Det här är tre brudar diggar att tejpa, snacka vettiga saker men framför allt så älskar de musik. Det är antagligen därför som de är så bra och därför som de står på scen på veckans kanske viktigaste fest: Feministisk Välgörenhetskonsert. Säg hej till The Tape!Foto: Pressbild

Hej The Tape! Vem/vilka är det vi pratar med?
– Hallå Djungeltrumman! Ni talar med Alexandra, Ester och Amorina, alla tre medlemmar ur The Tape.

Men vilka är ni då, vad gör ni om dagarna och vem av er tycker mest om Håkan Hellström?
– Tre 19-åringar som på dagarna går i skolan och längtar efter studenten. Vi har nog alla haft en Håkan-period någon gång. Vem har inte det?

Helt sant förstås, men berätta om The Tape, hur kom ni till?
– Haha ärligt så började allt med att vi som 12-13-åringar var jäkligt uttråkade och bestämde oss att starta band för att ha något kul att göra på fritiden. Vi var fem personer från början och spelade dåliga covers men sen vid 2012 hände det något. Bandet skalades av lite och vi blev en trio och vi började hitta vårt sound och kom på att detta faktiskt var något att satsa på.

Namnet då? Gillar ni att tejpa, eller samlar ni kanske på kasettband?
– Vem älskar inte att tejpa?? Nä, men det har funnits med oss från start faktiskt. Allt började med ett internt skämt och en ordlek.

”Musikbranschen är extremt ojämnställd då en som kvinna och musiker ständigt särbehandlas.”

Men hörrni, er platta Winter Cave är ju asbra! Varför är ni inte kändisar ännu?!
– Tackar. Haha, ja det undrar vi också!

Beskriv lite för den som inte har lyssnat på den ännu vad hen kommer att få höra….
– Hen kommer att få höra vad vi kallar drömsk reverbpop. En blandning av svävande gitarrslingor och tunga trumkomp där drömsk indiepop möter influenser av postrock.

… Lite känslan ”winter is coming” eller?
– Absolut haha! Vi är väldigt inspirerade av Game of Thrones i allt vårt musicerade….

Vad sjunger ni helst om?
– Helst skulle vi väl vilja sjunga om hur fantastisk världen är, om hur alla behandlas väl och lika. Om det fina samhälle vi lever i där kön, religion, sexuell läggning, etnicitet och liknande aldrig spelar någon roll eftersom alla är lika mycket värda. Helst hade vi velat sjunga om det men det kan vi inte. Världen är inte riktigt så fin, men genom att sjunga om vad vi vill se som förändring hoppas vi åtminstone kan bli ett pyttesteg på vägen mot något bättre.

På tal om bra ämnen att både sjunga och prata om, ni spelar ju på Feministisk Välgörenhetskonsert ikväll. Varför är just ni där?
– Ja! Några personer har tagit detta fantastiska initiativ att dra igång en feministisk välgörenhetskonsert på Fängelset. Självklart vill vi spela där för detta är en av våra hjärtefrågor. Musikbranschen är extremt ojämnställd då en som kvinna och musiker ständigt särbehandlas.

Så här då: Göran, 53 år, i slips konstaterar: ”Fast Sverige är ju rankad som ett av världens mest jämställda länder, så förstår faktiskt inte vad allt snack handlar om. Sen att män är bättre chefer än kvinnor är ju ren fakta.”
– Ja precis lika sant är det som att gitarrister eller trummisar spelar med kuken! Eller?

Moa Händén