– Hej Felicia och Djungeltrumman! Jo men det är bra tror jag, eller lite svajigt. Ena stunden fetaste förväntans-känslan och andra stunden djupa självtvivel. Men mest bra skulle jag säga, ska bli väldans skönt och kul att äntligen få släppa alla låtarna.

Vi tar det från början, hur kommer det sig att du ramlade in på musik egentligen?
– Hm, den har nog alltid funnits där mer eller mindre. Jag brukade ha små ”konserter” för min familj när jag var fem, sex år kanske, där alla skulle sitta runt pianot och lyssna på när jag spelade och sjöng den där låten om att rida på en gris till Paris. Det började nog på riktigt när jag och mina bästisar startade band inför en julkonsert i nian. Sedan fortsatte  det bara (med samma bästisar som jag bland annat spelat med i Tiger Bell).

Vissa säger att du har gått från tiger till hund, och från punk till pop – hur har det varit att börja om på nytt?
– Det har verkligen varit en så kallad resa. Det har varit läskigt, nödvändigt, jobbigt och befriande! Jag är ju van vid att göra musik i grupp, och det är annorlunda att göra det själv. Men det är självvalt och både jobbigt och skönt. Jag har verkligen haft ett behov av att göra saker själv och inte kompromissa, iallafall inte i det kreativa. Att spela musik och skriva låtar är något jag helst vill göra för alltid så det har varit viktigt för mig att hitta min egen röst i det.

På vårens första dag släpper du dit debut-album under aliaset Hundmänniska, berätta lite om albumet!
– Det är sju låtar i en kanske lite brokig skara. Haha, jag brukar säga att det är som ett mötesprotokoll där det finns de två ”rockiga” låtarna, de två ”poppiga” låtarna och resten är ”övriga frågor”. Så de två/tre singlarna representerar inte hela albumet men delar av det. Det har varit så befriande att ha ett musikprojekt där inga ramar är satta än, och att det inte finns någon annan som äger frågan om låtarna passar in i mallen eller inte, det bestämmer jag själv.Men du, namnet Hundmänniska – hur kom du egentligen fram till det?
– Jag funderade länge på om jag skulle släppa skivan i mitt eget namn eller ha ett artistnamn, men kom fram till det senare. Jag är också hundmänniska och känslomänniska så det beskriver både mig och min musik bra tycker jag. Låtarna är ärliga och direkta, med mycket känslor. Det handlar om både vardagliga och mänskliga ämnen och människor är ju också djur.

Om du fick göra en duett med vem du vill, levande eller död, vem skulle det då vara?
– Vilken svår fråga!  Men svaret just nu får nog bli Amy Winehouse. Älskar hennes musik och låtar, och röst!

Våren står och knackar på dörren, har du några planer för den?
– Haha, ja jag vet. Jag vill bara öppna dörren och ropa ”Kom in och lämna mig aldrig”! Våren alltså. Det blir skivsläppet då, och så releaseturné i Malmö och Lund. Sen ska jag försöka få till lite fler spelningar i vår, jag hoppas bland annat på Göteborg. När sommaren så småningom kommer så vore det guld att få spela på festivaler, det är det roligaste! Sen har jag nyss fått veta att jag fått en odlingslott så jag ska väl stå och rensa ogräs, plantera tomater och skriva lite ny musik också.