Sophia Schyman beskriver sig själv som en helt vanlig småbarnsförälder som har ett helt vanligt arbete – men ett ovanligt stort intresse för kläder, konsumtion och inte minst hållbarhet. Förra året införde hon ett köpstopp och handlade inte ett enda klädesplagg under hela 2017. Idag driver hon bloggen Recoveringshopaholic och handlar sällan i onödan.
Hur uppkom ditt intresse för hållbar konsumtion?
– Allt började hösten 2016. Jag och min kompis Martina hade precis bestämt oss för att gå cold turkey och inte shoppa kläder på hela 2017. Jag samlade på mig böcker om konsumtion och kläder och trillade över boken Slow fashion skriven av Johanna Nilsson och Jennie Johansson. I boken förklarade de på ett väldigt pedagogiskt sätt hur mode-och textilindustrin påverkar miljön. Jag fick en rejäl aha-upplevelse och bestämde mig där och då för att aldrig återgå till mitt gamla köpbeteende igen.
Hur var ditt gamla köpbeteende?
– Jag hängde på webbshoppar varje dag, läste bloggar om andra som shoppade eller tipsade om vad jag kunde köpa, följde favoritmärken i sociala medier och läste nyhetsbrev. Mitt liv kretsade oerhört mycket kring konsumtion, vilket jag tror det gör för många. Antingen planerade jag mitt nästa köp eller researchade efter det bästa erbjudandet, och det kändes alltid som att det fanns ett erbjudande som jag inte kunde stå emot. I takt med att jag läste på allt mer om konsumtion, förstod jag att beteendet är symptomatiskt för vår samtid. Vi handlar både mer och billigare, och har aldrig lagt så mycket tid i köpcentrum som nu. Shopping är en livsstil och jag hade definitivt anammat den. Om jag fick mer i lön gick pengarna till dyrare shopping och det kändes som ett destruktivt nollsummespel där jag också var förpliktigad till att tjäna en viss summa varje månad för att upprätthålla en viss livsstil som faktiskt inte gjorde mig särskilt lycklig. Det kändes helt enkelt inte rätt för mig.
Vad innebär Slow fashion?
– Slow fashion är ett tankesätt som egentligen inte handlar om att sluta med all konsumtion helt och hållet, utan snarare om att ha ett medvetet förhållningssätt till klädkonsumtion. Istället strävar du efter att sakta ner de snabba trendväxlingarna som modevärlden annars förknippas med, så kort och gott handlar det om att älska kläder men inte trender. Slow fashion är ett begrepp som jag inte kan ta någon som helst ära för, men jag tycker att det sammanfattar hur jag vill förhålla mig till mode.
Varför är det viktigt?
– Vi har aldrig handlat så mycket kläder, och så billigt, som vi gör nu. Billigt är det ju för att någon annan betalar vad det egentligen kostar. De som arbetar med produktionen får sällan drägliga löner och kan till och med ibland arbeta under slavliknande villkor, utan möjlighet att organisera sig fackligt. Något annat som är viktigt är att klimatet, som tillhör oss alla och även kommande generationer, betalar det högsta priset. Jag tror att vi alla egentligen begriper att en t-shirt inte kan kosta 79 kronor och ha producerats på schysst vis, bara att de flesta underskattar vad de kan göra åt saken.
“Jag blev medveten om hur mitt beteende skulle påverka min dotters konsumtionsmönster, då kändes det akut nödvändigt med en förändring”
Berätta om ditt köpstopp 2017, du handlade inte ett enda klädesplagg under hela året, hur kom det sig?
– Jag och Martina, som jag utmanade köpstoppet tillsammans med, blev båda föräldrar till våra döttrar under våren 2016. Vi umgicks mycket och pratade naturligtvis om kläder och mode eftersom vi har ungefär samma smak. Skillnaden då var att vi levde på föräldrapenning men shoppade lika mycket, om inte mer, som när vi hade heltidslöner. Kanske först då gick det upp för oss att vi nog handlade mer än de flesta. Jag blev också medveten om hur mitt beteende skulle komma att påverka min dotters framtida konsumtionsmönster, och då kändes det akut nödvändigt med en förändring.
