Vad är egentligen ett Göteborgssound? Det är en av frågorna bandet Holi och dess Ricky Sokhi har reflekterat över. Imorgon släpper de sitt första album under namnet Holi och i samband med det styr de fest på Yaki-Da.
Hej Holi, vem av er är det jag pratar med just nu?
– Du pratar med Ricky Sokhi.
Men … Vilka är resten av gänget då?
– De andra, lite mindre intressanta medlemmarna, är Joel Engvert, Jonathan Gonzalez, Siri Hammenberg, Brian Cukrowski och Johan Bagge.
Många kommer nog ihåg er som Happy Hands Club, hur kommer det sig att ni gått från det till Holi?
– Anledningarna är många. Den största och tyngsta är att vi helt enkelt tröttnade på namnet. Kändes tids nog rätt tråkigt att ha ett bandnamn hämtat från en film som är tolv år gammal som man slutade tycka om för sex år sedan. Dessutom finns det nog inget bättre tillfälle att byta bandnamn på än när vi varit inaktiva utåt i fyra år.
Om du skulle sälja in er musik till en som inte lyssnat på er innan, hur skulle du bäst göra det?
– ”Har du hört Nickelback?”
”Ja.”
”Så låter inte vi”
”Såld.”
Hur skulle du förklara det typiska Göteborgssoundet?
– Det skulle nog komma från ett band som spelar pop och släpper på Luxury. Det känns som att så fort ett göteborgskt popband släpper musik så snackas det om Göteborgssoundet, men det känns som att ingen definierat vad det innebär i detalj. Är all pop från Göteborg per automatik del av det här soundet? Är det verkligen ett sound då och inte bara ett samlingsnamn för lata musikskribenter som vill måla en bild utan att förklara något?
Skulle du säga att ni går under det?
– Vi är från Göteborg, vi spelar någon slags pop, jag vet som sagt inte vilka de andra kriterierna är.
I dagarna släpper ni albumet Drifting on a Timeline, berätta lite om det!
– Det är ett album vi alla är väldigt stolta över. Temat på skivan är det vanliga. Tristess i vardagen, framtidsångest och en liten, nästintill obefintlig, glimt av hopp. Vi har pratat om att dedikera skivan till folk som aldrig får något vettigt gjort, men sen fick vi inte det gjort. Det är vår käraste vän och producentmagikern Rickard Hallins förtjänst att skivan är lyssningsbar. Tack Rickard!
I samband med släppet tar ni över nattklubben, Yaki-Da, och styr releasefest. Vad kommer att ske då?
– Jag tänker inte spoila någonting. Kom dit istället.
Om du fick drömma, var ser du bandet om cirka fem år?
– Oj, om jag fick drömma hade jag nog sett oss om fem år sittandes i varsin hyresrätt, ha varsitt jobb utan framtid med låga ambitioner, tre ungar vardera och varsin skilsmässa i handen. Men ska vi vara realistiska lär vi ju bli rockstjärnor.
