Annons ↓ Annons ↑

Hej Teater Smuts!

Fascismen sprider sig över Europa i rasande fart, men som tur är finns det många som gör motstånd. I den hyllade pjäsen Teater Smuts startar punkband – motståndsstrategier i ett fascistiskt Europa tar gruppen avstamp i punkens uppkäftighet, och ifrågasätter såväl maktstrukturerna själva som publikens plats i dem. Vi tog ett snack med Paloma Winneth, skådespelare, och SaraBeata Hagström, musiker!
 


Foto: Johan Wejstål

Hej! Vem är det vi pratar med?

– Det här är Paloma Winneth och SaraBeata Hagström, skådespelare respektive musiker i Teater Smuts startar punkband. Paloma är hitflyttad från Stockholm för detta projekt och är utbildad skådis i Kuba. SaraBeata är jätte-göteborgare och spelar till vardags i indiepunkbandet The Volcano.


Berätta lite om Teater Smuts!

– Teater Smuts är en friteatergrupp som bildades 2004 och har gjort produktioner med fokus på olika maktstrukturer. Senast förra årets succé Do It Like A Dude, en feministisk pjäs om skadliga manlighetsideal, som spelade för utsålda hus runtom i Sverige. Vi arbetar med konstnärligt forskningsarbete och alla i gruppen har kollektivt skapat det som ses och hörs på scenen.

Och nu är det alltså Teater Smuts startar punkband som gäller. Varför valde ni att utgå just ifrån punken?

– Punken är med som en representant för det uppkäftiga och brötiga motståndet mer än som specifik musikgenre. Punken är fantastisk men domineras fortfarande till stor del av vita cis-män. I arbetet med föreställningen stötte vi på på svårigheter med punken eftersom vi har olika relationer till den i ensemblen. Vi fick vända och vrida på vad punk faktiskt innebär. Vilka är vi som startar det här "bandet" och vad säger ordet "punk" till olika människor? Detta är vår version av punk helt enkelt!

Vilken är den bästa punklåten som gjorts?

P: – Jag är uppvuxen i segregerad förort i Sthlm där ingen lyssnade på punk. Den enda relationen jag har till punk är punkarna som hängde på "Plattan" på 90-talet. som vi noga skulle se efter vilken färg på skosnören de hade för att veta om de var farliga eller inte. Nu har jag fått möta punken på ett helt annat sätt. Och, ja, låtarna från föreställningen är ju de bästa punklåtarna jag hört.

SB: – Förutom låtarna i föreställningen, så tycker jag att Oh bondage up yours med X-Ray Spex, New Noise med Refused och typ allt med Kathleen Hanna kommer på delad förstaplats.


Foto: Johan Wejstål

Det kan vara lätt att känna sig lite uppgiven inför fascismens framtåg, har ni något bra motståndstips?

– Ifrågasätt! Ifrågasätt maktstrukturer och din egen plats i dem. Vilka privilegier har du? Gå samman med andra och gör vad du kan, säg ifrån mot rasism, sexism, trans- och funkofobi! Formulera nya frågor. För aldrig ett samtal på en fascists villkor, typ din roliga kollega som kläcker ur sig något rasistiskt, låt det inte passera. Läs på. Ta del av kulturuttryck som du inte vanligtvis omger dig med. Lyssna på andra berättelser. Ge och ta plats. Starta ett jävla band. Tårta någon, Sparka uppåt. Bli arg, frustrerad men ALDRIG paralyserad.

Hur ser det ut inom teatervärlden, finns det en diskussion om rasism, representation osv?

– Det finns diskussioner, ja. Men som på så många andra områden bromsas utvecklingen av den allmänna tron om att vi är så civiliserade och toleranta. Teatervärlden borde vara mer medveten om hur långt efter i integration den är i jämförelse med anda delar av samhället, som ju också har långt kvar. I Sverige skulle varken Dramaten, stadsteatrar eller frigrupper sätta upp till exempel Fröken Julie med en rasifierad skådespelare, om det inte ska betyda något speciellt. Men en blond blåögd Medea, som är en grekisk pjäs, är det ingen som ifrågasätter.

“I Sverige skulle varken Dramaten, stadsteatrar eller frigrupper sätta upp till exempel Fröken Julie med en rasifierad skådespelare”

Rasifierade hamnar lättare i fack och har svårare att få roller. Vi är också extremt dåliga på att ta upp historier från olika delar av världen. Du har, som teaterbesökare, ytterst få möjligheter att ta del av pjäser som inte skrivits i Europa eller USA. Vi går miste om skitmycket bra grejer och trampar på i våra ekologiska strumor och tror vi är så jävla integrerade och fria från rasism! Kolla också vilka som är i publiken, teatern är inte ett tillgängligt rum för väldigt många. Det är märkligt att teatern som ofta ser sig som en motståndskraft gång på gång reproducerar en felaktig bild över hur samhället ser ut.

Vilken annan kulturhändelse får vi inte missa i stan just nu?

– Gå till ett slumpmässigt ställe, kanske en konsert med ett band du inte känner till, i en stadsdel du inte brukar vara i och utmana dig själv. Och du borde verkligen kolla in  Angeredsteaterns Vem bestämmer över Angered som spelas till den 6 december.

Hur vill ni att publiken ska känna sig när de lämnar er föreställning?

– Nyvakna kring allvaret i situationen i Europa, upprymda och redo för kamp!

Teater Smuts startar punkband – moståndsstrategier i ett fascistiskt Europa spelas på Göteborgs Stadsteater den 3 och 4 mars, och på Teater Smuts den 6–11 mars. Skynda dig iväg och kolla!

Maria Kopp