Vad spelar yttrandefriheten för roll om man är papperslös? Vår krönikör Jazz berättar om sina tankar kring det fria ordet och förklarar varför han tycker det är överskattat.

”Det finns så många som är i samma situation som er, därför kan vi inte publicera det som har hänt dig och din familj”. Så sa en journalist till mig en gång. Alltså, ju värre dina omständigheter och ditt liv var, desto större chans hade du som asylsökande/papperslös att få din story publicerad.

Yttrandefrihet är ett intressant begrepp. I skolan läste jag om hur andra länder inte har det på samma sätt som vi i Sverige. Men just det, jag är ingen svensk medborgare. Därför är yttrandefrihet inte en av mina rättigheter, lika lite som att plugga vidare är det.

Förut verkade det som att Migrationsverket kunde kolla ”extra noga” på ärenden som fick uppmärksamhet i media. Att media kunde vara verktyget som framförde åsikten åt många människor som ville att vi skulle stanna. Så att Migrationsverket kunde påverkas av den allmänna opinionen och faktiskt ge oss något som vi hade behov av och även förtjänat – uppehållstillstånd.

”Vi hade fel. Vårt och andras fria ord gjorde ingen skillnad”

Vi hade fel. Vårt och andras fria ord gjorde ingen skillnad. Och en kommentar från Migrationsverket som “Vi kollar deras nya ansökan om verkställighetshinder och bedömer det”, är inget man kan hoppas på längre, med tanke på den kända “flyktingkrisen”.

”En grundläggande tanke bakom yttrandefrihet är att var och en skall kunna ta del av en mångfald av åsikter gällande alla de frågor som vi fattar gemensamma beslut om”, skriver regeringen på sin webbplats om mänskliga rättigheter.

Ändå var det så att när den nya asyllagen antogs, och tusentals asylsökande, papperslösa och även svenska medborgare protesterade mot orättvisan, spelade våra åsikter ingen roll. Att tycka till om en fråga som ”vi” fattar gemensamt beslut om är en sak – men att åsikten ska bli hörd är en annan femma.

”Jag säger inte att vi helt saknar rättigheter, nej, men vi har inte de vanliga, vardagliga rättigheter som den svenska medborgaren har”

Papperslösa och asylsökande är två olika titlar på personer som delar samma brist på rättigheter i det svenska samhället. Jag säger inte att vi helt saknar rättigheter, nej, men vi har inte de vanliga, vardagliga rättigheter som den svenska medborgaren har.

Faktum är att yttrandefriheten är överskattad för de som går i samma skor som jag. Eftersom vi saknar de viktigaste rättigheterna som en människa behöver för att leva, bland annat rätten att känna sig trygg och att få stanna kvar. Jag har nämligen ingen tid att slösa bort på att uttrycka mitt missnöje – jag springer för mitt liv från gränspolisen och Migrationsverket och är upptagen med att överleva hela tiden. Slipper vi den jakten kommer vi börja tänka på att mätta den tomma magen. Först därefter får vi börja fundera på annat viktigt, som står längre ner på ”de mänskliga rättigheterna”–listan.

Tills dess är Djungeltrummans krönikor all yttrandefrihet jag behöver, och överlevnad förblir min högsta prioritet. Så jag sätter på mig skorna och springer för mitt liv tills vi syns igen genom mina ord.