Vad innebar förändringen?
– Vi gjorde helt enkelt så att vi förbjöd oss själva att köpa kläder under ett helt år. Kläder, väskor, smycken, ja allt. Inga klädbyten och inget second hand. Jag lånade till exempel en klänning när jag var toast-madame på min bästa kompis bröllop, utöver det bar jag samma kläder under hela året. Ett köpstopp kan så klart omfatta allt möjligt, men eftersom kläder var vår last så började vi där. Vi bloggade om projektet på recoveringshopaholics.com under parollen ”köpstopp, klädvård och känslor”. Sedan årsskiftet driver jag bloggen själv med fokus på hållbar och klok konsumtion.
Hur klarade du det?
– Det var egentligen inte så fasligt svårt, till och med enklare än vad jag förväntade mig. Jag gjorde det lättare för mig genom att sluta läsa vissa bloggar, avregistrerade mig från alla nyhetsbrev, slutade gå i butiker och avföljde mina favoritmärken på sociala medier. Jag och Martina startade också en blogg, blev inbjudna till Aftonbladet tv och berättade i livesändning att ”nu kör vi”. Det var svårt att backa från “offentliga” löften, så det är ett tips! Jag lade också mycket tid på att lära mig sköta om mina kläder, laga dem och sy om dem när jag ville ha något nytt. Det är något jag aldrig kommer att sluta göra.
Förändrades du något som människa?
– Ja det tror jag. Jag har inte längre konsumtion som en drivkraft. Jag skulle aldrig ta ett jobb jag inte trivdes med eller slita extra bara för att kunna köpa något eller belöna mig med något onödigt köp för att fira en framgång. Jag har blivit betydligt mer sparsam med pengar och investerar hellre i framtida trygghet än att köpa något som jag bara vill ha för stunden.
“Jag kunde inte trösta mig med shopping längre”
Hur mycket pengar sparade du?
– Jag sparade över 50 000 kronor på att inte shoppa kläder under ett år. De pengarna är nu investerade i olika sparformer och kommer inte att gå till någon konsumtion i närtid. Att kunna få förhållandevis mycket pengar för att göra avkall på något så simpelt som kläder har sporrat mig till att bli mer sparsam. Jag och min man har aktietävlingar och peppar varandra till att spara mer, utan att för den sakens skulle leva ett fattigt liv.
Hur mådde du under köpstopp-året till skillnad från andra år?
– Jag skulle såklart vilja säga att jag aldrig hade mått bättre, men sanningen är långt därifrån. Tvärtom var 2017 ett riktigt skitår och sedan i november medicinerar jag mot depression. Men efter tre månader, när jag fick ordning på mina prioriteringar och började äta medicin mådde jag bra igen. Jag tror att jag kom till en insikt om att jag hade halkat in på fel bana och bara älgat på i blindo. Livet förändras ju otroligt mycket när man skaffar barn (konstigt vore väl annars?) och trots att jag var mitt uppe i en tuff småbarnstid skulle jag låtsas som att jag var precis som förr. Men nu kunde jag inte trösta mig med shopping och det var kanske det som fick bägaren att rinna över. Det låter väldigt dramatiskt, men jag tycker faktiskt inte alls att det är särskilt konstigt. De flesta drabbas någon gång i livet av psykisk ohälsa, men det är inte märkligare än en influensa egentligen.
Var det svårt att börja handla igen efter köpstoppet?
– Det kändes faktiskt ovant att handla efter årsskiftet. Så pass att det gick flera veckor innan jag slog slag i saken och köpte mig ett par nya vinterskor, då de förra var utslitna bortom all räddning. Ett par superfina skor som producerats i Jämtland och av hållbart material. De kommer att komma mig till nytta många vintrar framöver.
