Som rubriken lyder var det dags för ytterligare en första-dejt-test och denna gång tänkte jag att Canvas och Cava på Olssons vin vore perfekt.
Tyvärr var vi för sena och dukarna hann ta slut innan vi ens fick sittplats. Det fick därför bli en DIY-version av det numer etablerade och populära konceptet: att måla och dricka bubbel. Jag ska inte ljuga – jag har gjort det förut. Inte på en första dejt visserligen men en tredje. Då sa killen att han målade av mig så ni kan ju ana min förvåning när han vände på tavlan och det då var en måne som speglades i havet. Det representerade mig sa han. Han ville vara lite abstrakt och intressant gissar jag. Det var ganska fint faktiskt. Smörigt och kanske lite pretto, men gulligt.
Eftersom att vi (läs jag) fick fixa med allt själva gjorde jag det lite enklare och körde på vattenfärg och akvarellpapper, istället för akryl och canvas. Jag ville att det skulle kunna torka snabbt och inte bli en massa kladd och städa upp. Så så fick det bli.
Även denna gång fick jag ett porträtt av mig, är det så man ska göra kanske? Eventuellt är det en grej som jag missat. Men denna gång var det ingen måne eller hav utan en bild av mig. Gult hår, solglasögon, gråa byxor och lite röda läppar. På pricken mig helt enkelt.
Men nu är det ju inte dejtens konst jag ska recensera eller bedöma, utan själva aktiviteten som sådan. Som med allt annat är det förstås subjektivt men finner du minsta nöje i att måla skulle jag ändå vilja påstå att detta är en riktigt bra idé som första, eller andra eller vilken dejt i ordningen som helst ärligt talat. Det enda lilla, lilla minuset är väl att du kanske inte kan smita fullt lika lätt som vid en öl eller promenad – du har ju trots allt åtagit dig ett litet projekt. Men förutsatt att ni i alla fall kan prata och ha det lite trevligt så är aktiviteten himla härlig.
Tror dock att det är av vikt att INTE ta det så seriöst, alltså att låta bli att haka upp sig på hur det man målar ser ut. Prestationsångest är ju ingen åtråvärd känsla att framkalla någonsin och än mindre på en första dejt, som redan kommer med diverse svårigheter.
Canvas & Cava: Betyg 4/5
Icebreaker – måla ganska fult ihop kan leda till en del skratt
Cava är bästa bubblet
En enkel aktivitet
Passar (såklart) även par som vill göra något lite annorlunda tillsammans
Eventuell prestationsångest
Osexigt om din dejt målar pinsamma grejer
Du blir lite fast; kan inte springa ifrån fullt lika lätt som vid prommis eller en öl
Tizne är namnet på den nya restaurang som just slagit upp portarna på Fjärde Långgatan i Linné. Här hoppas Hector och Wendy Mijares kunna skapa en avslappnad men ambitiös matresa genom hemlandet Mexikos genuina dofter och smaker.
Denna eftermiddag är det dock inte bara Hector och Wendy som är på plats i den nyligen renoverade lokalen på Fjärde Långgatan. I köket finns även Wendys mamma Lucy, som har tagit sig hela vägen från hembyn i Mexiko för att vara behjälplig med den speciella sås, mole, som serveras till en av rätterna på menyn. Det är egentligen inte någon slump att morsan hamnade i köket för hela idén bakom Tizne är att erbjuda sina gäster en unik och genuin smakresa baserad på recept från ägarparets föräldrar och far- och morföräldrar. Hector och Wendy Mijares har på senare år dock själva arbetat med helt annan mat än den som låg på tallriken under uppväxten i Mexiko. Duon har bland annat arbetat sig igenom internationella stjärnkrogar som Mugaritz, Maemo och Upper house tills dess att sparkapitalet var tillräckligt stort för att kunna starta något eget.
Med hjälp av Wendys mammas mole, andra gamla familjerecept från den mexikanska hembyn, lite sunt dårskap och en stor nypa kreativitet hoppas nu paret kunna skapa en äkta mexikansk familjär tillflyktsort mitt i Göteborg, med inspiration från finkrogarna känsla för kvalité och presentation. Mer än så kommer det dock inte att märkas att Hector och Wendy för det mesta har jobbat på etablissemang med stjärnor i Guide Michelin. På nya restaurangen Tizne är visserligen ambitionen hög, men tanken är att gästerna som äter där skall mötas av en desto mer avslappnad och lättillgänglig atmosfär.
– Vi har tagit med oss det bästa från finkrogarna. Kreativiteten, uppläggningarna och noggrannheten i val av råvaror, men vår ambition är att Tizne skall vara en betydligt mer familjär och avslappnad restaurang, säger Hector.
Även namnet på restaurangen härstammar från familjära måltider i hemlandet. Tizne är ordet för det svarta sot som bildas under grytor och kastruller när mat lagas över öppen eld. Något som ofta gjordes av Hector och Wendys gammelmödrar hemma i Mexiko vid speciella högtider. För de båda har det minnet i mångt och mycket blivit symbolen för traditionell mexikansk matlagning.
