Den 26 juli är dagen för Hurula på Liseberg. Vi mailade den utflyttade Luleåsonen, som släppte sin tredje fullängdare Klass i februari.
Robert Hurula hade ett förflutet i band som Invasionen (när det blev INVSN var han inte med) och Masshysteri när han 2014 solodebuterade med Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för. Så att det redan från början lät färdigt, och att han redan från början satte ihop ett riktigt bra liveband, kom inte som någon överraskning. Nu har Hurula släppt tre album och efter en bejublad Trädgår’n-spelning i våras är det nu dags för Liseberg. Nån som har en replokal till honom förresten?
Du har fått utstå en hel del Håkan Hellström-jämförelser. 2017, efter Way Out West-spelningen, utnämnde Gaffa dig till ”Sveriges mest relevanta popstjärna sedan Henrik Berggren”. Du har jobbat med Björn Olsson. Varit med i Ebbots Ark. Borde du inte helt enkelt flytta till Göteborg istället? Det är nog lättare att hitta en bra replokal här också.
– Ja, varför inte! Jag gillar ju Göteborg. Några av mina bästa vänner bor där. Säg till ifall nån hittar en bra replokal så får vi se ifall den är bättre än den jag har i Stockholm. Den jag har just nu är ett dammigt rum som är fullt av bildäck. Så jag är öppen för förslag.
Trädgår’n och Lisebergs stora scen inom ett halvår, det känns som väldigt relevanta gig i åtminstone Göteborgssammanhang. ”Folklig” är möjligtvis en överdrift, men hur ser du på din position i Musiksverige idag?
– Jag har absolut inga problem med att vara folklig. Så länge jag kan göra det jag gör på mitt sätt. Jag vet inget om vad jag har för position i Musiksverige. Jag vet inte så mycket om Musiksverige. Men jag är extremt glad och tacksam för att det kommer folk på mina spelningar. Det är det enda som jag tycker går att ta på.
Blir du fortfarande väldigt nervös innan gig?
– Jag blir fortfarande nervös. Jag tror att jag vill bli det. Jag behöver nog bli det för att kunna vara i nuet. Jag tycker spelningarna känns viktiga. Jag tror det är då låtarna får liv. Det är det som är konsten. Allt annat känns bara som en dokumentation av något. Fattar du vad jag menar? Så därför blir jag väldigt nervös. Just innan i alla fall.
Jag har läst att du älskar Clashskivan Sandinista. Det var deras fjärde album. Nästa fullängdare du släpper kommer att bli ditt fjärde album som Hurula. Lutar det kanske åt ett trippelalbum med dub/rap/gospel-influenser?
– Fan, jag hoppas att min nästa skiva blir så modig. Men jag vet inte. Det är ju så safe att säga att man gillar The Clash. Jag lyssnade nog mycket på den skivan just då. Har inte hört den på ett bra tag nu. Det hade varit kul att göra en lång konstig skiva där inte allt var så viktigt. Eller så vill jag fan inte alls det. Tvärtom.
