Nadja Evelinas kommande album handlar om minnen och nostalgi. Djungeltrumman har mött Nadja Evelina för att prata om Aska, glitter och annat som försvinner med vinden, att växa upp och sparringrelationen med Isak Friberg från Llojd. 

Nadja Evelina har haft ett lugnt år bakom sig med tid till att tänka och reflektera. Texterna som återfinns på hennes kommande album Aska, glitter och annat som försvinner med vinden är skrivna både innan och under pandemin och hon tror att sinnesstämningen kan ha influerat texterna. Hon berättar att hon brukar lägga upp livet i ett ganska så högt tempo när hon får bestämma själv, men nu när möjligheterna har förändrats trivs hon i det långsammare tempot.
– Jag tror att jag vill leva lite mer långsamt och att jag mår väldigt bra av det. Att festa mindre, flänga mindre och inte styra upp sex olika grejer som jag behöver göra under en dag utan inse att det räcker med två. Det är väldigt skönt att leva så tycker jag.

Ebba G. Ågren

En förkärlek för glittriga syntar

På albumet Aska, glitter och annat som försvinner med vinden har Nadja dykt ned i teman som uppväxt, tid och minnen. Albumet som släpps i maj har mer tydliga drag av en klassisk livebandssättning samtidigt som den stora kärleken till glittriga syntar fortfarande lyser lika starkt. Den här gången har hon försökt att göra texterna lite mindre krångliga. Tidigare har Nadja velat ändra texter i refrängen så att de skiljer sig från den övriga texten, något som framförallt märks på hennes tidigare album Vi?.
– Nu har jag försökt att låta bli. Om det inte fungerar varje gång så kanske refrängen inte är klar. Ifall refrängen inte är allmängiltig för hela låten så kanske det behöver petas lite mera i den.

Texterna från Nadja Evelinas kommande album pendlar mellan att skildra vardagen och ställa större existentiella frågor. Det nya albumet rymmer flera teman och har inte samma kronologiska ordning som Vi?. 
– Om förra plattan var en slags kärleks- och hjärtekrosskiva så är det här mer en nostalgiskiva eller en sentimental skiva. I det så ryms det fler teman, den kanske är mer spretig på ett sätt.

Arbetet med albumet har hjälpt Nadja att förhålla sig till saker som har hänt, att känna tacksamhet men även att kunna släppa det förflutna. Hon berättar att det har varit skönt att kunna låta det ta tid. Att förhålla sig till dåtiden genom musiken har gjort att hon kan bygga upp en slags historia kring minnen och händelser.
– Kanske är det en åldersfråga? Jag känner att jag behöver hantera att man blir äldre och att tiden bara går. Hur förhåller man sig till det som person? Det kan vara ganska så smärtsamt tycker jag. Då kanske jag måste ta ett kliv själv och inte vara kvar i det så mycket. Hur gör man det liksom?

Har hittat hem

Det märks att Nadja tycks ha trätt in i en ny fas både privat och musikaliskt och hon berättar att albumet kan ha bidragit till att ge nya insikter kring tillvaron.
– Förra året är nog det första året som jag har känt mig vuxen på riktigt. Jag vet inte vad det beror på? Om det är att en massa saker sammanfaller eller om det beror på plattan? Det känns som att det är första gången som jag har koll på läget. Det handlar säkert om tid och vilka förutsättningar man har till att göra saker.

Skulle du säga att du prioriterar annorlunda nu jämfört med hur du gjort innan? 
– Ja men det gör jag verkligen. När jag var yngre la jag ändå några år på att jaga kärlek eller åtminstone det som jag trodde var kärlek då. Jag var väldigt kicksökande, om det var starkt så var det bra. Nu känner jag mig väldigt trygg och söker trygghet och vet vem jag är. Eller det är väldigt lätt att säga att man vet vem man är men så har man ingen aning egentligen. Jag vet i alla fall vad jag behöver tror jag.

Hennes intresse för text har funnits med henne sedan en lång tid tillbaka och hon har alltid funnit ett stort lugn i litteraturen. Till en början såg hon sig inte som en skrivande person men drömmarna kring skrivandet har alltid funnits där.
– Jag såg Livet enligt Rosa och tror att det föddes någonting redan då. Jag skrev någon text eller låt redan när jag gick i låg- eller mellanstadiet som jag aldrig visade för någon eller gjorde någonting av, det var säkert inte så bra heller. Men jag kom att tänka på att jag har velat det här mycket längre än vad jag har sagt eller trott. Jag behövde bara komma till skott.

Foto: Ebba G. Ågren

En lyckad sparringduo

På spåret Vi forever, som är ett samarbete med duon Llojd, flyter Nadja Evelinas röst ihop med Isak Fribergs, som är sångare i bandet. Allt började med att hon och Isak Friberg hördes på sociala medier och skulle pröva på att skriva ihop. Efter Llojd-samarbetet föddes även en sparringrelation där de båda uppmanade varandra till att skriva låtar om olika teman för att se vem som lyckades bäst.
– Jag tror det är en stor anledning till varför plattan blev klar. Flera av låtarna som är med kom till från att ha någon att sparras med. Isak är också väldigt inriktad på text och tycker att det är väldigt viktigt. Han är petig och har sina ideal kring det vilket är väldigt kul. Det är fint att ha någon som har samma syn på vad som är viktigast i en låt.

Ett låt hon är lite extra stolt över från Aska, glitter och annat som försvinner med vinden är Clara som handlar om hennes syster. Låten föddes ur Nadjas och Isaks sparringrelation där de hade som utmaning att skriva varsin barndomslåt.
– Jag är väldigt nöjd med att jag lyckades skriva en låt om min syrra. Jag har ändå varit och grävt i barndomsminnen ganska så mycket men inte känt att jag har fått till det. Det har inte känts bra, det har känts lökigt och det blir väldigt privat. När jag hade skrivit klart låten hade hon precis fyllt år och jag kunde träffa henne då. Det var precis efter att Corona hade brutit ut, man visste inte vad man fick göra. Jag ville väldigt gärna träffa henne då. Jag och Isak hade som utmaning att vi skulle skriva varsin barndomslåt och så började jag gräva där. Stora delar av låten bara trillade ur mig, och så petade jag lite med texten och kände mig nöjd. Det kändes som att jag lyckades visa lite av hur det var.