Restaurangen har en matsal som inhyser ungefär trettio gäster åt gången samt en mindre bardel för den som vill ha någonting att dricka innan eller efter måltiden. I baren serveras också en lite enklare barmeny för den som trillar in oplanerat. I baren kommer det naturligtvis att finnas mexikansk öl men även välsvarvade drinkar med mexikanska influenser. Vin kommer dock att lysa med sin frånvaro. Mexiko har ingen tradition av vintillverkning och för att hålla upplevelsen genuin vill Hector och Wendy inte heller servera något vin till maten. Istället blir det cocktails baserade på olika typer av frukter och infuseringar.
– I Mexiko odlas traditionellt inte vin men däremot har vi otroligt mycket läcker frukt. Med tanke på den goda tillgången görs ofta olika typer av juicer och smaksättningar som serveras till maten. Det vill vi ta med oss hit till Tizne, så där lär vi skilja oss en del från övriga restauranger i stan. Det kanske kommer finnas lite vin på flaska framöver, men drinkarna är vårt huvudfokus, förklarar Hector.
Tizne är ett familjeprojekt ut i fingerspetsarna och det finns inga förmögna finansiärer i bakgrunden. Hårt jobb har lagt grunden till restaurangen och när renoveringen blev dyrare än tänkt fick även tålamodet och kreativiteten sättas på prov.
– Belysningen på borden har vi byggt själva säger Hector och visar stolt upp sin hemsnickrade lampa, som lika gärna skulle kunna varit en dansk designklassiker från Illums Bolighus.
– Sen skall vi få upp loggan på fönstret och lite akustikdämpare i taket, men det får vi ta när vi fått igång ruljansen lite, säger han och småler.
Även om menyn är inspirerad av det genuina mexikanska köket så hör finishen, presentationerna och menyupplägget snarare hemma på finkrogsscenen. Maten serveras i fyra, fem eller sju serveringar och innan dess bjuds gästerna på lite aptitretare. Menyn kommer att förändras över tid och rätterna kommer att bytas ut med jämna mellanrum.
Något som däremot är konstant är Wendy och Hectors ovilja att kompromissa på smakerna i maten. Det kommer inte att bli någon fusion mellan svenskt och mexikanskt. Smakerna kommer att vara helt genuina och det blir inga nödlösningar när råvarorna är svåråtkomliga. Det blir heller inga kompromisser för att blidka svenska gästers eventuella smakpreferenser.
– Har vi ett recept som vi tror inte kommer att gå hem bland svenska gäster så kommer vi inte att sätta upp det på menyn. Vi vill inte göra avkall på vårt arv, våra traditioner och vår kultur för att skapa någonting som passar in. Då avstår vi hellre helt från att laga den rätten helt och hållet, förklarar Hector.
Som egenföretagare gör man naturligtvis det mesta, men under service så är positionerna ganska klara. Hector kommer att ha en ”flygande” roll och arbeta parallellt i kök och matsal. I takt med att gästerna strömmar till kommer han nog dock att behövas i köket desto mer. Wendy kommer å sin sida att vara kökschef och se till att maten håller den kvalité som önskas, med god hjälp av sin mamma då, natuligtvis.
Låtskrivaren och Little Dragon medlemmen Fredrik Wallin är aktuell med sitt soloprojekt Fredatlast. En utmaning som ger utlopp för en nyfikenhet, frihet och att få jobba med andra uttryck än han tidigare gjort. 13 maj släpps debut-EP:n Banner of a lost belief.
Du är mest känd som basist i Little Dragon, hur gick tankegångarna inför att starta upp ett soloprojekt? – Det har nog alltid funnits en nyfikenhet men ingen tydlig riktning förutom lite instrumentala beats, plötsligt fanns det låtar och något att säga. Det kändes som en utmaning jag ville ta mig an.
Vad får du utlopp för genom att köra solo som du inte får annars?
– Jag får utlopp för ett annat typ av uttryck, kanske också för mitt kontrollbehov och mitt stora-lilla ego. Från att komma från en demokratisk grupp med fyra starka viljor är jag plötsligt kapten på en egen liten båt. Det finns både en enorm frihet men det är också något utlämnande.
Hur känns det inför släppet av din debut-EP Banner of a lost belief?
– Det känns väldigt roligt och spännande. Att äntligen få dela dessa låtar som jag hållit för mig själv, att få se om dom ger något eko där ute och väcker något hos någon annan. Det känns betydelsefullt.
Vilka känslor och teman har du arbetat med i skapandet av Banner of a lost belief?
– Det finns en röd tråd av besvikelse genom alla låtar, över fallerande strukturer, värderingar och personliga relationer. Men framför allt hur kraftfullt det är att uttrycka den och skapa något istället för att internalisera den. Sen finns det andra teman att upptäcka själv.
Du har skrivit EP:n med hjälp av andlig vägledning av den framlidne författaren Sven Lindqvist. Hur ser din relation till honom ut?
– Jag läste hans bok Myten om Wu Tao-tzu, första gången på gymnasiet. Hade några bilder från den som varit med mig sen dess, men det var när jag sen läste om den för några år sedan som en ny dörr öppnades. Jag fortsatte med hans öken-trilogi och blev faktiskt lite besatt. Det var något med hans språk och perspektiv som resonerade med mig och väcker en lust till att skriva.
Vill du berätta lite om vad den andliga vägledningen Sven givit dig?
