Annons ↓ Annons ↑

Recension: Bhoga

Det är dags för Djungeltrummans matredaktör Sara Berndtsson att bege sig till finkrogen Bhoga. Det andas skandinavisk design och trots avsaknaden av vita dukar är det lite andaktsfull stämning.

Det duggar ute när vi anländer till Bhoga, restaurangen som sedan 2014 har haft en stjärna i den prestigefyllda Guide Michelin. Matsalen med tillhörande bar har plats för ett 40-tal gäster. Här är det nordisk design som gäller konstaterar min vän när vi denna onsdagskväll går in till den lilla restaurangen. Möblerna ser ut att vara från danska Hay och färgerna går mjukt i björk, grått, svart och grönt i nyanserna gran till allmoge.

Vi får utpekat vilket bord som är vårt och sätter oss medan våra jackor förflyttas till garderoben av en av kvällens tre servitriser. Då vi redan vid bokningen valde vad vi skulle äta, en trerättersmeny för det upplyftande priset på 400kr gick vi direkt på drycken. Trots att vinpaket lockade sa plånbok i januari att det räcker med ett riktigt gott glas vin. Det visade sig vara ett rött från Jura (115 kr) med mycket frukt, lätta tanniner och josig karaktär.

Men innan vinet hamnade i glaset gjorde den första överraskningen entré, tre små snacks. Rostad grönkål toppad med en kräm på ostron, ett kex med riven anklever (resten av fågeln fick vi möta lite senare) och rabarbergelé samt en skiva lufttorkad skinka på Linderödgris. Härliga munsbitar som banade väg för förrätten på hyvlad rödbeta, utdragen som en lång bandspagetti och ihopvirad igen för att täckas med lardo (tunt skivad grisspäck), omogna vinbär och färsk timjan. Till det en mousse på brynt smör och älgört, ja som ogräset med smak som påminner om bittermandel och hasselnöt. När vi lyckades få med alla komponenter på en tugga var det en fin kombination där timjans fräschör var det som satte toppen över i:et.

Varmrätten var en fortsättning på snacksen, myskanka med knaprigt skinn, en len kålrotskräm och en bit savoykål toppad med picklade korianderfrön och fläderbär täckt av riven Vrångebäcke ost. Vid sidan av, ett valnötsbröd med stark senap och en paté på bland annat hjärtat från ankan. Från näbb till stjärt på ett intressant och smakfullt sätt helt enkelt.

Vad kvällens höjdpunkt var gick åsikterna isär om vid vårt bord, men min var utan tvekan desserten. En mjuk kula lite bitter, nötig och söt sorbet på (min favoritgrönsak) jordärtskocka omgiven av friterat strössel av samma rotfrukt och två varianter av råg, puffat och som en gelé i långa snirkliga strängar. Allt komponerat som ett litet fågelbo. När skeden gled igenom sorbeten visade det sig  i botten finnas brynt grädde och en mjuk karamell som fick mig att tänka på barndomens ljuvligaste knäck. En dessert som fick oss båda att le, med överraskande råvaror och intressanta smaker och texturer. Efter dessa tre rätter kände vi oss riktigt nöjda och avundades knappt de som tagit de långa avsmakningsmenyerna med ytterligare två tre rätter.

Att äta en trerätters på Bhoga är med tanke på stjärnstatusen ett riktigt kap (notan landade på strax över tusenlappen), mat och dryck är välkomponerad och servisen kunnig och presentationen genomtänkt. Men det är något med finkrog – även om de vita dukarna är borta sedan länge händer det något med samtalstonen och stämningen, det är en lätt bibliotekstystnad som infinner sig, för vissa kan det kännas stelt, för andra helt naturligt, för oss var det mittemellan och ett glas på en stimmig bar efter middagen var ett perfekt avslut.

Bäst: Presentationen av maten och vinet, de tre som jobbade i servisen beskrev smakerna så fint.
Sämst: Musiken, vad är grejen med att spela någon slags blandning av indie från 90-talet? Ge oss musik som matchar maten!

Publicerades i Djungeltrumman #47.