Har du själv sett dig som en shopaholic?
– Nja, alltså, bloggen heter ju så, men jag vet faktiskt inte om jag levde upp till den kliniska definitionen av ett beroende. Jag hade inga skulder och handlade aldrig på kredit. Men det är klart att jag försakade många upplevelser för att kunna shoppa. Jag var shoppingförblindad, kan man säga.
Hur är ditt förhållande till konsumtion idag?
– Jag har satt upp några mål för mig själv 2018. Jag får till exempel handla för max 15 000 kronor under året. Second hand i första hand och allt jag köper nytt ska vara hållbart producerat. Det är nog möjligt att jag har handlat ett och annat plagg för mycket på Tradera, men annars går det enligt plan.
Vad är ditt bästa respektive sämsta köp?
– Det bästa köpen måste vara köpen som aldrig blir av. Mitt sämsta köp är nog ändå mina HM-aktier. Jag svek mina ideal och det fick jag sota för. De har nämligen halverats i värde sedan jag köpte dem.
“Jag tror att vi alla egentligen vet att en t-shirt inte kan kosta 79 kronor och ha producerats på schysst vis”
Hur ser du på konsumtionssamhället i stort?
– All konsumtion som bara sker av slentrian, i mobilen eller vid datorn, får jag olustkänslor av. Vi är så vana vid att alltid kunna shoppa att vi gör det nästan reflexmässigt. Och det gör mig deppig att läsa att det är främst unga kvinnor som saknar ekonomisk buffert, men det är också de som äger mest kläder. Jag försöker ändå vara optimistisk och tänka att vi är många som har fått den där aha-upplevelsen. Även om kläder råkar vara ens största intresse så är det så att andra människor i förlängningen måste lida för att jag ska få mitt lystmäte. Bara det att jag talar mig varm om hållbar konsumtion borgar ju för att det är en rörelse på framväxt? För fem år sedan hade jag aldrig kommit på tanken att jag behövde förändra mitt eget konsumtionsmönster, och du hade förmodligen aldrig skrivit om det heller?
Vad tror du främst lockar människor till att konsumera i “överflöd”?
– För att vi kan och för att vi är uppmuntrade till att göra det. Vi bor i ett av världens rikaste länder men många av oss är helt besatta av att handla billigt. Sedan förstår jag att många inte har råd med dyra kläder. Jag har exempelvis också varit student och är dessutom barn till ensamstående föräldrar, så jag vet. Men det finns alternativ till kedjorna. Second hand till exempel.
Vad är ditt bästa råd till de som vill konsumera, men ändå vara klimatsmarta?
– Dammsug andrahandsmarknaden! Nästan allt som du kan tänkas vilja ha vill någon annan bli av med. Men glöm för sjuttsingen inte att handla av tillverkare och i butiker som vill göra skillnad och säljer eko och fairtrade. En av vår tids viktigaste röster är den vi lägger med plånboken. Och våga vara en jobbig, gnällig kund som frågar hur saker har tillverkats. Kan inte säljaren svara på någon som helst fråga om det så kanske du kan handla av någon annan?
Har du något tips till de som vill försöka sig på ett köpstopp?
– Börja smått! Kanske en månad till att börja med och avancera sedan när du känner dig redo, för med handen på hjärtat, hur mycket av det du köper behöver du egentligen? Och hur mycket köper du på grund av andra anledningar, så som ha-begär, impuls, röda prislappar eller för att du helt enkelt bara får en kick av att sprätta pengar? Nästan allt vi konsumerar idag beror inte på ett reellt behov utan för att vi är påverkade utifrån på något sätt. Vissa är bättre på att motstå köpimpulser från början, andra, precis som jag, får lära sig den hårda vägen. Men det går! Det fina är att du inte behöver förbereda dig särskilt mycket alls. Det är bara att börja!
Artikeln publicerades ursprungligen i Djungeltrumman #50.
