Idag släpps Ruby Empress andra singel, Strung Out. Djungeltrummans Felicia träffade en av bandets medlemmar, Tom Serner, och försökte bland annat luska ut vad det är som drar dem så mycket till landet i söder med sniglar och grodlår.

Efter ett cykelpass jag inte sett maken av på hela sommaren, svänger jag in på den smått legendariska skivbutiken Bengans, uppe på Stigbergstorget. Där inne möts jag av det skrattande cafébiträdet, Jack och bakom ett par solglasögon som skriker 70-tal, skymtar jag killen med de blå ögonen som är del av det band denna intervjun ska handla om, sångaren Tom Serner och självklart pratar jag om bandet Ruby Empress.

Tom är den smått energiska men helt underbara sångaren i framgångs sagan, Ruby Empress, som de heter trots otaliga felsägningar av diverse olika personer.

– Det har vart allt från Expression till Empire, förklarar han för ljudsnubben, Cesar, inne på Oceanen, där vi tagit bilden till denna intervju.

”Han hade något trubadur–gig och vi blev lite blown away”

Men frågan kvarstår dock, vilka är dessa Ruby Empress, som inte bara tagit vanligt hederligt folk som mig med storm utan lika så bolag som Woah Dad!. I samma veva som Håkan styrde sina två konserter på Ullevi blev Ruby signade av Göteborgssonens skivbolag, Woah Dad! Trots sin enda singel. På kvällen efter den andra spelningen, fick de chansen att ställa sig på scen på den officiella efterfesten. Tom förklarar att de nog måste ha varit deras intagningsprov, om de klarade detta var det säkert att de skulle vara en del av bolaget, och se nu: det gick vägen!

Tidigare har du kunnat se bandet i andra konstellationer och under andra namn. Till exempel Mangans Garden som under 2014 och 15, spelades lite överallt i Göteborg. Tom förklarar yvigt och glatt att det var ett ungdomsprojekt. Det är band de har hållit på med hela livet. Eller ja, i alla fall sedan högstadiet någon gång.

– Det var en tid då vi lärde oss och spelade mycket. Både våra egna och andras låtar. Vi fick ett kontrakt med ett skivbolag i Paris, som vi än idag arbetar med. Allt började med att jag och Axel, som spelar piano och gitarr, träffades i musiken på högstadiet. Vi började lira gitarr tillsammans, på den tiden blev det en del Hendrix. Sedan hittade vi Melker, som vi hade hört om tidigare. Så en kväll drog vi till Flygarns Haga, där han hade något trubadur–gig och vi blev lite blown away, så vi frågade om han ville vara med och det vet ni svaret på idag. Den sista medlemmen som tillkom var Gustav, som spelar trummor, även han är ett musikaliskt geni.

”Det är mycket indie-dance, mycket franskt och mycket
Ed Banger-skivbolaget”

Vi börjar med snudda vid det ämne jag ser som viktigast i hela intervjun, vad är det egentligen för musik de gör. Flera skribenter och “musikvetare” har tidigare jämfört dem med storheter som Tame Impala, Foxygen och Jungle.

– De likheterna är väl inte helt irrelevanta, det är mycket indie-dance, mycket franskt och mycket Ed Banger-skivbolaget, jag kan ändå förstå vad de menar, förklarar Tom. Men våra influenser och inspiration kommer dels från hela West coast-grejen med Doobie Brothers men även Beatles, Zappa och andra psykedeliska band.

Trots att Deluca var den första singeln de släppte, som grädde på moset fick över 700 000 soundcloud-streams på nolltid, är inte det ett signature sound för vad Ruby Empress kommer stå för. Den är lite mer organiska och har en summer vibe över sig medan Strung out är som ett Strokes-disco. EP:n som kommer den 21 oktober är som ett visitkort vad Ruby Empress kommer handla om. Det är då man verkligen kan se vilken bredd bandet ligger inne på.

Framgångs sagan fortsätter bara att rulla på för de fyra killarna. Om en vecka åker de ner till Frankrike för en mini-turné med fyra eller fem stopp, det är inte riktigt klart än. Men en utav klubbarna de kommer spela på är David Lynch klubb, Silencio, i Paris. Åter igen, vad är det egentligen som drar dem så mycket till Frankrike?

– Konsten och kulturen, främst hur de ser på kultur. Att det värderas så pass högt där, det märks även på de vi jobbar med.

Flera gånger under intervjun påpekar Tom hur viktigt det är för dem att vara fria. Fria från facken vi omedvetet eller medvetet blir inplacerade i. Både när det gäller musikgenre och vilka de vill ska lyssna på deras musik. Jag märker rätt tydligt att det är viktigt för honom att trots att bandet nu är på väg rakt uppåt, att fortfarande stå med båda fötterna på marken.

Singeln, Strung out, kan du lyssna på här!