Tag Archive: William Hellström

1. Vita Bergen ber inte om ursäkt för någonting

   11 mars, 2021 14:39 Leave a Comment

   Vita Bergen är tillbaka med albumet Another Day in Paradise. Djungeltrumman har mött William Hellström för att prata om att hitta tillbaka till musiken. 

   Vita Bergen hade gasen nedtryckt i botten, åkte till USA och Asien, spelade på Eurosonic och By:Larm, bokare och agenter tycktes ligga helt i synk och ett album planerades att släppas i augusti 2020. Runt tio dagar efter att de hade spelat på By:Larm kom Corona som en käftsmäll.
   – Alla var ändå optimistiska i början och tänkte hålla sig till planen. Därifrån var det en process att ta sig igenom det och börja tycka att det är kul att jobba med det igen. Det var så mycket momentum och så blev det ingenting av det. Sedan var plattan i princip klar och så lyssnade vi på den igen innan vi skulle släppa och kände att det inte var så roligt längre. Då gick det ett tag, sedan så tror jag inte att jag gjorde så mycket musik under sommaren. Det är så konstigt att hålla på med musik när man inte kan göra saker. 

   Att hitta hem i det kompromisslösa

   I september förra året hittade William Hellström tillbaka till skaparlusten och bestämde sig för att göra om albumet helt, byta ut låtar och skapa nya spår. I efterhand berättar han att han är glad över att det blev som det blev ändå.
   – Albumet har två instrumentala spår. Först var det tänkt att bli lite mer poppigt men nu känner jag att jag måste göra det på det sättet som gör att det känns roligt. 

   William hoppas på att kunna få komma ut och spela med Vita Bergen i höst och berättar att det har varit en omställning i att inte kunna göra konserter kring själva albumreleasen. 
   – Man har insett hur mycket man saknar det, bara att sitta i en liten turnébuss och åka runt med sina bästa polare. Det är så jävla roligt att ha saker inbokade. Man har typ inget att göra, eller man har saker att göra men det involverar inte andra människor. 

   Under coronaåret 2020 hann William landa och reflektera. Något som även har påverkat soundet på deras nya album Another Day in Paradise. 
   – Man har landat lite i allt möjligt och haft ett år för sig själv, det är så jävla sjukt. Det känns som att jag inte har något att bevisa, det kände jag kanske förut också, men nu är det än mer så. Jag älskar att göra musik och att spela om man får göra det. Jag tror att jag har kommit några steg längre, landat med musiken i handen. Det är inte det att man slår sig för bröstet och tycker att det man själv gör är det fetaste. Jag vill bara vara glad och göra musik. Musiken är superviktig för mig. Om någon vill lyssna så är det kul, annars gör det ingenting. 

   

   Foto: Forsman Bodenfors Studios/Parsley Studio

   ”Det kanske går bra men det går också svindåligt ibland och det är jättekul det med”

   Albumet rör sig brett och har såväl instrumentala låtar som ett spår som sjungs helt på franska. Samtidigt finns det där signifikanta skimrande Vita Berget-soundet närvarande som binder ihop allt. 
   – Den röda linjen finns i landskapet, att det är lite glimrande. Det är det som jag vill ha för att musiken ska kännas rätt. Det finns ett litet sparkle av att det ska lösa sig tillslut, det finns något fint i det. Jag gillar instrumentalspåren väldigt mycket. På Lines slängde jag ihop alla syntar jag hade, de har också blivit lite för många nu. Allt analogt jag hade täckte hela golvet och spelade in låten på en vecka. Man hör glimret när man spelar, den tycker jag väldigt mycket om.

