Instagram har blivit en arena för perfektion och yta, men om du orkar skrapa lite på den upptäcker du snart en annan riktning. Djungeltrumman har träffat Charlotta Björck, Bim Ericsson och Jovanna Eriksson som alla jobbar med pennan. Och den egna kroppen.

Det är lätt att uppleva att det på Instagram samlas typiskt idealiserade kroppar, vackra solnedgångar och perfekt inramad “hälsomat”. Men frågan är: har det perfekta livet och den perfekta livsstilen nått sitt utgångsdatum? Begåvade kreatörer, konstnärer och textförfattare har effektivt valt att samlas och på olika sätt skapat en parallell version av den perfekta världen, en plattform för att uttrycka sig själva och sitt feministiska budskap. En motrörelse som påvisar allt som är icke-perfekt. Allt som är icke-norm.

Mitt i denna motrörelse hittar vi dem, några starka förgrundsgestalter som alla låter sin konst ta plats och tala. Bim Ericsson, Charlotta Björk och Jovanna Eriksson.

De befinner sig geografiskt på olika platser, med olika stor följarskara, men med en sak gemensamt: den starka rösten som skär rakt igenom det där bekväma, det typiskt normativa mysmolnet, som vi så gärna lutar oss tillbaka mot. Förutom rösten har de ytterligare några saker gemensamt: de mobiliserar, stärker och grupperar sig.

Charlotta Björck, Foto: David Jerner

Charlotta Björck @beyoncebjorck driver idag sitt underhållande och många gånger underfundiga konto på Instagram med knivskarpa inlägg fyllda av humor, satir, rappa texter, sång, illustrationer och kroppspositivism.

Kan sociala medier förändra normer?
– Ja, delvis. De öppnar upp utrymme för representation som vi inte är vana vid. Svarta kroppar, sjuka kroppar, tjocka kroppar, trötta kroppar. Samtidigt finns det de som bara följer Kenza, Kissie, Blondinbella och andra mer normativa. Den lite större massan, dem är det svårare att nå.

Når du den massan “ofrivilligt” ibland?
– Ja, det hände faktiskt något på mitt konto vid ett tillfälle när jag gjorde en film om Anders Borg när han visat sin allra heligaste. Då dundrade det in normalsvenssons, som följare. Det var som om att jag byggde en bro med Anders Borgs genitalier mellan “PK-maffian” och mainstream. Vissa stannade kvar som följare.

Hur krossar vi patriarkatet?
– Hmm, jag jobbar på individuell nivå, om du jobbar med sig själv mycket kan du komma någonstans i en struktur tänker jag. Att jag som enligt BMI har fetma grad två och kan gå på stranden i bikini, då tillåter jag andra att titta, viska och fördöma, men också att fundera. Och tvingar dem att inkludera. En feminism som bygger på att inte idolisera, det är vad jag förespråkar och tror på, för att komma någonstans i fråga om jämställdhet. Vi behöver alla vara människor och sluta dela in varandra i kategorier. I slutändan är vi ju ordinära allihopa. Ta Beyoncé som exempel, jag finns inte om man jämför med henne. Men Beyoncé luktar också svett och går på dass.

Bim Ericsson

Bim Ericsson @bimcamilla, politisk illustratör, serietecknare och hästälskare. Med seriestrippar som kan få den allra värsta icke-feministen att buga, bocka och sålla sig till  skaran av believers.

Kan sociala medier förändra vår syn på vad normen är idag?
– Det kan de absolut, men det är inte de sociala medierna i sig som gör det, utan de röster som får komma till tals nu, som aldrig har fått göra det i traditionell media. Där är de största kategorierna vita, heterosexuella och cis-män.

Vem blir en stark feministisk influencer på Instagram?
– En person som skapar. Konst, illustrationer, videos, saker som folk vill se mer av, eller någon som har schyssta värderingar, formulerar sig bra och driver en kamp, någon som uppfattas som genuin.

Hur får du ut ditt feministiska budskap?
– Genom humor, fingertoppskänsla och frustration.

Är kvinnoseparatism viktigt för jämställdhet?
– Jag tror att separatism, i olika former, kan vara bra för att skapa utrymmen att hämta energi, att snacka ihop sig, ett verktyg för att orka. Men jag tror inte att det är den faktiska vägen till jämställdhet. Där måste man vara i beslutande rum, och de rummen är inte separatistiska.

Jovanna Eriksson

Jovanna Eriksson @drawnbyjovanna är relativt ny på arenan. Hon började rita först våren 2016 under en sjukskrivning och när hon väl fattat pennan kunde hon inte sluta. Som en urkraft sprutade det ur henne och vad som startade med hundra följare växte snabbt till flera tusen. Jovannas bilder berättar om systerskap, glädje och hopp.

Tror du att sociala medier kan förändra vår syn på vad normen är idag?
– Ja! Vi slåss mot en jätte, så det tar sin lilla tid. Jag tror vi behöver våra egna små forum för att kunna hantera det, men att vi tillsammans kan få vara trygga och våga gå emot normen. Det är en viktig början.

Hur tror du att Instagram och sociala medier kan påverka vår kamp för jämställdhet?
– Genom att vi gemensamt kämpar för oss själva och stöttar varandra, att vi vågar och är modiga. Men främst: att vi backar varandra och försöker förstå varandra. Följ icke-män, personer som inspirerar, lär och utvecklas, ifrågasätt och lyssna. Och sluta följ personer som ger dig ångestrelaterad prestationsångest.

Är kvinnoseparatism viktigt?
– Ja, det tycker jag, mitt fokus är på kvinnor och icke-män. Det är svårt att rikta all sin energi åt en massa olika feministiska håll, med tanke på att vi även ska överleva. Men jag har fokuserat alldeles för mycket på män genom livet och pallar helt ärligt inte det längre.

Artikeln publicerades ursprungligen i Djungeltrumman #45