Kommentarer inaktiverade för Premiär: Jurij – Den blomstertid nu kommer
Premiärlyssna på Jurijs drömska tolkning av psalmen Den blomstertid nu kommer.
Drömpopduon Jurij, som består av av Eric Ragnarsson och Viktor Eriksson, släpper en melankolisk och drömsk cover av psalm 199, mer känd som Den blomstertid nu kommer. För duon är psalmen en metafor för pånyttfödelse och hoppfullhet inför framtiden och med covern vill Jurij förmedla lite ljus i pandemitunneln.
– Det finns ju något lite laddat vemod i denna psalm och allt som har med den att göra. Saker som tar slut och saker som tar vid. Det tyckte vi var intressant att utforska, speciellt i och med att man börjar ana ett slut på pandemin. Dessutom tycker vi det är en väldigt vacker och nostalgisk psalm som får oss att tänka på känslan man hade som barn och gick på sommarlov, säger Jurij om singeln.
Kommentarer inaktiverade för Premiär: Vivii – Summer of 99
Se premiären av musikvideon till Viviis Summer of 99.
Nu släpper den svenska indie-poptrion Vivii med rötter från Tynnered singeln Summer of 99.
– Under vår semester med husbilen, i Göteborgs skärgård, gjorde vi ett avbrott och spelade in vår video till Summer of 99. Den blev en onetake i småtimmarna, med lite grill, en halv ananas och lite kaffe. Vi ville spegla vår uppväxt där vi varje sommar bilade runtom i Europa. Det var inte favorit semestern då, men nu står det högst upp på listan, säger bandet.
Kommentarer inaktiverade för Premiär: Judith Stocks
Idag står Djungeltrumman för premiären av musikvideon till Judith Stocks singel Misstanke.
Judith Stocks spelar melankolisk poesipop som är finstämd, intim och stämningsfull. Den 12 juni kommer albumet Misstanke och idag står Djungeltrumman för premiären av musikvideon till titelspåret.
– Hur var det nu? Var det jag som svek verkligheten eller den som svek mig? Videon är ett porträtt, i all enkelhet, som stillsamt tvivlar. Tvivlar på om den verkligen är tillräcklig, eller vad som någonsin är det, säger Judith Stocks om musikvideon.
Kommentarer inaktiverade för Premiär: Class of 2020
Idag står Djungeltrumman för premiären av Erik Jordös kortfilm Class of 2020 som handlar om årskullen som tar studenten i karantän.
Hur föddes idéen till Class of 2020?
– När pandemin började blomma och beskedet om att vuxenutbildningar och gymnasier skulle hållas på distans så föddes en hel del idéer. Jag hade som ingång i början att skapa en berättelse om rastlösa gymnasieelever som trotsade karantän. Efter att de tankarna fick ligga och koka lite så kom studenten upp, vilket var en riktigt stor morot för många för att orka sista terminen på gymnasiet! Eftersom läget kring pandemin var så oklart i mars så bestämde jag mig för att låta storyn handla om en alternativ värld där alla i Sverige sitter i karantän under studenttiderna.
Du studerar på Hdk-Valand till vardags, hur har Covid-19 påverkat dig och din levnadssituation?
– Det är såklart supertråkigt! Den största delen av en konstnärlig utbildning är ju arbetsplatsen och alla studios! För mig är det rätt förlåtande då jag nästan bara jobbar digitalt samt har en bra arbetsplats hemma, men det finns mycket fler klasskompisar som får det helt omställt av distansen.
Är det animerade kortfilmsformatet något vi kommer att få se mer utav framöver?
– Class of 2020 är min tredje animerade kortfilm, och det finns en hel del fler idéer på lager som jag absolut vill göra i liknande format. Så detta är absolut inte slutet utan snarare tvärtom!
Kommentarer inaktiverade för Premiär: Domus – Canada (feat. Ljung)
Vi står för premiären av den suggestiva musikvideon till Domus Canada (feat. Ljung).
Idag står Djungeltrumman för premiären av Domus musikvideo till låten Canda där du även kan höra göteborgsbördiga Ljung sjunga.
– Jag var i Kanada för elva år sen och då mådde jag ungefär som Canada låter. Tänkte att jag skulle försöka få videon att kommunicera typ hur det ser ut i mitt huvud när jag tänker tillbaka på den tiden nu, säger Marcus Malmström som regisserat musikvideon.
Kommentarer inaktiverade för Premiär: Danskeband Ful=LedsenDanskeband har filat klart på sina demos och är redo att charma Göteborg och resten av världen med sitt sound som är en slags go mix av pop, 80-tal och skarpa samtidsobservationer. Vilka är ni egentligen?
