Modern salladsbar i Fredsstan Nu är det slut med näringsfattiga sallader där gurka och tomat spelar huvudrollen, hos nyöppnade Beets får du en mättande, färgsprakande och smakrik måltid. Med spännande smakkombinationer som rökta mandlar, portobellosvamp och len palsternackskräm lär kön ringa lång vid lunchtid i det nygamla kvarteret Fredsstan. Gänget bakom Beets har vi tidigare mött på Stadsbiblioteket och Roots där de langar avocadomackor och kaffe hela dagarna. Men idén till den nya restaurangen är inte hämtad från en bok utan inspirationen har de samlat på sig genom resor till de mest trendkänsliga städerna i världen såsom New York, Berlin och London. Beets, Drottninggatan 55
Pinxos på Tyska bron Open New Doors har under ett par år serverat rawfood i sin glasbeklädda restaurang ett stenkast från Stadsmuseet och lejontrappan. Kalla, växtbaserade rätter och bakverk tillagade utan ugn sysslar de fortfarande med. Men under fredag och lördagskvällar blir det helt klart lite varmare i lokalen numera. Då dukas det upp en pinxosmeny på bardisken och fram kommer både öl och naturvin. Vad som serveras varierar för varje helg, men vi har än så länge fått äta spanska och mexikanska specialitéer på en pinne. Open New Doors, Tyska bron 1
Nytt krogkluster i Rosenlund Zamenhof är namnet på Barabicus systerkrog och efternamnet på mannen som uppfann språket Esperanto. Att kalla det en krog är kanske en underdrift, vi ska nog säga restaurangcenter. På Café Gazette som slog upp dörrarna i slutet på mars kan du bland annat kan dricka svalkande bellinis och äta avocadomackor. Lite längre in i lokalen, på The Silver Lining bar kan du dricka cocktails på tapp, käka grillmat som du hämtar på en bricka, ja precis som i matsalen. Såklart finns det mängder av öl att välja på också. Ett hörn är även fyllt med arkadspel, så här kan kvällen bli riktigt lång. Vid lunchtid kan du stilla hungern på Mayday som langar ut pokebowls och färskpressad juice på löpande band. Zamenhof är helt klart stammis-vänligt, många människor får plats och det kommer vara öppet ungefär hela dagen, från lunch till sängfösare iallafall. Zamenhof, Esperantoplatsen 5
Välkommen sköna maj, eller vad en nu säger. Förutom fest och bakfylla finns det i alla fall mycket annat kul att göra i veckan. Allt från kalas och meditation till scenkonst. Trevligt, tycker vi och tipsar därför om veckans fem bästa måsten – bortom bardiskar och dansgolv.
Fika: Födelsedagskalas med sju sorters kakor. Ja, visst låter det nästan för bra för att vara sant? På torsdag fylle Café Jernethela ett år och då bjuds det på både kakor, bakelser och tårtor. Det utlovas även go musik. Vi gratulerar och tackar för inbjudan!
Shopping: Handla och handla, det kan en väl göra varje dag, tänker du. Och ja, det stämmer, men det är inte varje dag du kan handla precis vad som helst. Nej nej! Först är det nämligen Pin Party på Heyday som presenterar nya märket TALLIE till butiken. Och på söndag, då är det andra hand i första hand och en stor utförsäljning med massor av vintagejackor! Mycket Adidas, lite Nike Champion och kanske en hög med Reebok! Jippi!
Marknad: Nej, bagageluckeloppisen vid Slottsskogen är inte den enda loppisen i stan. Varför inte ta vagnen ut till Mölndal och Kvarnbyn? Vi vet, det är långt, men hur mysigt låter inte promenadloppis, i solen, bland mysiga gamla träfasader? Typ som i Haga (okej inte riktigt men nästan…) Hur som helst värt ett besök i alla fall! Om inte så är ju Lindholmen Streetfood Market ett säkert kort.
Scen: Efter succéföreställningen Total Trygghet förra året vill du inte missa årets Total Fräschet som bjuder på scenkonst om en samtiden i lågor. Låter oklart men säkerligen spännande. På Göteborgs Stadsteater, både fredag och lördag.
Avslappning: Blev det en hård vecka ändå? Vi lever inte som vi lär, men vi vet precis vad du ska göra. Ta en båt, en vagn eller en simtur ut till Hisingen, sen promenerar du bort till Hälsohuset. Varför då? Jo, för där har de en fristående meditationscirkel, perfekt för dig en ledig söndag. Hehe.
Ändå sugen på lite klubbande i helgen? Gå in på vår kubbguide här.
