Ikväll tackar Luxury för sig med en stor avslutningsfest på Pustervik. Vi har pratat med Luxurys grundare Rasmus Hansén om åren med Luxury, framtiden och om att våga lämna skivbolaget bakom sig.
Rasmus Hansén har ägnat hela sitt vuxna liv åt att ha skivbolag och arrangera fester. Luxury som grundades 2006 har varit tongivande inom den göteborgska musikscenen där band såsom Makthaverskan, Westkust och Agent blå har huserat. Hansén har haft en otrolig förmåga att plocka upp stans unga indiekids och hjälpa dem att växa och såväl Makthaverskan som Agent blå var bara tonåringar när deras samarbete påbörjades. Han kan inte sätta fingret på exakt vad det är som händer när han får vittring om något som låter bra, mer än att det är magkänslan och att musiken ska klara hans femsekundersregel.
– Inom fem sekunder vet jag om det är något som jag kommer att börja gilla eller inte, så om jag gör det så har jag hört av mig.
Det finns en massa olika anledningar till varför Rasmus väljer att lägga ned Luxury, en av dem är att han tycker att det behövs nya färska personer i branschen.
– Jag är närmare 35 än 25 och går inte ut på klubbar lika mycket längre, det gör att man inte träffar lika mycket nytt folk. Rätt som det är så hör man talas om ett band som har släppt två singlar istället för att man har träffat dem ett år innan deras första singel.
– Det är bra att få in nytt blod och det är dåligt att det sitter 35-åriga män på beslutsfattande positioner. Som man i 35 -års åldern har man så många fördelar i övriga samhället att man kanske inte ska ha för mycket bestämmanderätt i musikvärlden. Det kan finnas fördelar för fortlevandet av indie- och popvärlden om det kommer in nytt folk. Jag tycker fortfarande att Luxury är en jättebra grej men jag är rädd för att det hade blivit en gubbigt om jag hade hållit på i tio år till. Det har liksom ingenting med popmusik att göra. Då är det bättre att hoppa av så att man kan se tillbaka på det och tycka att det var asbra. Jag tror även att det är bra för min personliga utveckling i det långa loppet.
Rasmus berättar att han hoppas på att branschen öppnar upp för att släppa fram fler tjejer på de beslutsfattande positionerna. Genom åren har han jobbat såväl i Sverige som med internationella bolag och de som har suttit på de beslutsfattande positionerna har uteslutende varit män.
– Kommer det fram fler tjejer så blir det också så att männen får mindre makt i branschen. Jag tänker att det är en jättestor anledning till att lägga ned. Det är det viktigaste egentligen, att män med makt tar ett steg tillbaka. Det är verkligen inte huvudanledningen men det är absolut en av anledningarna.
En annan anledning till varför Rasmus väljer att lägga ned Luxury är att bolaget har varit så tätt sammankopplat med hans person och identitet, nästintill synonymt med vem han är. Hans drivkrafter genom åren har inte varit att generera så mycket pengar som möjligt utan har handlat om hans egna musiksmak, hans vänner och att sprida det han själv tycker om att lyssna på. Nu vill han istället se hur han fungerar utan Luxury.
–Det kan vara lite spännande och utmana sig själv och se vad som händer med mig när jag inte har ett skivbolag. Det har jag inte varit med om i vuxen ålder. Jag vet inte hur mycket av ens dåliga mående, välmående, ångest eller icke ångest som har haft med vad man gör att göra. Det ska bli spännande att se vad jag ska göra nu för det har jag ännu inte riktigt bestämt.
Utifrån sett så har Luxury nästan verkat som en stor familj och om sanningen ska fram så är det nog inte en sådan dum liknelse.
– Vi har verkligen askul ihop. Sedan är det klart att det har varit bråk och sådant också men det är väl så det är i familjer. Alla band jobbar man inte med längre men de allra flesta är man god vän med fortfarande. De som verkligen har levt kvar länge är Alice b och Makthaverksan, Agent blå och Westkust. De är ens bästa vänner, man har umgåtts så mycket ihop och haft så roligt tillsammans. Sedan är det klart att man har olika relationer till olika människor.
