon slags DIY-inställning. Min musikkarriär började med min elektropopduo Mowgli som jag drev tillsammans med Jessica Sörenson. Vi jobbade fram en konstnärlig hållning som baserades fullständigt på lekfullhet och ett mindset av att ”allt går!”. En hållning som fortfarande är superviktigt för mig idag. Efter Mowgli har jag mest jobbat ensam i min musikverkstad där jag har skrivit och producerat allt på egen hand. Däribland tonsättningar av Karin Boyes dikter, mitt soloprojekt under eget namn och nu på senare tid har jag börjat göra musik till film och teater.
Just nu arbetar du på ett album, hur skulle du beskriva soundet?
– Jag skulle säga att soundet fortfarande ligger i vaggan. Men jag vågar ändå avslöja att det är ett småskitigt och suggestiv sound med utgångspunkt i sång, elgitarr, lite synthar och organiska ljud.
Vad skulle du säga att texterna på albumet handlar om?
– Många handlar om att vara fri och ofri i flera bemärkelser. Ofta inlindat i lite abstrakt ”upp till lyssnaren” – poesi.
Du är även aktuell med musiken till Alice Månsdotter Viklunds film Min Sorg is My Castle, berätta om den processen.
– Jag och Alice har samarbetat i många år i flera format. Det började med att jag var skådespelare i hennes föreställning Barnens scener ur ett äktenskap som sattes upp i Stockholm, Göteborg och på Fårö under Bergmanveckan. Efter det har vi utvecklat ett samarbete som går ut på att jag sätter toner till det hon skriver.
– Filmen är uppbyggd som en klassisk poplåt i sin form: vers/brygga/ref/stick och så vidare. Det kändes som en kul utmaning att bejaka och spegla det i musiken. Mycket av musik-skrivandet gick ut på att hitta en fungerande metod, jag tittade på materialet otroligt många gånger medans jag simultant spelade till. Sen plockade jag ut guldkornen och byggde vidare på det. Jag fick även lyxen att ha Anna Haglund som bollplank angående hur det är att skriva musik till just film.
Hur tonsätter man bäst ett heartbreak? Finns det vissa ackordföljder som är lämpligare än andra?
– Jag skulle säga att en klassisk vända med typ 4 ackord aldrig är fel. Kanske slänga in ett 7-ackord nånstans och givetvis en del moll-ackord!
Hur skulle du säga att ditt soloprojekt skiljer sig från de projekt du arbetar med i film och teater-sfären?
– Det som binder ihop alla mina projekt är att jag ofta utgår från ett koncept när jag skriver musik. Det kan vara utifrån en bok, en person, en existentiell fråga et cetera. Sedan kan det få sväva ut och växa. Skillnaden är att i film och teaterarbetet måste jag förhålla mig strängare till berättelsen, konceptet och de dramatiska bågarna. Vilket är väldigt kul! Det blir mer precisionsarbete. Medans i soloprojeket kan jag själv bestämma när tyglarna ska släppas eller stramas åt.
Du har varit aktiv inom musikscenen länge, hur håller du liv i nyfikenheten?
– Jag tror bara att jag fortsätter. Hittar nya ämnen jag vill spegla, texter jag vill skriva, ljud jag vill testa. Jag försöker hitta kreativa metoder för att skriva musik på som känns kul och rätt för mig. Jag blir triggad av att försöka göra mycket musik med få verktyg.
Vad har du för planer för våren?
– Under våren ska jag fortsätta skriva och producera mitt album. Jag har lite eventuella samarbeten på g i relation till albumet och det kan nog bli väldigt spännande om det går i lås.
I år fyller Göteborg hela 400 år! Utforska gamla Göteborg med hjälp av vår guide som leder dig genom historiska restauranger, caféer och platser.
Äta
Göteborg har en rik matkultur med många anrika restauranger där såväl vanligt folk som kända göteborgare har stillat sin hunger med rejäla skrovmål genom åren. Upptäck Göteborgs historia via anrika restauranger, ät som en hamnarbetare och återupptäck dåtidens it-ställen.
