Den här veckan har vi något slags djurtema på våra intervjuer. Det är lite som ett väldigt konstigt zoo. För några dagar sedan ställde vi frågor till trion Kaja, och nu är det dags att kasta sig ner i havet och prata allvar med Kaskelott. Bandet har releasefest på Clooney's i helgen, förstår du, och vi tyckte verkligen det var på sin plats att fixa en frågestund med gitarristen Jens Millkrantz. Han höll med.
Hej Jens! Vad gör du?
– Hej, kära Djungeltrumman! Jag är nyss hemkommen från ett genrep med Kaskelott inför spelningen på lördag! Just i detta nu pillar jag mig i naveln och tänker att jag vill ha ost.
Är det skoj?
– Det känns lite som att ha blivit överkörd av ett godståg, för att sedan inse att man vill ha ost. Präst, helst.
Kan du berätta lite om nya skivan?
– Vi spelade in skivan under sensommaren i göteborgska Nacksving Studios, i samarbete med ett helt magiskt dream-team! Skivan består av en samling låtar som vi tragglat i repan under det dryga året som vi existerat som band, som vi helt enkelt ville göra oss av med för att kunna gå vidare någon jävla gång. Vi är mycket nöjda och glada över detta alster, och är nu i full färd med att i god narcissistisk tradition hypea oss själva till skyarna för att få maximal uppmärksamhet för vår prestation!
Är det världens bästa album?
– Eftersom skivan är en EP så kan den per definition inte vara världens bästa album. Mvh Lou Reed.
Okej då! Ni håller ju till på Clooney's på lördag, vad kan man förvänta sig av kvällen?
– Den kommer bjuda på cirka allt man kan tänkas vilja bli bjuden på: först blir man bjussad på ett dj-set av ingen mindre än Kristian Antilla, sedan spelar de eminenta unga indiepoparna i The Sun Days för en! Därefter blir man överkörd av ett undervattens-godståg, vilket leder till att man av oförklarliga skäl stapplar in på 7-Eleven 04.47 för ett avkopplande dopp i ostdisken.
Mycket ost, hörru! Jag läste att ni utlovar hundraprocentig allsång, vad gör man om man inte kan låtarna?
– Om man är ambitiöst lagd kan man såklart försätta sig själv i Kaskelott-trans och intensivlyssna på EP:n, som finns uppe på Spotify. Annars rekommenderar jag att man väljer valfri Justin Bieber-text att fullkomligt waila loss på till våra melodier.
Vad är det bästa med kaskelotter?
– ”Kaskelotens klickljud är med en ljudstyrka på upp till 245 decibel det starkaste ljudet alstrat av något djur, men ljudets funktion är inte klarlagd.” Detta känner vi i bandet att vi verkligen kan relatera till. Källa: Wikipedia.
Tänk såhär: Valarnas förbund hör av sig och är jävligt förbannade för att ni snott ett copywriteskyddat namn. Ni måste byta, och det jävligt snabbt. För att behålla vattenanknytningen vill ni ta ett annat havsdjur. Så vad kallar ni er?
– Jocke (Kaskelotts sångare, red. anm.) ville att jag skulle svara att det är ett svårt val, och jag tänker naturligtvis inte försitta denna ypperliga chans att håna hans pappahumor i massmedia. Näääeee, förlåt Jocke! Om man inte får fuska och välja pygmékaskelot, som är ett rätt så friggin awesome namn, så väljer vi blobfish. För att: Google. Fast med det namnet hade vi kanske varit tvungna att börja spela ironisk 90-talsindie istället.
Vad har Kaskelott hunnit göra innan 2013 är över?
– Jag ska försöka att inte prata mer om ost nu, men när jag skådar in i kristallkulan ser jag tydligt hur åtminstone min direkta framtid kommer att kretsa kring detta mänsklighetens evigt strålande ljus. Kaskelott kommer annars att fortsätta spela indiedoftande pop/rock med electro-inslag, fortsätta slänga sig in i den lejonbur som vi känner som ”sociala medier” och fortsätta repa och skriva röven av sig för att nå in i människors fluffiga hjärtan!
Karin Londré
