Stina Wollter har sett ett mönster av att kvinnor ska behaga, hela livet. Sett följderna. Någonstans bestämde hon sig för att börja med att behaga sig själv.
Stina Wollter är en av de kvinnor som gått i bräschen för vad vi idag kallar för kroppsaktivism och kroppspositivism, men också för en stor del av de feministiska starka influencers vi hittar på sociala medier.
Inför öppen ridå ser vi Stina med intensitet och glöd dela med sig av sin konst, sin vardag, sitt liv och sin helt vanliga kropp. Vi ser henne utan filter, precis som hon är. Och hon tänker inte backa undan.
– Jag har kommit till den åldern då det viktigaste är att vara sann mot mig själv, förklarar hon.
Och det är nog också just där Stinas styrka ligger. I att vara helt och hållet sig själv. Hashtagen #stinawollterdansaförlivet och #vardagsfeminism är en stor del av hennes budskap på Instagram. Allt handlar om att få finnas till, precis som du är, okonstlad och vacker.
Vad betyder konsten för dig?
– Att kunna uttrycka sig, andas och leva. Konst har alltid varit en överlevnadsstrategi för mig. Utan konsten finns jag inte. Konsten har gett mig den styrka som under åren utvecklats till kämparkraft, glöd och kamp. Kamp för mig själv, för andra kvinnor, icke-män, för livet och för att finnas till precis som jag är.
Redan som 14-åring började Stina teckna kroki. Där och då, i en sal fylld av nakna gestalter skapta i alla dess former, samlades hennes tankar och kraft runt något som sedan dess gett henne styrka att forma sitt eget öde. Genom konsten, formen och texten kunde Stina andas och leva. Utmana och ifrågasätta. Efter studier på KV konstskola och Högskolan för design och konsthantverk, påbörjade sedan Stina sin bana som konstnär i olika former.
När började din kamp för jämställdhet och feminism?
– Det finns ingen specifik tidpunkt, snarare att det växte fram som en nödvändighet. När vi förstår hur samhället är uppbyggt, hur könsmaktsordningen ser ut, där börjar kampen. I förståelse och insikt om hur fel allt är. Jag kämpar för en mamma som hela sitt liv strävat efter ett kvinnoideal utom räckhåll. Eftersom något alltid är fel. Jag kämpar för min syster som gick bort efter sviterna av 18 års ätstörningar. Hon som indirekt drabbades av min mors ideal. När jag stod där vid min systers kista, så lovade jag mig själv. Aldrig mer. Varje dag sedan dess försöker jag hedra henne genom att vara modig, kroppspositiv, empatisk och full av liv. Jag frågade mig tidigt om jag skulle blunda, eller våga fightas, fortsätter hon.
Det blev det senare. Stina Wollter tystas inte. Hon delar med sig av allt, sitt liv, sin kropp, och hon ursäktar sig inte. Avstängningar från Instagram hindrar henne inte, inte heller hot eller dickpicks. Hon ger svar på tal och postar istället de hotfulla kommentarer och inviter hon får i sitt flöde.
– Att sitta allvarlig och bara duga och inte behaga någon verkar uppröra många. Min kropp är inget regelbrott, säger Stina.
Vad driver dig framåt?
– Något som jag tidigt lärde mig var att skriva, prata och uttrycka mig, genom att lyssna på timmar och åter timmar av pappas repetitioner av allt mellan Brecht och Shakespeare på Stadsteatern i Göteborg. Jag har övat i åratal, och gör det fortfarande, på att uttrycka mig i text, genom radio, musik och inlägg på Instagram. Det är några av mina viktigaste verktyg. Min röst och mina texter.
”Jag frågade mig tidigt om jag skulle blunda, eller våga fightas”
Att våga stå upp och utmana det som är obekvämt och skaver. Att våga röra sig utanför den patriarkala skuggan. Det är några av Stinas absolut starkaste drivkrafter.
Att se ut som jag gör och bara ha rätt att få finnas till, att ta upp utrymme och plats. Sjunga, dansa, viska, vråla, skapa debatt. Det är så jag tror på att föra kampen och krossa det typiskt normativa viset som kvinnor och män ska bete sig på och förhålla sig till.
Har du ett ansvar som influencer, och kan du påverka hur normen ser ut idag?
– Jag tror att jag och de som är influencers måste se på oss själva som något slags missionärer och apostlar. Vi måste fånga in olika typer av människor, mobilisera oss och synliggöra saker. För mig handlar Instagram och sociala medier mycket om att vara den som är pedagogisk, tydlig med en empatisk intention. Jag är ju egentligen så lite fräck och cool som man kan vara. Jag vill bygga broar, skapa förståelse och sammanhang. För alla.
– Jag känner en enorm förtvivlan i hur barn och ungdomar ser på sig själva idag. När en elvaårig tjej hör av sig till mig om sitt självhat över att hennes lår möts. Framför mig på skärmen ser jag en helt fantastisk ung tjej. Och förstår absolut ingenting. Jag känner en enorm uppgivenhet i det, men samtidigt blir jag otroligt arg, det eldar på min vilja att förändra och påverka. Det driver mig framåt.