Fiskekrogen, Lilla Torget 1
Lilla Torget har inhyst restaurangverksamheter sedan urminnes tider och 1972 var det Fiskekrogens tur att se dagens ljus. Lars Ahlström, som tog över rodret 1996 driver idag restaurangen tillsammans med sin son Theodor och på menyn hittar du såväl klassiska som innovativa rätter där det allra bästa från havet står i fokus. Hållplats: Stenpiren Spårvagn: 1, 9 Buss: X2, 50, 60, 114, Röd Båt: 282, 285, 286
Kometen, Vasagatan 58
Kometen är en riktig krogklassiker på Göteborgs matkarta. Restaurangen startades redan på 1930-talet av österrikaren Hans Breitneder och har även drivits av stjärnkrögarna Leif Mannerström och bröderna Christer och Ulf Johansson. I oktober 2017 togs restaurangen över av Per Ove Lundgren med familj. Här har kulturelit som vanligt folk kunnat äta sig mätta på vällagad husmanskost under många årtionden. På menyn hittar du klassiska rätter som wienerschnitzel, pepparstek och gravad lax som serveras i en historisk miljö. Hållplats: Valand Spårvagn: 3, 4, 5, 7, 10 Buss: 18, 753
Krakow, Karl Gustavsgatan 28
Restaurang Krakow har funnits i Göteborg i nästan 40 år och har återigen öppnat efter en tids stängning. Vid hörnet i Vasa kan du få uppleva smaker från det polska köket i en klassisk miljö. Självklart finns surkål med på menyn. Hållplats: Vasa Viktoriagatan Spårvagn: 2, 3
Gyllene Prag, Sveagatan 25
Gyllene Prag föddes ur en tipsvinst när fyra unga män från dåvarande Tjeckoslovakien vann storkovan. Sedan 1973 har mycket hänt men Gyllene Prag står stadigt kvar i Linnéstaden. Här kan du äta den berömda panerade osten som än idag tillagas på samma vis. Har du tur kanske du får syn på en eller annan kulturell stammis på köpet. Hållplats: Olivedalsgatan Spårvagn: 1, 2, 6
Foto: Elin Anvegård
Café du Nord, Kungstorget 3
Även om Café du Nord, även känt som Köttbullekällar’n numera har bytt kostym ser menyn i mångt och mycket likadan ut. Här kan du än idag äta knytnävsstora köttbullar och toppa rätten med deras legendariska senap. Hos restaurangen sträcker sig anorna tillbaka till 1885 och Café du Nord lagar fortfarande köttbullarna och senapen med samma recept som vid öppningen. Hållplats: Kungsportsplatsen Spårvagn: 3, 4, 5, 7, 10 Buss: 18, 50, 52
Port Arthur, Gamla Ceresgatan 3
Port Arthurs historia sträcker sig bak till 1918 och är idag den sista bevarade sjömanskrogen i Göteborg. Under tidigt 1900-tal var Sannegårdshamnen skumma hamnkvarter där sjömän och hamnarbetare möttes för fartfyllda kvällar och fyllda glas. Idag är det lite mindre rufft och lite mer mysstämning. Här hittar du traditionell svensk pubmat som fiskgratäng, torskrygg och lammrostbiffar. Hållplats: Sannegårdshamnen Buss: 16, 31, 45, 58, 99, X1
Foto: Hanna Fagerlund
Källarkrogen, Östra Larmgatan 2
Källarkrogens lokaler har anor ända tillbaka till 1700-talet, om du är sugen på en middag i historisk miljö lämpar sig denna restaurang perfekt. Källarkrogen öppnade under 60-talet då med namnet Kopparmärra och med skådespelaren Lennart Lund som ägare, idag är det krogrävarna Pia Reitz och Cecilia De Caro som styr stället. Här hittar du riktigt klassiska rätter som wallenbergare, schnitzel och oxfilé provencale, något för dig som vill ha traditionell mat på tallriken. Hållplats: Kungsportsplatsen Spårvagn: 3, 4, 5, 7, 10 Buss: 18, 50, 52
Tai Shanghai
Tai Shanghai öppnade 1977 och har varit en knutpunkt för alternativa kulturutövare under Göteborgs progg- och punkera. Bland annat har musiker, konstnärer, författare och journalister vallfärdats till hörnet i Haga för att få i sig ett rejält skrovmål. Tai Shanghai fick ytterligare kultstatus i Lydia Sandgrens debutroman Samlade verk (2020) där bokens huvudpersoner gärna träffades och åt sig mätta. Hållplats: Järntorget Spårvagn: 1, 3, 6, 11 Buss: X2, 50, 60, 90, 91, 114, 290, Röd
Fika
Fikakulturen i Göteborg har alltid varit stark, här tas kaffe och kaka på största allvar. Upptäck stadens traditionella fik där tiden tycks ha stått stilla.