– Äsch! Bara sju helt vanliga personer, vi är precis som du egentligen. Det är bara slumpmässiga omständigheter som gör att vi känns så coola och onåbara.Var hittar en er i Göteborg en vanlig helg?
– Olof och Ogge hittar ni på gamla Imperial på Redbergsplatsen. Noel och Jakob återfinns på Riche i Stockholm. Störst chans att se Albert har ni på eventcentrat Knock Em Down i Växjö. Ivanna brukar gå på folkrace/streetrace i Surte. Tim hittar du inte, han hittar dig.Hur lärde ni känna varandra?
– Under våra utdragna, mödosamma och inte helt odanska uppväxter valde vi alla beklagligen att ägna oss åt musicerande. Något ingen av oss ångrar men inte heller något någon av oss är riktigt tillfreds med. Den ljuva slumpen och det gemensamma musikintresset förde oss samman.
Foto: Linnea Wilhelmsson
Singeln Ful = Ledsen handlar om hopplöshet, känslan av att vara förföljd av sin egna tragiska och oförbätterliga existens. Är ni deppiga?
– Om vi är! Som band är vi nog deppigast i Sverige, du kan ju själv säkert tänka dig känslan av att behöva dela upp varje gage i sju delar, bara det kan ju ta knäcken på en. Även på individnivå är vi alla deprimerade i större eller mindre utsträckning. Alla utom Olof, han är sociopat. Ironiskt nog var det Olof som skrev låten, helt av hållet spekulativt. De andra bandmedlemmarna intygade dock att den kändes trovärdig och träffande.Hur hanterar ni känslan av hopplöshet?
– Vi hanterar känslan av hopplöshet med diverse olika magiska kristaller, Stena Line-resor, 5:2-dieten, Youtubetutorials, knark, (obviously), träning och lugna sköna hemmakvällar med familjen.Hur kom Ful = Ledsen till?
– Olof skrev låten efter ett plötsligt uppvaknande, både spirituellt och fysiskt. Han blev väckt av en tågvärd med hjälp av en defibrillator då han sov så tungt att personalen trodde att han var död. Skriket han uppgav vid uppvaknandet sägs ha varit en perfekt intonerad D-dur treklang i tersläge och på den treklangen byggde han låten.Vad har ni för planer för årets sista månad?
– Vi har för vana att fira in julen med ett ålagille som varar i dagarna tre. Därefter blir det fest och dans runt granen. Slutligen bjuder traditionen en skål för det nya året. Denna har vi för vana att ta på Dansken på Andra Långgatan, om nu det ska behöva omnämnas.Kommer vi kunna se er live inom en snar framtid?
– Ja! Imorgon har vi releasefest på Studio HPKSM i Göteborg. Ni är hjärtligt välkomna!
Kommentarer inaktiverade för Premiär: Christian Dyresjö
Vi premiärar musikvideon till Christian Dyresjös låt Tomma ord. Spana in låten och videon och läs om hur det är att köra solo efter att ha spelat ihop med band som Den Stora Vilan.
Tomma ord kommer från din första soloskiva, hur har det varit att släppa musik solo jämfört med att släppa tillsammans med Den Stora Vilan?
– Befriande på många sätt. Det som skiljer sig med den här skivan är att jag inte bara skrivit text och musik utan också spelar alla instrument, spelat in och producerat helt själv, bara gått efter mina egna öron vilket jag aldrig har gjort förut. Det gör att jag känner att jag kan ta åt mig mer när skivan blir uppmärksammad och har gett mig bättre självförtroende vad gäller mitt musikaliska omdöme. Men jag är väldigt stolt över alla släpp jag har varit del av, detta är bara det jag sysslar med just nu.
Vad skulle du säga att Tomma ord handlar om?
– Låten är inspirerad av de tusentals samtal med folk som försöker måla upp sig själva som intressanta och coola men som egentligen inte har så mycket att erbjuda. Överallt i livet träffar man på typer som vill övertyga en om det ena eller andra och ibland har jag varit godtrogen nog att tro på dem, Tomma Ord är ett försök att beskriva mina upplevelser kring detta.
Tycker du att människor är för oförsiktiga i sitt användande av ord och dess värde i dagens samhälle?
– Det beror helt på situationen, man ska inte behöva gå runt och vara rädd för att säga vad man tänker och man ska inte vara misstänksam mot allt som är okänt, men man ska vara medveten om att det har stor betydelse hur man uttrycker sig, att ord har ett värde och att man inte ska slänga ur sig vad som helst utan eftertanke. Det jag har svårt för är bland annat när man medvetet använder sina ord för att vilseleda andra
för egen vinning. Ofta har magkänslan rätt och det är den jag försöker gå på nuförtiden.
