Vissa plattor tar åratal att få ihop, men ibland går det undan. Under två intensiva veckor skrev jazzsångerskan Mimi Terris allt material till nya albumet Flytta hemifrån – och till helgen hör du resultatet, på Nef såklart. Vi passade på att ställa några frågor!
Hej Mimi! Hur är läget?
– Tackar som frågar, det är väldigt bra med mig! Mycket känslor just nu, en kombination av vårsnurr och såklart väldigt peppad inför releasen på fredag!
Låter härligt. Berätta lite om nya plattan!
– Det är min första egenskrivna skiva, en tradjazzskildring av livet de senaste åren kan man väl säga. Texterna handlar om det där tragikomiska med att inget blir som en tänker sig, men precis exakt så som en någonstans vet inom sig att det ska bli. Känns som om det kan vara så rätt ofta, en dragning mellan dröm, fruktan och sen den omisskännliga verkligheten på det. Skivan skrevs under två intensiva veckor förra året, låtarna ramlade ut i min dagbok och så var det bara att tacka och ta emot. Vi spelade in i juni, och skivan släpps nu på vinyl och CD. Det är min version av traditionell jazz, bossa och swing på svenska. En till höres glad skiva men texterna letar lite djupare.
Du skrev låtarna direkt i din dagbok?
– Ja, det har blivit så jag skriver. Varje dag reflekterar jag lite och ibland är det mer som skall ut, och ibland börjar det rimma eller spalta upp sig mer som poesi. Då kommer det ofta musik i huvudet samtidigt. Jag insåg för något år sen att jag skriver utifrån mitt instrument, sången, och hör ackorden i huvudet istället för att leta runt på pianot – det begränsar bara min melodiska fantasi.
Vilken textrad är du allra mest nöjd med?
– ”Om jag räknar alla gubbar som sjungit om kärlekens cirkus och livets nederlag:
En bästsäljarlista, en tung kassakista, en fallskärm med ett avgångsvederlag.”
Låten handlar om att det är lätt för manliga författare att vältra ur sig sina känslor i volymer av böcker och uppskattas som starka och modiga, men om en kvinna gör samma sak så tolkas det ofta som lite skört och bräckligt. F that säger jag, i cirkusbluesformat.
Hur mår den svenska jazzscenen idag?
– Jag kan bara svara subjektivt, och då säger jag två saker. Min spontana känsla är att jag tycker att det är kul att fler jazzartister rör sig mot mer traditionell jazz igen, det som svänger och rycker tag i kroppen, det som får en att börja dansa. Jazz var ju dansmusik från början, i Harlem, på 30-talet! Min andra känsla är att det lite saknas en jazzstampublik, och att det är svårt för många spelställen att dra tillräckligt med publik eller få nog statligt stöd för att kunna stödja levande jazzmusik och heltidsmusiker. Så det är lite dubbelt!
Förutom Mimi Terris, vilken artist får vi absolut inte missa just nu?
– Ett band som nyligen släppte skiva är Lund-bandet Gaby and the Guns. Musik rakt in i hjärtat, på svenska, och väldigt säkert framfört av sångerskan Gaby Ryd. Jag lyssnar inte bara på jazz, på våren blir det alltid olika sorters musik med en gemensam nämnare: att jag kan cykla till den.
Bra gemensam nämnare! Vad är ditt säkraste vårtecken?
– Att jag kan gå rakt ur sängen och ut på gården i morgonrock med kaffe i hand.
På fredag blir det releasefest på Nef, vad kan vi förvänta oss där?
– Mig på väg att lyfta från marken av vårkänslor, musik- och glädjekompad av mina absoluta favoritmusikanter.
Tack för intervjun, och lycka till med releasen!
– Tack så jättemycket, hoppas vi ses!
Maria Kopp