Ahlströms Konditori, Korsgatan 2
Ahlströms Konditori är en riktig gammal klassiker som har funnits i Göteborg ända sedan 1901. Hit har många generationer göteborgare tagit sig för att äta bakverk, smörgåsar och lättare rätter. När man kliver in i fiket möts man av en lång disk uppdukad med godsaker. Inne i salongen finns delar av den hundraåriga originalinteriören kvar, här kan man föreställa sig hur det var att gå på kondis förr. Hållplats: Brunnsparken Spårvagn: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 9, 10, 11, X Buss: 16, 18, 19, 25, 50, 52, 60, 114
Café Skogen, Slottsskogsgatan 53
Café Skogen i Majorna är ett gammalt arbetarfik som öppnade upp 1928 och funnits kvar på adressen sedan dess. Här får du tag på goda och mättande portioner husmanskost. Flera olika smörgåsar finns att välja bland, några andra exempel på rätter är raggmunk, potatisbullar, gröt och olika sorters pajer. Den vanligaste beställningen är en Skogen, en stekt smörgås med pannbiff, bacon, ägg och caféets egna inlagda gurka. Hållplats: Mariaplan Spårvagn: 1, 3, 7, 11, 13, X
Café Rosa Mi, Nansensgatan 2
På Nansensgatan på Hisingen har Café Rosa Mi funnits sedan 1956. Här serveras “arbetarmackor” på cafékaka från tidig morgon, för en stadigare lunch bjuds det på lunchtallrikar med köttbullar eller sallader. Här går det även att beställa smörgåstårtor i den storlek som önskas. Hållplats: Swedenborgsplatsen Buss: 17, 22, 36, 136, 320
Café Cigarren, Järntorget 6
Gamla goda Café Cigarren som ligger mitt på Järntorget fokuserar på gott kaffe och goda cigarrer. Här finns även bakverk, smörgåsar och sallader för den som är hungrig. När vädret tillåter kan man sitta på uteserveringen och spana ut över aktiviteterna på Järntorget. Caféet har varit öppet sedan 1999 och drivs av Robban och Putte som tar hand om fiket varannan vecka var. Hållplats: Järntorget Spårvagn: 1, 3, 5, 6, 9, 10, 11, 101, X Buss: 50, 60, 90, 91, 114, 190, 290, Röd Ex, X2
Foto: Elin Anvegård
Eva’s Paley, Kungsportsavenyen 39
Evas Paley har äldre anor än vad man först kan tro. Fiket som ligger på Avenyn ägs av Eva Olsson som även äger Fröken Olssons Kafé och Condeco men har haft en tidigare föregångare som gick under namnet Café Paley som öppnades i september 1945. På den tiden var det ett klassiskt finkonditori som gällde. Idag har cafét en mer avslappnad fikakultur i mysig art nouveau-inredning. Hållplats: Götaplatsen Buss: 18
Göra
Utforska staden ur ett historisk perspektiv, känn vindar från det förflutna blåsa genom ditt hår och dröm dig bort till en svunnen tid.
Carnegieska bruken
En gång i tiden var området kring Klippan känt för de Carnegieska bruken, ett stort handelshus som framförallt ägnade sig åt socker och porter. Idag är Sockerbruket mest känt för att inhysa konstnärliga verksamheter och där portern en gång i tiden bryggdes ligger idag Waterfront Hotel. Men än idag kan du köpa en Carnegie porter från Systembolaget. Strosa längs med vattnet och spana in de historiska byggnaderna som står kvar än idag. Hållplats: Klippans färjeläge Båt: 285
Trädgårdsföreningen, Slussgatan 1
Trädgårdsföreningen är en av Europas bäst bevarade 1800-tals parker. Här kan du vandra runt bland väldoftande rosor, dricka en kopp kaffe vid Rosenkaféet och strosa runt bland grönskande träd och buskar. Glöm inte heller att besöka Palmhuset som upprättades 1878 (när det öppnar igen efter restriktionerna). Där kan du kliva in i en annan värld, med palmer, tropiska växter och värme. Hållplats: Centralstationen Spårvagn: 1, 2, 3, 4, 7, 9, 11, 14 Buss: 17, 58, 60, Röd, Svart
Skansen Kronan, Leijonsparres Väg 10
Den gamla försvarsanläggningen på Risåsberget har anor som sträcker sig tillbaka till slutet av 1600-talet. Köp med dig lite picknick och bestig berget för en historisk och oslagbar utsikt över staden. Hållplats: Hagakyrkan Spårvagn: 3, 6, 11
Text: Amanda Båmstedt och Hanna Fagerlund
Den här webbplatsen använder kakor för att göra din upplevelse så bra och kul som möligt. Läs merOk