På torsdag är det dags för årets Textival Litteraturfestival. Samtal blandas med liveakter, utställningar och workshops. I år fyller festivalen 10 år, och jubileet till ära har vi pratat med Therese Ytter som en av festivalens arrangörer.
Först och främst, berätta om festivalen!
– I år består den av ett tre-dagars program där vi bjudit in svenska och internationella författare, poeter och konstnärer. Det kommer hållas intressanta samtal, läsningar, performance, liveakter, utställningar och workshops. festivalen öppnar med en solglittrande vårvandring i Molla bokskog, för att sedan fortsätta på bland annat Kulturhuset Oceanen, World Dance Companys finfina lokaler och Göteborgs Litteraturhus.
Nu firar Textival Litteraturfestival 10 år, hur uppkom festivalen till från början? – Textival startade 2007 som en alternativ textmässa för de mindre förlagen med kvalitativ textutgivning. Efterhand växte programdelen och vi lade om fokus till förmån för en litteraturfestival. Textmässan finns dock kvar och fungerar som ett nav för Textival Litteraturfestival.
”Vårt mål är att bidra till en bred, diversifierad och tillgängliggjord litteraturscen av hög kvalitet”
Hur kommer årets Textival bli?
– Textival Litteraturfestival 2018 går under rubriken Get your text together. Med ledorden text, kontext, gemenskap och sammanhang undersöker vi estetiska, politiska, etiska och performativa dimensioner av litterärt skapande. Syftet med festivalen är att vara en samlande arena för såväl litterära utövare som för litterärt intresserade. Vi vill skapa ett sammanhang där aktuella och angelägna frågor i vår samtid får möta författare, poeter och litterära utövare tillsammans med en bred publik. Vårt mål är att bidra till en bred, diversifierad och tillgängliggjord litteraturscen av hög kvalitet i Göteborg och Västra Götaland.
Vad kan besökarna förvänta sig? – Programmet adresserar frågor om det litterära skrivandets villkor och förhandlingar. Vi samtalar om vad det innebär att arbeta mellan olika litterära rum, konstnärliga praktiker och mellan olika språk. Och vi tar oss an utmaningen att bokstavligen låta texterna tala tillsammans.
Och hur kommer ni fira 10-årsjubileet? – Det firar vi lite extra genom att för första gången bjuda in till ett internationellt program med inbjudna gäster från bland annat Long Beach i Kalifornien, Jazan, Berlin, Brooklyn, Beirut, London, Paris, Kairo, Bodø, Turnhout, Köln, Washington DC med flera. Nytt för i år är också att vi lördagen den 5 maj mellan 12:00-01:00 arrangerar en fullskalig husfest på Kulturhuset Oceanen med scener i husets samtliga tre våningar.
De har gått vidare till semifinal i musiktävlingen Emergenza, på onsdag spelar de på Västerhus och i sommar ska de göra helt ny musik. Vi har pratat med Anton Fristäter som är en av medlemmarna i Göteborgsbandet Calliope.
Tjena Anton! Vad gör du just nu? – Jag sysslar mycket med musik, jobbar på flera olika projekt just nu. Jag har just börjat jobba heltid, så jag försöker tråckla ihop det med musiken och mitt Dj:ande så gott det går. Snurrar plattor på både Sticky Fingers och Pustervik, så det är mycket kul grejer på en gång. Calliope är naturligtvis prio ett förstås.
Berätta, vilka är Calliope? – Vi är en brokig grupp av personer som kommer från väldigt olika genrer. En classic rock-virtuos på gitarr, en ruskigt duktig indieboy på trummor och två nya grymma rekryter på bas och orgel. Bandet har gått igenom många förändringar sedan allt började, men fokuset och genren är detsamma.
Hur bildades ni? – Calliope fick form under hösten 2015 när jag bodde och jobbade i Berlin en tid. Jag hittade en uppsjö av ny musik och blev inspirerad att starta ett psykrockband med fokus på noggrant skrivna, mer poppiga och strukturerade låtar i stil med The Beatles och The Doors. Jag var redan då lite trött på soundscapes och 20 minuter långa synt-jams. Visst, det är kul ibland, men det kan verkligen bli för mycket av det. Det är en helt annan femma att skriva en tre minuter lång låt med fyra ackord som sitter fast i lyssnarens huvud i en månad. Jag ville röra mig bort från Sveriges personlighets- och imagehets, och bestämde mig för att låta själva bandet och musiken stå i centrum. På ett sätt är det ett soloprojekt, där Calliope är artisten, och vi är kuggarna i maskineriet som håller allt snurrande och musiken spelande. Musiken är vad vi producerar, vad vi har som syfte och ser man det på det sättet är allt annat mindre väsentligt.
