Maja Gödicke: Gör motstånd!

Maja Gödicke Maja Gödicke
Publicerad

När Peter Birro spelade in ”Hammarkullen” 1997 så var jag sju år och min pappa Stefan spelade skinnskallen Steve. Det var en mycket obehaglig ung, arg, man. Jag fick inte se den när den sändes på tv.

Pappa kom hem med knäckta tånaglar dagen de filmat en brutal misshandelsscen, där Steve sparkade en man med mörkare hy och hår. För mig, då, så var det vara på låtsas, en tillspetsad del av verkligheten, pappas rakade skalle var på låtsas, skorna med stålhätta sparkade på en sandsäck, efteråt så kramades alla inblandade, sa kanske förlåt, tog hand om varandra. Själv jag fick som sagt aldrig se den där scenen, den var för hemsk.

Jag kommer att tänka på detta idag. Vi som var barn under 90-talet, som var för små när det där hemska hände i Kode. Vi kanske inte fattade då men nu kan vi fatta va? oskulden är borta. Igen. Om den nånsin funnits där.

Lika svårt och orimligt som det är för en viss nyans att ta på sig skulden för den nyansens illdåd igenom historien är det för andra nyanser att ta ansvar för sådana som begåtts av samma nyanser. Det är liksom inte så det funkar för en individ: ’jag’ har ju inte gjort nåt.

Vi är ju bara själar, vi allra flesta. bara människor, mångfacetterade, komplicerade, oskyldiga syndare. Alla. som söker trygghet, lycka, kärlek, pengar, andakt. Mänskliga saker.

Så rullar tankarna i min glaskupa. Dessa tankar håller mig ofta i passivitet.

Jag håller ju inte med nyfascisterna, med sverigedemokraterna, med trollen på Avpixlat. Jag är inte som dom.

Så lätt det är att bara glida med när det inte gäller en själv!

Vi som aldrig har behövt oroa oss, vi som aldrig stuckit ut. Vi, vars själar liksom fått vara ifred, tryggt vilande i skalen. Det har aldrig skavt. Våra namn har alltid uttalats rätt och vi har aldrig blivit misstrodda på grund av vår hårfärg. Vi som aldrig har behövt oroa oss för att möta hat på grund av vår hudfärg, utseendet vi fötts med. Vi som aldrig har varit rädda för de krafter som nu har börjat ta lagen i egna händer.

Nu måste vi reagera!

De sparkar inte på sandsäckar och deras propaganda är inte uddlös och utan verkan. Misstron gentemot ”den andre” har sipprat in i oss alla. Om vi inte säger ifrån så är vi medskyldiga. I vad får hatet och fördomarna fäste om inte i din egen passivitet?

GÖR MOTSTÅND!

Maja Gödickes text har tidigare publicerats på hennes facebook-sida.

krönika
Powered by Labrador CMS