Imorgon står Niki & The Dove på scen för första gången på ett bra tag, och självklart görs det under Brooklyn Sound-kvällen på Pustervik. Vi tog ett snack om att komma tillbaka, musikfanatsi och If you’re going through hell, keep going.

Hej Niki & the Dove! Vilka är ni och vem är det som svarar på frågorna?
– Hej! Malin som svarar.

Många vet vilka ni är, men för de som har levt under en sten, berätta lite vad ni gör!
– Haha, vi är en duo, som gör musik tillsammans och har gjort så ett tag.

2016 är verkligen ert år med tanke på singelsläpp och albumsläpp, hur kommer det se ut?
– Jamen kanske det, det har du rätt i… Det kommer innehålla några spelningar här på vårkanten i och med albumet som kommer och förhoppningsvis en turné längre fram i sommar och höst. Vi tar dagen som den kommer. Vi är bara väldigt glada att få ge ut skivan och att vi skrev klart den på det sätt vi ville.

Vad kan vi förvänta oss av albumet som släpps i april?
– Ni kan förvänta er att Alan Braxe från Stardust har producerat några av låtarna ihop med oss. Ni kan förvänta er trummor och bas. Elbas är tillbaka front row.

Det är det första albumet sen 2012, varför har det tagit sån tid?
– Vi var ute och turnerade fram till våren 2013, sedan började vi fundera och sedan började vi jobba och sedan när det inte räckte, gick vi ner i gruvan. Att veta vad man vill göra tidigt, nästan med detsamma kan ändå betyda att saker måste få ta tid. Hjärnan är supersnabb, händerna lite långsammare. Vi var flitiga och långsamma.

Är ni ”tillbaka” eller var ni aldrig borta?
– Enligt oss själva var vi aldrig borta, haha! Vi har gjort musik för oss själva varje dag.

Vad sjunger ni egentligen helst om?
– Fantasin har inga gränser.

”Vi har gjort musik för oss själva varje dag”

På torsdag spelar ni på Pustervik, gött! Vilken låt ska vi sjunga in oss på innan och hur ser koreografin ut?
– So much it hurts, öva på att klappa händerna i takt. Texten hittar ni på vår FB.

Hur kommer stämningen vara då?
– Vi kommer vara nervösa innan spelningen. Vi har ju inte spelat på ett tag. Hoppas publiken är snäll och varm.

Om ni var med i världens bästa intervju, hur hade ni velat avsluta den?
– If you’re going through hell, keep going. Gissa vem som sagt.