Och ni ganska nyligen släppt er första EP, berätta om den! – Den består av fem spår som spelades in i höstas och vi är så otroligt glada och stolta över att äntligen kunna släppa den! Den är inspelad i en studio som råkade ligga vägg i vägg med vår replokal, av en väldigt talangfull person som heter Simmel Åslund. Studio Syrafabriken, det är där magin händer! Alla huvudinstrument är inspelade live i samma tagning, med sång och annat smått och gott pålagt i efterhand. Det var riktigt inspirerande och roligt att jobba på det sättet, en blandning av den gamla skolans livesessions och det mer moderna sättet där man klistrar ihop allt eftersom. Man känner verkligen rums-känslan och energin av människorna som sitter och spelar på ett helt annat sätt.
Du skriver all musik vad jag förstått det som, vad inspireras du av? – Sound är kung! Och hooks är… drottningen eller något sånt. Vi spelar någon slags psykrock, brukar jag säga, men vi försöker alltid gå en balansgång mellan den tyngre amerikanska rocken och det jazziga, psykadeliska soundet The Beatles populariserade efter de strukit runt i Indien och tagit massa syra. Vad blir det för något? Desert Jazz? Psych pop? Det är kanske dags för rocken att börja öronmärka subgenrer stenhårt á la metalmusiken. Men det som är allra viktigast för oss alla är att du ska känna soundet i fingertopparna när du lyssnar. Den dammiga Hammonden, sjungande elgitarrer, dimmiga, droppande sångstämmor – allt det där ska slå en innan man ens börjar lyssna på texten. Om man sedan på raderna kan man höra teman av förlust, ånger och hopp.
Ni har ju gått vidare till semifinal i musiktävlingen Emergenza, hur känns det? – Det känns fantastiskt! Det är så roligt när vi verkligen kan komma ut och spela för vår publik, känna energin och ge allt vi har. Vi laddar upp med både gamla och nya låtar och kommer bjuda på ett riktigt grymt och lite annorlunda set! De flesta skruvar upp i andra halvan men vi skruvar ner, det kommer bli spännande.
Har ni några andra nyheter på gång? – Vi har börjat spela in vårt andra projekt nu, vilket kommer bli i en annan form än vår EP, och vi tror att musiken kommer visa en annan sida av oss. Vi hoppas ni kommer digga det!
Djungeltrummans matredaktör Sara Berntsson har satt sig till bords, denna gången på avenyn och Ristorante Bellora.
Bellora kom in som en frisk vind på avenyn och planterade ett litet frö av Italien på den då annars gråtrista och sömniga gatan för ett par år sedan. Det växte upp ett lifestyle-hotell fyllt med semesterkänsla där du lätt kan spendera hela dagen, utan att ens checka in på ett rum. Här är alla lika välkomna, oavsett om du har en rumsnyckel eller hemnyckel i fickan. Frukost, lunch, en tre-kaffe eller fördrink på takterassen innan middagen vid den öppna elden, du väljer!
En helt vanlig tisdag, gick min vän och jag genom dörren till Belloras restaurang för att checka av en av de sista aktiviteterna på vår lista hos dem – att äta middag. Det var en chansning för vi hade bara dryga timmen på tidskontot innan ett biobesök högre upp på avenyn. Men vi blev raskt visade till ett bord på andra våningen, nära den sprakande brasan med löftet om att vi skulle hinna äta upp utan problem.
Att slå sig ner i vid bordet var som att slängas in i en kombination av alpstuga och de första timmarna på nattklubb. Murriga träinslag och stoppade lädersoffor dominerar i skenet från den sprakande brasan, och ur det väl kalibrerade ljudsystemet strömmar lätt loungemusik som hela tiden ligger på gränsen till att skapa dansgolv. Bra ljud är en detalj som tillför mycket, här var musiken tillräckligt hög för att skärma av grannarnas prat men ändå på den nivån att vi över vårt egna bord kunde ha ett samtal utan minsta ansträngning.
Så fort vi valt rätter från menyn och fått en bubblande cremant i glaset kom maten in på vad som kändes som fem minuter. Då den mest bestod av mellanrätter och pizzor frågade vi i förväg om det gick att dela på rätterna sinsemellan. Visst gick det, men det visade sig vara både trångt och opraktiskt att skicka över halvätna tallrikar mellan oss. Vi hade gärna sett lite mindre assietter att lägga upp på men vi förstår, bordsskivans storlek medför vissa begränsningar.
