På fredag den 17/5 spelar Tigerbukten på Studio HPKSM. Vi högg tag i Rasmus Winblad, Tigerbukten-bandmedlem och Djungeltrummananställd för en liten hederlig pest eller kolera-utfrågning.
Bara lyssna på Britney Spears resten av livet eller bara sminka sig som KISS?
– Bara Britney. Enkelt. Älskar Britney. Och jag vill fan inte se ut som Gene Simmons när sminket tvättats bort…
Enbart äta Zlatanrulle till frukost eller alltid få spottloskor i kaffet? – Svårt. Men ändå Zlatanrulle, det är ju vidrigt men fan vidrigare med spottloskor med tanke på hur mycket kaffe jag dricker. Plus att med en Zlatanrulle har jag fått syndernas förlåtelse varje morgon, som att bära på ett kors i magen. Typ.
Alltid klä sig som en moppepojke eller alltid följa klädråd från före detta Paradise Hotel-deltagare? – Moppepojke! Klär mig redan som en och saknar körkort. Paradise Hotell känns längre bort.. Stora hattar och fula jeans, har i och för sig stora pattar men inte tillräckligt. Fan jag kan ju rappa!
Aldrig vilja gå av scenen under ett gig eller alltid vilja gå av scen under ett gig?
– Aldrig.
Leva resten av livet på 7-eleven vid Järntorget eller aldrig lämna Brännö efter en spontan skärgårdsvistelse? – Aldrig lämna Brännö. Det var faktiskt nära att jag flyttade in i ett hus där jag när flyttade till Göteborg för typ 6 år sen, då hade ni nog aldrig sett mig.
Alltid avsluta alla Tigerbukten-gig med en cover på Lasse Holms Canneloni Macaroni eller alltid vara förband till Peter Jöbacks julkonserter? – Får man välja både och?
Tigerbukten är bandet med röda läppar, läderpaj och låtsasrosor som spelar en vild kombo av pop, punk och känslor. Idag släpper de singeln Under pressen, ännu ett smakprov inför den kommande fullängdaren Gåvor.
Rosor verkar vara er grej och återfinns lite titt som tätt i Tigerbuktens bildbank, hur kommer det sig?
– Rosorna ringar in vår kommande platta Gåvor! De funkar både på bröllop och begravning, och ser dessutom bra ut på bild. Och så fick vi bra pris på ett parti i plast.
Berätta om en av era allra bästa stunder ni haft tillsammans som band.
– Vi har haft många dunderstunder tillsammans, speciellt när vi spelat i mindre städer. Vår senaste spelning var i Karlskrona på ett pyttelitet ställe som heter Kruthus. Scenen ligger bredvid entrédörren, så om någon kommer medan man spelar får men helt enkelt pausa gitarrsolot och släppa in dem. Först fick jag öppna för ett muskelberg från Polen, som trots oktoberkylan endast hade en hudfärgad skinnväst på sig. Han bar en resväska som, istället för en ulltröja och några kallingar, var fylld till bredden med polsk energidryck. Han sa att han letade efter sin livs kärlek Nadja Svensson, men fick nöja sig med oss. Strax efter kom tretton somaliska killar och gav oss blommor och en grundkurs i hur man kickar igång en fest. Sist kom tio fucking matroser i full utstyrsel, för det är tydligen så det funkar i Karlskrona. Jag låste dörren och vred volymen och ölkranarna till full styrka. Det blev en helt fantastisk kväll och när Kruthus stängde fortsatte vi ut på gator och torg. En riktigt vacker stad dessutom, Karlskrona.
Det går ett rykte om att Rasmus Winblad är en Zlatan-rulle fantast. Vad är det är i en sådan och var hittar en Göteborgs bästa Zlatanrulle?
– En Zlatanrulle är en vanlig kebabrulle fast med räksallad i. Ingen aning om Zlatan nånsin ätit en men Rasmus har definitivt gjort det. Tror City Kebab klockan 04.30 ska vara bästa tid och plats för den kroppsbestraffningen.
Ni är aktuella med fullängdaren Gåvor. Vad skulle ni säga att albumet handlar om?
– Det är en skiva om att vara mitt i livets märg. Den innehåller ett fullfjädrat frieri, barn, barnbidrag, jobb, liv och död. Fast på ett sexigt sätt asså…
Berätta om den bästa gåvan ni gett bort till någon.
– För tio år sedan gav jag ett lamm i födelsedagspresent till min blivande fru. Då förstod hon att det var allvar och vi har haft ett stort liv tillsammans sen dess.
Hur kommer ni att fira albumreleasen?
– Det blir brakfest här i Göteborg. Återkommer med lokal.
Vad händer härnäst?
– Vi ska spela av oss den här skivan i små svenska städer, men filar också stadigt på nästa platta.