– Det var hans förhållningssätt till att skriva, att hitta en personlig mottagare på andra sidan ”brevet”. Att skapa ett möte genom ett personligt uttryck och utforskande.
Låten One day som finns på EP:n är redan släppt. Hur kommer det sig att du valde att släppa just den som singel?
– Den har ett tempo och ett driv som passar en första singel, sen är den lite catchy också.
Den 13 maj släpps din debut-EP. Hur ser framtiden ut för Fredatlast?
– Jag hoppas kunna komma ut och spela, möta en publik. Tänkte göra några videos, ha lite kul och så småningom släppa ett album. Det vore roligt faktiskt.
Fägring är Anton Tuvessons nya band som har som ambition att göra Malmö-indie, det ska helt enkelt låta rått och opolerat. Nu släpper bandet sin debut-EP Rockpsalm och firar releasen med ett gig på Skeppet Gbg den 8 april.
Hej Anton Tuvesson! Du har varit aktiv i såväl Two Year Vacation som ditt tidigare projekt Anton Ego, nu har du startat upp Fägring, hur har resan dit sett ut?
– Hej Djungeltrumman, long time no see! Resan har varit lång och krokig. Spenderade många år med Two Year Vacation, turnerade Europa och släppte två album, den resan tog däremot slut när pandemin bröt ut. Tanken var att ta en välbehövlig paus från musiken men det gick inte, abstinensen kom fort. Jag ville återgå till gitarren och testa att skriva på svenska, mina vänner Albin Bengtsson och Niklas Racov hoppade på tåget direkt och plötsligt var jag med band igen.
Musiken beskrivs som opretentiös indie på svenska, hur gör man för att inte fastna i gamla indieklyschor?
– Bra låtar är det enda svaret på att hålla sig relevant i havet av alla band som finns där ute, vi är införstådda med att vi inte sysslar med någon ”ny” och banbrytande musik. Låtarna är centrum, allt annat är sekundärt. Dessutom är vi rätt kassa musiker, jag tror att det hjälper oss att hålla oss inom ramen av lättsmält musik, få ackord spelas med övertygelse, det är vårt hemliga recept.
Nu släpper ni er debut-EP Rockpsalm, har du något favoritspår från albumet?
– Brev Till Gud betyder extra mycket för oss, den lät väldigt mycket som en psalm när den skrevs på mitt skolpiano i min lägenhet, det gav oss idén till att döpa EP:n till just Rockpsalm.
Hur skulle du beskriva ljudbilden på EP:n?
– Ljudbilden organisk och direkt, okomplicerad och ärlig!
Du hade som ambition att ni skulle låta som ett band från Malmö, vad är det som är så attraktivt med Malmö-soundet?
– Malmöiter är begåvade på indie, titta på Hater, Fews och Guds Pengar, bra band hela bunten. De är råare än oss i Göteborg och skiter i vad andra gör, för att det ska stänka av sig på musiken måste man åka till Malmö och spela in med Joakim Lindberg.
När passar det som bäst att slå på Rockpsalm i lurarna?
– När allt känns hopplöst, alltså mycket oftare än vad man vill.
Vad har ni för planer för resten av våren?
– Vi har redan en drös med spelningar inbokade i Malmö, Stockholm och Göteborg, skitkul. Debuten gör vi i Göteborg den 8 april på Skeppet.
Vega Bryggeri vill etablera Ringön som en självklar plats i stan där man ska kunna botanisera bland öl och upptäcka nya akter, såväl lokala musikpärlor som internationella stjärnor. Följ med när Djungeltrumman möter Göran Lember som ansvarar för Vegas event och bokningar.
Ute vid de gamla fabrikskvarteren på Ringön huserar Vega Bryggeri. Här bryggs det inte bara öl, planen för den kommande framtiden är även att etablera Vega som en konsertscen där artister och band från diverse genres kan finna sin plats. Personen bakom bokningarna heter Göran Lember, och ansvarar för Vegas konserter och evenemang.
Görans kärlek till musiksträcker sig långt tillbaka, redan i tioårsåldern hade han en han en brokig skivsamling som stack ut i bekantskapskretsarna.
– När mina kompisar satt och visade mig sina häftiga equalizers så letade jag hi-fi med två rattar max på förstärkaren liksom. Så jag har alltid haft ett väldigt stort fokus på musik och själva upplevelsen. Det är väl det som gör att det kan bli jätteroligt här, både för mig och alla inblandade egentligen – att ha en enorm variation och bredd på vad som står på scen. Att försöka hitta grejer som är etablerade och försöka hitta grejer som folk inte riktigt upptäckt ännu och vara en booster för lokala pärlor och smycken som fler borde få reda på.
Ambitionen är att skapa en konsertscen som lockar folk att konsumera musik på ”andra sidan älven”, som Göran kallar det. Han berättar att Vega har som mål att få folk att upptäcka att Göteborgs konsertområde inte nödvändigtvis behöver vara koncentrerat till innerstaden.
