Jude Dibia

Caroline Widenheim Caroline Widenheim
Publicerad

För två år sedan lämnade Jude Dibia sitt hemland Nigeria på grund av en ny lag som förbjöd homosexualitet. Nu är han fristadsförfattare i Malmö och på väg till Bokmässan i Göteborg med en svensk översättning av sin debutroman.

‒ Jag läste en nyhetsartikel i början av året, om en homosexuell man i Nigeria som attackerats på gatan. Han dog på sjukhuset av sina skador.

Jude Dibia gör en kort paus. Han försöker förklara varför han lämnade landet i juni 2014, ett halvår efter att president Jonathan Goodluck skrivit under en lag som gör samkönade förhållanden olagliga. Det var det tredje lagförslaget sedan 2006 som försökt göra samma sak, och den gången gick det hela vägen genom parlamentet och upp på presidentens bord. Det finns inget skydd mot diskriminering, och sedan lagen klubbades igenom har rapporterna om misshandel och trakasserier mot homosexuella ökat.

‒ Nigerianska tidningar rapporterar inte sådana attacker, fortsätter Jude Dibia. Det finns en bild av att det någonstans är ett rättfärdigt straff.

Han är själv homosexuell, om än inte öppet i sitt hemland, och har skrivit om homosexuellas erfarenheter. När lagen antogs kände han sig inte längre säker i Nigeria. Efter ett år i USA kom han till Sverige i juni 2015 för att bli Malmös nya fristadsförfattare.

41-årige Dibias första roman Walking with shadows publicerades 2005. Lagom till Bokmässan ges den ut på svenska. Romanen handlar om homosexuelle Adrian, som gift sig med en kvinna för att undgå att bli utfryst av samhället och riskera att bli trakasserad.

‒ I Nigeria har homosexualitet längre varit osynligt, eftersom människor hittar sätt att dölja att de är gay. Ett sätt är att leva i en heterosexuell relation.

”Jag har kunnat skriva fritt, utan att behöva tänka på konsekvenserna. Det är ett privilegium som inte många har”

Även om Jude Dibia har skrivit om tabubelagda ämnen, som homosexualitet, övergrepp och incest, har han inte varit fri som författare. Efter den första romanen följde Unbridled (2007), Blackbird (2011) och flera noveller ‒ och efter varje publicering har han känt sig granskad.

‒ Men både här i Sverige och i USA har jag kunnat skriva fritt, utan att behöva tänka på konsekvenserna, säger han. Det är ett privilegium som inte många skribenter har.

I Malmö har Jude Dibia blivit en del av den litterära gemenskapen. Han sitter i panelsamtal med Cecilia Uddén, framträder på Malmö Pride och skriver debattartiklar i Sydsvenskan. Europa respekterar sina författare, säger han. Men även om varje svensk stad snart har en egen Pridefestival finns tendenser i det offentliga samtalet som behöver belysas. För Jude Dibia blev det tydligt i rapporteringen efter masskjutningen i Orlando.

‒ I väst vill man gärna placera in gärningsmän i fack. Vit, svart, religiös tillhörighet, och så vidare. Efter Orlando lyfte många fram att skytten var muslim, trots att det inte hade något med dådet att göra. Det var ett hatbrott riktat mot HBTQ-personer. Genom att fokusera på gärningsmannens religion skapade man en ny grupp med oskyldiga offer: muslimer. Men det går att undvika, om vi noggrant reflekterar över hur vi tolkar händelser.

”Just nu kan jag inte bo där, men jag kan fortfarande vara en del av kampen som pågår i landet”

Jude Dibia är fristadsförfattare fram till slutet av 2017. Vad som händer sedan är oklart. Han vill återvända till Nigeria, men har börjat förlika sig med tanken att det inte går.

‒ Just nu kan jag inte bo där. Däremot kan jag fortfarande vara en del av kampen som pågår i landet, på de sätt jag kan. Jag träffar många människor och organisationer runtom i världen som vill lyssna och engagera sig. Dessutom kan mina texter ändå nå ut, tack vare internet.

Jude Dibia är aktuell med den nya svenska översättningen av debutromanen Walking With Shadows.

intervju
Powered by Labrador CMS