Full disclosure – Rasmus Winblad är inte bara en av medlemmarna i Tigerbukten utan sitter även på Djungeltrummans kontor och är en stjärna i vår medarbetarskara. Därför är det inte heller Rasmus som svarar på frågorna i själva intervjun.
Imorgon kör tidningen Galago sin årliga tillställning på Pustervik. Vi åkte till ett Bokmässan under uppbyggnad, och pratade med tidningens chefredaktörer Johannes Klenell och Mats Jonsson inför evenemanget.
I år har ni ändrat ”Galagofesten” till ”Galagofestivalen”. Vad markerar det, Johannes?
– Vi har hållit på i 14 år med den här festen, och under senare år egentligen känt en tilltagande känsla av att: nu skiter vi det här. ”Vi kör ett elektroband på två pers, sen bokar vi ett par dj:s och låter det stanna där”. Istället blir det tvärtom, typ fyra band och jättemycket som händer runt omkring. Vi har alltid, lite på skoj, kallat detta för Galagofestivalen, den enda skillnaden i år är att vi gör det offentligt. Vad det markerar är väl att vi har insett att vi har hybris.
Hur då? – Vi har ju drabbats av elefantiasis. Första året arrangerade vi Galagofesten på Rio Rio och tog tjugo spänn i inträde. Idag har festen växt ut till något mycket större: plötsligt har vi ganska höga förväntningar på oss. Samtidigt vill vi ändå hålla nere priset för tillgänglighetens skull, så hur vi än gör idag går vi back ganska rejält. Men det är det värt. Vår idé med festen har hela tiden varit att upprätta någon form av kontakt med mässfolket, och med vår Göteborgspublik, som inte tar sin utgångspunkt på mässgolvet.
Vad skulle du vilja säga till människor som menar att Galagofestivalen är exklusivt för vänsterorienterat folk?
– Det har inte varit så nånsin. Så här är det: Tidningen Galago har givetvis sin politiska inriktning, det är det ingen som förnekar, men vi skulle aldrig läsa av partiböcker vid ingången. Det har alltid varit vår inställning att det först och främst är en fest, och att alla som tycker att konceptet fest är tilltalande ska kunna komma dit och ha roligt. Och om det kommer ett gäng Timbroliberaler, well, de kan väl också ha kul? Det har alltid varit en del av charmen med Galagofesten – att komma in på dansgolvet och se både Johan Norberg och Maria Sveland.
Johannes får ett samtal från Sveriges Radio som klipper av intervjun, han ska medverka i något debattprogram. Jag och Mats, som tyst och envetet burit böcker i utkanten av vårt samtal, börjar småprata om hans glasögon.
– De ramlar av hela tiden, man blir så svettig av det här.
Det är kanske för att det är ganska tjocka bågar?
– Jo, så kan det vara. Man får akta sig, de är ju svindyra.
Hur mycket kostar de?
– Oj, det var så längesen jag köpte dem nu, jag vet inte.
Det är konstigt, man tror aldrig att glasögon är speciellt dyra – det är ju bara glasögon.
Johannes kommer tillbaka.
Vad ska intervjun handla om? – Jag ska försöka förklara varför Ivar Arpi har gått ur Twitter.
Jag vill ju egentligen fråga otroligt mycket mer om det där, men. Hur motiverar ni valen av band detta året?
– Vi har ju Vasas Flora och Fauna, som vi brukar kalla en klassisk bibliotikariefälla. Tigerbukten är helt enkelt ett väldigt bra band. Och Kitok bokade vi för att Mats började gråta förra gången han såg en konsert med Magnus.
Hur kom det sig, Mats?
– Det ska läggas till sammanhanget att jag hade druckit. Jag och min kusin gick dit, och hamnade i ett samtal med Magnus (Kitok) om vårt gemensamma samiska arv. Och det var något med att vara i ett mörkt vintrigt Umeå, kombinerat med den historiska tyngden som samtalsämnet la över kvällen, plus old school-hiphop, som helt enkelt fick mig att börja gråta.
Efter 14 år, vad har ni kvar för drömbokningar till festen?
Johannes tvekar. Mats säger utan en tillstymmelse till eftertanke, som om svaret har legat och vilat längst fram i pannloben sen förra gången han nämnde det för någon:
– Billy Bragg.
Det florerar naturligt nog alltid mycket Galago-folk på er fest: vem skulle ni säga är skickligast på att mingla av er?
– Ingen, säger Johannes. Min strategi i festsammanhang att jag går och gömmer mig i ett hörn. Men Mats är ganska bra på det ändå.
– Nej, Mats invänder direkt. Jag är ett monster på att mingla. Alltså, ett monster på ett negativt sätt.
