Love Antell känner vi sedan länge som frontfigur och gitarrist i Florence Valentin, och som en av medlemmarna i Persons Pack. Men i början av året kom hans första soloskiva, Gatorna tillhör oss, och på fredag packar han ner den och mycket annat och beger sig till Göteborg. Då intar han nämligen Pusterviks stora scen.

Foto: Jessica Lund.

Hej Love! Hur är det med dig?
– Det är bara bra! Vänta, jag ska bara slå mig ner.

Vad kan vi förvänta oss av spelningen på fredag?
– Vi tänkte spela låtar från den nya skivan, men vi har lirat länge ihop så vi blandar med Florence Valentin-låtar. Vi kommer damma av några gamla örhängen, helt enkelt.

Okej, så det är samma band som med Florence Valentin?
– Ja, fast mindre. Vi har ingen blåssektion längre, vi är fem stycken nu.

Hur kom det sig att du började göra sologrejer?
– Det råkade bli så, helt enkelt. Vi tog en paus, och alla hade saker för sig. Det var kanske viktigare för mig än för de andra. Jag har skrivit alla låtar själv den här gången.

"Fast den allra största skillnaden är nog ändå att jag nu pratar om mig själv i plural."

Hur stor skillnad är det mellan den musik ni gjorde med Florence, och den du har gör som soloartist? 
– Det är ganska stor skillnad i jobbet med låtarna. Jag har kunnat utgå mer från själva låtarna, istället för att behöva tänka "var ska vi trycka in trumpeten". Jag har liksom inte behövt förhålla mig till ett band. Men jag är väldigt glad att de är med, för det finns en enorm i kraft i bandet. Fast den allra största skillnaden är nog ändå att jag nu pratar om mig själv i plural.

Saknar du någonsin att vara en del av ett band?
– Ja, det är klart. Tyvärr kan raketkraften man har när man är 20 år och spelar i band inte vara för evigt. Man ska inte ta för givet att det är på ett visst sätt, och att det kommer fortsätta vara så. Man måste erövra vänskap om och om igen, annars tar gäng slut. Jag saknar den där raketkraften.

Du är ju verksam i ett musikklimat där det egentligen mest handlar om dj:s och dansmusik. Hur ser du på den svenska musikscenen, egentligen?
– Jag har verkligen inget emot det där, men jag gillar liveband. Livemusik har alltid varit min ingång till popmusiken. Men nu sitter min flickväns 16-åriga brorsa hemma framför sin dator och gör dansmusik, och om jag hade tillhört den generationen hade jag säkert också gjort det. Det är ett helt annat förhållningssätt, liksom. Jag tror inte den musiken egentligen konkurerar eller förstör, och för mig har det aldrig ens handlat om att spela in skivor, eller spelas på radio. Livemusiken är som sagt min ingång.

"Thåström har sin blick mer på samhället än på sig själv, och är inte lika självupptagen som Håkan Hellström."

I tid och otid har du dragits med epitetet Stockholms Håkan Hellström, vad tycker du om det?
– Det är kanske lite tröttsamt, men också en komplimang. Fast jag hade hellre jämförst med någon mer samhällsskildrande, som Joakim Thåström kanske. Thåström har sin blick mer på samhället än på sig själv, och är inte lika självupptagen som Håkan Hellström. Fast Håkan är ju väldigt bra på att leta i sig själv.

Okej, men om du fick ge epitetet Göteborgs Love Antell till någon, vem hade då fått det? 
– Tvärtom alltså? Då hade jag gärna sagt Franke, om jag får?

Det går bra!
– Ja, Franke eller Makthaverskan. Det står emellan dem.

Okej, jag har en något konstig fråga… I förra veckan satt jag och diskuterade en av dina textrader med en kompis. Det är en rad från Då skulle det inte vara jag, från Pokerkväll-skivan. Där sjunger du "och om jag vore imponerad av att läsa nåt med Jonas Hassen Khemiri, då skulle det inte vara jag", så min fråga är: Vad har du emot honom egentligen?
– Jag ville väl göra någon slags Magnus Uggla-grej, tror jag. Jag ville ge mig på folk som var på tapeten just då, och Jonas Hasse Khemiri var det då. Han fick, ofrivilligt, axla invandrarförfattar-stämpeln men var från innerstan. Tanken med texten var att om jag hamnade fel, om jag hamnade i innerstan, så är det liksom inte jag. Fast det kanske egentligen visst är det. Men jag har slutat med det där obstinata nu.

Okej, det var det hela! Lycka till på fredag!
– Hälsa alla att det kommer bli väldigt kul på Pustervik! 

Karin Londré