   Skaparlust och självironi

   Att William har landat i att låta den egna skaparlusten styra och skita i vad andra tycker blir tydligt när man lyssnar på Another Day in Paradise, albumet ber inte om ursäkt för sig. Att lyssna på albumet spår för spår blir i mångt och mycket en djupdykning ned i Vita Bergens musikaliska landskap. Och visst kan man känna igen de små glimtarna av hopp som han pratar om. 
   – Det är inte optimalt ur någon slags PR-perspektiv när allt bara ska vara så likriktat som möjligt och där det är det viktiga. Jag skiter fullständigt i det. Då får man skylla sig själv lite också på olika sätt. Man kan inte sätta på en låt och höra direkt att det är vi, men if you know you know. 

   – Plattan är lite självironisk och jag tror att det lyser igenom ganska mycket. Nuförtiden ska artister och band låtsas att allt går så bra. Det kanske går bra men det går också svindåligt ibland och det är jättekul det med, det är lite det här den plattan avspeglar. Vi har varit där och spelat för fem personer, nästa dag kanske man spelar för tusen personer, men det andra existerar också. Det är en sådan putsad fasad. Det är som att man måste hävda sig själv för att ta sig någonstans och gör man inte det så är det kanske inte optimalt. 

   

   Foto: Forsman Bodenfors Studios/Parsley Studio

   Spåret  La Lumière där William sjunger på franska tycks till en början ha varit en vattendelare och William berättar att de inblandade till en början tog sig för pannan och undrade vad de höll på med. 
   – Jag gjorde den låten och kände att man kanske borde sjunga på svenska, men det ville jag inte. Engelska är standard, med det kändes inte alls bra. Sen är min mormor är halvfransyska så jag har varit där väldigt mycket. Min franska är inte on top men om jag får sitta ned i lugn och ro så kan jag göra mig förstådd i bästa fall. Jag kände att det passade jättebra. Alla inblandade tog väl sig för pannan och kände ”Nej, vad gör dom nu?”. Det blev bra tillslut, jag tycker att den är jättefin. Det är en låt som jag kan lyssna på i bilen, jag blir lite glad av den.

   Trots att William och Vita Bergen släpper Another Day in Paradise mitt under en pågående pandemi är han hoppfull inför framtiden. 
   – Det är så jävla roligt att ens få möjlighet att göra det här. Just under den här tidsperioden också när man inte får göra någonting. Att man ändå har någonting och att det är i ens liv.

2. Vita Bergen är tillbaka med Emotions

   15 november, 2019 09:51 Leave a Comment

   Vita Bergen är tillbaka med en dansvänlig indiedänga. 

   Under 2019 har Vita Bergen turnérat flitigt i såväl USA som Asien och släppt singlarna Falcons och Marion. Med det nya singelsläppet har de de tagit ännu ett kliv i den nya riktningen som utstakats med årets tidigare singelsläpp och skapat dansanta Emotions där  Josefine Eklund står för sången ihop med William Hellström. Likt tidigare singelsläpp är det fortfarande konstnärinnan Yoyo-Nasty som står bakom det lekfulla singelomslaget.

   – Emotions är det mest dansanta och energifyllda som Vita Bergen har släppt. Den handlar om att våga slå sig fri. Som om att Swedish House Maffia hade haft ett indiehjärta, det kändes väldigt naturligt att det vi har varit med om i år resulterade i detta, säger William Hellström.

   Nyfiken på hur det låter? Lyssna på låten här. 

3. Vita Bergen:” Hela livet handlar om kontraster”

   4 juni, 2019 10:00 Leave a Comment

   William Hellströms Vita Bergen har fått en ny banduppsättning och experimenterar med olika konstnärliga uttryckssätt inför det kommande albumsläppet. Vi snackade med Hellström om Vita Bergens vurm för samarbeten och om vikten av att vara ödmjuk.  

   Vita Bergen är lite lätt jetlaggade när jag möter upp dem, men de kämpar ändå på tappert i den gassande värmen i Botaniska Trädgården. Under den senaste tiden har de spelat i såväl Borås som Umeå och är nyss hemkomna från USA där de haft konserter i både New York och Los Angeles. Bandet har gått hårt ut med spelningar trots att Vita Bergen har genomgått en rejäl metamorfos när det kommer till bandmedlemmar. Nu står Josefine Eklund, Tuva Lodmark och Gustav Gunér på scen tillsammans med William Hellström och med tanke på att de inte har spelat så mycket ihop innan blev det en rivstart från den nya banddebuten på Pustervik vid årsskiftet till stora scener och miniturné i USA. 