När Rasmus får frågan om att välja ut några höjdpunkter från Luxurytiden berättar han att det är svårt att välja då allting har varit så kul. Ett av minnena som sticker ut är dock releasefesten för Almedals första EP som hölls 2006. Han berättar att Göteborg på den tiden hade ett tråkigt musikklimat där man antingen spelade dansmusik eller svår indie, men på releasefesten hände det något.
– Det känns som att det var första gången som jag upplevde att man kunde spela vad som helst. Att folk för en kväll släppte det svåra. Efter den festen kändes det som att det faktiskt ändrades lite. Man kunde blanda Sarah Record-singlar med Ebba Grön, Gyllene Tider och Broder Daniel. Jag tror att det är den bästa festen som jag har varit på. Det var den största festbefrielsen som jag har känt, allting var helt öppet och alla kunde göra precis vad de ville. Vi körde på Underjorden, tog 20 spänn i entrén så att alla hade råd att komma och det var ljummen burkbärs. Det kändes som en jävla frihet den kvällen och jag tycker att någonting hände i Göteborg efter det. Att det blev lite öppnare, det var ett sådant tråkigt indieklimat tidigare.
Rasmus lyfter även alla åren med Makthaverskan som en viktig del av hans tid med Luxury. Han berättar att det kändes stort att få ut bandet som han plockat upp på en svartfest på en USA-turné. Många av de band som legat signeade på Luxury har fått släppa sin musik på internationella skivbolag och det är något han är nöjd över.
– Makthaverskan har i allmänhet varit en väldigt viktig del av mitt liv, det känns som att jag kommer att vara tacksam över det resten av livet. I huvudsak är jag glad över att ha fått lära känna dem men även över allt vi har gjort ihop. Jag har sett dem bli vuxna, de är en internationell angelägenhet nu och det blir en nyhet i USA om de släpper en singel.
Trots att Luxury har varit en sådan stor del av Rasmus liv är han inte rädd för att lägga ned. Han tror att det kan finnas en poäng i att det finns bra bolag i perioder som sedan går i graven och lämnar plats åt något nytt med andra infallsvinklar och tillvägagångssätt.
– Det hade varit jättekul om det kom ett nytt bolag som har intressanta ideér och som leder scenen framåt. Sen vore det allra roligast om det är en ickeman som gör det och gärna en ung person. Det finns för många som är som jag, det är väldigt mycket män i 30-års åldern. Jag tror också att det är viktigt att tänka att allt inte behöver bli bäst från första början, det behöver inte bli bäst sen heller. Jag gör allting på en väldigt DIY-nivå, det finns ingen proffessionalitet i mitt sätt att jobba. Det känns som att skivbolag är ganska omodernt nu. Det vore ännu bättre om det kom ett intressant managementbolag för skivbolag behövs inte riktigt kan jag tycka.
– Jag tror att 16-åringarna har massa att ge. Fan starta svartfester, det finns en massa pengar i det, det gjorde jag de första sju till åtta åren för att dra in pengarna för att släppa skivor.
Ikväll är det även dags för den stora avslutningsfesten på Pustervik med hela åtta band, en uppsjö av lokala celebriteter och en och annan överraskning. För Rasmus är det dock inte ett sådant brutalt slut som man kanske först skulle kunna tro.
–Jag tror inte att jag kommer att ångra mig alls. Det är ett avslut på skivbolaget, men det är inte så att jag kommer att sluta kolla Luxury-mailen efter den dagen. Jag har släppt musik hela våren och kommer att boka spelningar och hjälpa några av banden att hitta nya bolag. Sedan kommer jag att fortsätta med Makthaverskan och jag tror att jag kommer att hjälpa andra band att få spelningar utomlands. På något sätt känns det lite dumt att kasta bort det kontaktnätet som man har byggt upp under 15 år. Det finns så mycket bra band i Göteborg, Pale Honey till exempel, det är verkligen världsklass på dem och om det går att hjälpa till så hade jag jättegärna gjort det. Det här är inte avslutet, men det blir slutet på en era. Det gör inget, jag tror det är bra, annars hade jag inte lagt ned.
