Victor Hollender lärde sig reglerna för att sedan skita i dem. På EP:n Cerna har han varit fri och låtit känsla och lekfullhet vägleda honom.
Victor Hollenders EP Cerna är lätt att tycka om och fylld med referenser och kopplingar till lokala platser. Det är en samling låtar som står starka för sig själva men som också kan ses som sammanhållande berättelse med scener ur Victors liv. Startskottet för Cerna kom med singeln Dagen efter där Victor gick samman med producenten Andreas Löfgren (Kids On Dmt) som senare kom att producera hela EP:n.
– Jag spelade upp Jorja Smith och Preditahs låt On My Mind och sa ”det vore skitkul att göra något sånt här”. Andreas är väldigt bra på att göra något som inte är en kopia men som ändå har samma stämning. Han gör mycket hip hop och har även gjort techno sedan tidigare och gick igång på den grejen. Bara några dagar senare så skickade han ett beat till mig. Sedan skrev jag någon form av skelettide till vers och sedan glömde jag bort det och hittade spåret cirka ett år senare på min dator när jag egentligen höll på med ett annat projekt.
Victor började leka med beatet och skissa upp en idé, klippte och klistrade, men sedan visade det sig att Andreas hade hunnit ge beatet till en annan person.
– Då sa jag ”du får göra ett ännu fetare beat till mig”, så blev det den låten. Sedan tyckte min vän Ole Doff som jag samplat i hooken att den var svinfet och la en vers på den.
I texterna på Cerna refererar Victor till platser och ställen i Göteborg men även musik som har betytt mycket för honom. Låten Igår utspelar sig till exempel då Victor och hans vän Ole började lyssna på hip hop i tioårsåldern.
– Man måste inte lyssna på EP:n så, men för mig hänger den ihop. Sedan äger Hoppa Dansa och Dagen efter rum några år efter det. Därefter kommer låten MTV som skiljer sig lite från resten som är mycket långsammare än de andra. Det är fem spår och fyra av dem går i 110-130 BPM och så kommer MTV och bryter av och går i 55 BPM. Jag tycker att den bryter av fint och fungerar i sammanhanget, den är också lite UK-influerad. Jag jobbar mycket med att skicka låtar som referens och sedan gör man något eget på det.
Han berättar att han har haft en öppen inställning till skapandet av EP:n och har medvetet valt att skriva halvklara texter då han har velat lämna så mycket åt slumpen som möjligt.
– Det var en nära vän till mig som sa att det kändes som att jag höll på med någon form av referenspoesi och det är väl inte en helt felaktig analys. Det är mycket så jag har arbetat. Saker som har känts starkt för mig, platser, Göteborg, annan musik som jag inspireras av och saker som har hänt i livet. Som Dagen efter som bara är en kväll, det behöver inte vara mer än så. Jag tänker att det är lätt att relatera till.
Foto: Per Möller
Något som sticker ut med EP:n är alla samarbeten, där bland annat Funk-Viol, Ole Doff, Juvel Christensen från Varje vaken minut och Zandile Zulu gästar. Victor lyckades även få med sig Mattias Lagnander (Racklass) från 3 Ess på vocals när han skulle hitta acapellan från deras hit Hoppa Dansa som slog stort under 90-talet.
– Jag lyssnar mycket på andra människor och då vill jag ha med dem på mina grejer för att musiken ska bli bättre. Funk-Viol kände jag inte sedan innan utan hörde henne för första gången en vecka innan jag frågade om hon ville vara med på Hoppa Dansa. Hon var helt ny för mig. Jag gillar henne jättemycket. Hon har en väldigt fin stil så henne vill jag göra något mer med. Jag hörde skivan hon gjort med fyra blommor som jag tyckte var så himla fet och flummig och så hade jag den här Hoppa Dansa som hon är med på tillsammans med Mattias från 3 Ess som släppte den första Göteborgshiphoplåten med rap på svenska som blev en hit som vi refererar till.