Maten då, jo vi valde en vedugnsbakad pizza (195 kr) med buffelmozzarella, san marzano tomater och prosciutto som var toppad med basilika och rucola. Fluffiga svärtade kanter och mjuk, elastisk deg, precis som det ska vara. Men med en pizza för den prislappen hade vi förväntat oss lite mer tryck i smakerna. Lite krämigare mozzarella och lite djupare tomatsmak.
Bläckfisk (170 kr) som blev kvällens andra rätt visade sig vara en riktig hit smakmässigt. Portionen var väl tilltagen för att vara en mellanrätt och tjocka skivor av mör inlagd och grillad bläckfisk samsades med blomkål, grönkål, brysselkål och det vi gissar var någon slags citronvinägrett. I botten låg en becksvart aioli och på toppen frasiga potatisstrimlor. Det var en riktigt god rätt men i slutändan något av det fulaste vi ätit. Den svarta majonnäsen som var spritsad i botten blev för varje tugga mer utsmetad och omgav tillslut alla ingredienser på ett riktigt klibbigt vis.
Men, det går inte alltid att få allt och det är lite så vi känner överlag med Bellora. Det är ett häftigt koncept med trivsam atmosfär, men med tanke på att det är en restaurang som ligger på samma prisnivå som många riktigt vassa mellan-restauranger hade vi önskat att det var lite mer uppmärksam service och att vi fått förslag på passande viner till maten. Styrkan ligger i inredningen och atmosfären, och det går snabbt. Det är inte dumt, som efter shopping-käk absolut. För att fira något, mer tveksamt.
Bästa: Musiken lyfte verkligen stämningen och en riktig brasa, jo jag tackar så mysigt!
Sämsta: Mellanrätter som var mer som huvudrätter blir missvisande, risken att hamna i brutal matkoma är stor.
Denna artikel publicerades ursprungligen i Djungeltrumman #50.
I dag släpper Göteborgsbandet Obsklassen sin fjärde och nya EPHöj Allt. I skivan belyser de bland annat dagens perfektionshets – och de är smärtsamt ärliga mot sin publik. Vi har pratat med halva styrkan om skivsläppet och hur det egentligen är möjligt att skapa musik med åtta viljor.
När bandmedlemmarna kliver in genom dörren fylls rummet med skratt, och glädjen går nästan att ta på. Några tar plats i den gula soffan, några på stolar brevid. Idag är det dock bara halva skaran som är med. Det är Viktor Olofsson, Cecil Kriisin, Gunnar Oledal och Viktor Bergion. De resterande fyra kunde inte komma.
– Vi bor på olika orter så det är lite svårt att få ihop det ibland, säger Viktor Olofsson.
Han är också en av de som var med och startade bandet för åtta år sedan, medan dagens konstellation av Obsklassen har funnits i snart tre år.
Den här veckan är alltså åttamanna-bandet aktuella med sin nya EP Höj Allt. Det är den fjärde i ordningen, och inför veckans släpp är de alla lite extra spända.
– Det känns som att vi har trappat upp det ett steg inför det här släppet, både text- och musikmässigt men också med allt runt omkring. Vi har tagit det till en ny nivå, säger Viktor Bergion.
– Vi har förberett oss till tusen och varit mer noggranna än innan, lite som att vi var ett skivbolag. Allt har också tagit lite längre tid eftersom vi blivit mer och mer noggranna efter varje år, säger Cecil Kriisin.
Själva beskriver de sin musik som världens bästa bland-band, en musikalisk orkan och ett sjukt strukturerat kaos.
– När vi står på scenen har vi framför allt roligt, och alla får ta lika mycket plats. Det är ingen som är mer eller mindre ”front-person” än någon annan, vilket är så jäkla gött, säger Gunnar Oledal.
Samtliga instämmer nickandes.
Höj Allt handlar om perfektionshets, berätta mer om det! – Den handlar egentligen om all sorts hets, som att du ska vara på ett visst sätt för att passa in i olika sammanhang. Och nästan alla människor vill ju på något sätt passa in, vilket är det samma för oss, säger Gunnar Oledal och fortsätter:
– Det fanns från början ingen tanke att ”nu ska vi skriva om dagens perfektionshets” på det sättet, utan det bara blev så. Vi har helt enkelt sett oss själva i spegeln och försökt vara smärtsamt ärliga med vad det är vi ser.
Viktor Olofsson fyller i:
– Det handlar på ett sätt om att bara försöka ta sig utanför sin comfortzone ibland. Ungefär som när jag bestämde mig för att gå till avenyn istället för andra lång. Jag kände mig sjukt missplacerad, men gjorde det för att jävlas lite med mig själv, säger han skämtsamt och fortsätter:
– En annan gång gjorde jag något så enkelt som att köpa ett par skor som jag absolut inte kände mig hemma i.
