Annons ↓ Annons ↑

Möt: Fiolpojken

Kevin Gelsi beskriver sig som källartrummisen från Torslanda med pinnen mitt i handen och du kanske känner igen honom som trummis i Riga Tiger. Men nu har han som Fiolpojken släppt ett soloalbum med den så catchiga titeln Den ständigt moderniserade uppgörelsen om var mållinjen går.

Vem är du och vad gör du om dagarna?
– Född och uppvuxen i Göteborg och har bott här nästan hela livet. Van vid att sitta på trumpallen i musikaliska sammanhang men har äntligen tagit steget och lyckats göra något på sidan av. Utöver musiken jobbar jag med jeans.

Du har ju spelat i band länge, vad var det som fick dig att vilja köra solo?
– Att skriva eget och sånt har jag hållit på med sen länge men det var runt 2018 som jag liksom fattade vart de egna grejerna skulle ta vägen. Vilken typ av kostym det skulle vara på det. Sen blev det en relativt lång process med skivan men det landade rätt och resultatet blev bättre än jag tänkte från början. Jag har varit med i produktion och sådär innan men inte alls proddat själv så jag fick ju börja från scratch.

Vad är ingredienserna till en perfekt utekväll?
– Fan du överraskade mig med denna frågan. Jag är liksom inne i en hemma-period just nu men jag har precis upptäckt att de har en jävligt god cacio e pepe på O/O bar. Den levererar verkligen! Så man börjar med det och dricker någon av deras goda öler eller något rödvin. Sen hänger man där nästan lite för länge. Det är liksom lite jobbigt att flytta på sig liksom. Men sen hade det just nu räckt med att rulla vidare till Oceanen och bli sådär mysfull liksom. Älskar att dansa och så, men har inte det behovet just nu.

Hur ser dina musikaliska planer för våren ut?
– Jomen vi ska åker till Norrköping nu med Riga Tiger där vi håller på att spela in vår fjärde skiva. Sen vill jag såklart spela någonstans med det här projektet men det har fallit lite mellan stolarna. Det har varit mycket annat. Jag hade i och för sig ett gig på nefertiti som jag sen tackade nej till för att jag fick kalla fötter och tänkte att det var lite för stort. Att jag nog hellre vill spela något lite mer intimt ställe. Mindre liksom, som Hängmattan eller nåt.

Vart fick du förresten namnet Fiolpojken ifrån? Du spelar väl inte ens fiol?
– Ja, nej det finns det en väldigt tydlig förklaring till. Det är sjukt töntig men också rolig historia. Min första flickväns ex kallade mig för det när de sprang på varandra. Han skulle fråga henne hur läget var med mig och hade glömt mitt namn men visste att jag höll på med musik så då frågade han “Hur är det med fiolpojken?”.

Vad tar du inspiration av när du skriver musik?
– Det är något som slår an i en. Man kan såklart bli inspirerad av lite vad som helst men för mig har det lite med att göra om man har antennerna påkopplade. Om man liksom är mottaglig för tankar och intryck och kan paketera eller transformera och konceptualisera det till någonting som har en plats i någon form av musikalisk svär. Det kan vara en egen reflektion eller något någon annan säger som man processar. Något som känns värdefullt. Och jag är nog ändå ganska svag för små sanningar, nästan klyschor. Som man sen kanske kastar om lite eller demontera dom och sätta ihop dom igen.

Kommer texten eller musiken först?
– Också det varierar väldigt. Men om vi tar Mållinjen som exempel, där kom allting väldigt unisont. Text och melodi tillsammans. Men ibland separat och så är det in i labbet och testa!

Tar det lång tid från det att du har en idé till färdig låt?
– Det kan oftast gå fort att få till själva skelettet typ. Men sen har ju nog blivit bättre på att inte krysta fram grejer. Det är ingen idé att sätta sig för att skriva en låt bara för att, som jag kunde göra förr. Ofta blir det inget vettigt av det då. Nu skriver jag istället ner alla idéer i ett dokument så att jag kan komma tillbaka till det och slippa lägga energi på en idé som kanske inte är så mycket att ha.

 

 

Kevin har dessutom varit schysst nog att skapa denna veckans helglista. Nu det visserligen inte helg än, men lill-lördag är ju en grej så lyssna och njut!