Ikväll är det återigen dags för Klubb Plonk på Studio HPKSM där Mama Sonic, Gryningsljud, Mope Grooves och L.O.X spelar. Vi tog ett snack med Mama Sonic som snart släpper album och fick reda på vad Stockholmarna har haft för sig sedan de sist var i Göteborg.
Den 5/9 spelar ni på Studio HPKSM, vad har hänt sen sist ni var i Göteborg?
– Sen vi sist var i Göteborg har vi spelat in ett album med vår vän Charlie Falk som producent, känd från Delagoon. Vi har spelat in alla låtar i vår studio på Hornsgatan och ser fram emot att få släppa allt och återvända till Göteborg med nya hitmackor.
Hur kommer ni att ladda upp inför torsdagens gig?
– Vi har under veckan repeterat låtarna med en inhoppare på bas då vår trogne basist Jacob Hallerström är i Paris. Vi har fått med oss vår nära vän Josef Oljons från bandet Gryningsljud som också spelar den kvällen på Studio HPKSM. Vi kommer komma till Göteborg ganska tidigt innan spelningen och ska förmodligen dricka kaffe innan soundcheck och hälsa på några underbara kompisar i Göteborg. Sväng förbi Bengans och hälsa när vi kollar plattor.
Klubben som huserar på Studio HPKSM heter Plonk, ett uttryck som ni är varit upphovsmän till. Hur skulle ni beskriva plonk för den oinsatta?
– Plonk är som Hoa-Hoa utan saxofoner typ.. vi spelar ju inte plonk längre utan snarare Post-Plonk, ni vet. Men plonk betyder i stort sätt att man inte ska tänka så mycket vad man spelar och dra in mycket grus i hallen.
Den 7/9 släpper ni er första singel Ella inför det kommande albumet. Berätta om Ella, vad handlar låten om?
– Låten handlar om en tjej som heter Ella, eller, egentligen handlar den mer om den som tänker på Ella. Ibland är det skönare att drömma sig bort till något bättre än att vara fångad i nuet. Det är en låt om eskapism, snarare än kärlek. Kryddan är godare än såsen.
Dela med er av ert bästa göteborgsrelaterade minne.
– Vi var på väg till Folk och hade fickorna fulla med vin, vilket var väldigt uppenbart då flaskorna var väldigt stora och fickorna var väldigt små. Så självklart anmärkte vakterna på det och uppmuntrade oss att gömma dem någonstans utanför. Vi tog chansen att gå runt och lämna flaskorna hos disken för att kanske kunna hämta ut dem igen där inne. Men, de sa ”såklart kan ni det, eller så går ni bara in den här vägen”. Klockrent! Där inne träffade vi så klart en hop underbara karaktärer men det är en helt annan historia.
