Bejaka eller dö är OG Bellas uppmaning till att inte förtrycka sorg, utan att förkroppsliga förtvivlan med stolthet. Ett konstnärligt projekt där sårbarhet, hjärtekross, poesi, musik och film flyter samman till ett.
Hur föddes idén till Bejaka eller dö?
– Det började med att jag och min producent Andyboi band fast ett gäng demos till en EP. Helt naturligt utvecklades andra projekt parallellt med andra konstnärer som gick hand i hand med vad jag och Andy skapade. Helheten blev ett linjärt och konceptuellt paket. Jag har svårt att återberätta födelsen av själva idén då jag sällan vet initialt vad jag vill berätta i mitt skrivande, tvärtom förstår jag den röda tråden efter att jag skrivit det. Som ett sätt att lära känna mig själv på.
Vad vill du säga till lyssnaren/tittaren med Bejaka eller dö?
– Svarar på den frågan pretentiöst nog genom att citera en av mina favoritpoeter: ”The cure for pain is in the pain” – Rumi. Basically att bejaka smärtan här och nu eller prokrastinera den och dö av den i längden. Tycker hela konceptet skildras väldigt väl i prologen till kortfilmen.
Det känns som att du har hittat hem i ditt sätt att uttrycka dig och funnit ett personligt uttryckssätt. Känner du själv så kring dina texter och hur har den resan varit?
– Både ja och nej. Jag känner att jag hittat hem men frågan är väl om det är det hemmet jag vill bo i. Skrivandet är en konstant process för mig där aldrig vill bli för bekväm. Jag vet att jag har mina uttryck som karakteriserar mig, men jag försöker fortfarande att ta reda på hur dom ter sig, och hur jag kan förkovra dem. För ett tag sen hittade jag en dagbok från när jag var kid, kanske tio år gammal, och redan då skrev jag fruktansvärt mörka dikter om förlust och hjärtekross, saker jag ännu inte hade upplevt. Jag tror att en del människor har anlag för att relatera till sorg. Så oavsett vilket hem jag än må hamna i så kommer melankolin alltid att förbli stommen.
Vad inspirerar dig i ditt textskrivande?
–Språk och psykologi. Jag är så jävla svag för fina formuleringar, och förmågan att beskriva stora ting på triviala sätt. Och jag är fullkomligt besatt av känslor och att försöka förstå mig på dem. Att läsa eventuella förklaringar och ”svar” på beteenden, försvarsmekanismer och allt vad det kan vara, får igång mig som fan.
I Bejaka eller dö låter du poesi, musik och film smälta samman till en enhet som gör att något som hade kunnat vara endast ett musikprojekt istället omvandlas till ett mångdimensionellt konstverk. Vad har du lärt dig efter att ha arbetat på det sätt som du gjort?
– En stor anledning till varför jag valt att sammanstråla samtliga områden är pga att det är min debut. Jag ville släppa in betraktaren in i en såpass intim zon som kändes ogeneröst om jag bara haft musiken. Avsikten var att presenteras på ett så avskalat, naket och rått sätt som möjligt. Gällande mitt artisteri har jag lärt mig att detta känns som det autentiska sättet för mig att leverera mig själv på. Generellt har jag framförallt reflekterat mycket kring mitt förhållningssätt till sorg och dystra perioder. Jag var mycket mer svartvit innan Bejaka eller dö, det var mycket enklare att deala med komplexa situationer genom att antingen förakta eller kapitulera. Jag är idag mycket mer rustad till att förstå livets gråskala.
Berätta om ditt merch. Har du själv varit med och designat det?
– Jag har varit med och designat varje piece, inget annat hade känts äkta. Man kan säga att jag varit the creative director och designat allt i mitt huvud och sen har en fantastisk designer som heter Fannie Regner tolkat och förverkligat alla ideér. Det har funnits ett fokus vid att få till igenkänningsfaktorn genom kakao ögonen samt den fonetiska texten, och även att spegla min kåthet på skrivandet.
Vad har du för planer för 2020?
– Jag sticker iväg till Sydostasien nu i tre månader för att samla energi och inspiration till kommande projekt. Vad exakt det blir återstå att se, men jag känner att jag hittat ett sätt att jobba på som känns gediget för mitt artisteri, det vill säga en förening av det visuella med det verbala. Så helt enkelt börja skriva på nytt för att sen lista ut vad mitt undermedvetna egentligen berättar.