– Det är egentligen ingenting som hindrar oss från att köra utomhusgig här heller. Det är bara att ansöka och försöka få det på plats, det hade varit superhäftigt. För det är rätt nice miljö precis vid vattnet och sådär. Hela idéen med verksamheten här ute, förutom att knyta mer kontakt med Göteborgarna, är att få över folk till att konsumera musik på andra sidan älven. Det finns ett behov av att bredda platsen och var man lyssnar på musik i stan tycker jag. Det är jäkligt etablerat runt Långgatorna och en bit in i Majorna, så det är kul om man kan få ut folk hit också. Sen kanske vi kan knyta an med Frihamnenområdet också och göra större satsningar.
Inför 2022 vill Vega försöka att sätta mer etablerade akter på scenen och skapa ett återkommande kalendarium för att därefter även kunna fylla på med lite mer udda musikakter.
– Vi vill även försöka att göra en liten festivalsatsning, en- till tvådagarsgrejer eller bara en lång dag inom vissa olika genres. Det kan vara electronic body music eller vad som helst. Så det är väl tanken under 2022 – att etablera det som en scen i stan. Jag tror att det kommer att vara en del band som kommer att synas här som inte får plats någon annanstans. Det är egentligen bara av den anledningen att det blir för stort för dem på andra ställen. Än så länge har vi lite möjligheten att göra precis som vi vill, så det kan bli rätt häftiga saker.
Har du någon drömbokning som du skulle vilja få till?
– Jag vågar inte riktigt säga det för den kanske är på väg. Men säger jag den nu så kommer det att spricka. Men jag har väl några, det hade varit kul att få över lite balla band från England hit. Det finns ett coolt band som heter Sleaford Mods som är störtsköna, jag hade gärna velat ha dem på scen och Little Simz. Sen har vi Jonas Rathsman och dj-kollektivet här på ön, det hade varit skitkul att göra en klubbsatsning med dem till exempel. Det viktigaste är att inte nischa oss tycker jag. Det känns viktigt för oss, att ge en plats åt alla som gör det med själ och hjärta.
Göran berättar att det är en del arbete med att etablera Ringön som en plats för konserter, men att de i och med sina första publika bokningar redan har kommit en bit på vägen.
– Vi har en grej som blir klar nu som jag tycker är svinkul och som jag även tycker sätter oss lite på kartan, det är ett band som heter Tonbruket som kommer att lira här i april. Det blir lite av varje. Det bubblar och puttrar en hel del i stan, det finns rätt mycket musik. Det finns en punkscen som lever, man behöver lösa en ny plats för det, här kan vara en sådan. Det finns jättemycket spännande i de utsatta delarna av Hisingen som också skulle vara häftigt att hitta en positiv vibe kring. Att visa vad som kan hända i de områdena istället för att bara höra om skit. Det finns jättemycket kreativitet och uttryck som är viktiga och den scenen måste finnas någonstans också.
Tanken med att ha bryggeriet öppet för publik verksamhet är att besökarna ska kunna komma till Vega och möta människorna bakom ölen, eller gå på en konsert. De vill även kunna erbjuda mer än det sortiment som går att finna hos systembolaget.
– Vi behöver berätta om vad vi gör och hur vi gör det för att definiera oss mot befintliga produkter som har funnits i alla år. Det är en linje i det, att vi ska kunna få ett samtal kring ölen och kunna få respons. Det är fantastiskt fint att kunna få direktrespons. Folk är skitduktiga annars ändå på Insta, Fejjan och olika ratingsiter men att just få samtalet över disk är jättekul och betyder supermycket för oss.
Foto: Nate Brinker
Under de senaste åren har allt fler kreativa verksamheter öppnat upp på Ringön, här finns bryggerier, konstnärer och musiker som samsas med den äldre Ringöbefolkningen som arbetar med tillverkning och produktion. Göran berättar att Ringögemenskapen har stärkts av stadsutvecklingsprojektet Saltet på Ringön vars syfte var att utveckla Ringön till en mer levande stadsdel. Idag är deras uppdrag färdigt, men känslan av att man hjälps åt på Ringön lever kvar.
– Jag tror att det finns två nivåer. Den ursprungliga Ringöbefolkningen som kom då det var en billig möjlighet att etablera sig med sina företag. Det var ganska bra logistik och man kunde göra lite vad som helst, tillverkning, produktion och mycket transporter blandat med folk som aktivt ville ta ett steg utanför standardsamhället. Då var det kanske inte så himla mycket samarbete, men i och med att Saltet på Ringön etablerades så har de knackat dörr hos jättemånga företag och blivit insläppta och pratat om vad de vill och då har de insett att de här små öarna som finns med viljor och lust att hitta en Ringö-anda, den har de varit med och puttat fram. Nu är det ett antal nya aktörer som har kommit de senaste tio åren som står för något nytt och som är än mer villiga att samverka. För man måste ha en anledning till att samverka också. Nu har många av oss publika verksamheter så det finns en naturlig grund. Men om jag tillverkar tavelramar finns det kanske ingen mening med det, med vem ska man samverka och varför? Innan har kanske många fredat platsen mot andra nu öppnar vi upp den.
Vad tror du kommer att hända på Ringön framöver?
