Nu släpper Petter Seander sitt fjärde album där han satsat på att gå på intuition och känsla. Dessutom är han aktuell med Helgens Spotifylista hos oss på Djungeltrumman, en spellista som passar perfekt att slå på tidigt på kvällen.
Hej Petter Seander! Hur ska du fira in helgen?
– Hej Djungeltrumman och hej helg! Här borde jag ha ett spännande svar, men gissningsvis blir det nog en bok eller nåt – det bästa alternativet 2021, men även alla tidigare år i historien. Never out of fashion!
Nu släpper du ditt fjärde album som heter Petter Seander, som är skapt i dagboksform. Vilken tematik kommer vi som lyssnare att mötas av på albumet?
– Det där med dagboksform är kanske egentligen mest förhållandet som jag haft till texterna och till själva låtskrivandet den här gången – det vill säga massor av nedklottrade lappar, nedslag utifrån dagsform och ofärdiga idéer som sedan satts samman ganska så snabbt till en helhet. En del kanske skulle säga hafsigt, men jag tycker ganska många konstnärliga processer kan tjäna på att inte slipas ner eller arbetas med för mycket. Kanske lite dagbok också i att vissa av låtarna försöker beskriva en längre tid, tidspann, fram- och tillbakablickande som möts och sådant. Teman, hm, ganska universella egentligen: saknad, trygghet, oro, lättnad, självtvivel och extrem hybris.
När du hittade tillbaka till musiken bestämde du dig för att gå mer på intuition och känsla än vad du gjort innan, hur har det gått?
– Funderade nu och ärligt: det har faktiskt gått väldigt bra alltså. Tidigare perioder så har jag nog känt ett visst behov av att malla in mig i olika format, jaga något specifikt. Nu är det mer ett mischmasch av allt som är jag. Känns friare. Den här processen sitter ju antagligen mer i mitt huvud än vad det hörs för en random person och det blir väl alltid lite hårklyveri med artister som tror att dom förändras supermycket. Men det känns bättre i alla fall. Är roligare och strävar någon annanstans!
Finns det någon låt på albumet som du känner dig extra nöjd över?
– Ja, jag är väldigt förtjust i Like Georgia O’Keeffe eftersom den är långt utanför min comfort zone – både i groove, instrumentering, uttryck och arrangemang. Och (jag vet två…) Sea Salt Tears för att det är så himla roligt att så många kommenterat till mig att den är så kort! Var så befriande att något kan vara för kort år 2021!
Hur mår den svenska popscenen idag?
– Det är en väldigt bred fråga men ärligt så tror jag att den alltid mår ganska så bra rent konstnärligt. Sen brottas den med massa praktiska problem – för stora flöden, för få spelställen, en enorm media-fatigue, ett allt större fokus på internationella akter – men jag tycker att jag hör precis, exakt lika mycket bra musik nu som när jag gräver i valfritt år bakåt. Däremot krävs det mycket av dig som popkonsument att hänga med och hinna med. Men stressa mindre, lyssna mer och support your local scene – så blir det väl bra!
När passar det som bäst att slå på din spellista?
– Efter att jag plockade ihop den här så testkörde jag den såklart. Noggrant! Spellistan kommer funka bäst tidigt på kvällen (det vill säga cirka 14.00-15.00 i pandemitider). Några behagliga låtar följs av något som stör, så du har ett samtalsämne i sällskapet om sådan tryter. ”Vad är det här?”.