   – Det har hänt enormt mycket sedan spelningen på Pustervik. Det var vår första spelning och var lite så som en första spelning måste vara, sedan dess har vi bytt instrument allihopa. Nu spelar Tuva gitarr istället, jag spelar bas och Josefine spelar synt och sjunger och Gustav spelar trummor. Det har blivit mycket mer levande, vi har hittat vårat sätt att vara. 

   

   Foto: Madeleine Martinsson

   William berättar att spelningen i Los Angeles som arrangerades av School Night var en av de roligaste han gjort de tre senaste åren. Då spelade de på Bardot i West Hollywood, en klassiker när det kommer till gigställen där såväl Lady Gaga och Florence and the Machine har haft sina första Los Angeles-gig. 

   – Det var så jävla roligt och den känslan måste man typ spela sig till, man måste göra de där missarna och gå igenom allt. 

   Vita Bergen har i skrivande stund släppt två singlar från det kommande albumet som släpps senare i år. Både Falcons och Marion låter nämnvärt annorlunda från Vita Bergens tidigare alster och i Falcons tar William ett steg tillbaka, körar och sjunger i refrängerna. Att backa lite från att alltid vara den som sjunger tycks dock vara något han är nöjd med. 

   – Det är lite så det kommer att vara på plattan som kommer i höst, det kommer vara en del samarbeten. Jag tycker att det är ganska skönt. Jag älskar att göra musik och tycker att det känns som en sådan extra växel att lägga i, att någon annan får ta den rollen och uttrycka sig på ett sätt som inte jag kan. 

   Att kunna se musiken ur ett kritiskt förhållningssätt tycks vara nyckeln till varför Vita Bergen fortfarande utvecklas och prövar nya vägar och register. 

   – Det kan inte vara så att man känner att jag är bäst i världen på varenda låt man sjunger, eller det vore skönt om man kände så men det gör jag inte. Om processen stannar av så är det helt meningslöst. Man vill hela tiden lära sig nya saker och jag tycker att det är en stor del av poängen, att man är på väg någonstans och att det blir lite annorlunda. Det var ju synd för dem som gillade den första låten vi släppte bäst. 

   

   Foto: Madeleine Martinsson

   Inför det kommande albumet har William gått ihop med kvinnliga artister och sitter och gör vissa av låtarna tillsammans med dem i studion. Annars är det precis så som det brukar vara, det vill säga att William sitter hemma med hörlurarna på och bygger upp låtarna från scratch på bas eller piano.

   – Den största skillnaden på hur Vita Bergen fungerar nu är de olika samarbetena. Jag är så tacksam för dem och så glad över att man ens får komma i kontakt med dessa människorna och sitta med så grymma personer och kasta ideér på varandra. 

   Idéen att involvera andra utomstående konstnärer och artister i Vita Bergen har funnits med William sedan länge. I den gamla bandkonstellationen kände han sig lite begränsad rent uttrycksmässigt men nu tycks han ha hittat hem. 

   – Jag har verkligen kommit till den insikten att det här är det roligaste jag vet. Att kunna göra det här med människor som är grymma, som är mycket bättre än vad jag tycker att jag är och som sjunger så fint att det är helt sjukt. Då känner jag att det är roligt. Jag tror det är en ganska stor del av framtiden – att faktiskt jobba tillsammans med andra kreativa människor. Det behöver inte ens enbart vara inom musik, men nu är jag väldigt fokuserad på musiken.

