Slöa Knivar har de senaste åren byggt upp ett rykte om att vara ett av Sveriges bästa liveband, så vad passar bättre än att faktiskt se dem på scen? I kväll spelar malmöiterna på Nef där WWDIS håller sommarklubbshov, men innan dess hann sångerskan Patricia Elmqvist med att svara på ett par Trumman-frågor.

Foto: Slöa Knivar.

Hej Patricia! Hur mår du?
– Jag mår bra. Jag kom precis hem från att ha repat med ett nytt projekt som jag spelar trummor i. Jag önskar att jag kunde få lön för att vara punkare och slapp jobba heltid för att betala hyran. För egentligen utför jag minst tre heltidsarbeten i och med att jag har två band, kanske tre nu, bokar turnéer och spelningar till båda, styr med merch, skriver fanzine, sätter upp spelningar åt andra turnerande punk- och hardcoreband, och så vidare.

Är det sant att Slöa Knivar kom till för att en av er ljög för en klubbarrangör om att han hade ett band som kunde spela på arrangörens klubb? 
– Ja, det är sant. Peters andra band Bacon Wagon ställde in, så han ljög och sa att han hade ett band som hette Slöa Knivar som skulle komma istället. 

Så, var det en självklarhet för dig att säga ja när du fick frågan om du ville spela en vecka senare?
– Klart jag sa ja, punk är punk och viljan att spela kommer alltid vara viktigare än hur tighta man är.

Jag har förstått att det är en rätt speciell upplevelse att se er live. Hur skulle du själv beskriva en Slöa Knivar-spelning?
– Jag har absolut ingen aning för jag kommer ju aldrig kunna se oss. Det blir ju inte riktigt samma sak om jag ser en film, då kollar jag mest på vad jag tycker jag kunde gjort bättre. Jag tror det är rätt störigt att se oss live. Jag tror att vi är rätt lätta att hata. 

Var kommer din scen-personlighet från? Eller är du sådär all day, every day?
– Jag tror jag är som mig själv gånger 1000 bara, typ som en karikatyr på mig själv. Det skulle vara sjukt b att försöka vara någon helt annan. Det är punk, inte teater. För mig handlar det snarare om att försöka lämna ut så mycket av sig själv som man kan på scen. Allt annat skulle kännas extremt ovärt.

Har du någonsin skadat dig ordentligt under en spelning?
– Inte under våra spelningar. Jag har skadat mig under andra bands spelningar, knäckt näsan och liknande, men som regel är det större risk att skada sig när man inte moshar, om man typ står och somnar till och någon annan kommer flygande rakt in i en, eller om man inte fångar folk som stage divear utan får dem i bakhuvudet. 

I juli var ni ute på värsta intensiva turnén, och vi på Djungeltrumman älskar en bra turné-historia. Dela med dig, tack!
– Jag vet faktiskt inte vad en bra turné-historia är. Det händer alltid en del oväntade saker på turné och de bästa spelningarna är oftast de mest otippade. Man träffar alltid en hel del konstiga människor och jag har en förmåga att hamna i konstiga konflikter. Detta årets sommarturné var ganska lugn och jag kommer inte på några galna anekdoter. I påskas var vi på turné i Polen, Baltikum och Finland tillsammans med Knaegt som också är från Malmö. Då vaknade jag upp en morgon och såg ut som att jag hade drabbats av spetälska, hela mitt ansikte hade svullnat upp och var fullt av röda utslag. Det var skitkul för alla andra som kunde skratta åt mig i några timmar innan det la sig. Lite så är det med de flesta turnéhistorier, det är egentligen bara vanlig misär, typ sovplatser utan elektricitet och toaletter eller promoters med psykos, men det är kul i efterhand.

Hur är det med Sveriges punkscen egentligen? Vad behöver den mest just nu?
– Den är guld. Folk ska bara gå på varandras spelningar och inte försöka skapa onödiga konflikter mellan olika subgenrer. Alla går ändå igång på ganska lika saker. 

Vilken är den finaste komplimangen man kan ge Slöa Knivar?
– Alla komplimanger är bra komplimanger. Bara kasta dem på oss som tomma burkar. 
 
När släpper ni nytt material nästa gång?
– Förhoppningsvis spelar vi in igen någon gång i vinter kanske, så därefter helt enkelt.

Karin Londré