Fascismen sprider sig över Europa i rasande fart, men som tur är finns det många som gör motstånd. I den hyllade pjäsen Teater Smuts startar punkband – motståndsstrategier i ett fascistiskt Europa tar gruppen avstamp i punkens uppkäftighet, och ifrågasätter såväl maktstrukturerna själva som publikens plats i dem. Vi tog ett snack med Paloma Winneth, skådespelare, och SaraBeata Hagström, musiker!
Foto: Johan Wejstål
Hej! Vem är det vi pratar med? – Det här är Paloma Winneth och SaraBeata Hagström, skådespelare respektive musiker i Teater Smuts startar punkband. Paloma är hitflyttad från Stockholm för detta projekt och är utbildad skådis i Kuba. SaraBeata är jätte-göteborgare och spelar till vardags i indiepunkbandet The Volcano. – Teater Smuts är en friteatergrupp som bildades 2004 och har gjort produktioner med fokus på olika maktstrukturer. Senast förra årets succé Do It Like A Dude, en feministisk pjäs om skadliga manlighetsideal, som spelade för utsålda hus runtom i Sverige. Vi arbetar med konstnärligt forskningsarbete och alla i gruppen har kollektivt skapat det som ses och hörs på scenen.
Och nu är det alltså Teater Smuts startar punkband som gäller. Varför valde ni att utgå just ifrån punken? – Punken är med som en representant för det uppkäftiga och brötiga motståndet mer än som specifik musikgenre. Punken är fantastisk men domineras fortfarande till stor del av vita cis-män. I arbetet med föreställningen stötte vi på på svårigheter med punken eftersom vi har olika relationer till den i ensemblen. Vi fick vända och vrida på vad punk faktiskt innebär. Vilka är vi som startar det här "bandet" och vad säger ordet "punk" till olika människor? Detta är vår version av punk helt enkelt!
Vilken är den bästa punklåten som gjorts? P: – Jag är uppvuxen i segregerad förort i Sthlm där ingen lyssnade på punk. Den enda relationen jag har till punk är punkarna som hängde på "Plattan" på 90-talet. som vi noga skulle se efter vilken färg på skosnören de hade för att veta om de var farliga eller inte. Nu har jag fått möta punken på ett helt annat sätt. Och, ja, låtarna från föreställningen är ju de bästa punklåtarna jag hört. SB: – Förutom låtarna i föreställningen, så tycker jag att Oh bondage up yours med X-Ray Spex, New Noise med Refused och typ allt med Kathleen Hanna kommer på delad förstaplats.
|