Ord är makt. Ord bestämmer och sätter tonen. Ord är styrande, de visar vägen. Oftast när vi pratar om personer med olika hudfärger, så använder vi ord som vit och mörkhyad som beskrivningar på dessa variationer. Dessa ord är valda av vita personer. Det kan man höra. 

Ord i relation till varandra visar på vem som är i maktposition. Ordet mörkhyad i detta fall visar att vi utgår från att vit är bas och norm. Mörkhyad är en ton som utgår från att vit är normen. 

Under nästan hela mitt liv har jag som svensk, brun person blivit kallad mörkhyad. Jag tycker inte om hur det ordet klingar. Det har jag aldrig gjort. Speciellt nu i vuxen ålder. Efter att ha bott i USA i nästan sex år så har ordet mörkhyad i jämförelse med ordet colored fått mig att känna mer och mer avsmak för det ordet. Alla tycker visserligen olika i denna fråga. Då menar jag alla bruna personer som är mottagare av ordet. 

I en poll som jag höll bland mina följare på Instagram svarade en klar majoritet (av färre än 100 deltagare) att de både säger svart framför mörkhyad och helst blir kallade svart framför mörkhyad. Det kan tilläggas att endast svarta personer med koppling till Afrika fick svara på den andra frågan. Detta var bara en poll som jag gjorde för att se hur folk som följde mig såg på saken. Hade dessa frågor ställts till alla svenskar runtom i Sverige så tror jag att fler hade svarat mörkhyad över svart. 

Jag är ingen forskare och söker egentligen inga svar på just detta. Men jag undrar när vi som mottagare av ord själva ska få välja vad vi ska bli kallade utan invändningar. Eller ännu bättre – om vi bara kunde få bli kallade vid våra namn eller för människa.