Cecil Kriisim avbryter:
– Och hur länge hade du dem då?
– Tja, jag klarade nog inte mer än ett halvår. Det var ett par vita läderskor, inte alls min stil. Men ibland behöver vi utsätta oss för något annorlunda, bara för att. Och det är lite det som skivan belyser, fast på ett positivt sätt.
När en Obsklassen-låt kommer till, skriver samtliga tre låtskrivare texterna på var sitt håll. Enligt Gunnar Oledal, som är en av de tre, är det ett roligt sätt att arbeta på.
– Det är spännande att sätta ihop texterna och få olika perspektiv på samma sak, säger han.
Men det är ändå många viljor som ska igenom, hur går det när ni är så många? – Grejen är att det faktiskt aldrig är något problem, säger Gunnar. Viktor Olofsson fortsätter:
– Vi är sjukt demokratiska och röstar faktiskt fram alla beslut.
– Eftersom vi är så många är det nästan alltid någon som tycker ens idé är bra, även om den röstas ned, säger Viktor Bergion.
På fredag har de releasefest för nya skivan på Sticky Fingers, och efter det väntar en hel del spelningar, mestadels i Göteborg.
– Det är riktigt roligt att spela i och runt om Göteborg, men målet är väl att etablera oss i fler städer, säger Gunnar Oledal.
Vilken har varit er roligaste spelning hittills?
– Oj, det måste varit på en liten festival i Danmark en gång. Det var sånt ös i publiken vilket det var underbart, säger Viktor Olofsson.
– Vi har haft många bra spelningar. När vi spelade på kulturkalaset en gång var det riktigt bra, säger Cecil. Gunnar fortsätter:
– Juste, ja den spelningar var riktigt nice. Vi trodde inte att någon skulle komma och titta, för det började verkligen ösregna. Men det kom faktiskt en hel del och det blev en skitbra spelning till slut!
Vad drömmer ni om i framtiden?
– En gång blev vi jämförda med Hoffmeastro. När de är förband till oss – då är vi riktigt nöjda!
Hej torsdag, lön och CSN! Det blir ett intensivt men gissningsvis kort besök! Häng med oss och njut så länge det varar.
Torsdag
Det är torsdag den 22 mars vilket lämnar dig till följande alternativ:
1. Rota fram kreditkortet som du och flirtig bankanställd en gång, i godtrogen kärlekspsykos ansett att du förtjänat.
2. Sälja av de fonder som din stackars mormor i samma godtrogna tillstånd placerat i ditt namn
3. Eller utan skam mygla dig genom två tredjedelar av kvällen.
Eftersom att du mot all förmodan faktiskt har lyckats hålla fast i en liten gnutta av det där samvetet du en gång i tiden fick till ditt befogande väljer du alternativ tre. Och jag kan redan nu berätta att du, med nöd och näppe kommer klara dig igenom även de sista timmarna i Mars.
Med målet, 00.01, i sikte börjar du på Kvartersscenen 2lång. Där är det inte bara gratis att smita in, utan till din stora förtjusning, bjuds det (!) på Cava, eftersom Emma Knyckare släppt en handbok för panikslagna mammor och en sådan, om något, är värd att skåla för. Därefter, tillfälligt bubbelmätt och glad trallar du vidare mot Crippas Café. Dels för att du gillar att ha kul och dels för att klockan mer än 20 och lokalen ligger vid Champans torg. Det vill säga, det är ståuppklubb, du är fortfarande pank och ölen är billig. I samma anda tar du sedan vagnen två hållplatser öster ut. Längre än så, varken behöver eller vågar du transportera dig med kollektiven eftersom din kontrollant-radar just nu är inaktiv och du lever i illusionen att Majorna fortfarande är synonymt med humana priser. Nadia & Hanna på Bowlingklubben blir därför ditt sista stopp torsdagen den 22 mars. 00.01. Du ställer ner det ljumna 60 centiliters-glaset på bordet igen och lämnar den våta hinnan av avslagen öl som täcker botten. Till någon bättre behövande, tänker du och ditt återbrukar-sinne och köper istället en kall, egen öl.