   

   Foto: Madeleine Martinsson

   Hela det kommande albumet är ett utforskande i vad som händer när en involverar andra konstnärer och skapande personer. Utöver samarbetena på de olika låtarna har Vita Bergen även samarbetat med konstnärer när det kommer till album- och singelomslag samt musikvideos.  

   – Min plan med den här skivan och hela den här fasen har varit att jobba med människor som är duktiga och bara hamna i ett kreativt rum tillsammans med dem. Som med Yoyo Nasty som har gjort omslaget och som kommer göra alla singelomslagen fram tills att skivan släpps. Hon är jätteduktig, har gått Konstfack, står för vettiga saker och är världens grymmaste. Sedan gjorde Pastelae vår musikvideo till Falcons. Hon bor uppe i Piteå och är jätteduktig på att göra animationer. Jag är så glad över att det har landat i det här. Det måste inte handla om en själv, det handlar om sammanhanget. 

   

   Foto: Madeleine Martinsson

   Till sommaren kommer ytterligare en singel och efter sommaren släpps albumet. Lyssnaren kommer att bjudas på ett avslappnat sound men den där pulsen som kännetecknar Vita Bergen kommer fortfarande att vara ytterst närvarande. William berättar att albumet är fyllt med kontraster, de spelar inte enbart på en sinnesstämning. Istället lyfter olikheterna och känslolägena varandra för att skapa någonting mångbottnat.

   – Hela livet handlar om kontraster. Att man ska se så mycket som möjligt och träffa så många olika typer av människor som möjligt. Det är då man lär sig någonting. När man bara börjar leva i sin bubbla, oavsett om det känns som världens bästa bubbla, så är det kanske inte optimalt. 

   Han berättar att han försöker se på kontrasterna, såväl de bättre stunderna som de sämre, som naturliga inslag i livet.

   – När livet är riktigt kasst, hemskt och fruktansvärt, så har även det en roll att fylla i det stora hela. Jag tror att man ändå får acceptera att man inte vinner så mycket på att försöka trycka undan det utan att man förhoppningsvis tar sig igenom det. 

   – Det är samma sak med motgångar, det gör ingenting. Det är dem man verkligen kommer ihåg sedan. De gångerna när allt gick åt helvete trots att man försökte allt vad man hade. Så ger man sig kanske på det igen och nästa gång kanske man klarar det. Då hade väl det en mening också. Alla människor har haft olika bakgrunder och man måste ha respekt för att alla har olika historier. Om det är något som man ändå har lärt sig genom åren så är det att man bara vill umgås med människor som är sjysta och genuina. Den här branschen föder en del beteenden som är hemska och det är lätt att dras med i det. Man ser det mycket hos nya artister, man har själv varit där. Men i längden är det det som håller, att bara vara ödmjuk inför allt. 

4. Vita Bergens metamorfos

   25 februari, 2019 09:00 Leave a Comment

   Vita Bergen har genomgått en metamorfos från band till soloprojekt. Vi korresponderade med William Hellström om förändringarna, konst och om insikter om musikbranschen och livet. 

   Under de senaste månaderna har Vita Bergen förändrats en hel del, berätta! 
   – Ja! Tidigare var jag sångare och producent i ett band, nu är Vita Bergen helt mitt artist/konstprojekt. Fast i och med att det är just mitt så kommer jag göra 100% som jag vill, vilket kommer innebära att jobba med många andra (kvinnliga) konstnärer, artister et cetera! För att få vara fri. Om man inte är det kan man sluta direkt. Jag vill jobba med duktiga, kreativa människor med riktning. Det är mitt mål just nu.

   Hur har det varit att gå från band till soloprojekt? 
   – Vita Bergen har funnits i många kostymer och allt har skett väldigt gradvis. Det var knappast så att jag plötsligt dök upp i replokalen en dag efter 100 spelningar och sa fuck off. Det var en supernaturlig övergång. Tror nog att ni som har varit med har märkt detta genom åren. Vi var väl lite dysfunktionella, kanske egentligen från dag ett. Ärligt talat så är jag mest glad över att vi kan vara nära vänner fortfarande. Jag hejar med stora flaggor på alla de som varit en del av det här och kommer alltid göra det. 

