Skrädderiutbildningen var slut och framtiden drog dem i ärmarna. Det var nu eller aldrig som de skulle öppna en ateljé tillsammans. En perfekt lokal fanns till uthyrning, men efter visning blev den någon annans. Dagar senare drömde de sig bort och promenerade förbi lokalen som hade kunnat bli deras. I nästa steg passerade de pappersklädda fönster och en uthyres-lapp på lokalen bredvid. Och då, i septemberblåsten, bildades Skrädderikompaniet.
Jag träffar Johanna Nilsson, Adelinne Smedberg, Alma Tegström och Jakob Eskilsson i deras ateljé i Gamlestaden. De startade Skrädderikompaniet tillsammans för att de under sin utbildning jobbat bra ihop i projekt och funnit inspiration hos varandra. Genom att skaffa ateljén har de gjort det möjligt för sig själva att kunna stanna i den gemenskapen och jobba vidare i det.
– Vi fyra har ett liknande sätt att tänka när det gäller den här verksamheten och en liknande bild av vad vi siktar på. För oss är det viktigt att inte köra på för hårt, för att inte riskera att tappa lusten. Om vi har tid att tänka efter så kan vi också vara ett bättre stöd för varandra. Vi har startat Skrädderikompaniet för att kunna finnas för varandra. Vi vill ge varandra utrymme att flyga.
Sinsemellan kallar de ateljén för “ett kreativt tillhåll”. Någonstans där de kan skapa under samma tak, utbyta kunskap och idéer. De är fyra enskilda företagare med sina egna nischer och jämför sättet de jobbar på med hur det kan vara på en frisörsalong, där en hyr in sig på en stol. Utåt är de ett skrädderi, och mer specifikt ett kreativt skrädderi. För dem innebär det tanken om att de inte vill styras av normer som råder i branschen, och med det existerar inga ramar för vad de ska göra.
De berättar att namnet Skrädderikompaniet kom till på en bar i Paris och därefter har det diskuterats mycket dem emellan. De förklarar hur ordet skrädderi har en viss stämpel. Att människor som inte är insatta i branschen förknippar det med kemtvätten runt hörnet som lagar och ändrar plagg. Den definitionen är något som medlemmarna i Skrädderikompaniet inte vill förknippas med, samtidigt som de inte vill ta avstånd från ordet.
– Vi är ju ett skrädderi i första hand och det är skräddade plagg vi vill skapa här, så ordet kändes alldeles för viktigt för oss. Vi vill ta tillbaka ordet och göra det på rätt sätt. Med det ligger det på vårt ansvar att utbilda kunden. Det kan vara svårt att förklara vad det innebär att beställa ett skräddat plagg och skapa en förståelse för priset. Många är vana vid konfektionsbranschens priser och det blir då extremt när det ställs mot ett skräddat plagg.
De pratar vidare om hur ett skräddat plagg och ett konfektionsplagg blir ytterligheter på en skala där båda sidorna blir sjuka på ett sätt. Johanna, Adelinne, Alma och Jakob håller med varandra om att det hade varit intressant att börja prata om det som finns i mitten på den skalan, men att den vinkeln inte har fått så stor plats i diskussionerna i branschen. Ur den synen betyder de mycket för varandra. Att de har kollegor att diskutera med och prata om huruvida de ska ta vissa uppdrag och vad som är rimligt att tacka nej till.
– Vi driver en verksamhet och vi vill inte sälja oss själva. Det vi gör här är att skapa plagg, men vi skapar också upplevelser och med det måste vi värdera oss utifrån allt vi gör. I det spelar kunden en nyckelroll, för att det skräddade plagget inte kan skapas endast genom att tillverka det. Det skapas i mötet. Det är när betraktaren kan ta det till sig som plagget når sin fulla potential.
Även om medlemmarna i Skrädderikompaniet känner varandra väl, har de märkt av skillnader i hur det är att jobba tillsammans nu jämfört med hur det var under utbildningen. I skolan jobbade de alltid med samma projekt, samma kursplan att följa och samma deadline att jobba emot. Nu har de olika projekt, vid olika tidpunkter, vilket gör det ännu viktigare med konstruktiv kritik från varandra. De har alltid någon nära till hands som kan ifrågasätta och ge andra perspektiv på saker. Det är främst de positiva skillnaderna som de märk av än så länge.
– Det gått förvånansvärt lätt att dra igång allt. Det har märkts tydligt hur vi kompletterar varandra. Man skulle kunna se det som en positiv ”överraskning”. Även om vi visste att våra olika egenskaper skulle tillföra saker, så blir det något annat när man ser det i praktiken. Allt känns också mer tryggt nu på något sätt.
Trots att de arbetar med egna projekt har de gemensamma mål. Medlemmarna i Skrädderikompaniet ser just nu på verksamheten som något som främst ska vara lustfyllt och inte gå back. Allt där över är en bonus. Samtidigt har var och en av dem visioner för framtiden, vad de individuellt vill uppnå som skräddare. De berättar också om en tanke om en vision som de har gemensamt.
– Vi har Antwerpen 6 som framtidsideal. Idag är de stora designers som började sin resa i samma årgång på Antwerp’s Royal Academy of Fine Arts. De gick i samma klass på 80-talet och idag pratar man om dem som den gyllene årgången. Och nu händer det igen. Tänk om man om 20 år pratar om oss som de som gick i samma klass 2015 i Gamlestan.
De skrattar men håller med varandra om att det är viktigt med stora framtidsplaner.
– Vi ligger lågt men vi siktar högt.
Kaffekopparna fylls på där vi sitter i det lilla köket med utsikt mot gatan. Johanna, Alma, Adelinne och Jakob berättar om hur de känner sig hemma på den plats som ateljén ligger. De känner av att det är en speciell fart på växandet i den här delen av stan som inte finns någon annan stans i Göteborg. En stadig fart framåt, men utan stress. Ett långsiktigt tänk som de känner sig hemma i.
– Rätt miljö och stämning är viktiga förutsättningar men det är med rätt människor runt sig, som kan utmana en på olika sätt, som man kan växa och utvecklas till den man vill vara.
Fredagen den 26 april har Skrädderikompaniet invigningsfest i sin ateljé. Alla är välkomna att komma och dricka bubbel med dem.
