Hej Niels! Hur mår du?
– Jag mår prima. Bygger på i nya studion så att endorfinerna sprutar. Hur mår du själv?
Jag mår fint, tack! Vad är det som hänt med Lyckholms egentligen? Kan du inte ge oss en kort genomgång?
– Historien om "Lyckholmshärvan" är mycket enkel och består av två saker. 1. Om man inte tar hand om en fastighet, så kan man inte förvänta sig annat än att koppartjuvar och andra nöjesrivare dyker upp till slut. Framförallt inte om det är vida känt att huset skall rivas. Detta är någonting som fastighetsägaren borde ha räknat ut själv, tycker jag, istället för att gång på gång lägga skulden på hyresgästerna. 2. Fastighetsägaren har även bevisligen utnyttjat många av hyresgästerna under flera decennier genom att skicka bluff-fakturor på inventarier som inte funnits. Eller, som i mitt fall, ett röjningsarbete som han redan godkänt och som dessutom finns kvitto på. En utförligare beskrivning finns att få i månadens Faktum.
Och på fredag händer vad…?
– På fredag är Pustervik och Klubb Instant sådana underbara darlings att de låter oss ha en fest i Lyckholms ära. Dels för att hjälpa oss att få in de pengar vi orättvist blev tvingade att betala, men framförallt för att fira av Lyckholms bryggerier och dess betydelse för ett sprudlande undergrund kultur- och musikliv i Göteborg. Det kommer vi att göra med ett hejdundrans kalas! En hel massa dj:s och artister som huserat i lokalerna under åren kommer att stå för underhållningen.
Hur kommer en må när Pustervik stängt och en är på väg hem?
– Den ena foten kommer förmodligen att skrapa lite nostalgiskt i höstlöven, medan den andra balanserar högt på ett räcke och skriker efter mer.
– Då hade jag bokat Beck. Just nu måste det vara det bästa livebandet i världen. Indien har äntligen fått sitt Toto.
Vilket är ditt allra bästa Lyckholms-minne?
– När jag efter ett halvårs febrilt sökande, jag var runt i vartenda industriområde i stan och ringde varje fastighetsbolag, stegade in i vad som kom att bli vår lokal på Lyckholms och fylldes med ett sådant omedelbart välbehag att jag utbrast "Kosta vad det kosta vill. Jag tar den!"
Och ditt allra sämsta? Ja, förutom den senaste tidens tråkigheter, förstås…
– Sämsta minnet från Lyckholmstiden är när en bekant till oss råkat ha sönder en glasruta på taket, som ramlade ner och repade lacken på en sportbil i garaget nedanför. Bilen tillhörde en person som hotade med att nyttja sina känningar i Hells Angels om vi inte genast hostade upp 30 tusen. Vi försökte få honom att invänta försäkringsbolaget, men det hade han inte tid med. Av försäkringsbolaget fick vi knappt hälften.
Vad har du för planer de kommande månaderna?
– Den närmaste tiden kommer att fyllas av musik och snickarglädje. Samtidigt som vi förbereder inför två kommande släpp med Roenik, en kortfilm och en EP, skriver och producerar jag för fullt med Timo Räisänen på vad som skall bli hans nästa skiva. Tiden däremellan fyller jag med att bygga vidare i studion, när jag inte spelar skivor på Pustervik och Margarita Sundays förstås.
Karin Londré
