Josef Slunge är tillbaka med EP:n 20 år men flytväst. Vi har pratat med Slunge om EP-släppet, Peter pan-syndromet, att forma musiken efter det visuella och om att pröva nya vägar. 

Senast vi pratade hade du nyss släppt Bucket Hat, vad har hänt sedan dess? 
– Tjoo! Inte jättemycket i mitt egna liv, eller jo! Har flyttat hemifrån! Och obviously släppt ny musik! Vilket innebär att jag spenderat extremt mycket tid på att skapa musik. Jag har jobbat väldigt mycket med mig själv i skapandeprocessen, både prod, text och delivery. Jag kände mig väldigt nöjd med det förra projektet men jag ville verkligen pusha mig själv och försöka skapa någon slags disciplin i mitt skapande när jag började arbeta på låtarna till nya EP:n. Fått jobba med massa artister och producenter jag alltid velat sitta med som också har hjälpt till att pusha mig väldigt mycket framåt så det känns asfett! Och att släppa igen känns askul! Och läskigt, nu har jag ändå lite större förhoppningar än förra gången på hur det ska tas emot, men det känns bra. Har fått så mycket kärlek som jag kan leva på länge!

Nu är du aktuell med EP:n 20 år men flytväst, vad skulle du säga kännetecknar låtarna en finner där? 
– Det är så svårt att svara på, har svårt att beskriva min egna musik på andra sätt än att den representerar mig själv. Den här epn gjordes under typ en månad, efter att jag hade värsta dippen i måendet, då jag inte kunde skapa något alls. Men så fick jag nån flummig idé om att vi skulle göra artwork, innan musiken var färdig och att jag skulle låta mig själv inspireras av artworken. När Oscar Berg, som gjort all artwork, skickade ett första utkast, redan då med alla starka färger och barnprogramskänslan som syns på omslaget så släppte något och jag dundrade ut musiken på bara några veckor! Jag tror det finns en stark koppling mellan visuell konst och musik, och jag drar mycket av min inspiration från båda hållen! Detta projektet skiljer sig ganska mycket i ljudbilden om man jämför med Bucket hat, har gått åt ett lite mer elektroniskt och uppbeat håll, och typ gjort en poplåt vilket Josef för två år sen säkert hade daskat mig ansiktet för om han fick reda på det.. Men det känns som ett steg i rätt håll!

– Minns att när jag släppte senast så fick jag väldigt mycket beats skickade till mig och efter ett tag märkte jag att nästan alla beats var lo-fi beats, vilket är något jag alltid tyckt om men jag vill heller inte låsa in mig i ett hörn där jag bara skapar en typ av musik eller känner att alla förväntar sig att jag alltid ska lägga bars på lo-fi beats.

Vad har du lyssnat på för musik under arbetet med din EP? 
– Som sagt i den förra intervjun så är mitt lyssnande så utspritt. Men jag lyssnar väldigt mycket på min egna musik när den skapas! En polare till mig berättade om en producent som hade skapat massa appar som gjorde det enkelt för folk att skapa sin egna musik. Han hade en teori om att vi i framtiden aldrig kommer lyssna på andras musik utan bara kommer skapa musik efter det mood vi är i. Det låter lite deppigt tycker jag men kan samtidigt förstå tanken till en viss del med tanke på hur mycket jag kan lyssna på min egna musik! Men jag har faktiskt inget tydligt svar på frågan gällande andra artister, det är alltid så olika men just nu lyssnar jag väldigt mycket på Franks andra platta!

20 år med flytväst handlar om att vilja bryta sig loss utan att växa upp. Skulle du säga att du har en dos av Peter Pan-syndromet?
– Haha lätt. Men det beror på hur man ser det. Jag tycker att det är viktigt att kunna skilja på barnslighet i sinnet och i ”verkligheten”. Jag kan ha nerfgunkrig med min tjej i två timmar, men jag har också ett jobb. Som jag dock nämner i till exempel Bäbisspråk så har jag nog mycket att lära mig, som jag kanske inte riktigt orkar eller vill ta tag i. Men jag försöker… 

Foto: Melissa Zabihi.

När en lyssnar på din EP märker en snabbt att texterna blir minst lika bärande som musiken,  varje låt bjuder in lyssnaren till att ta del av en liten historia. Vad inspirerar dig i ditt skrivande? 
– Jag vet att timmarna spenderade med Vic Vem har gett mig så mycket när det kommer till text, rent färdighetsmässigt. Han har lärt mig hur jag sätter ord på händelser eller känslor på ett sätt som ingen annan har kunnat lära mig. Har lagt mycket tid på mitt skrivande, historieberättandet och känner att jag utvecklas hela tiden. Det som inspirerat just de här texterna är en känsla av att inte känna att jag kanske inte klarar allt som jag vill klara själv. Och då behöver jag flytvästen, som representerar allt ifrån snedsteg till att behöva prata ut med en vän om något. 

Hur mår Göteborgs hiphopscen? 
– Helt okej tycker jag! Jag har dock planer på att flytta till Malmö så vi får väl se hur det ser ut efter det. Nej men all jokes aside jag vet faktiskt inte riktigt, jag har vart väldigt instängd i min egna lilla värld på det senaste när det kommer till samarbeten och så vidare. Men jag har några feta samarbeten med bland annat en av de tyngsta mc:sen från Göteborg på gång och jag hoppas på att vi kan styra upp någon slags hiphopfest där vi alla kan samlas när coronan ger med sig lite!

Hur firade du EP-släppet?
– I torsdags hängde jag med alla medverkande på EP:n och käkade middag! Sen gick vi ut och krökade lite och poppade lite flaskor vid tolvslaget! Nu i efterhand känner jag att jag behöver tagga ner lite, försöka inte tänka för mycket på siffror och istället fokusera på att må bra. Har väldigt lätt att låta de kommersiella tankarna ta över när man ständigt ser all statistik och så vidare framför sig så jag behöver bara ta ett steg bak och låta musiken tala för sig själv!

– Sedan pågår det mycket i världen kring viktiga frågor och orättvisor. Det är svårt att ge ut musik i det klimatet då man inte vill ta plats från dessa frågor. Det bästa jag kan göra i frågan är just det – fortsätta med min musik och bidra till en positiv förändring. Så nu jobbar vi vidare med ny musik och samarbeten. Vi är här och ska ingenstans.