   Kommer lyssnarna märka en förändring i soundet?
   – Det hoppas jag. Men låtarna utspelar sig fortfarande i samma musikaliska universum som förut. Vill att det skall bli tydligare. Jag tror framförallt att det kommer bli en förändring live. Vi har med världens bästa Tuva Lodmark på synt nu också. Och snygg-Gustaf är såklart fortfarande med på trummor.

   Vad är den största insikt du fått sedan Vita Bergen startades? 
   – Det är många, men kanske framförallt att människor förändras och att det är helt okej. Sedan att musikindustrin är en väldigt, väldigt speciell plats. Oavsett hur låga förväntningar jag hade på den från början lyckades den fan spränga sig till nya lågvattenmärken gång på gång. Det är lite kul också på ett sätt. Hmm, borde nästan ha en föreläsningsserie om detta känner jag. 

   Nyss släpptes singeln Falcons som är en duett. Berätta om hur den kom till. 
   – Jag vaknade upp en dag med den melodin i mitt huvud. Det har hänt ett par gånger innan. Texten kom väldigt naturligt och sedan när det var dags att spela in tyckte jag att det var helt otänkbart att jag skulle sjunga lead på låten. Den behövde en annan röst. Lyckligtvis var min tjej Josefin Eklund (ljuskonstnär) i rummet bredvid. Det blev helt perfekt. 

   Vad har ni i kikarn framöver? 
   – I maj spelar Vita Bergen på konstbiennalen i Italien och jag ställer ut på Fotografiska i Stockholm i april med Josefin Eklund. Sedan jobbar jag mycket i studion med resten av singlarna. Just nu bygger jag upp en plattform med tre olika konstnärer som jobbar med konst runtomkring musiken! 

5. Vita Bergen släpper Retriever

   1 juni, 2017 17:00 Leave a Comment

   Imorgon släpper Vita Bergen sin andra fullängdare, Retriever! Vi har snackat med bandets frontman, producent och sångare, William Hellström inför detta.

   Vi tar allt från början, hur kommer det sig att ni startade ett band?
   – Hmm … Själva bandgrejen var absolut sekundär i början, kärnan var att göra musik. Jag startade bandet med Robert Jallinder och vi var rätt dåliga på musik när vi började. Med rätt enkla medel började vi skapa en flyktväg från vår ganska förutsägbara verklighet. Det var liksom en plats där man var helt fri. Vi hade aldrig upplevt det tidigare. Min hjärna var programmerad att tänka i andra banor och det här var något som öppnade upp en hel värld för mig. Jag läste natur på Samskolan i Göteborg och sen gick Robert och jag på Handels i Stockholm där allt var rätt tillrättalagt, minst sagt. Jag såg musiken som den enda chansen för mig att överleva på något sätt. Det gick inte att trycka på ctrl+z när man väl hade sett glimten av den här världen. Men innan vi skulle släppa något som folk kunde lyssna på gjorde vi i stort sett tre fulla album som vi bara slängde för att det lät som något Joel Almes betydligt mindre talangfulla kusin skulle gjort.

   ”Vad är indie? Att vi ligger
   på Woah Dad?”

   Er musik har beskrivits som indie/psych, men hur skulle ni själva beskriva den?
   – Absolut inte som psych i alla fall. Och vad är indie? Att vi ligger på Woah Dad? Kreativt har vi i alla fall full frihet, vilket jag antar är rätt ovanligt på skivbolag. Musikaliskt har idén med Vita Bergen alltid varit att så mycket som möjligt skall få hända ljudmässigt. Att aldrig ge ut ett album där allt låter likadant. Låtarna skall vara som egna varelser som man kreativt tar så långt det bara går, oavsett om slutprodukten låter som en blandning av Alesso och något man skulle kunna höra i en asiatisk närlivs.