Hur bör en bäst agera för att vara så genuin mot sig själv och andra som möjligt?
– Allting grundar sig i om man är trygg i sig själv eller inte. Man kan inte göra alla människor tillfreds, vissa passar man helt enkelt inte ihop med medan andra fattar en direkt. Jag tycker att man ska ge alla en chans även om man själv kan ha förutfattade meningar. Men det är ibland lättare sagt än gjort.
Hur föddes idéen till musikvideon?
– Joan (Manuel Urquiaga Valdes) hörde av sig till mig efter att han lyssnat på skivan och frågade om jag ville göra en video med han och Emma (Williamson). Eftersom jag jobbat med Joan tidigare, när han gjort videos till Vilan, så visste jag att det skulle bli bra och han och Emma hade helt fria tyglar vad gäller innehållet och idéerna. Deras vision var att spegla det komplexa och paradoxala i människans relationer vilket passar låten perfekt, plus att jag fick ha både glitter och peruk vilket jag gillar.
Vad har du för planer framöver?
Jag har fortsatt att spela in under sommaren och hoppas på att få ut en EP under hösten. Sen ska jag spela in nytt solomaterial med Max Ström och Carl Bornestig från Hagfors där jag bor sedan några år tillbaka. Dessutom håller jag på att spela in med Surreal Lovers i Göteborg, ett band som leds av Hanna Chawki och där jag spelar bas. Jag letar också efter någon som vill släppa Tomma Ord på vinyl så den som känner sig träffad kan höra av sig till mig!
Kommentarer inaktiverade för Nadia Nair släpper nytt
Idag släpper Nadia Nair två helt nya låtar, Bricks and Sandstorm och Moon. Premiärdagen till ära har vi snackat med henne om musikens betydelse, rasism och hur människor skapar fantastiska verk.
Hallå vi har ju inte snackat sen spelningen på Way Out West, vi kanske kan recap:a lite, hur var det egentligen?
–Det var magiskt… så mycket kärlek i min hemstad. Är så jävla nöjd.
Och idag följer du upp K med två helt nya låtar, hur känns det? – Det har verkligen kliat i kroppen. Tålamodet testas alltid lite extra i den här delen av processen…
Berätta om bakgrunden till låtarna! – Bricks and Sandstorms handlar om att älska min vackra hudfärg och den person som finns bakom den, det handlar om platsen som folk av färg ska få ta i ett samhälle och i situationer där man fortfarande inte anses vara normen. Det handlar om hur den normaliserade rasismen gör färg till ett problem men inte erkänner den rasismen. Det handlar om att jag inte tänker ursäkta och förminska mig själv och min kropp längre för att jag är en minoritet och alltså underrepresenterad. Tänker inte heller bli definierad av någon annan än mig själv på grund av stereotyper. Så det är en kärleksförklaring, men det finns en historia och ifrågasättning bakom.
”Jag tänker inte ursäkta och förminska mig själv och min kropp längre för att jag är en minoritet”
Och Moon? – Moon är egentligen en slags kärleksförklaring men en annan typ av ”förklaring”. Jag skrev för en engelsk tidning nyss vad Moon handlade om och det föll sig ganska naturligt, men jag brukar dock ha svårt att förklara mina låtar och tycker generellt inte att det är en artists jobb. Jobbet har jag redan gjort i mitt verk. Det jag vill göra är att väcka känslor och få andra att fundera kring temat och musiken. Oavsett om det kommer från mörka eller ljusa platser. Det är bra att känna något.
Vad betyder låtarna, och musiken generellt, för dig?
– Det är dit jag vänder mig för att förstå mig själv, och förstå den värld jag lever i. Det har alltid och kommer alltid vara min ventilation och min friaste form av uttryck där inte någon kan tränga in. Det är få platser i livet där det kan få vara så.
”Låt folk bara slappna av och göra det dom vill göra, så kommer dom skapa fantastiska verk”
Hur viktigt tycker du att det är att ha ett budskap med musiken du skapar?
– Jag tycker man ska göra det som faller sig naturligt. Om man vill göra en låt om inget så är det ju något, men jag tycker att man ska våga spegla samhället vi lever i genom konsten. Men man måste respektera att vi har olika sätt att göra det på. Jag kan ibland uppfattas som inte så glasklar för att jag blandar så hejvilt med min musik och har ofta fått höra att jag skriver ”svåra texter” så folk tror kanske inte alltid att budskapet finns där, men det gör det ju. I min process finns det en tanke bakom allt, men jag känner ingen skyldighet att behöva vara supertydlig precis hela tiden. Jag vill kunna flumma jag med. Bara det att jag existerar och får göra det jag vill göra som en minoritet i min bransch tycker jag är tillräckligt av ett budskap i sig. Låt folk bara slappna av och göra det dom vill göra, så kommer dom skapa fantastiska verk. Med många många statements förmodligen.