Textskrivandet har alltid varit en konstant i Victors liv och han började skriva raptexter vid elva års ålder. När han var yngre brukade han även spela in mycket freestyles och verser på MySpace över andra artisters instrumentaler och beats i brist på egna, men det känns inte givande idag.
– Jag skriver alltid mycket texter, sedan är det väldigt beroende på om jag har en producent som levererar beats. Det samarbete jag har med Andreas har gått väldigt smidigt och jag har märkt att han har varit lika entusiastisk som jag och gjort beats åt mig, då blir det att man spelar in mer. Sedan skriver jag ungefär lika mycket hela tiden, det har alltid varit en konstant i mitt liv, oavsett livssituation så har jag alltid skrivit ganska kontinuerligt.
Han berättar att han har gått igenom olika faser i sitt skrivande sedan starten. Från att lära sig bemästra tekniken till kunna släppa allt vad regler heter helt av hållet. Det grammatiska har han inte mycket till övers för utan gillar när det låter naturligt och använder sig gärna av talspråk.
– Nu har jag landat i något som jag trivs med väldigt mycket, den här referenspoesin eller vad man ska kalla det. Det har känts bra för det här projektet sedan kan jag säkert skifta igen.
Foto: Per Möller
Victor berättar att han kan se tillbaka på sina tidigaste verk med värme och kärlek men att han kan ha svårare att se tillbaka på det han skapade i sena tonår.
– Det kan nog hända att man känner sig lite äcklad om man har varit jävligt personlig eller skrivit någonting om någon annan, men det är långt ifrån allt som jag har skrivit som har släppts. Jag skriver för mig själv mycket. Sedan blir inte allting låtar. Jag har inte något emot att vara personlig i min musik, men sedan har det hänt att man har känt att man inte kan släppa vissa saker. Jag kan verkligen känna skämskuddekänslan när jag hör någon låt som jag gjorde när jag var 17-18 år för då var jag väldigt insnöad på amerikansk söderrap och försökte låta som Lil Wayne och Slim Thug. Jag hör vad jag håller på med, men jag kan inte lyssna på det. Jag kan nästan ha finare relationer till ännu äldre grejer när jag var sämre, då kan jag tycka att det är gulligt.
Vad sätter igång ditt skrivande?
– Det kan vara andras konst, oavsett vad det är. Film eller musik, oftast musik för min del. Jag älskar musik och lyssnar mest hela tiden. Sedan lyssnar jag inte så mycket på hip hop som man kan tro. Jag lyssnar på R’n’B och sådant som jag inte gör själv för då analyserar jag inte hela tiden. Lyssnar jag på rap så hör jag vad folk gör och då kan jag inte ta det lugnt. Men det kan vara inspirerande att höra en rap-vers. Oftast är det bara musik jag går igång på, ett beat eller vilken typ av musik som helst som gör att jag blir sugen på att skriva till det. Jag kan ha någon liten rad som jag gillar och så hör jag ett beat och känner att den här raden kan passa bra här och så börjar jag skriva utifrån det. Jag har en massa frön och skelettideér i mina mobilanteckningar. I det här projektet så har jag ofta valt att just hålla det till skeletten och inte skriva färdigt texterna helt för att lämna det öppet till inspelningstillfället. Det har varit bra för mig att inte ha en sådan tydlig bild.
Foto: Per Möller
Har du funderat på att göra något annat än musik med dina texter?
– Nej. Innan jag började lyssna på hip hop så skrev jag mycket berättelser och historier. Då hade jag någon tanke om att jag ville bli författare, men det har jag inte alls haft någon tanke på efter det. Rap känns så naturligt för mig och jag gillar pusslandet i det med rim och flow. Det är en väldigt skön uttrycksform. För mig är inte soundet det viktigaste, jag älskar klassisk hip hop men jag kan rappa på vad som helst, det är inte det som är det viktigt. Det viktiga är texterna och uttrycksformen, sedan gillar jag vad det står för och historien bakom hip hop. Jag skulle kunna rappa på vad som helst.