Fredag
Du studsar ut genom dörröppningen. Fredaaag! vrålar du för att förbereda stämbanden inför kvällen. Idag har du inte fått någonting gjort, än. Kreativitet är inte att förhasta säger du och tänker att du istället kommer att portionera ut den under kvällen. Eftersom du är sugen på att både spilla tacosås över ditt ex gamla pyjamasbyxor och dricka tequila i en bar, bestämmer du dig för att kombinera de två och går på tacos-aw på Medcado Mexico. Svänger du in på Le Pain Francais eftersom du och ditt bankkonto fått för er att det passar er. Jovars. Tänker du medan du försöker hantera en drink med frukt på kanten utan att kladda apelsin runt ögonen. Vidare! Eftersom du har bemästrat apelsinen känner du dig oövervinnerlig och springer utan att stanna hela vägen bort till Pustervik. Jonas Lundqvist spelar och allting känns bekant. Skönt tänker du och skriker med i refrängen till Känn ingen sorg. Nä, det är inte Jonas Lundqvist som har gjort den låten, men du ser ingen skillnad på alla pop-pojkar från Göteborg eftersom de helt plötsligt blivit gamla. Det är inte är vidare kul att vara den enda på stället som faktiskt kan texterna till musiken och ingen annan verkar vilja lära sig, så du ger småningom upp. På Valand är rollerna ombytta. Du medger att du varken kan text eller takt men också att du nu skiter i vilket. Till Mash Up viftar alla bäst de vill. Till klockan 03 då inte ens du vill vifta mer.
Lördag
Bäääästa dagen!! Du öppnar dumt nog Instagram varpå en utsövd entusiast lever rövare på skärmen. Dina ögon liknas bäst med ett par jästa dadlar och du gissar från liggandes position att också resterande delar av ansiktet idag, med enkelhet kan misstas som något jäst, svullet eller infekterat. Inte trodde du att samma ansikte en knapp timme senare skulle vältra sig över finöl inne på Oceanbryggeriet. Det gör det inte heller. När du trots universums motstånd, sju timmar senare klampar in på Folk är du fullkomligt övertygad om att det är det sista du gör. Någonsin. Inte heller så är fallet. Ekvationen är enkel men givetvis för din del då också helt obegriplig. Du + bakfylla + universums motståndskraft + vin + vänner + öl + rostade mandlar + öl + fler vänner = en glas till! Ni går vidare till Hoki Moki där Hokus Pokus har klubb. Kul tycker du som nu har fått feeling. Innan du vet ordet av har du varit på både Hpksm och lyssnat på Sudakistan, och på Bon Bon och firat sommartiden varpå du inser snabbt att det inte alls är något att fira eftersom klockan helt utan förvarning nu blivit tre och är påväg hem.
Söndag
Du är tillbaka där du började. Med en Margarita i handen. Enda skillnaden är att du redan nu är skakis, bakis och på Pustervik.
Ja, vi längtar fortfarande efter vårsolens varma strålar. Men, inte ska vi deppa för det. Idag är det onsdag och förutom sena nätter finns det massor med annat roligt att göra för att liva upp även denna vecka! Häng med!
Musik: Kanske är det så att Franska Trions musik är svår att beskriva, men lätt att älska? Vi vet inte, men hur som helst ska det tydligen vara en konstellation som exploderar fullständigt på scenen! Så, då är det kanske bäst att ta sitt pick och pack till Stora Teatern på fredag, och lyssna till tonerna av inga mindre än Franska Trion!
Scen: Lite improvisation, lite cowboyfilm, lite charkuterier och lite gud. Låter det som något för dig? Om ja, då ska du genast bege till Draken på torsdag och kanska gråta av skratt, kanske inte, när Ulf Peter Apelgren i egen hög person intar scenen för lite ”improvajsing”. Inte sugen? Nehe, då kan du göra nåt annat kul.
Aktivitet: Herregud, tänker du. Sport? Har redaktionen tappat förståndet helt på Djungeltrumman? Nej nej, vi tycker bara det är roligt med lite omväxling. Så varför inte slå på stort med en nybörjarkurs i curling? För visst har tanken slagit dig också, räknas det verkligen som en sport och hur svårt kan det vara egentligen
Film: Musikal + hår + film. Det är inte en kombo att leka med, nej nej, och jag tror du vet precis vad vi pratar om. Jaa precis! Hair Sing-along på Bio Roy såklart! En helt vanlig sketen onsdagkväll. Det hair vill du inte missa…
Mat: Ni kanske tror att vi lever på Café Hängmattans brunch på helgerna. Och nej, den tanken är inte helt dum. Vi kanske gör det, och vi är väldigt måna om att du också borde.
Ikväll spelar det nystartade Göteborgsbandet INTERNET FRIENDS på Café Hängmattan. Fredagen till ära har vi pratat med två av bandets fyra medlemmar, Jakob Falkendal och Fredrik Nilsson!
