Hej Jonas Abrahamsson från Kasban!


Jonas tyckte att det här var en bra bild. 

Hej Jonas, välkommen hem! Hur mår du?
– Jag mår bra tack! 

För de som inte är med i gemet, vilka är Kasban?
– Kasban är ett band på fem som nu på torsdag får ett sjätte sinne i form av Josefin Runsteen. Vi gör bred musik för en smal publik, än så länge. I centrum står låtar på svenska skrivna av mig och Henning. 

Det var ett tag sedan ni stod tillsammans på scen som Kasban, har en ju förstått, så berätta, vad har hänt sedan sist?
– Vi har spelat in lite nya låtar. Det har aldrig låtit så bra som nu. Fast så säger ju alla band. Och sen har jag jobbat en del utomstäders.

Ja, du har ju varit ute i vida världen nu som Jens Lekmans pianist, hur känns det att vara tillbaka på Jazzhuset?
– Känns helt fantastiskt. Jag gillar Jazzhuset! Kanske lite för mycket ibland. Förra gången jag var där fann restaurangägaren Christofer Rydbacken mig kvar dagen efter. Jag höll mig liggandes helt orörlig på soffan, alldeles ensam och förvirrad. Hade sovit över lite grann bara och var rädd för att röra på mig, ifall nu larmet skulle gå.

"Förra gången jag var på Jazzhuset fann restaurangägaren Christofer Rydbacken mig kvar dagen efter." 

Haha, det är ju helt sjukt!?
Men du, är verkligen Göteborg en sådan bra musikstad som alla tjatar om? Jag tänker att du borde sitta inne på lite go fakta, efter att ha testat scener runt om på vårt klot, och har nu en del städer att jämföra med?

– Bra fråga, som kräver ett ganska långt svar. Ofta kan nog en stad ha alldeles för gott självförtroende för sitt eget bästa. Känns dock som att Göteborg på senare år har visat tecken på motsatsen. Så fort något nytt band från Göteborg nämns i bloggar eller andra sociala medier hittar man undertoner som "Äntligen!" eller "Göteborg – Uppstigen från de döda!" i texterna. Som om Göteborg är en död musikstad. Musiker här verkar ta till sig allt detta och tänker "Fan, vi är nog inte lika bra som Håkan ändå.." och så blir det dålig stämning av alltihop.

Så vad ska man göra då?
– Lyft oss i håret istället säger jag! Göteborg har fantastiska musiker och det känns viktigt att vi kommer ihåg det. De utanför Sverige hade inte glömt det så vitt jag kunde se.

"Folk blev snarare förvånade när musik visade sig komma från nån annanstans än Göteborg"

Jasså?
– Ja, jag träffade en kille i Austin som frågade när Air France skulle släppa nytt, en tjej i Ravenna bad mig hälsa till Boat Club och en lyrisk open mic-gubbe i London hade precis sett Graveyard. Folk blev snarare förvånade när musik visade sig komma från nån annanstans än Göteborg; "Va, är JJ från Vallentuna? Är The tallest man on earth från Leksand?".

Så Göteborg är rätt bra ändå?
– Om jag ska jämföra musikstäder kan jag bara tjöta i evigheter om att Göteborg måste respektera sina musiker och hålla igång bra scener med bra gage. Kristian Anttila sa en gång att Göteborg borde hälla i sig en rejäl dos laxermedel. Jag har sett städer där du hittar en country western-tjomme spela i varenda såväl pizzeria som kvarterskrog, antagligen för en middag och några enstaka dollar. Jag hoppas inte att det var sådana konsekvenser herr Anttila ville se.

"Kristian Anttila sa en gång att Göteborg borde hälla i sig en rejäl dos laxermedel."

Ja, du satt ju sannerligen inne på en del go fakta!
Jag jobbar kväll på Karlavagnen på torsdag, men jag kan ju alltid ta mig till Jazzen när jag slutat. Vad missar jag, och alla andra som inte tänkt gå dit, om vi inte står framför scen när ni spelar?

– Stannar man hemma får man skylla sig själv! Vi kör en del nya grymma låtar, och i januari sprids bandet återigen ut över världen, så man ska inte vaggas in i den falska förhoppningen om att kunna se oss live snart igen. Och dagen efter går ju världen under!  Så gå dit helt enkelt!

Tack så mycket Jonas, men jag har en sista fråpga, vad önskar du dig i julklapp?
– Jag önskar mig Joni Mitchells 19e skiva "Shine" från 2007. Nu när jag läste om den här "ryska vintern" på Expressens löpsedel vill jag inget annat än att tappa upp ett varmt bad med mjuka saxofonklanger och svepande piano och låtsas att jag är i hennes soliga Kalifornien. Fast hon är ju från Kanada. Och hennes texter på den skivan är inte så soliga. Varför är alla bra musiker från Kanada? För att det är kallt kanske? Som här då. Kallt och bra musiker.

Anna Wester