Annons ↓ Annons ↑

Krönika: Bejaka din inre girlpower-clown

Sarah Delshad, grundare av organisationen Muslimska Feminister, funderar över det här med att sticka ut. Som kvinna i allmänhet, och som muslimsk kvinna i synnerhet. Hade hon kallats för clown om hon var man, och måste man alltid hålla med sina medsystrar?

Du är en clown, att du får så mycket utrymme är egentligen ett mysterium. Ingenting av det du säger är någonsin vettigt och du gör bort dig.” När jag finner mig själv tveka (vilket händer då och då) tänker på detta mejl jag för några år sedan (tyvärr) fick av en medsyster. Jag var precis i en stapplande start som debattör med Muslimska Feminister, och var väldigt osäker.

Idag funderar jag över symboliken bakom ordet clown och ifall en snubbe till debattör någonsin hade fått denna typ av förminskning. Hade hon betraktat honom som en clown? Troligtvis inte. Och hur symboliserar vi en clown? Jo, någon som sticker ut, någon som är färgstark. Och någon som avviker från den rådande normen. Att som ung kvinna sticka ut är för det mesta förenligt med en tydlig bestraffning, det vet vi alla. Och att dessutom avvika på en publik nivå som muslimsk kvinna kräver onekligen sin dos av girlpower. Och framförallt i en tid som denna. En tid där en snabbt recenseras, och hånas.

”Vill vi for real leva i en värld där girls run the world, eller inte?”

Svängrummet att förminska en kvinna med en någorlunda offentlig roll har varken någon början eller slut. Antingen är hon inte tillräckligt vass i sina argument, eller så vacklar hon och förlöjligas på grund av det. Eller så är hon inte tillräckligt intellektuell i sin tes och gör definitivt inte sig förtjänt av utrymmet. Damned if you do, damned if you don’t. Å ena sidan lever vi i en tid där vi ofta slår vi oss själva på bröstet i vår framgångsrika strävan efter en samtid där mer utrymme ges olika typer av kvinnor. Samtidigt som dessa kvinnor utsätts för en bestraffning som är betydligt mycket hårdare än vad män i motsvarande roller utsätts för. Det är olika måttstockar, och det kan vi inte förneka.

Vill vi leva i en värld där vi uppmuntrar kvinnor att ta för sig mer eller inte? Vill vi for real leva i en värld där girls run the world, eller inte? Mycket i denna strävan ligger i det uppenbara att kvinnors röster hörs. Och ges utrymme. Oavsett dess form så är olika typer av kvinnors blotta närvaro i publika rum betydelsefullt. Vi behöver givetvis inte alltid hålla med varandra som medsystrar, men vi bör alltid landa i att mer utrymme åt kvinnor är av värde. Liberala feminister som vänsterorienterade sådana.

Så. Check Studio ett, check Ekot, check Dagens Nyheter, check Aktuellt, check P3, check Expressen… Med feministisk belåtenhet fortsätter jag bocka av min långa lista av mediala plattformar där jag gjort min röst hörd (dock med en eventuell risk att emellertid tid ha betraktas som… en clown.)

Texten publicerades ursprungligen i Djungeltrumman #37