– Jag tror att vi kommer att få åtminstone tio spännande år framför oss. Beroende på hur mycket vi har lyckats att skapa här under de tio åren så kommer det att påverka hur de kommande tio åren ser ut. För om vi har lyckats att flytta över stor del av människors uppfattning om var i staden man kan göra saker och att det finns ett utbud här ute som är värt att komma hit för, då kommer det naturligtvis att dra med sig verksamheter. Det kommer att etableras fler här ute och det kommer naturligtvis att attrahera intresse från aktörer från city. Det är klart att ju mer vi lyckas med att få platsen på kartan desto större risk är det att det blir gentrifierat. Samtidigt har väl alla platser i stan sin period, sen kanske det blir ett annat område som får den viben. I bästa fall får vi tio år av experimentlusta och kreativt utbyte här.
– Om man nu bara tar det rent svart eller vitt så kan det finnas ett motsatsförhållande i det, att man driver en utveckling som man kanske inte önskar i slutändan. Samtidigt så är jag inne på att en stad måste leva och om allting är konstant så blir inte det bra heller. Om det nu blir så att stadsdelen blir väldigt het om ett antal år, då finns det anledningar till det och så får man agera utefter det. Den ursprungliga viben som kanske fanns här går att finna på nya platser i stan. Det intressant är om man faktiskt kan lyckas att få finpizza restaurangerna att samexistera med det som fanns här från början och det är väl i det utmaningen finns.
Djungeltrummans Daniel Dewerud har styrt kosen mot Majorna för att möta personerna bakom stans nya jazzhak Utopia Jazz.
Första veckan i februari slog portarna upp till den nya jazzklubben Utopia Jazz. Ett ställe för alla, unga som gamla där både musik och mat står i centrum. Mannen bakom Utopia är Patrik Kärn. Den tidigare familjeterapeuten ville sadla om helt och hitta på något nytt i livet. När dottern konstaterade att en jazzklubb är det coolaste man kan öppna, då fick det bli så. Tillsammans med kocken Andréas Palm teamade Patrik upp sig och resultatet blev Utopia Jazz. Patrik: Jag har jobbat med socialt arbete i hela mitt liv som familjeterapeut och ville göra något annat i livet. Så i april 2021 slutade jag med det och sen tänkte jag lite och kom fram till att jazzklubb kändes väldigt coolt. Och det var väl drömmen, att försöka göra något som är coolt någon gång i livet. Jag ville göra något helt annat, något helt nytt som jag aldrig hade testat som var väldigt långt från socialt arbete. Sen är det fortfarande kontakt med människor och personalgrupp och så vidare, där finns det likheter såklart.
Hur har processen sett ut från när du bestämde dig i april förra året? Patrik: Nej men det var som det brukar vara när det gäller mig. Allt händer bara på uppstuds liksom. Jag såg lokalen på Blocket, småkollade lite så där. Så tänkte jag att ”åh det hade varit så jäkla gött, då kan jag gå till jobbet”. Det var inte så att jag planerade så mycket innan och skrev ihop massa kalkyler. Ingenting sådant, utan mer nu kör vi. Men sen fick jag göra allt det där andra i efterhand. Det är väl fortfarande så att vi ligger i baktakt lite grann, men så kan det vara.
Det känns som att jazz är lite på uppgång, håller du med och varför är det så? Patrik: Jag tänkte på något en person sa som var här igår som inte var speciellt intresserad av jazz egentligen, att det är så jäkla schysst restaurangmusik på något sätt. Man behöver inte älska jazz för att tycka att det är lite coolt och skönt. Sen finns det också extremt mycket jazzmusiker som gillar att gå på jazzklubbar och spela på dem. Jag vet egentligen inte varför jazzen är så på gång, men det är verkligen jättekul.
Vad tillför Utopia till göteborgscenen? Patrik: Alltså jag tycker att jazzscenen i Göteborg redan är väldigt bra. Det som vi tillför är ett jazzställe i Majorna. Rent geografiskt har det inte funnits så mycket fast jazz i Majorna. Det har varit spelningar både på Fyren och på Skeppet, men det är ofta bara tillfälligt. Så geografisk tillför vi ett nytt ställe. Vi hoppas väl att det kan bli ett folkligt ställe där man både känner att man kan gå hit och käka, lyssna på musik eller ta något att dricka.
Var det givet att det skulle bli just i Majorna? Patrik: Ja det var givet. Jag hade kunnat öppnat något annat, en skivaffär eller en indieklubb eller något sådant men Majorna skulle det vara. Jag tror att det var min dotter som sa att jazzklubb är det coolaste man kan göra och då blev det så. Jag tycker bara att det är så skönt att vara här omkring i Majorna.
En jazzklubb kan vid första anblick ses som relativt nischat, hur har tankarna gått kring målgrupp? Vilka vill ni locka hit? Patrik: Det är faktiskt min största skräck att det ska bli för nischat. Jag gillar inte det så mycket. Jazzklubbar kan ha den tendensen att det blir gubbar i min ålder som sitter och är nördiga. Jag tänker att det behöver vara ett ställe för alla. Och det kan man påverka genom hur man möblerar, vilken musik man spelar men också vilken personalgrupp man är. Att man har en blandad personalgrupp i blandade åldrar känns viktigt. Det finns liksom ingen marknadsidé att de här ska vi rikta oss mot. Det får inte bli ett ängsligt ställe utan det ska bara kännas att här vill jag komma in vem jag än är. Man ska kunna komma in med regnkappan när det regnar och bara slänga av sig den, skitsamma liksom.