Tjenamors! Hur är läget? J: – Om man bortser från den pissiga vardagen så mår vi toppen! Vi har gått på moln sedan vår releasefest och just nu repar vi inför kvällens spelning och grejar lite i studion.
Berätta om er, vilka är INTERNET FRIENDS? F: – Vi är fyra bästa vänner som spelar dansant och smutsig pop med fokus på att skriva riktigt slagkraftiga låtar.
Hur bildades ni? F: – Jag och Jakob har känt varandra i fyra år och vi har alltid skrivit låtar och haft massa drömmar som aldrig blivit verklighet. Men en morgon när jag vaknade upp efter att ha varit på ett rave i Bäckebol hade jag plötsligt refrängen till vår låt “Molly” i huvudet. Jag skickade ett röstmemo till Jakob där jag sjöng och spelade på min leksaksgitarr.
J: – Ja, jag har alltid gillat Fredriks låtar som han har suttit och pillat med, men detta var en helt ny nivå tyckte jag. Det hördes ju direkt att det var en hit, en solklar hit i min värld iallafall. Alla vi i bandet har spelat i andra band tidigare och skrivit låtar, men för mig var detta första gången som det kändes såhär bra och på några sekunder hade vi bestämt att vi måste starta band. Jag har nog aldrig varit så taggad på någonting i hela mitt liv.
Hur har responsen efter er releasefest varit? J:– Helt fantastisk. Det är så sjukt många fina vänner och främlingar som har hört av sig och sagt snälla saker. Att ens kompisar ens orkar lyssna på vår musik känns helt otroligt. Samtidigt förstår jag varför då jag själv tycker det är svinbra.
F:– Min mamma och pappa gillar också våra låtar väldigt mycket.
Vad inspireras ni av? F:– Jag tycker personligen inspiration är överskattat. Jag kan inte gå runt och vänta hela tiden på bra idéer. Man skriver inte Dancing queen om man inte fått ur sig de dåliga låtarna först. Självklart får jag ibland idéer som leder till något riktigt bra men jag kan inte förlita mig på att inspirationen ska göra jobbet.
J: – Ja precis, alla Fredriks skitlåtar ledde fram till att han skrev låtarna på vår debut.
Om ni själva skulle beskriva er musik, hur låter det då? F: – Vi är romantiker som gör pop för människor som uppskattar BRA låtar. Bra låtar är det enda viktiga i slutändan
Vad gör ni när ni inte ägnar er åt musik? F: – Noel och Jakob har vanliga tråkiga jobb. Jag och Emilia pluggar.
Vart går ni helst en utekväll i Göteborg? J: – Som för de flesta andra börjar och slutar våra kvällar ofta någonstans på andra lång.
Vad saknar ni på göteborgs musikscen? J: –Det är mäktigt att Göteborg har en så fin musikhistoria men jag kan känna att det saknas en sammanhållning mellan banden och artisterna. Det finns inte så många ställen där oetablerade band kan spela eller där man ens kan gå in och råka se ett band. Det kändes efter vår releasefest, som att folk saknar den typen av utekvällar.
Hur uppkom namnet INTERNET FRIENDS.? F: – Jag hade haft det på hjärnan länge och tyckte det var gulligt och coolt på samma gång.
J: – Tyvärr finns det ett annat band som också heter Internet Friends, fast utan punkt på slutet. Det är ett i vårt tycke fruktansvärt elektroniskt pop-punkband, men du kommer märka om du råkat hamna på fel bands spotify.
Har ni några fler nyheter på gång? F: – Ja, vi kommer att släppa en ny EP framöver som vi är extremt stolta över. Men mer information om det när det närmar sig!
Vad gör ni om tio år? F: – Såklart finns det en dröm om att nå ut brett med musiken och att få giga med gage. Vi har ju en dröm om att leva på att vara ute och spela.
Idag berikar popbandet Holy Now Göteborg och världen med nya singeln Pearl, som är ett spår på deras kommande debutalbum Think I Need the Light som släpps i slutet av april. Enligt de fyra medlemmarna, Julia Olander, Samuel von Bahr, Ylva Holmdahl och Hampus Eiderström Swahn, inspireras de av varandra, regniga Göteborg och olycklig kärlek.
Tjenare! Berätta om er, vilka är Holy Now?
– Vi är fyra personer som träffades på en folkhögskola i Skåne. Vi gillar popmusik och chips, är bästisar och är måna om att alla ska må bra. Ofta mår vi bra och ofta är vi ledsna – ett tillhåll för det allmänmänskliga.
