Sommaren är här! Med andra ord, regnet, blåsten, vaga gränssnitt och konstant umgänge. Här hänger vi helst, och hela tiden sommar:

Kino
Uteserveringarnas mamma. Och pappa, och alla andra du hyser någon som helst respekt för. Att häva ut ett gäng trädgårdsmöbler på grusplanen utanför kultbion kräver inte mycket av någon, och trots att allt annat vore vansinne känns Kino genialiskt.

Zamenhof
Märkligt fenomen där Långgatorna och Avenyn möts. Trendigt men kul, fint men brötigt, i centrum men ändå inte, sansat men med mycket spelrum. Fyra koncept och en knökad uteservering var allt som behövdes.

Bar Normal
Vi vill egentligen inte skriva det här. Vi vill i all evighet leva i den imaginära verkligheten, det alternativa universum där vi faktiskt är de enda personerna som känner till och uppskattar den normala lilla baren. Det är givetvis paradoxalt och tämligen bedrövligt i och med att den då, sedan länge vore död. Jaja, om du mot förmodan missat, för din egen skull; gå dit, ögonaböj! Men för vår (tillfälliga) njutning: låt bli!

Fölk
Göteborgs nya fölköls-affär och fölköls-häng har öppnat. Uppe på Kungshöjd går det numera att käka korv, ost, snacks och hör och häpna, dricka folköl. Är det knökat i butiken, ta med dig ut i det fria och glo på utsikten för att du kan och dessutom får!!

Boulebar
Att Boulebar vänligt men bestämt meddelar att här visas det fan inget fotbolls-VM, det gör nästan att man mjukar ännu lite mer när man tänker på de vajande palmerna, dammiga grusplanerna och basala middagsborden på Rosenlundskajen. Trots att boule i själva verket är rätt så trist är det fint när en står på sig.

Boca-Boca
Vet inte hur ofta förekommande det är att du passerar genom Rosenlund, men när du väl gör det, gör du det inte utan bli ståendes vid träbygget som breder ut sig framför Boca-Boca och Market. Varför går du aldrig hit?! Det ser ju förjävla trevligt ut. En annan dag tänker du, igen. Och igen. Och igen. Tills nu.

Lagerhuset
Att en lik förbannat hela tiden föredrar att ägna sig åt något nytt, åt fortfarande oupptäckta platser och obeprövade aktiviteter, men givetvis inte förens minst 300 personer gjort detsamma innan dig. Den 302a personen är den som avgör, uttjatat eller potentiellt en klassiker. Där, på bristningsgränsen mellan haveri och klassiker, där hittar vi Lagerhuset. Vi tror på det senare.

Lounge(s)
Intressant hur Lounge(s), på bara veckor kan byta skepnad från skräckinjagande katakomber på höga höjder, till något lockande, sexigt, på snudd till vidrigt och otillåtet. Trångt svettigt och klaustrofobiskt men med eufori och blommor i håret.

Oceanen
Jaja, här du ju varit förr. Men kanske inte i år? Jo, gissningsvis det också. Hur som helst, tåls att påpekas, den nya uteserveringen! Påminner om ett av dina projekt, ”däcket” du ska bygga bakom gäststugan som du ska rita, på landet som du ska köpa. Serveras glass på måndagar och spelningar framåt helgen.

Bengans fik
Om du får plats det vill säga. På Bengans finns typ två bord och sex stolar att dela på. Men de flesta som hänger här gillar att dela. Trodde du ja, i själva verket vill de sitta ensamma på serveringen och dricka stout i solen.

Pölharbour
Det var ett jävla tjat om att rena älven, bygga strandpromenad och suga ut tyskarna med Playa del Gbg. Det blev näääästan av. Det blev en pool, i anslutning till bastu, käk och hamninlopp.

Champagnebaren
Efter att en betat av livet andra milstolpe, betald semester, går du till Champagnebaren en eftermiddag i juli. Det är vad folkliga meterologer skulle kalla ”växlande molnighet”, tjugotvå grader i skuggan och eventuellt en torsdag. Klockan har slagit 15.35 och du förstår att det är hög tid att också häva milstolpe nummer tre. Vänligt men bestämt, i dina sinnes fulla bruk, utan mamma, utan pappa, utan födelsedagsentourage, beställa champagne på restaurang.

Tapasbaren
På Tapasbaren sätter du dig ner och sen sitter du kvar där. Om du mot förmodan, efter ett långt och tragligt övervägande trots allt, måste besöka toaletten tippar du försiktigt på tå mellan de små stubbarna, olivfaten, handblåsta vinglasen och trots att du aldrig förr töjt såpass på knälederna och nu format kroppen på sätt du inte tidigare trott var möjliga, känner du dig som en bjässe, en klipphäll på bristningsgränsen, någon som inom några knappa minuter kommer ta över uteserveringen i ett handfallet magplask. På Tapasbaren är allt så litet, gulligt, färggrant och ”slarvigt” in i minsta detalj. Tur är väl att när du väl är på plats vill du inte heller vara någon annanstans.

Porto Libre
Nä, nu räcker det med trånga stadsmiljöer och självmedvetenhet. Ut på Hisingen och släpp loss. Titt som tätt är det happenings ute på Porto Libre och då vill du inte vara någon annanstans.

Öbergska
Att ta båten till Styrsö tar inte mycket mer än tjugofem minuter. För allas trevnad och ingens missuppfattning ska väl det väl också understrykas att vad som komma skall är tjugofem mindre trevliga och mer svettiga minuter. Jo, det är förstås, tjugofem och sen trettio men de trettio sista räknas inte. Båtresan är ju typ målet. Och gin-baren såklart.

Brännö Varv
Tar du en annan båt kommer du istället till Brännö Rödsten, det är inte fy skam. Här serveras det pizza med båtlack och semilokal bärs.

Nefertiti
På sommaren flyttar Nef ut på gården och det är det väl ingen som sätter sig emot, att fortsätta jazzdansen under bar himmel? Nä. Skulle inte tro det va.