Annons ↓ Annons ↑

Joel Alme om musiksamarbeten, tidsloopar och heliga ritualer

Under För väldigt många lögner sedan kommer Joel Alme att dela med sig av de djupa berättelser och känslor som ligger till grund för hans senaste tre skivor. Dessa verk utforskar teman som klass, uppväxt, flykt och minnesvärda platser som format honom som konstnär. Publiken kommer att få uppleva låtarna i sin renaste form genom akustiska versioner som återspeglar deras ursprungliga skapande. Dessutom kommer Joel att ge insikt i de personliga berättelserna som inspirerat till varje låt.

 

Förvänta er en emotionell och djupt berörande upplevelse när Joel Alme intar scenen denna höst. Efter mer än 200 framträdanden tillsammans med sitt trogna kompband, bestående av gamla vänner, har Joel valt att möta sin publik på ett nytt och intimt vis.Turnén ger publiken möjligheten att komma närmare Joel än någonsin tidigare.

Joel Alme etablerade sitt namn med det svenska albumet Flyktligan (2015), en djupt personlig utforskning av barndom och klassbakgrund. Sedan dess har han fortsatt att utforska dessa teman i sina två senaste album, Bort bort bort (2019) och Sköt er själva så sköter jag inte mitt (2022). Dessa tre album utgör en trilogi där musiken tar på sig en närmast filmisk karaktär och förenar minnesbilder från hans liv med berättelser om människor och platser som har präglat honom.

Missa inte möjligheten att uppleva Joel Almes unika och gripande föreställning under hans kommande turné. Turnén inleddes den 27 oktober i Kungsbacka och avslutas den 29 december i Göteborg. Det blir en höst som bjuder på en sällsynt möjlighet att uppleva Joel Alme på ett helt nytt och intimt sätt.

 

Grattis till Grammyn! Hur känns det att vinna pris i musik?
– Du menar för att musik och tävling inte är direkt kompatibla?
Precis – hur tar du det till dig?
– Nej, men jag tycker väl kanske inte att musik är något man ska tävla i egentligen, men det är ändå fint att någon tänker på en. Jag har ju inte växt upp med musiktävlingar på det sätt folk nu för tiden gör – det finns ju massor av musiktävlingar! Men det är ingenting jag varken vill eller kan förhålla mig och mitt skapande till.

Du har ju turnerat mycket men denna gång på ett helt nytt sätt – varför akustiskt, och hur känns det?
– När jag fick frågan om att köra akustiskt så kändes det ganska direkt som en bra idé – det var ju så musiken kom till. Men det kommer såklart att bli konstigt att kliva upp på scen ensam på det sättet.

Vilken av dina låtar har den mest betydelsefulla personliga historien bakom sig?
– Då säger jag Dig äger ingen är som är skriven om min dotter, eller kanske snarare om föräldraskapet. Om att det inte går att skydda sitt barn från livets knagglighet, och att liksom lära sig att leva med det. Med en slags rädsla, som säkert de flesta föräldrar kan relatera till.

Om du skulle göra en duett med en artist – vem skulle det helst vara?
– Nej, men jag är för dålig på att samarbeta så någon duett med en annan artist skulle jag inte göra. Jag är inte mottaglig för andra i musiken och spelar mycket hellre musik med vänner. Mitt kompband till exempel – de är goda vänner till mig! Jag spelar mycket hellre med folk jag känner än proffsmusiker.

Om du skulle hamna i en tidsloop på sisådär två timmar (tänk Måndag hela veckan), vad skulle du göra då?
– Jag skulle nog sitta uppe med min familj och se på någon sentimental film med massa snacks. Inget extraordinärt, utan mjukt och vardagligt. Det är precis sådana kvällar jag styr upp om jag är stressad och vill komma ner.

Har du någon helig ritual du alltid gör innan en spelning?
– Om jag berättade om allt jag har för mig skulle du tro att jag är galen. Jag har hur mycket för mig som helst… Jag idrottade väldigt mycket som ung för att jag var så väldigt energisk och nervöst lagd och utvecklade då otroligt mycket rutiner. Det kunde vara allt från att dricka en viss mängd vatten till ta på mig kläder i viss ordning. 
Nu kör jag yoga, det hjälper till att undvika domningar i kroppen när jag kliver på scen. 

Domningar i kroppen?
– Ja, men när man blir så nervös att armar och ben liksom domnar av? Det är för att kroppen går in i panikläge och minskar mängden blod ut i de kroppsdelar som inte är prio. Får inte du så?

Jag kliver väldigt sällan upp på scen men kan minnas hur armar domnat när jag varit väldigt nervös, ja.
– Ja, men så det är vad jag försöker att undkomma med yogan helt enkelt. Sen hoppar jag kaffe, alkohol och försöker att inte snusa. Stryker skjortan, och säkert några fler grejer. Så jag har en hel del ritualer helt enkelt.

Om du inte hade musiken, vad skulle du göra då tror du?
– Blivit socionom, gympalärare eller jobbat på någon fritidsgård. Jag minns hur jag hälsade på vänner som satt på ungdomsanstalt och tyckte att det var ganska hård stämning och att jag skulle velat hjälpa till att göra det mindre hårt. Det har jag tänkt mycket på!

Du har ju inte bott i stan på länge men anses ändå vara göteborgare – men hur mycket av en göteborgare är du egentligen?
– Jag känner mig nog som mer av en göteborgare än vad många som faktiskt bor i Göteborg gör. Jag vill hemskt gärna flytta ner och kommer nog göra det, men det lär dröja för jag har ju fler att tänka på än mig själv. Vi försökte för ett gäng år sedan men det blev inget bra, så vi flyttade tillbaka till Stockholm igen. Men en dag så!