Idag släpper ni nya singeln Pearl – berätta om låten!
J:– Jag skrev den förra sommaren. Det är en kärleksförklaring och en köra-bil-låt. Den är ganska jobbig att sjunga men röjig och go så det gör ingenting!
Och 27 april släpper ni ert debutalbum Think I Need the Light, vad är det vi kommer att få höra?
– Det är en åtta-spårg popskiva som vi är jättenöjda med! Några ballader, men mest studsiga, snabba låtar. Vi har gjort den här skivan tillsammans med stjärnproducenten Henrik Alsér, så det låter väldigt proffsigt tycker vi!
Vad handlar albumet om?
J: – Det är utdrag ur min dagbok det senaste året kan man säga. Kärlek som tagit slut, sena nätter som blivit till morgnar, bästisar och livskris samt ny kärlek!
Hur bildades ni?
J: – Jag och Ylva började hänga i en replokal i Majorna hösten 2014. Vi stängde dörren ordentligt, tände mysbelysningen och drog upp volymen. Sen behövde vi fler instrument! Så Hampus och Samuel hängde på och så blev vi Holy Now.
Vad inspireras ni av?
– Andra musiker som gör sin grej, Göteborgs regn och olycklig kärlek. Och varandra såklart.
Singeln Feel it All som ni släppte i januari hyllades en hel del i England, hur kändes det?
– Svinkul! Vi blir så glada när folk lyssnar på oss och extra glada när de tycker om något vi gjort, såklart.
Vad tycker ni är den största skillnaden mellan den svenska musikscenen och Englands musikscen?
– Oj vi vet inte, vi är inte så bevandrade i Englands musikscen. Men okej, här kommer en nybörjar-spaning: typ att folk i England går mer på spelningar under vardagarna?
Finns det något Göteborgs musikscen behöver mer eller mindre av?
– Fler tjejer som spelar! Som alltid då… Men mer tjejer i allmänhet, fler svartklubbar som arrangerar spelningar vore najs! Ett nytt ställe känns också akut. Alltså typ som Oceanen fast lite skitigare kanske, men ett till för utbudets skull. Kan nån fixa det please??
Vilket är ert favoritställe att spela på i Göteborg?
– Det är nog Oceanen ändå. Vi har spelat där så mycket och det känns tryggt. De som jobbar där är så schyssta. Det är också ett fint ställe på sommaren när man kan sitta ute. Annars är HPKSM ett bra ställe tycker vi, svettigt och litet.
Hur blir musikåret 2018 för Holy Now?
– Förhoppningsvis bra! Vi vill spela massa och hoppas att folk kommer på spelningarna.
Drömscen att spela på?
– Primavera Sound i Barcelona, mest på grund av en sjukt bra line-up i år, men också på grund av värme och spanjorer. En spelning i Japan hade vart kul också!
Vad gör ni om tio år?
– Vi har glädjen av att åka runt och spela för massa roliga och trevliga människor. Ställen vi åker till om just tio år är exempelvis våra ovan nämnda drömmar, fast då med med åtta album i ryggen!
Om ni fick pånyttfödas som djur, vad skulle ni vara för djur då?
Hampus: – Minigris, mycket på grund av att de verkar ha en härlig energi och för att de flesta (mest min sambo) skulle bli extra glada att se en. De äter också det mesta med nöje, och därför skulle jag kunna dra ned på matbudgeten och ha råd med mer chips och bagels.
Julia: – Fågel , såklart!
Samuel: – Snöapa. Superkombinationen Japan, vacker natur och varma källor är svårslaget!
Ylva: – Vill slänga mig mellan träd men vill också flyga. Fågelapan!
En ledig helg, vad gör ni helst då?
Hampus: – Då spelar jag bandy tills jag blir så slut att benen skakar. Då är det skönt att ta en dusch och bädda ner sig i sängen.
Samuel: – Jag spelar också bandy och lagar något gott i gjutjärnspannan, det ska helst ta två timmar.
Ylva: – Grillar korv och gosar, kanske tar på mig nåt extra festligt.
Julia: – Jag sover länge och trängs på hemmafest med personer jag gillar.
Vad händer på musikfronten i sommar? Några spelningar på gång i Gbg?
– Vi ska spela på Oceanen 19 maj, det blir nog releasefest för vår skiva samtidigt också! Och så har vi även en miniturné i England samt Sverige!
Och sist men inte minst, drömresan – vart bär den?
– Mexiko! Japan! USA! Vietnam! Till alla dessa spännande land där maten är så god!
Den här webbplatsen använder kakor för att göra din upplevelse så bra och kul som möligt. Läs merOk