Hur ska du fira releasen?
– på min balkong i gbg!
Och får vi se dig på en scen i Göteborg framöver?
– Ja, ska försöka göra ett gig i halvåret minst i Göteborg, om Göteborg vill. Oceanen 25 oktober blir härnäst. Kom!
Den 22 mars är det premiär för Jihadisten på Göteborgs Stadsteater. Där berättas historien om Ilias som radikaliseras och vill lämna Sverige för kriget i Syrien. Men vad får en ung människa att vilja ansluta sig till en terrorgrupp?
Idén till Jihadisten kom för tre år sedan. Regissören Johan Gry och Wahid Setihesh, som bland annat jobbar med att stärka ungdomar genom teater, har gjort föreställningar för radio tidigare och hade en tanke om ett nytt projekt.
– Från början var det Wahids idé. Vi tänkte att det skulle vara något för Radioteatern (numera SR Drama, reds. anm.) Vi fick en beställning, men det blev inget och då tog vi den vidare till Göteborgs Stadsteater, säger Johan Gry.
Där var dock formatet annorlunda, och föreställningen behövde bli längre för att passa på en teaterscen. Dramaturgen och dramatikern Joel Nordström kopplades in och så skapades föreställningen Jihadisten.
Historien handlar om Ilias, som från att inte ha några planer alls på att åka till Syrien långsamt radikaliseras och till slut, kanske, åker. Ilias berättelse är påhittad och publiken får heller aldrig riktigt veta vilken grupp han vill ansluta sig till. Men bakgrunden är till stora delar byggd på intervjuer med personer som gjort liknande resor, eller med personer som känner någon som gjort det.
– Wahid har vuxit upp i Angered och känner eller känner till personer som har åkt eller vänner och syskon till personer som har åkt. Han har en grundkunskap, men sen har vi pratat med människor som jobbar med att förhindra eller förebygga våldsbejakande extremism, både från den muslimska kommuniteten och representanter från samhället. Sen har vi läst en massa, både artiklar och böcker, och sett dokumentärer för att kunna tränga in i ämnet så mycket som möjligt.
En viktig sak som de vill peka på med Jihadisten är att det handlar om utanförskap och om unga vuxna som är vilsna och som letar efter ett sammanhang.
– Det som saknas är ett sätt att bryta segregationen som gör att människor, som är födda eller växer upp här, ändå känner att de inte tillhör det här landet. De känner att de är “de andra”. Men hur bryter man utanförskap? Det kan jag inte svara på.
”Han har ju val ett eget val även om han är del av en struktur. Så är det med oss alla”
Men enligt Johan Gry går det heller inte att bara skylla på samhället. Var och en har ett eget ansvar, och det tror han kommer att märkas i hur Ilias gestaltas. Han skildras inte som en god ungdom som luras in i något. Huvudsyftet med Jihadisten är inte att försvara, utan att göra en människa av Ilias.
– Han har ju val ett eget val även om han är del av en struktur. Så är det med oss alla. Han ställs inför olika situationer där han kan välja en annan väg. Men det gör han inte.
Johan Gry ser också en viktig skillnad i hur personer som väljer att ansluta sig till terrornätverk utomlands – som IS, al-Qaida eller Boko Haram – porträtteras i media idag. När de började skriva på Jihadisten såg de att det inte berättades om konkreta orsaker och att de som åkte framställdes som galningar och terrorister. Idag tycker han att bilden är mer fördjupad.
– Nu är bilden ändå den att det handlar om ungdomar, för det mesta män eller unga vuxna, som i grunden är vilsna och sökande och inte har någon mening med sitt liv. De söker ett sätt att bli hjältar i sitt eget liv, säger Johan Gry.
– Men det handlar inte om att det är en ond människa. Det är samma mekanismer som gör att man går in i en religiös sekt eller i en högerextrem rörelse. Det är en längtan efter att höra till som är så djupt rotad i oss alla.
Jihadisten har premiär den 22 mars och kommer att spelas fram till den 22 april. Efter varje föreställning kommer de tre skådespelarna – Hanne Mathisen Haga, Magdi Saleh och Misagh Sharifian – att hålla i ett samtal med inbjudna gäster där publiken ska kunna ställa frågor.