Ni ska ha samtal och en liten monter med försäljning på festen för första gången, varför?
– Jomen, det är ändå många som bojkottar bokmässan i år, säger Johannes. Och vi respekterar det, och kan tycka att också de ska ha möjligheten att besöka Galagos monter.
Låt inte regn på tvären, pölar på gatorna och grått grått grått hindra dig. Häng med Mathilda Svensson på klubbrunda istället!
Torsdag
Inte går det att fatta att det snart är midsommar? Men inte riktigt än, och den här kvällen börjar med en aw. Glossybox och Vallgatan 12 bjuder på mingel och musik, Clasico Food Truck kommer vara där och då spelar ett eventuellt regn inte så stor roll.
Vidare till Pustervik, som har ett helt nytt klubbkoncept: Pop Up Club! Tigerbukten, som släppt två finfina singlar i år, spelar och det gör också Sista Bossen. Det här blir en bra torsdag.
Fredag
Fredag börjar med konst. Det är också temat för nästa nummer av Djungeltrumman, och jag behöver verkligen vidga mina vyer lite. Lagom till att klockan slagit efter jobbet blir det vernissage för Klas Erikssons Vet din mamma var du e på Göteborgs Konsthall.
Är jag inte nöjd efter det är det bara att hasta vidare till efterfesten på Folk men däremellan blir det ett performance! Felicia ”Leffe Crumlove” Kronlöf och pappa Mikael Kronlöf framför A Luta Continua på Folkteatern, entrén är gratis och det finns ungefär ingen anledning alls att inte gå. Kvällen avslutas på Pustervik. Instant styr klubb med Clandestino och LASH står på scen!
Lördag
Dagsfester är bäst. Porto Libre i Frihamnen har varit igång i några helger och denna är inget undantag. Den här gången är klubben Baywatchers, och food trucks + kall dryck finns som vanligt på plats.
På måndag släpper Tigerbukten nya singeln Tuff kärlek, den andra i ordningen från bandets kommande EP. Vi bad sångaren och gitarristen Jonathan Winblad von Walter att berätta mer.
Hej Tigerbukten! Hur är läget?
– Det är riktigt bra! Vi är nyligen hemkomna från trummis Emils fantastiska lantställe i Skara där vi repade och hittade det där rätta Mariann Records-soundet, du vet. Vi har skrivit på för Gaphals och har fått grym respons på vår första singel Attila. Och snart ska vi ut och spela!
Sist vi intervjuade er hade ni precis börjat spela igen efter basisten Nils Kejonens bortgång. Känns det fortfarande bra att spela ihop?
– Ja, det har det alltid gjort. Vi var bara osäkra ett tag på om det var något vi borde göra. Det är vi inte längre. Däremot så saknar vi vår vän varje dag.
På måndag släpper ni den andra singeln, Tuff kärlek, från er kommande EP. Hur har soundet utvecklats sedan sist?
– Det är tuffare, tajtare, hårdare och mer koncist. Vi har inte tid för flams. Vi har för fan jobb att sköta!
Ni har jobbat med Kristian Antilla den här gången den här gången? Berätta!
– Kristian är ett fullblodsproffs. En popelitist. En hingst. Han hällde upp varsin kopp kaffe medan vi kopplade in, och innan vare sig vi eller kaffet hade svalnat var inspelningen klar. Magi! Sen dess har vi varit lyckliga.
”Jag har fått lära mig skriva låtar i huvudet, som Mozart och Beethoven gjorde”
Hur går det till när ni skriver en låt? – Jag brukar skriva en text och en melodi som vi sedan snickrar färdigt tillsammans i replokalen. På grund av för lite tid med min egen kropp har jag fått lära mig skriva låtar i huvudet. Ungefär som jag tänker mig att Mozart och Beethoven gjorde. Därav det klassiska soundet hos Tigerbukten.
Vad är grejen med de röda läpparna?
– Vi har ju erkänt snygga, fylliga läppar. Så är det faktiskt! Allt blir sexigare om de framhävs. Sen är det från munnen som sången kommer, så det blir som en påminnelse att folk ska lyssna på vad fan vi säger. Nästa naturliga steg blir att måla öronen på publiken.
Den 8 juni spelar ni på Pustervik på deras nya klubb Pop Up Club! Varför ska vi komma dit?
– Det blir fullt ställ! Aggressivt och sexigt i perfekt avvägda doser som kommer göra alla som kommer helt kära i varandra. Singlar som hittar partners och stadgade par som hittar andra par att experimentera med. Det blir en riktig sexsoppa!
Tack för intervjun! Ha det bäst!
– Tack Djungeltrumman-Maria!
Den här webbplatsen använder kakor för att göra din upplevelse så bra och kul som möligt. Läs merOk