Foto: Daniel Dewerud
Hur har responsen varit hittills? Patrik: Det har varit skitdåligt, det har inte varit någon här. Nej jag skämtar, det har varit helt överväldigande faktiskt, det har varit helt fullt. Alla kvällar vi har haft spelningar har vi fått säga nej till folk. Det har varit jättebra. Många som varit nöjda med både mat, lokal, bemötande och så där. Det är också många som sagt det efter första veckan att det är en härlig atmosfär och att folk känner sig hemma, vilket är otroligt kul.
Om du får sia lite kring framtiden, vad är målet med Utopia? Patrik: Nu har det gått bra och så där, men målet är att det ska vara kul. Det är det viktigaste, både för oss som jobbar och för mig själv, jag vill ha kul liksom. Och för publiken såklart, det är absolut viktigast. Det ska vara roligt och vara något man är stolt över. Sen vill man gärna bli ett etablerat ställe som folk vill spela på och det är såklart en dröm att stora artister vill komma hit och spela.
Hur har tankarna gått när ni har utformat menyn? Patrik: När jag frågade Andréas om han ville vara restaurangchef och driva det här köket så gav jag honom fria tyglar att göra vad han vill, bara det blir bra och gott. Så han har utformat det helt och hållet själv. Jag hade ingen aning om att det skulle bli ett vinställe till exempel. Plötsligt kom det bara lådvis med vin. Och det är skitnajs, otroligt härligt. Andréas kör på det han tycker är bra och jag hänger bara på vilket känns jättefint faktiskt.
Foto: Daniel Dewerud
Andréas Palm, du är restaurangchef här på Utopia och fått fria tyglar kring maten här har jag hört. Vill du berätta hur tankarna gått kring menyn? Andréas: Det ska vara god mat och det ska vara säsongsanpassat. Det får även gärna vara snällt för naturen och prisvärt. Som sagt, att säsongsanpassa är självklart. Alltså ingen sparris nu i februari. Sedan tycker jag inte att det finns några gränser för oss. Jag gillar mycket smak, så det blir mycket inspiration från Nordafrika, lite Asien, mellanöstern, Sydamerika, Frankrike, alles liksom. Målet är också att ha en förhållandevis liten meny så vi kan jobba kvalitativt och jobba med tillfälliga rätter. Jag försöker säga det att det är god mat och inga gränser, vi kan göra vad vi vill. Sen kommer det finnas lite stående grejer såklart. Sardelltoast med lardo till exempel. Det ska vara smaker som är inte konstiga, men lite spännande.
Mycket fokus har även lagts på dryckeslistan, eller hur? Andréas: Ja men det är samma som maten där egentligen. Vi kör naturviner utan bekämpningsmedel, handplockade druvor, snällt mot natur och snällt mot de som jobbar med det. Det är mitt tänk. Det kommer vi hålla kvar vid. Men det ska också vara prisvärt, försöka hålla snälla priser på flaskor. Jag säljer hellre många flaskor än att sälja färre dyrt. Och öl är likadant där, hantverksmässigt gjort och gärna lokalt. Förutom mina två favoriter, Estrella och grön Tuborg, så kör vi Göteborgsöl. Vi jobbar ju med Stigberget, Poppels, Dugges och så. Vi har även sprit från Beerbibliotek så vi vill gärna hålla det lokalt.
Rome is not a town är tillbaka med singeln Follow me home och i mars släpper de albumet Tender Arms Power Heels. Dessutom har de gjort Helgens Spotifylista som sätter stämningen inför helgen.
Hur firade ni in att restriktionerna släppte?
– Vi är lite utspridda över landet just nu så vi firade på lite olika vis allihopa men hade en fått önska hade vi gått på en riktigt go spelning tillsammans, helst i Göteborg!
Nu släpper ni singeln Follow me home, berätta om låten, hur kom den till?
– Follow me home började vi skriva när vi var på en veckas residens ute på Koster. Vi ville göra en låt som i grunden var statisk och i någon mening olevande. Musiken får nästan alltid leda texten när vi skriver tillsammans, den här låten har fastnat på något sätt, dagarna bara går och den verkar enslig och förtvivlad. Den ringade in ensamhet på något vis. Typ att jag gör vad som helst om någon bara kunde göra mig mindre ensam
Vad har musiken betytt för er när ni känt er ensamma?
– Ja, alltså musik har någon himla förmåga att sätta fingret på en viss känsla och förtydliga den, kanske till och med förstå den. Just ensamhet kan ju kännas på massa olika sätt, ibland är den önskad och ibland oönskad. Den här låten fångade på något vis den oönskade ensamheten, den som kan kännas som att det skär i kroppen. Bara att göra det, att översätta den känslan i musik har nog hjälpt till och gjort att det inte skär i en lika mycket.
I mitten av mars släpper ni albumet Tender Arms Power Heels, hur skulle ni beskriva albumet?