   Hur kommer det sig egentligen att ni sjunger på engelska?
   – Vi hade ingen som helst verklighetsförankring i början och alla våra gamla barndomshjältar sjöng på engelska så det kändes som att det var det enda alternativet på något sätt. Men att det slutade på det sättet var väl kanske lite tur tänker jag. Annars hade vi antagligen aldrig fått åka runt i Europa och i USA på de äventyr vi har fått göra idag. Nackdelen är att när vi spelar i mindre städer i Sverige (framförallt i Karlstad) finns risken att de som råkar vara där misstar oss för ett Judas Priest tribute-band och kräver att vi skall spela covers.

   ”Jag gillar inte Stockholm”

   Ni har säkert fått ett hundratals frågor kring namnet och den möjliga Stockholms-kopplingen, och här får ni en till. Hur kom ni fram till det?
   – Det är en lång historia men vi kör den i korta drag: Ett gäng scener upprepade sig i några drömmar vilket ledde fram till namnet White Mountains som existerade i ungefär två minuter. Därefter kom Vita Bergen. Ingenting att göra med Stockholm. Jag gillar inte Stockholm. Folk verkar ha lite svårt att slappna av.

   Det är hela två år sedan ni släppte ert debutalbum Disconnection, har ert sound ändrats något i så fall hur?
   – Ja, det har ändrats! Soundet och framförallt låtarna har utkristalliserat sig längs vägen i och med att vi har spelat så mycket. Förra albumet skrev jag och Robert i vår ensamhet innan vi hade någon större erfarenhet av att spela live. Det gör en hel del att man kan testa nya låtar osv. när man är ute och spelar. Man märker kanske att något saknas på ett ställe eller så.

   Men hur taggade är ni egentligen på att äntligen släppa Retriever?
   – Det känns som en ynnest att få släppa det här. Alltså jag är så tacksam för att vi har fått möjlighet att göra det här albumet med så roliga och duktiga människor. När vi skulle göra klart skivan så hatade jag dock mig själv och mitt liv under en period. Det var liksom 20h pass, sova 4h, upp igen och köra vidare etc. Samtidigt läste jag till läkare och hade multum att göra med det och dessutom skulle vi spela ute i Europa. Men det gick. Fan det gick till och med bättre än vad det någonsin hade gjort! Såhär i efterhand – jag är så jäkla glad! Och det skall bli så kul att få åka ut och spela live med den här skivan.

   ”I slutändan handlar det egentligen bara om att
   aldrig bli nöjd”

   Det snackas om skyskrapor och resor till LA istället för hostels med cigg under sängen – varför tror ni att ni lyckats så pass bra?
   – Hmm … Haha jag tror inte att man skall bli för bekväm här alltså. De där hostelbesöken är kanske inte så långt borta ändå. Men i slutändan handlar det egentligen bara om att aldrig bli nöjd. Jag, som sista utpost för låtarna i bandet vill i alla fall aldrig känna att jag inte gjort allt jag någonsin har kunnat för att varje låt skall bli så bra den bara kan bli. Det enda som spelar roll för mig är slutresultatet. Det spelar ju ingen som helst roll hur många timmar som ligger bakom, ett par av låtarna på albumet vi jobbat på i ett par år och det känns rimligt. Att aldrig ta något för givet, spela varje spelning som att det är den sista du gör.

   Framtiden då, hur ser den ut?
   – Ohh, det får vi se! Vita Bergen har aldrig varit roligare än nu och det dyker upp så roliga saker runt omkring, men när man släpper skiva så vet man ju inte hur det går, det kan ju gå helt åt skogen. I sommar blir det lite festivaler i Sverige och ute i Europa. Och! En stor spelning i Göteborg! Det är något alldeles speciellt att spela här, det var här allt började liksom och här gjorde vi de där första spelningarna för knappt tio personer man allra helst glömmer, men vad gör det, så skall det vara.