Konstiga lukter får oss inte bara att rynka på näsan, att gå utanför doftnormen är tabu. När jag som barn cyklade över den skånska slätten till glasskiosken under de varma sommardagarna, ramades färden ofta in av en pikant doft av kobajs.
Jag minns väl hur jag passionerat sniffade efter denna läckra doft i luften. Det var först när jag blev lite äldre som jag fick veta att koskit är något vi ska tycka luktar illa och rent av stinker.
Enligt vetenskapen värderar vi som barn inte lukter på samma sätt som när vi är vuxna. Jag antar att det är förklaringen till att jag tyckte om doften av kospillning som liten. Än idag har jag inga problem med den lukten. Svett är en annan odör som de flesta verkar vara överens om inger ett kraftigt obehag. Men inte heller det gör mig speciellt upprörd utan tvärtom, kan det många gånger dofta ganska gott. Givetvis vill jag inte åma mig mot en främmande person som luktar väldigt mycket svett, men jag har inga problem med att sniffa någon jag känner i armhålan. När jag säger det till mina vänner tittar de ofta underligt på mig, men jag vet att jag inte är ensam om mina lite udda doftfetischer.
”Kanske är det på sin plats med en petite pause i att kamouflera oss med positiv odör”
Att dofter och parfymer har blivit trendigt är lika lite en nyhet som att dofter väcker minnen och triggar känslor. Vi bygger upp doftgarderober, blandar flera parfymer, suktar efter nischade dofter som kostar okristligt mycket och förstärker och skapar våra identiteter med lukt på flaska. Varje flakong ska ha en rosa-fluffiga-moln-historia bakom sin existens. Personligen är jag ganska trött på denna puderrosa storytelling som ska locka mina sinnen med associationer till morgondagg, soliga sommardagar, körsbärsträdgårdar och varma … snark … havsklippor. Samtidigt doftar vår tillvaro allt mindre trovärdigt och genuint. Kanske är det på sin plats med en petite pause i att kamouflera oss med positiv odör.
Låt oss trigga våra sinnen med dofter som motorolja, gethår, bläck och varför inte bröstmjölk, sperma och svett, komponenter som redan finns i parfymer idag. Att det dessutom finns parfymer som doftar zombie-hundar och begravning talar för att vi kanske snart får ett helt nytt utbud av ”luktagott” som ger oss negativa associationer. Visst, någon kanske har positiva associationer till en begravning eller gulliga små hundar som förvandlas till zombies, men det är ju bara stört. Som ett led i den nya trenden med att tänka negativt, längtar jag till den dagen jag kan gå och köpa mig en uppsättning självhjälpsparfymer. Kanske kommer de kallas så. Precis som självhjälpsböckerna toppade den hemmasnickrade terapin i stugorna kommer dessa parfymer, som åkallar allsköns negativa minnen, att bli riktiga storsäljare. Fast på ett negativt sätt. Äntligen!
