Vasas flora och fauna är aktuella med det nya albumet Möte med skogsgardisterna som släpps den 17 april. 

Hur föddes idéen till att göra Möte med skogsgardisterna? 
– Idé och idé, en månad efter att man gett ut ett album drabbas man av besinningslös skräck över att den oansenliga källa man öst ur nu slutligen har sinat. Så då börjar man direkt samla på sig saker, och när man anser sig vara klar, då kan man kanske formulera en idé om vad det handlar om, slappt och efterklokt.

Vad skulle ni säga kännetecknar de låtar som återfinns på albumet?
– De flesta verkar vilja använda ordet vemod när de beskriver våra låtar, men jag drar mot att det handlar mer om leda. Jag och Tina och Daniel försöker alla vara bra människor och bidra till lokalsamhället på olika sätt, men det finns en leda, och jag tror att våra låtar blir som en ventil för all leda. När jag lyssnar på musik på radio låter det så himla energiskt, jag undrar vad de gör av all leda. Ibland får jag för mig de har 60 eller 100 wattslampor medan vi utrustats med sådana små som sitter i ugnen.

Hur skiljer sig Möte med skogsgardisterna från era tidigare släpp?
– Inte väldigt mycket, det är beska deg.

På Facebook har ni lagt upp en moodboard för albumet, berätta lite om den? Arbetar ni ofta med moodboards när ni skapar musik? 
– Nämen, sa jag inte uttryckligen att det inte var en moodboard? Helvete, vi vill verkligen inte bli moodboardbandet Vasas flora och fauna. Jag ska inte nämna moodboards mera. I och för sig tror jag att de flesta jobbar med nån sorts mental moodboard när man ska åstadkomma en samling låtar, så det kanske inte vore så dumt att faktiskt göra en konkret moodboard.

Vad har influerat er i övrigt i Möte med skogsgardisterna? 
– Leevi & the Leavings, Kirsty MacColl, Jeffrey Lee Pierce, Dead Boys, Amalia Rodrigues, Franscesco Tarrega.

Vad kommer ni att hitta på i sommar? 
– Jag fick samma fråga i kafferummet på kontoret nyss, och jag vet inte ännu. Kanske tillbringar man sommaren i karantän.