Tid: 11.00-kanske 14?
Pris: 75-79 kronor
Karta
Hemsida (med lunchmeny, dag för dag)
Betyg: 4 av 5
Alkoholservering på lunchtid: Ja

Ingen av oss åt speciellt mycket lunch på 60-talet. Men om vi hade gjort det, i Göteborg, hade vi nog ätit precis här, precis denna mat, bland just de här människorna. På Kungstorgskrogen golvar husmanskosten vem som än försöker sätta sig upp mot den. Nudelwokar, tapas, dumplings, tacos, sushi, be aware! Och det är sannerligen lätt att romantisera det här haket. Vilket jag tänker göra också.

Strömmingen, strömmingen, strömmingen!

På Kungstorgskrogen behöver man inte lyssna på yuppies som pratar räntor i kön, inte heller är det ett hipsteröverskott bland borden. Det är som Markus Birro hade kallat det, äkta. Tjötiga gubbar, finska damer, skägg i kaffet, bärs till lunchen, en och annan underlig väggmålning och en extremt dålig salladsbuffé. Maten är färsk, fet och bekvämt fri från överraskningar. Men lik förbenat, sjukt god.

Det är något tilltalande med att hålla sig till traditionerna. Precis som det är något tilltalande med att bryta dem totalt. På Kungstorgskrogen serveras slottssteken med vinbärsgelé, ärtsoppan med korv, fläsk och pannkakor, fiskfilén med pepparrot. Fanns det ett regelverk för husmanskost skulle dessa luncher utgöra praxis.

En suddig bild på hur det ser ut inne på stället.

Från redaktionen kom spridda skurar beröm medan vi åt. "Alltså, vilka jävla köttbullar! Nu är jag inte längre bakis" log Lisa. " Jag blir så skönt mätt, alltså jag gillar ju verkligen pannbiff" menade Lars. Själv grät jag en lyckoskvätt på strömmingen. Jag säger det igen: strömmingen. Och igen: strömmingen. Att jag tjatar betyder alltså, ät den!

När vi hämtade några små bitar morot från den kassa salladsbuffén stod det iallafall lite reklamare (typ) i kön. De beställde alla stekt ägg, stekt bacon, stekt potatis. Man dog ju förstås, så gott det lät. Och typiskt reklamare att beställa något off the todays menue. För 90 spänn. De ba, vadå äta samma som alla andra? Nej tack. Men de är ju trots allt trendsättare, så nästa gång ska jag också beställa något på den sjukt matiga menyn. Det blir dock ingen separat recension om det, i denna recension skriver jag bara om: strömmingen. Strömmingen. Strömmingen.

En god lunch senare.

Japp, detta är den tredje lunchkollen där betyget 4 av 5 utdelas. Det är inte av godhet. Denna hade till och med fått sig en solklar femma, om det inte var för att det faktiskt är lite tråkigt med ett torrt bröd, en syrlig morot, en ganska dålig kopp kaffe på maten. Men den där maten som man dricket kaffet på, den är fanimig god som stryk. 

Smaklig måltid, göteburgare.