– Albumet har fått vara en levande process under flera år. Vi har undersökt platser tillsammans, både musikaliska och själsliga, som vi inte besökt tidigare. Vi har lyssnat på massor med musik men vi har också suttit i tystnad tillsammans och funderat på vad som finns i den. Vi har skrivit ord i olika färger på en whiteboard och ritat streck som fick gå upp och ner i intensitet. Det blev en tavla som vi sedan översatte i musik. Vi upptäckte att vi undersökte olika känslor som vi på ett eller annat sätt upplevt under åren då vi haft detta band tillsammans. Ensamhet, maktlöshet, olikhet, närvaro, rastlöshet, bekräftelse. Att få tid till att reflektera över detta har denna gång varit guld för oss. Det har lett till att vi verkligen kunnat jobba på ett sätt som fungerar för oss och som gör vår musik mest rättvisa. Vi har också varit noga med vilka vi arbetat med. Till exempel är ena sidan av albumet inspelat i vår replokal där vi själva tryckt på rec. Den andra sidan är inspelad i en studio på Tredje Långgatan i Göteborg. Vi hyrde Music A Matic i en vecka och bodde där och kunde leva och andas musiken dag som natt. Ibland händer det ju att en vaknar mitt i natten och kommer på hur den där gitarrslingan ska va, då kunde vi gå upp och förverkliga det direkt!
Hur laddar man upp inför helgen i sann Rome Is Not A Town-anda?
– I sann anda börjar fredagen med att vi ses i replokalen på eftermiddagen, catchar up på livet över något simpelt men gott tillagat av extraprisvaror från Matöppet. Sen repar vi en sväng, sen hamnar vi i köket igen och lyssnar på musik och pratar om meningen med konst och dricker en folköl eller delar en flaska vin vi fått med oss från logen efter gigs. Sen ringer Alice.
Berätta om er spellista, när passar det som bäst att lyssna på den?
– Listan är en blandning av låtar som skulle kunna spelas när vi hänger en fredagkväll. Antingen sånt vi brukar lyssna på, eller låtar vi inspirerats av på senaste när vi skrivit ny musik. Ett bra tillfälle att lyssna på den är när de första vårkvällarna börjar komma, när man känner för att vara lite nostalgisk men också känner en spänning inför allt det oväntade som kommer att ske.
Den stämsjungande folk-duon Lily Arbor är tillbaka med singeln Be Mine som ger en försmak av hur deras kommande debutalbum låter.
De två vännerna Felicia Darhult Störby och Lovisa Nilsson har skapat musik ihop sedan 2017. Duon som kommer att släppa sin debutskiva senare i vår berättar att deras sound är under ständig utveckling och avslöjar att mycket har hänt sedan starten av projektet.
– Vi har blivit mycket mer bekväma i vårt sätt att samarbeta med varandra och vi har låtit den ena ta mer plats i den andras låtar. Det märks nog mest på att vi spelar gitarr och sjunger mer ihop, inte bara var för sig. Vi har också blivit mer trygga i hur vi vill låta och vilken typ av musik vi vill göra. Innan testade vi oss mer fram och kanske lät lite mer spretiga.
Under 2020 hade ni stora planer på att ge er ut i Europa och spela, men allt blev inställt på grund av världsläget. Hur har pandemin påverkat er situation som musiker?
– Ja, det har varit väldigt tråkigt att så många spelningar har blivit inställda. Det kändes verkligen som att vi var på gång och att 2020 skulle bli vårt år, men där fick vi tänka om lite. Vi har spelat in vårt debutalbum och tagit oss tid till att skriva nya låtar. Vi skulle till exempel ha spelat i Portugal, Polen och Danmark, vilket vi verkligen såg fram emot, men just nu känns det väldigt långt bort.
Vad är ert bästa tips för att orka med pandemin?
– Som musiker, om man som oss gör det mesta själva, finns det alltid saker att göra! Om man känner sig kreativ kan man alltid skriva nya låtar och spela in. Sen så är det massa runt omkring, allt ifrån pressbilder som ska tas, omslag som ska fixas till sociala medier och så vidare. Överlag tycker vi att det är bra att fortsätta repa, det kan man nog inte göra för mycket? Och att försöka vara kreativ med att hitta nya vägar att nå ut.
Nu släpper ni singeln Be Mine, berätta om låten. Hur kom den till och vad handlar den om?
– Be Mine kom till successivt. Jag (Felicia) började skriva på den redan 2019 och tog sedan upp och skrev klart den 2020. Man kan säga att det speglar en relation från två olika perioder. Att känna att man aldrig riktigt räcker till och kanske samtidigt förstår att det inte räcker för att relationen ska fortsätta, men att det kan vara svårt att avsluta något och gå vidare.
Foto: Tobias Bauer
Er musik har en tydlig bas i texterna som delar likheter med americana och folkmusik, vad har ni influerats av rent textmässigt på ert kommande debutalbum?
– Våra texter brukar komma ganska naturligt, utan någon direkt influens. Men vi influeras av många olika band och artister, främst inom de genrerna du nämner, som säkert omedvetet speglar sig i texterna. Vi inspireras mycket av till exempel Joni Mitchell, Adrienne Lenker och Nick Drake som vi tycker skriver fantastiska låtar och texter.
– Eftersom vi skriver texterna var för sig och utifrån egna upplevelser så är det svårt att hålla sig till ett specifikt tema. Låtarna på albumet har kommit till lite här och lite där. Vissa är gamla och vissa är nya, så det finns inte direkt något tema textmässigt. Det vi märkt däremot är att texterna ofta landar i tvivel, att tvivla på sig själv och att tvivla på olika slags relationer. Vi är båda väldigt nojiga av oss och det märks nog lite i våra texter! Men om vi ändå ska sammanfatta texterna på skivan så handlar de om tvivel, kärlek, ångest och vänskap. En salig blandning helt enkelt!
