Uppe i himlen men med fötterna på jorden. Det går bra nu för Thomas Stenström, men trots det tar han ingenting för givet. Den 14 maj kommer Uddevallasonen till Scandinavium för ännu en stor spelning.
1 april 2022 gjorde han sin största spelning hittills i karriären. Ett fullsatt Globen, eller Avicii Arena som världens största sfäriska byggnad numera heter. 10 000 skrikande fans skrålade med i var och varannan låt i 150 minuter. Det är en fortfarande påtagligt tagen Thomas Stenström som lyfter på luren fyra dagar senare.
– Jag är väl inte riktigt nere på jorden än, man är lite snurrig i huvudet. Jag har aldrig varit med om att det har kokat så mycket någon gång någonsin i något sammanhang. Folk stod överallt och det var två och en halv timmas ren galenskap. Det var som att vi lyckades få det där stora stället med 10 000 pers till att bli en skiten liten jävla rockklubb typ. Och det var ju väldigt fett att få reda på att man klarar av det.
34 år är ingen ålder, men trots det har Thomas Stenström varit med länge i gemet. Det är nog inget nytt för någon att Uddevallasonen slog igenom på riktigt 2014 med albumet ”Fulkultur” där ”Slå mig hårt i ansiktet” stod för det stora genombrottet. Sedan dess har han släppt ytterligare tre album, två EP:s och ett gäng singlar samtidigt som han kuskat land och rike runt och gigat inför sin trogna publik. En publik som lärt sig vartenda ord i varje låt. Igenkänningen i Thomas Stenströms låtar är för många hög. Han berättar själv varför han tror att det blivit så och vart han finner inspiration till sina texter.
– Ångest. Det har alltid bara varit ångest. Att jag försöker lösa problem genom att skriva en text om det. Och ingen är unik, så min ångest, den har alla andra också. Och allas ångest är likadan och om samma saker, så de gångerna jag lyckas skriva en ärlig text då blir det automatiskt så att någon annan kan ta till sig det. Jag har kommit på att jag måste vara superärlig med känslor hela tiden och det är skitsvårt. Det är regel nummer ett på något sätt. Om jag skriver en låt där någonting känns påklistrat då åker den i papperskorgen. Jag tror det är därför folk som lyssnar på min musik känner igen sig, för att jag varit ärlig från början. Det är min största mardröm att jag skulle släppa en låt där jag känner mig falsk, där det är något som är påhittat. Det går inte.
Hur känns det när du står där på scen och 10 000 personer sjunger med i varenda låt, går det att ta in?
– Det har jag gett upp att ta in. Man tänker att man ska kunna det, men det är ofattbart varje gång. Även fast jag spelat typ 500 spelningar och alla kan orden så är jag fortfarande tveksam varje gång jag börjar en ny låt, ”undra om de kan den här”. Det är alltid så även fast jag vet att de kan ”Forever Young” så undrar jag hur det ska gå den här kvällen. För att svara på din fråga så tar man in det ibland, men då blir man bara tyst och chockad. Man kan inte vara inne i den skärselden till 100 procent för då går det inte.
Om ångest ofta är drivkraften i Thomas Stenströms texter är rastlöshet det som driver honom framåt i vardagen. Stillasittande är inget för honom, att i godan ro sitta och tänka och begrunda är otäckt. Ta tag i sina problem är överskattat när man istället kan hoppa till nästa problem och hoppas att det förra löser sig. Framåtrörelse är Stenströms melodi och en av anledningarna till att han orkat med omkring 70-100 gig per år ett antal år i sträck. Han berättar dock att rastlösheten ofta ställer till problem och ger ett rykande färskt exempel.
– Jag skulle bo på hotell nu innan vi spelade i Avicii Arena. Mitt gäng hade fixat värsta feta sviten på ett jättefint hotell i Stockholm och då råkade det finnas ett badkar där. Jag badar aldrig badkar, men tänkte att det kan jag testa. Kände att det skulle vara lite najs att ligga där och chilla och dricka lite vin. Lite så Carrie i ”Sex and the city”. Men det tog ungefär två minuter innan jag skulle ha någon slags tävling med mig själv om hur länge jag kunde hålla andan för att jag tyckte det var så jävla tråkigt. Det slutade med att jag fick vatten i öronen så när jag vaknade upp dagen därpå hörde jag ingenting på höger öra. Så jag var tvungen att åka till akuten och rensa mitt öra från vatten. Jag är liksom lite av ett barn ibland.
Visst, det kan vara lite passé att prata pandemi. Men det är ofrånkomligt i särskilda sammanhang, detta är ett sådant. Pandemin stoppade Thomas frejdiga vardag och ständiga framåtrörelse. Ett schema som bestod av spelning, fest, spelning, fest, spelning, fest, hemma två dagar för att sedan återupprepa proceduren var tvunget att sättas på paus. Något som var välbehövligt för sonen från Uddevalla.
– Det var väldigt bra alltså. Såklart var det fruktansvärt att det drabbade branschen och framför allt alla jag jobbar med. Vi är hur många som helst när vi åker runt och spelar så det har varit hemskt att se. Men för min personliga del var det bara nyttigt. Jag fick en paus och kunde göra en massa grejer i studion istället som jag ville få tid till, så det blev totalfokus på det. Jag har ju släppt väldigt mycket mer frekvent de här senaste tre åren än vad jag gjort innan så det var verkligen nyttigt för mig att få den pausen.
– Jag hade fastnat i turné på turné. Mitt band skämtade om att vi alltid hade turnéavslutning och en vecka senare hade vi turnépremiär igen. Så det fanns väldigt många positiva saker med att man inte fick åka ut och gigga.
Utöver mer tid i studion de senaste åren har Thomas Stenström också haft både tid och möjlighet att synas mer medialt. Innan har han tyckt att det har varit jobbigt att synas i media. Ska det vara så måste musiken stå tydligt i centrum. Och när väl rätt format dök upp resulterade det i en bejublad medverkan i tv-programmen “Så mycket bättre” och ”Benjamins” vilket har gjort att en ny, lite äldre, målgrupp fått upp ögonen för honom. Att män och kvinnor i 55-års åldern kommer fram på stan för att ösa beröm är något nytt, och framför allt ett kvitto på att man gjort något bra och att hårt slit belönar sig menar Thomas.
Den 14 maj kommer han och spelar i Göteborg. Och det är inte vilken spelning som helst, han kommer hit för att fylla hela Scandinavium. Något som inte riktigt går att börja tänka på än.
– Det är väldigt surrealistiskt. Men jag kan inte tänka på det för att jag får så jävla mycket adrenalin. Ge mig gitarren och låt mig göra det bara. Om jag släpper på det där då är jag på krogen om 20 minuter, så jag måste hålla det borta ett tag till.
Men om vi skiter i att prata om Scandinavium för din egen hälsas skull, hur ser framtiden ut utöver det. Vad har Thomas Stenström i pipen?
– Vi ska ut på den mest intensiva sommarturné som jag någonsin sett på ett papper tror jag. Så det händer, verkligen, till sommaren. Och sen ska vi ut och spela till hösten också så det blir fokus på att bara komma ut och spela nu, totalt fokus. Och så försöker jag klämma in någon ny låt här och var. För det behövs också.