I slutet av maj släpps ert debutalbum, hur har vägen till debuten sett ut för er?
– Den har varit väldigt krokig och snårig men också väldigt rolig och utvecklande. Vi har släppt lite på kontrollen och låtit andra spela in och spela på skivan. Innan har vi gjort allt själva, så det har varit både en utmaning men också väldigt givande. När man spelar in går man igenom så många olika stadier där man pendlar mellan tvivel och upprymdhet, så nu ska det bli skönt att äntligen bara få släppa den!
Var det något i processen kring debutalbumet som ni förvånades över?
– Det vi förvånades över var att det gick så lätt och smidigt att lägga sången live, tillsammans med gitarrerna. Innan har vi lagt sången separat och gjort många omtagningar.
Nu är det dags för alla hjärtans dag och traditionsenligt har vi återigen listat fem platser i Göteborg som kommer att ta kål på allt vad romantik heter.
”Pissetunneln” mellan Nordstan och Centralstationen
Fjolårets vinnare vinner även i år. Årets segrare känner säkert de flesta till, men det är nog få som har varma minnen från tunneln. Här kan minsta lilla impuls till romantik kvävas på mindre än en sekund då urinlukten slår mot en likt en smocka när man träder in genom dörrarna. Att försöka sig på en kyss i tunneln är därför inte att rekommendera, prioritera att hålla andan istället.
Lilla Bommen
Lilla Bommen hade nästan kunnat erbjuda klassisk hamnromantik men istället möts man av byggkaos, råttor och sörja. Det är knappt så ens Håkan Hellström hade kunnat skriva en ballad om området.
Åkareplatsen resecentrum
Egentligen brukar avgångar och ankomster bädda upp för filmiska möten och avsked men vid Åkareplatsen är det stendött på den romantiska fronten. Här finns det nog inte en själ som skulle vilja hålla handen i busskuren och trafikkaoset i rusningstider är ett klassiskt inslag, biltutor har sällan skapat en flirtig stämning.
Stampgatan
Stampgatan är lite av en mellanpassage där man inte riktigt stannar till. En transportsträcka från ett ställe till ett annat. Området känns lite bortglömt, folk riktar blicken ned i marken när de går förbi och Amors pilar viner inte riktigt genom luften när regnet piskar mot fimparna på asfalten. Du gör bäst i att bara åka förbi.
Snabbmatskedjorna
Big Mac i all sin ära, men här spirar ingen kärlek. Massproduktion av mat, lite väl upplysta och plastiga ytor, en rejäl klick ketchup, solkiga pommes och en skrikig inredning bäddar inte upp för romantiska möten, det är sedan gammalt.
På måndag är det Alla hjärtans dag, en alldeles lysande anledning till att fira kärleken eller dina bästa vänner lite extra. Häng med när Djungeltrumman gallrar ut stans bästa Alla hjärtans dag-aktiviteter.
Salut, Stora Saluhallen
Att lyxa till det med att unna sig ett restaurangbesök är inte helt ovanligt att göra på Alla hjärtans dag. Inte heller helt omysigt. Otroliga Salut kör en specialare på just Alla hjärtans dag och håller öppet efter stängning. Det utlovas god mat och kanonstämning. En perfekt restaurang för att ta dit någon du vill spendera dagen med.
Champagnebaren, Kyrkogatan 13
Finns det någon dryck som förknippas mer med romantik än Champagne? Tror inte det. Champagnebaren har vanligtvis stängt på måndagar men är det Alla hjärtans dag så är det. Öppet hela kvällen där champagnen kommer flöda. Hett tips!
Spamorgon med frukost på Hagabadet, Södra Allégatan 3
Börja dagen med att boka in en härlig spamorgon på Hagabadet. Njut av vad spat har att erbjuda och gå sedan och avnjut en lyxig frukost i lugn och ro. En lång och avkopplande frukost är inget man tackar nej till. Perfekt sätt att få spendera lite extra tid med någon du tycker om.
A cheesy Valentine, Blackbird, Stigbergsliden 3
Om du är vegan och vill fira in Alla hjärtans dag med en go ostbricka ska du styra dina steg mot Blackbird. Här finns ett specialutformat ostpaket bestående av en hjärtformad vaxad tranbärsost, en vègre med rosépeppar, fröknäcke och en burk rödlöksmarmelad och allt är självklart helt veganskt. Ostbrickan går att beställa i restaurangens webbshop och kan hämtas ut under fredagen den 11/2 eller lördagen 12/2.
Palmhuset, Slussgatan 1
Det ska inte behöva kosta skjortan när man vill skapa lite romantik i tillvaron. Ta din älsklings hand och strosa runt i Trädgårdsföreningen och avsluta promenaden i Palmhuset. Här hittar du tropisk värme som kan tina upp vilket hjärta som helst. Dessutom finns det en massa fina sittplatser i den lummiga grönskan, så varför inte överraska din dejt med en liten inomhuspicknick?
Den här webbplatsen använder kakor för att göra din upplevelse så bra och kul som möligt. Läs merOk
